Annons:
6-9 månader - kryper och utforskar

6-9 månader - kryper och utforskar

Ett sexmånadersbarn gillar oftast sin kropp och tycker att det är kul att fäkta med ben och armar. Omvärlden är en spännande utmaning och de nya gränserna prövas ständigt.
 
Under den här perioden händer det otroligt mycket med barnets rörelseutveckling. En stor del handlar om grovmotoriken, men även en finslipning av finmotoriken sker. Spädbarnet har hittills varit ganska orörligt men under de tre kommande månaderna går utvecklingen med stormsteg. Nu vill er bebis utforska världen och gör det med stor iver.
 
Viljan att sitta upp
Om du sätter ditt barn på golvet med benen brett isär sitter hon eller han antagligen kvar ett par sekunder. Muskelkontrollen och viljan finns där, men balansen har inte infunnit sig än. När barnet närmar sig sju månader kanske hon eller han sitter bra med stöd och kan hålla sig kvar genom att stödja händerna mot golvet. Men det innebär inte riktigt att sitta än, eftersom barnet behöver händerna för att stödja sig. Däremot kan barnet sitta upp och leka lutad mot en kudde eller liknande. Det bästa är att kila in kuddarna under stjärten och lägga rejält med kuddar runtom så att eventuella fall blir mjuka.
 
Vid åtta månaders ålder sitter många barn utan stöd av någon annan, händerna eller kuddar. Balansen finns där längre stunder men så fort barnet sträcker sig efter något som ligger längre bort faller det. Inte förrän vid nio månaders ålder sitter de flesta barn riktigt stadigt. Vid den tidpunkten övar barnet sig på att sätta sig upp på egen hand.
 
Tänk gärna lite extra på barnets säkerhet när det övar sig på att sitta. Placera aldrig barnet ensamt direkt på golvet utan lägg en tjock filt, en mjuk madrass eller stora kuddar under. Då slår sig barnet inte så hårt i huvudet när det faller; för faller gör alla barn i början. Var också uppmärksam på om barnet ramlar framåt med ansiktet neråt, eftersom det kan få svårt att få loss armarna på egen hand.
 
Ivrig på att ta sig framåt
En del barn lär sig krypa samtidigt som de lär sig sitta utan stöd. Dessa två utvecklingsstadier brukar komma ungefär vid samma tidpunkt.
 
Nu vill de flesta barn ta sig framåt. Om man placerar en leksak lite längre bort från ett barn kommer man snart att se hur det anstränger sig för att ”tänka framåt”. Vid sex–sju månaders ålder kan barnet fortfarande inte riktigt förstå hur det ska göra, men är ändå ganska påhittigt. Det gungar, svänger runt och vill verkligen förflytta sig.
 
Först vid åtta–nio månaders ålder gör de flesta barn synliga framsteg. Ibland brukar de börja krypa baklänges, men ganska snart kommer de på hur de ska göra för att krypa framlänges. Att krypa innebär att barnet tar sig fram på händer och fötter, men hur det gör det är en annan sak, och det finns många sköna stilar. En del barn drar sig fram med armbågarna eller låter en fot släpa i medan de tar sig fram med den andra. Barn som tidigt lär sig sitta brukar hasa fram istället för att krypa, ofta hoppar de snabbt över krypstadiet och försöker stå direkt.
 
Att hitta sina händer och armar
Ett barn kan gripa aktivt så fort den medfödda gripreflexen har försvunnit. Redan vid tre månader hittar barnet sina egna händer och nu vet det att händerna är en del av kroppen. Vilken glädje när det upptäcker detta! Barnet viftar, sträcker sig efter saker och försöker ivrigt att gripa tag. 
 
Nu kommer tiden då barnet inte bara använder händerna till att stoppa saker i munnen utan kanske börjar röra vid saker, som att klappa på nallen eller känna på mattan. Det är en väldigt viktig fas i utvecklingen, eftersom barnet på så sätt kan känna på saker som inte är gripbara. Barnet lär sig att allt inte går att hålla i handen. Och det tycker helt plötsligt att det är roligt att bara röra vid saker. Låt barnet känna på olika material – allt från gräs till plastgolv.
 
