Annons:
Rädd för att föda

Rädd för att föda

"Aldrig mer!" Två orubbliga ord, efter timmar av smärta och trötthet. Skulle vi ha fler barn fick det bli genom adoption. Så resonerade jag efter min första förlossning.
 
För mig var den näst intill outhärdlig. Jag tänkte aldrig mer utsätta mig för detta.
 
Det gick två år. Jag kände plötsligt att det vore roligt med ett syskon. Vips var jag gravid och glad. Men sedan mindes jag och jag ville faktiskt inte föda. Jag fick kontakt med en Aurorabarnmorska, som jag sedan träffade regelbundet. Tillsammans ”ältade” vi den första förlossningen, om och om igen, innan vi gick vidare för att se vad som kunde förbättras.
 
Till slut föddes mitt andra barn och smärtan var hanterlig. Jag var varken rädd eller trött, bara lycklig och tacksam.
 
Ett stort tack till Aurora, morgonrodnadens gudinna. På en del orter kallar de sig Aurora, på andra Indigo eller Viktoria. Dessa grupper av barnmorskor har ett gemensamt, de hjälper kvinnor som är rädda för att föda.
 
1995 började Kärnsjukhuset Skövde i Västergötland erbjuda gravida kvinnor med förlossningsrädsla enskilda samtal. I dag ingår sju barnmorskor i Auroragruppen och antalet kvinnor som söker kontakt med dem ökar stadigt. 1998 deltog 60 gravida kvinnor i Aurorasamtal, förra året var de 102.
– Tre fjärdedelar är omföderskor, säger Lena Sköld, som basar för Aurorabarnmorskorna på KSS. Att siffran ökar beror kanske på att det blivit mer legitimt att prata om förlossningsrädsla.
 
Vid de inledande samtalen brukar de få börja med att berätta om sin förra förlossning, om hur de upplevde bemötandet och själva förloppet.
– Det finns ett stort behov av att prata. Vi kan ju aldrig garantera att det inte blir likadant nästa gång men vi kan diskutera vad som kan göras för att försöka förhindra det.
 
Hur många samtal det blir är upp till den havande kvinnan, det kan bli ett eller tio.
– Med förstagångsföderskor som är stick- eller sjukhusrädda får man smyga sig fram. De kan tycka att det är mycket obehagligt att bara komma och prata med oss, säger Lena Winbäck, som också är Aurorabarnmorska på KSS.
 
Att känna rädsla inför förlossningen är inte ovanligt, en undersökning visar att drygt 20 procent av alla blivande mammor har en stark förlossningsrädsla. En mindre andel, fem till sex procent, känner sådan ångest att deras vardagsliv påverkas. I vissa fall räcker inte Aurora till, då får en psykolog kopplas in.
– Det finns kvinnor som mår så dåligt att de inte ens kan tänka på förlossningen eller vill kännas vid att de är gravida, säger Lena Sköld.
 
För många kvinnor med förlossningsrädsla, eller skräck, kan det vara avgörande vilket mottagande de får när de kommer till förlossningen.
 
Ofta vill de som går på samtal att just ”deras” Aurorabarnmorska ska vara med vid förlossningen, men det ingår inte och det ska heller inte behövas. Personalen på förlossningen informeras ofta via ett kontrakt som placeras i journalen. Där framgår det hur kvinnan känner inför förlossningen och vilka önskemål hon har, det kan vara en viss smärtlindrig eller kanske ett vänligt och respektfullt bemötande.
– Oftast blir det bra, vår uppföljning visar att majoriteten är mycket nöjda efteråt och att de känt sig hjälpta av samtalen. Dessutom lär vi oss otroligt mycket av dessa kvinnor.
 
Enligt Läkartidningen väljer tre fjärdedelar av de kvinnor som i början av graviditeten blivit lovade ett kejsarsnitt, på grund av förlossningsrädsla, att avstå snittet och istället genomgå en vaginal förlossning. Personalen följer ett kontrakt som beskriver hur kvinnan vill ha förlossningen, till exempel en tidig epiduralbedövning.
 
Ljuvlig förlossning
På Auroramötena fick min man och jag träffa samma barnmorska som jag hade vid mitt första barns födelse, där allt var kaosartat och slutade med akut snitt. Jag fick gå igenom journalen och få grepp om vad som egentligen hände, gå igenom de tillgängliga bedövningsvarianter som finns och tillsammans med en förlossningsspecialist utarbeta en plan med en massa ’ifall-att-det-och-det-händer-gör-så-här’. Allt för att vara förberedd.
 
Förlossningen inleddes med akupunktur som fungerade suveränt. Värme och omtanke serverades hela dagen. Innan ’min’ barnmorska skulle gå för dagen träffade vi gemensamt den avlösande barnmorskan. Med värme och massor med humor födde jag min dotter. Jag kämpade som en tigrinna och ingenstans på vägen tog någon från mig min värdighet.
 
Förlossningen ledde till ett ofantligt lyckorus som höll i sig i flera veckor för att sedan klinga av i den härliga känslan att bli mamma.
 
Annons