Familj
Har du ett högkänsligt barn?
Har du ett högkänsligt barn hemma så känner de ofta direkt vad som pågår inom andra och de tänker sig noga för innan de säger eller gör något som kan få negativa konsekvenser. Ofta uppfattas de som blyga fast de egentligen bara är väldigt upptagna med att bearbeta subtila intryck. Redaktionen har läst psykologen Elaine Aron, aktuell i Sverige med boken "Det högkänsliga barnet" och blivit fångade med storm.
Dessa barn blir ofta missförstådda vilket skapar lidande för dem. När den amerikanska psykologen Elaine N. Aron började forska kring känsligheter i människan för mer än tjugo år sedan visste hon inte att hon var ett grundläggande personlighetsdrag på spåren. Att vi har olika personligheter har vi alla vetat i tusentals år med säkerhet. Men att bryta ner det till flera personligheter än extrovert och introvert hade ingen gjort tidigare. Enligt traditionell psykologi tenderar de introverta att vara "hämmade" eller "neurotiska" medan de extroverta ofta beskrivs som "spontana" och "äventyrslystna".
När Elaine Aron samlade ihop sina första studier upptäckte hon snart att den gamla uppdelningen av människotyper inte räckte till. Hennes forskning visade att det finns en grundläggande skillnad som innehåller både introvert och extroverta drag, något hos oss som ligger långt djupare. Hon påstår att det faktiskt handlar om en grundläggande olik upplevelse av verkligheten. I till exempel för och grundskolan kan det ställa till problem. En del barn kan tas för ADHD-barn, då de blir ”överhettade”. Andra anses tillbaka dragna och tysta. Enligt författaren är det ett livsviktigt behov för ett högkänsligt barn att få ägna sig åt djup bearbetning av information, men detta kan vara svårt att tillfredsställa under de första skolåren om det inte erbjuds någon särskild fördjupad undervisning eller en lärare som är lite kreativ.
Att rita av en bild räcker inte för ett högkänsligt barn. De måste känna och uppleva för att kunna ta in. De är också mycket lyhörda på oss vuxnas språk, vilket de tidigt kan anamma, vilket kan leda till många skratt hos vuxna och de kan även anses mer mogna än de är. Trots detta kan de på grund av sitt ofta lugna sätt ibland vara nästan totalt ignorerade, både hemma och i skolan. Enligt författaren Elaine N Aron beror detta på att vår kultur premierar de spontana och utåtriktade. Gamla psykologiska teser hänger kvar. Att vara tystlåten ses som ”osocial”, ibland till och med som ett handikapp i dagens samhälle. Eftersom högkänsliga barn dessutom är i minoritet i klassrummen är det inte så konstigt att de väljer att tro att deras sätt att vara är fel, en känsla som i sin tur kan leda till skam och blyghet.
OM DU ÄR FÖRÄLDER TILL ETT HÖGKÄNSLIGT BARN och inte själv är det:
Fördelar:
• Ditt barn får uppleva fler äventyr. Du tar med barnet på aktiviteter som det kanske inte skulle ha provat på annars. Om barnet kan stå ut med det och sedan lyckas, om än bara lite, kommer det att bli mer benäget att våga prova nya aktiviteter.
• Du kan erbjuda grundning och balans. När barnet är överväldigat av känslor kan du möta det med ett stort lugn förutsatt att du inte känner dig hotad av de starka känslorna. Din lugna reaktion smittar av sig på barnet som kan ta efter i en framtida situation.
• Du är förmodligen mer benägen att säga ifrån och försvara ditt barn än en högkänslig förälder är. Om ditt barn till exempel utsätts för mobbning är chansen stor att du utan tvekan kastar dig in i situationen för att rädda ditt barn.
• Du är förmodligen ganska kommunikativ och säger vad du tänker utan att tveka så mycket. Detta ger barnet en känsla för hur vuxna tänker och klarar av situationer. Det innebär också att ditt barn inte behöver oroa sig över en tyst förälder som kanske är arg eller upprörd men inte berättar det.
Utmaningar:
• Du kommer att ha svårt att tro på att ditt barn upplever världen på ett annorlunda sätt. Du kanske tänker ”sådär kan väl ingen känna”, ”han bara spelar” eller ”hon vill bara ha uppmärksamhet”.
• Du kommer ofta att vara otålig. Eftersom du talar eller agerar utan att fundera så mycket i förväg blir tålamod en riktig utmaning, men en god egenskap att utveckla. Driv inte på för hårt och räkna inte med att barnet ska tycka om samma saker som du gillade när du var barn.
• Du använder för hög volym. Ditt barn, som själv föredrar att kommunicera med antydningar, gester, blickar, nyanser och tonfall, kan bli så överstimulerat av din stil att det inte ens hör vad du säger. Eller kanske du kommer påverka för mycket, så att ditt barn inte kan höra eller uttrycka sina egna tankar.
• Du kanske ibland tycker att ditt barn är tråkigt. Högkänsliga barn har egendomliga, djupa och ofta humoristiska insikter. Men de tycker också om att vara tysta. Det kan ta ”en evighet” innan de får ur sig vad de tänker på. Du behöver lära dig att leva med att ditt barn inte pratar hela tiden.
• Du kanske känner dig avvisad av ditt barn. När ditt barn har behov av att dra sig undan eller undviker fysisk kontakt kan du missuppfatta dessa reaktioner som att ditt barn inte tycker om dig. Se positivt på det istället, ditt barn litar på dig och vågar vara sig själv tillsammans med dig.
• Du kanske oavsiktligt drar fördel av ditt barns högkänslighet. Det är lätt att be ett högkänsligt barn att vänta, vara snäll, lyssna på dina bekymmer eller göra det du behöver. De försöker i regel göra det man ber dem om. Men det blir orättvist om syskon ombeds göra mindre eller lyssna på färre bekymmer för att detta är ditt ”snälla, hjälpsamma, kloka, mogna barn”.
Källa: Elaine Arons bok "Det högkänsliga barnet" www.hsperson.com