Vid sex månaders ålder ser barnet fortfarande inte någon skillnad på arm och hand och griper tag i leksakerna med hela handen. Vill barnet ha din uppmärksamhet lägger hon/han armen på dig och inte bara handen. Bara en dryg månad senare använder barnet fingrarna och tummen för att hålla i favoritleksaken. När det gäller att använda båda händerna sker det en förändring ungefär vid samma tid. Tidigare kunde bara en leksak få uppmärksamhet. Nu tar barnet skallrorna i varsin hand. Någon månad senare förstår de flesta barn också att det går att slå ihop båda skallrorna så att det låter mer.
 
Vid åtta–nio månaders ålder vet barnet när det ska använda hand, under- och överarm, och många har till och med lärt sig att vinka. Nu börjar en finmotorisk utveckling i händerna, men inte förrän någon månad senare börjar många använda pekfingret för att peka och peta. De flesta barn lär sig att hålla en sak i var hand ungefär samtidigt som de använder tummen och pekfingret var för sig. Det kända pincettgreppet brukar inte komma förrän vid nio månaders ålder, då de flesta barn lär sig att räta ut fingrarna. Under den här utvecklingsperioden stoppar vissa barn nästan allt i munnen. Barnen måste få smaka på saker för att undersöka vad som finns i världen, men som förälder bör man vara vaksam. Nu gäller det att verkligen vara noggrann med vad som ligger på golvet. Speciellt om man har större barn som sprider leksaker omkring sig.
 
Tala med och lyssna till ditt barn
Språket kommer av sig självt och som förälder behöver man bara finnas till hands och prata med sitt lilla barn. Det viktiga är att du försöker förstå vad barnet vill förmedla och svarar genom att prata, gosa och finnas till hands. Vid sex månaders ålder jollrar barnet med glädje. Om du pratar med ditt barn skapas pauser. Barnet lyssnar på dig innan jollret fortsätter. På så sätt blir det som ett litet samtal. Någon månad senare upptäcker barnet att det finns flera olika ljud. Barnet börjar också intressera sig mer och mer för vuxnas samtal. Snart lär det sig att ropa för att få uppmärksamhet. Bli inte förvånad om det låter som om ni har en liten kanariefågel hemma. Det är ett stort steg i talutvecklingen när barnet förstår att det kan kommunicera med andra genom att frambringa ljud.
 
Under den här perioden kommer du än mer att märka hur viktigt det är att du försöker förstå eller åtminstone att du låtsas tolka. 
 
Barn kan ha långa utläggningar och om du är med på dem så ger du barnet självsäkerhet och en bra chans att utveckla sitt språk. Barnet upptäcker att det går att kommunicera. Om du diskar, säg det till barnet, berätta om de mest banala saker. Hon/han kommer garanterat att se intresserad ut.
 
Nu kommer också den klassiska lamp-frågan. ”Var är lampan?” frågar du och efter ett tag pekar barnet på lampan. Några veckor senare kanske hon pekar på dig om någon frågar var mamma eller pappa är. Det är en gudomlig känsla. En liten personlighet tar form och din roll är att finnas där som stöd och trygghet.
 
Tillväxt
Under det första halvåret växte barnet väldigt snabbt. Nu planar barnets tillväxtkurva ut och det ökar bara hälften så mycket i vikt som tidigare. Det finns ingen anledning att väga barnet lika ofta nu. Även om tillväxtkurvan för alla spädbarn ser någorlunda lika ut blir det tydligare förändringar om barnet till exempel blir sjukt en längre tid. Och när barnet börjar äta mer fast föda kommer också viktökningen att variera mer. Eftersom variationerna kan vara stora är det ingen idé att oroa sig genom att väga barnet  hela tiden.
 
Fysisk utveckling
• Nyföddhetsreflexerna har försvunnit.
• Barnet drar sig upp mot sittande, eller kan sitta utan stöd.
• Barnet kan stå med hjälp av en vuxen.
• Barnet lär sig krypa.
• En del barn kan resa sig med stöd.
• Kan jollra långa ramsor.
• Bankar leksaker mot varandra eller i golvet.
Text: Katarina Wilk. Källa: Liberojournalen 2/2006
Annons