Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur länge kan man lämna bort...

Skrivet av Malin
... en nästan 2-åring?

Rent generellt, alltså. Hur länge brukar man säga att en 2-åring kan "barnvaktas"? Ett dygn? Flera dygn? Inget dygn?

Kan man säga att det är mer okej för en "framåt" liten tjej eller kille än för en lite "blygare"?

Jag är lite skeptisk till en situation som jag behöver lite hjälp på traven att ta ställning till, nämligen...
Svar på tråden: Hur länge kan man lämna bort...

Inget dygn

Skrivet av  Gunilla H
Hej!

Så små barn har lite svårt att hålla kvar föräldrarnas bild någon längre stund, så jag skulle inte lämna bort en nästan tvååring längre än över dagen.
Vår son var 3.5 år innan vi lämnade bort honom över natten (till min syster) och det kändes lagom för oss.
Men sen beror det ju på varför man vill ha barnvakt till barnet och vem som ska vara barnvakt.
Är det inte väldigt viktigt, så skulle jag nog vänta till 3 i alla fall.
 

Får jag fråga då..

Skrivet av  gabbiz med Alvin
Min sambo kommer hem imorgon kväll, då har han varit borta onsdag till söndag, dygnet runt. Ska vi förvänta oss då att vår son kommer att ha glömt bort vem pappa är, inte vilja vara hos pappa eller kanske klänga järnet på pappa i ett dygn? När han pratar (=lyssnar) med honom i telefon skiner han upp och skrattar högt, vilket han inte gör när han pratar (=lyssnar) med t.ex. mormor.

Jag tror alltså att vår son kommer att minnas vem pappa är och bli glad när han kommer hem. Nu har jag visserligen varit själv hemma med honom hela tiden, och han har ju inte haft barnvakt.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att hålla kvar föräldrarnas bild. Innebär det att barnet "tror" (kan ett så litet barn tänka så abstrakt?) att föräldrarna har övergett det och aldrig tänker komma tillbaka? Jag förstår att det är en viss skillnad när den ena föräldern är hemma och den andra borta, mot när båda föräldrarna är borta.

Säg att barnet känner sig övergivet då. Kommer det att påverka barnets personlighet eller känsloliv så att det blir otryggt? Jag är bara intresserad av att veta hur du menar.
 

Det gällde när båda föräldrarna var borta

Skrivet av  Gunilla H
Hej!

Jag var nog lite otydlig, för jag menade när båda föräldrarna var borta från barnet.
Så länge en av föräldrarna är med, så har ju barnet sin trygghet där och då tror jag inte att det är några problem med att den andra föräldern är borta.
Sen saknar ju barnet den andra föräldern förstås och jag tror nog att man kan få en reaktion om det blir en lite längre tid. Sen hur den blir är nog väldigt individuellt.
 

jag vill inte värka vara den som är den

Skrivet av  Holken bf 26/6+2 till
men jag vet att jag var löjligare med nr 1 än vad jag är med nr 2 (som dessutom nästan alltid har stor syster med sig)
Du som "bara" har ett bar blir säkert lite hösigare...det hade jag varit utan tvekan....
Vid 3 års ålder tycker jag är bra sent..
Våran dotter var 6 månader när hon sov hos mormor första gången....det är inte så ofta men jag tror att det är bra att vänja dom lite vid att sova borta.

min 2 åring skull jag kunna tänka mig att lämna bort (till väldigt kända folk) I 1 dygn..sen längtar nog JAG ihjäl mig...2 åringen klarar säkert ett dygn till men inte jag som sagt.

 

Jag har två barn...

Skrivet av  Agneta H
...och har resonerat ungefär som Gunilla med båda. För mig handlar det inte om hönsighet eller löjlighet utan för att jag inte tror det är det är så värst bra att lämna bort barnet över natten så tidigt. Jag utgår alltså inte från mina behov utan från barnets.
Varför ska det alltid tänkas utifrån föräldrarnas behov? Det pratas alltid om att det är värre för föräldrarna än för barnen. Jag tror det är totalt fel! Det resonemanget är ett sätt att rättfärdiggöra sina val.
 

Tillägg

Skrivet av  Agneta H
Kommer att resonera likadant med vårt tredje som vi hoppas att vi får någon gång.
 

Det beror ju helt på situationen

Skrivet av  lyckligt lottad
och till vem barnet ska lämnas. En del barn har ju haft t.ex ngn mor-eller farförälder som barnvakt sedan de var spädbarn och då är det säkert inga problem att lämna bort en 2-åring över en natt kanske. Andra kanske inte haft barnvakt alls, eller bara korta stunder och då tror jag att det är ganska olämpligt. Sen tycker jag det beror på varför man vill ha barnvakt - är det för att man måste till sjukhus har man ju inget val, är det för att åka på love-weekend så får det kanske vänta.

