|
|
|
|
|
N |
för omtanken. Hoppas du får klarhet i saken även om det inte är så att hon lever. För ovissheten är det jobbigaste och man har svårt för att riktigt släppa hoppet och gå vidare.
Nu vet vi vad som hänt och det kan bearbetas. Själv så tänker jag främst på dem varje kväll när jag skall sova, hur de låg kvar på stranden trots att folk sa åt dem att springa. Vad gjorde att de stannade? Vet att många kan reagera väldigt irrationellt i oväntade situationer än vad de kanske i teorin tycker att de skulle göra. HAde tidigare mcyket mardrömmar men de har minskat.
Jag hoppas de hittar barnet också och får det identifierat, kan vara svårt med att identifiera en 2-åring när inte någon av föräldrarna finns kvar och 2-åringen är en mix av nationaliteter. Hur vet man i vilket land barnet hör hemma? Hoppas kanske DNA-proverna ger resultat.
Tack igen för omtanken och sköt om dig också.
|
|
|
|
|
Du har hamnat på Allt för föräldrars forumarkiv. Det finns ett aktuellt livligt forum där du kan läsa och delta
i diskussioner i över 300 olika ämnen som rör föräldrarskap, graviditet, mat, hälsa, kläder, fritid, skola m.m.
|
|
© 2009 Svenska Allt för Föräldrar AB. All Rights Reserved.
|
Kom igång på AFF
|
Genvägar på AFF
|
Om AFF
|
|
|
Sök arkiverade trådar