Familj
Zonterapi
Zonterapi är en teknik som grundar sig i tanken på att det på vissa delar av kroppen, främst fötterna, händerna och öronen, finns punkter, eller reflexzoner, som motsvarar hela kroppen. Genom att behandla dessa zoner på till exempel fötterna, vilket är vanligast, så behandlar man även den motsvarande delen av kroppen.
Zonterapi räknas till alternativmedicinen och är besläktad med shiatsu och akupunktur genom dess fokus på olika punkter på kroppen. Det finns tecken på att dessa typer av behandlingar i olika former förekommit i en stor mängd kulturer sedan tusentals år tillbaka. Man har hittat gravmålningar från Egypten som visar hur man masserar händer och fötter, och i Kina är det en gammal traditionell behandling.
Zonterapin som den ser ut idag är dock en produkt av det tidiga 1900-talet, då läkaren William H. Fitzgerald upptäckte att man genom tryck på vissa punkter på kroppen kunde minska smärta vid operationer samtidigt som man snabbade på läkning och stärkte immunförsvaret. Han tillskrev dess effekter till det faktum att det genom kroppen går tio linjer från hjässan till fötterna, alla med ett stort antal punkter som svarar på tryck genom hela linjen.
Metoden spred sig genom Europa och nådde Sverige först på 1970-talet.
En zonterapeutisk behandling går som sagt ut på att man med hjälp av fingrarna lokaliserar den punkt på foten som motsvarar den del av kroppen man vill behandla. Varje organ, muskel eller led har ett motsvarande område på foten som reagerar vid beröring. Ett sjukt organ eller skadad muskel uppfattas som en smärta på motsvarande punkt på foten. Detta beror enligt zonterapeuterna på att det i kroppen lagras giftiga ämnen som samlas likt kristaller kring nervändarna. Dessa giftiga ämnen kan inte på naturlig väg utsöndras, utan behöver drivas ut genom att man behandlar fötternas olika zoner.
Rent fysiskt går det till så att man kompressionsmasserar de olika zonerna på fötterna i en viss ordning. Detta kan, och ska, uppfattas som en aning smärtsamt. De flesta utövare använder händerna för att massera, men det finns även de som vid behov nyttjar sig av en så kallad zonpinne, ett redskap som används för att öka trycket på punkterna. Oftast så behöver man mer än en behandling, och söker man hjälp för kroniska sjukdomar så rekommenderas man ofta att gå på regelbundna sessioner.
Även om behandlingen kan uppfattas som smärtsam så förändras upplevelsen oftast till att bli njutbar, särskilt som man ofta avslutar med en mer traditionell fotmassage.
Vad som rent fysiskt händer i kroppen under en behandling har inte dokumenterats på ett tillförlitligt sätt. Det är den behandlades uppfattning och känsla av välmående som styr hur man mäter behandlingens effekt. Direkt efter behandlingen kan man, precis som efter en vanlig massage, känna sig ganska trött. Det händer också att kroppen börjar rensa ut diverse virus och liknande, vilket kan göra att man upplever det som att man blir förkyld.