Mitt första barn passades av sin farmor och farfar i 3 dagar när han var knappt 2, det var värdelöst. Jag kunde inte alls koppla av och han skrek när vi lämnade honom.

Mitt andra barn passades av min syrra i 3 dagar när hon var drygt 3 1/2, det gick hur bra som helst, hon var glad som en lärka hela tiden och maken och jag hade en fantastisk resa. Och så hade ju sin storebror som en trygghet också.
 

vi har..

Skrivet av  carina
lämnat vär flicka i en vecka hos mormor, då var hon bara lite över 1 år och hon är ofta hos mormor. Det är aldrig några problem.. Hon är glad hela tiden och vinkar och säger heldå när man går. Vi pratar med henne på telefon varje dag. När man kommer och hämtar henne blir hon jätteglad. Men inte har hon glömt oss!!

Hon är iof väldigt frammåt och träffar sin mormor ofta (flera ggr i veckan) men det har aldrig varit något problem. Eftersom jag jobbar helger så är det ibland omöjligt att undvika att lämna henne..

Jag tror barn klarar mer än vi tror, om man aldrig lämar sina barn och sedan helt plötsligt börjar lämna dem vid högre ålder tror jag att man får mer problem, men trygga barn klarar av att bli lämnade bara de vet att mamma o pappa kommer tillbaka och att de känner personen de är hos..
 

Vår dotter

Skrivet av  JessicaF
var drygt 1 år första gången vi lämnade henne två nätter hos mormor och morfar. Vi skulle på fest och mormor och morfar skulle till landet, så hon följde med dem. Det gick alldeles galant!! Förra sommaren var hon 2 ½ och var då i fem dagar med mormor och morfar ensamma, på landet - gick hur bra som helst!! I december (nästan 3) var hon en natt hos farfar - det gick inte fullt lika bra... Nu i sommar ska hon vara en vecka med mormor och morfar igen - för att hon ska få längre sommar och för att de ska få rå om varandra alldeles ensamma när vi andra jobbar... Det jag ville säga med detta är att det beror på till vem ni lämnar och hur barnet är. Vår dotter är framåt och pigg och vi har aldrig gjort det till någon stor sak. Hon var endast 1 ½ månad när mormor och morfar passade henne några timmar för första gången och vi var på restaurang. Vill att hon ska ha flera nära kontakter med andra vuxna, så att OM jag eller min man skulle hamna på sjukhus, så fungerar det ändå... Missförstå mig rätt :-)!
 

Vem vaktar och var?

Skrivet av  Sofia*
Vår stora flicka blev vaktad av mormor och morfar hemma hos oss i 3 dagar när hon var 1,5år. Det var helt oproblematiskt. Lillasyster var yngre än så när hon sov hos farmor första gången, men då fanns ju storasyster där som en extreatrygghet. Både farmor och mormor ingår dock i vardagen hos oss. Farmor träffar de ca 1gång i veckan och mormor pratart man i telefon med så gott som dagligen och vi bor hos dem veckovis på loven.
Ska det vara flera dagar föredrog jag att de var här när barnen var små, så de var på hemmplan.
 

Beror på vem som passar

Skrivet av  Linda o buspågarna
Äldste sonen var ca 13 månader när han sov en natt hos farmor och farfar. Men dem träffar han varje vecka och vi hade dessutom hyrt stuga på Bornholm med dem en vecka straxt innan. När han var 15 månader sov han hos dem två nätter. Han fullkomligt älskar att vara hos farmor och farfar så där ser jag inget problem han är dessutom en mycket framåt kille, inte blyg för fem öre.

Kan dock tillägga att vi inte hade lämnat honom till någon annan än farmor o farfar eller mormor i så ung ålder.
 

Generellt

Skrivet av  Mia A
kan man inte säga det. Det finns massor med olika teorier och ännu fler lösningar. Lika många som det finns barn skulle jag tro.

Jag personligen tror inte ett dugg på att barn inte kan lämna sina föräldrar förrän dom är 3-3,5. Det är struntprat tycker jag! Har man bundit sina barn så tätt vid sig att dom inte kan vara borta från en i några timmar utan att glömma bort en, så är det inte sunt anser jag.

Min äldste son var nog bara 5 månader när han sov hos mormor och morfar första gången och efter det sov han där 1 natt i månaden ungefär. Han sov så otroligt dåligt att det var en nödvändighet för oss att få avlastning någon natt då och då för att överleva... Det har _aldrig_ varit några problem att lämna honom där. Även vår yngste son sover utan problem över hos mormor och morfar och han är 15 månader nu.

När äldste sonen var dryga 2 så åkte jag och min man på weekendresa till London i 3 nätter och när han var drygt 2,5 åkte vi bort en vecka - inga som helst problem.

Jag kan för övrigt inte se varför det är ett sånt stort problem att lämna just över natten - då sover ju barnen mesta tiden. Det skulle väl i så fall vara svårare att lämna under en dag, men dagis går väl de flesta barn på...eller?

För att kunna råda i din situation behöver man mer information tycker jag. Är det du som skall vara barnvakten? Känner barnet barnvakten väl? Har barnet sovit borta förut? etc etc
 

Tänk vad olika man kan tycka

Skrivet av  Gunilla H
Personligen tycker jag att man inte knutit an till sitt barn ordentligt om man vill lämna bort det över natten när det är mindre än ett år.

Men jag håller med, alla är olika och man måste hitta det som passar den egna familjen bäst!
 

Menar du

Skrivet av  Annika
verkligen det eller är det bara en kontring på vad Mia A skrev om att inte klara av att lämna stora barn?

Tycker det låter väldigt konstigt om man har den åsikten att man som förälder inte knutit an till sitt barn om man lämnar det före ett års ålder. Är det ok om man lämnar barnet när det är 1 år och 5 dagar?
 

Dels var det en kontring

Skrivet av  Gunilla H
För jag blev faktiskt lite stött över vad hon skrev om att binda barnen FÖR hårt till sig. Så jag spetsade nog till det lite och ber om ursäkt om någon annan tog illa upp!

Men jag tror faktiskt att barn mår bäst av att vara med sina föräldrar så mycket som möjligt när de är små. Speciellt på kvällar och nätter som ju för de flesta är lite extra känsliga när man är trött.

Sen den exakta åldern är ju svår att specificera.
För vår del så blev det när sonen var c:a 3.5 år som han sov borta över natten och det var den tidpunkt som kändes bra för oss.
 

Jag tog iallafall

Skrivet av  Annika
inte illa upp. Blev bara nyfiken på om du verkligen tyckte så :) Tack för att du förtydligade!
 

Japp,

Skrivet av  Mia A
och jag tar emot kontringen utan knot. Mitt inlägg var ju delvis också en kontring på ditt inlägg... Men jag _tycker_ verkligen att det är viktigt att barnen har andra vuxna trygga personer och förebilder än de egna föräldrarna (i den mån man har tillgång till det naturligtvis) och tycker därför inte att det är så vettigt att knyta barnen för hårt just till sig själv.

Och jag vidhåller att det för mig verkar konstigt att kunna lämna på dagis i 8 timmar (inte sagt att just du gör det) men inte kunna lämna barnen för en övernattning då man ändå sover mesta tiden.

Det är klart, har man barn som absolut måste somna på ett visst sätt och känna på mammas armbåge en kvart innan man somnar ;) och sedan måste gå till mammas och pappas säng under natten - då kan det ju vara problem att låta barnen natta över någon någon annanstans än hemma med mamma och pappa... (igen - inte sagt att ni har det så)
Men, de flesta har nog inte såna rutiner som inte går att rucka på för en natt eller två.

Jag tycker dessutom att det är jätteviktigt att föräldrarna får tid att bara vara vuxna och ett kärlekspar tillsammans - vilket kan vara svårt att vara när man vadar fram i vällingfloden...
 

Tack för det!

Skrivet av  Gunilla H
Hej!

När jag lugnat mig lite, insåg jag att min svar till dig nog var lite onyanserat, tack för att du inte trappade upp diskussionen mera!

Men tillbaka till sakdiskussionen:
Jag tycker också att det är viktigt att mitt barn har nära relationer med andra människor, men vi har inte haft så bråttom med att det ska bli långa stunder, eller att han ska sova över.
Vi har väntat tills det känts som om han varit redo för det (nu pratar jag om att sova över hos andra) och det kändes så när han var knappt 3.5 år.

Sen det här med långa dagisdagar, det tycker jag inte är någon bra idé, speciellt inte för de mindre barnen.
Men där har man ju inte alltid så stora möjligheter att styra själv. Fast kanske desto viktigare då att man är så mycket med sitt barn som möjligt när man är ledig.

Ibland kan jag tycka att många har så bråttom med att barnen ska bli stora och självständiga, medan de fortfarande är små.
Det blir de förr än man hinner ana och då hinner man göra alla de där sakerna man inte hinner när man har småbarn.
 

det beror ju pa

Skrivet av  cecilia
barnet, barnvakten och situationen. var dotter har barnvaktats av sin mormor, hon var ett och ett halvt ar nar hon var hos mormor i tva natter. vi litar pa min mamma och var dotter trivs hos mormor, det var inga prolem alls.
det finns inga regler tycker jag, om man som foralder tror att barnet vill och klarar av separationen sa gar det utmarkt, men man ska nog inte tvinga sig sjalv eller barnet om man inte tror att det gar.
 

Lämnat tidigt tror jag!

Skrivet av  Tea m I 021105 & E 031222
Hej!

Vår dotter övernattade hos mormor & morfar vid ca 2 månaders ålder första gången. Hon hade somnat så gott där och vi tog inte upp henne. (Hon hade ganska svårt att komma till ro nämligen) Sedan har hon bott där en natt då och då. Nu är hon 1½ och bor hos farmor (vi har flyttat) någon natt varje vecka och hon stormtrivs där!

Vår son är 5 månader och sov borta två nätter den här helgen tillsammans med storasyster. Första gången han sovit borta men det gick kanonbra hos farmor. Han tittade lika förälskat och skrattade lika hjärtligt mot oss som han brukar när vi kom dit. Storasyster likaså.

För mig är det en bra avlastning att dottern är hos farmor någon natt per vecka då min man reser i jobbet. Att vi lämnade båda i helgen berodde på att vi åkte på Helsingforskryssning för att fira bröllopsdag. Det ångrar vi inte en sekund! Vilken kick för förhållandet!!!
 

Magkänslan!

Skrivet av  T
Hur känns det i dig när du funderar? Känns det OK är det säkert OK - och gör det inte det så är det inte OK!
Vi har lämnat vårt/våra barn över natten från det att de var ca 1.5-2 år - och då till någon som barnet är VÄL förtrogen med. Det är inget som händer varje vecka, inte ens en gång i månaden - snarare kanske 1-2 ggr/år för att få rå om varandra som kvinna å man. Och för att få SOVA såklart!
 

TACK för alla svar!

Skrivet av  Malin
Oj, nu har jag en del att lura på!

Jag tycker att alla svar var bra, faktiskt! Bra med så olika tyckanden också. Jag känner att det ger mig en bred bild som är bra när jag själv ska tänka.

Alltså, dom personer och det barn det gäller är inga jag känner direkt, så jag kan inte riktigt svara på dom frågorna som dök upp. Jag har blitt lite inblandad "vid sidan av", kan man säga. Men det är inte mitt barn och det är inte jag som ska passa barnet.

Tack än en gång! Jag visste väl att det var rätt att fråga er här! :o)
 

SJälv har jag vid

Skrivet av  Skrållan
2 års ålder tyckt det varit OK att lämna barnen en 3-4 dagar max. Och då tillsammans med våra mor/farförldrar som har träffat barnen och skött dem otroligt mkt under deras upväxt.
 

1 år drygt

Skrivet av  anette
var vår dotter när hon började sova över hos mormor och morfar.
Det beror naturligtvis på så många olika faktorer. Jag tror inte man kan fråga det här egentligen. Lillebror är 3½ och har inte sovit över hos mormor än, men det beror på att vi flyttat nu så de ses varje dag ändå.
 

Vill oxå svara

Skrivet av  Nickan
Det verkar väldigt olika... så här har vi gjort.Barn nr 1 (nu snart 4 år) lämnade vi över natten för första gången vid 6 mån kanske. Minns faktiskt inte riktigt...lite senare kanske. Då till mina föräldrar och min mans föräldrar som våra barn har en egen relation till. Med nr 2 (nu 1½ år) lämnade vi några timmar redan vid 2 veckor och över natten efter några månader (kanske 6 där med...). Det har alltid varit problemfritt. Numera sover båda borta 2 nätter utan problem. Skulle såklart inte lämna dem med nån de inte är trygga med. Bara till mor och farföräldrar samt en vänninnan med barn som är med i barnens vardag.
Det har varit mkt värt att kunna ha lite vuxentid då och då och veta att barnen har det jättebra!

Ps. Jag ammade inte
 

Vi har lämnat sonen

Skrivet av  Stemar bf 4/6
till både mormor+morfar och farmor+farfar, första gången han var borta en hel natt var han ca 7 mån och det gick utmärkt. När han var 17 mån var vi borta 3 dygn och han hade varit en solstråle hos farmor och farfar hela tiden och han hade definitivt inte glömt bort oss för när vi kom så sken han upp och slängde sig i famnen på oss. För min del handlar mest om hur bra barnet ifråga känner barnvakten och att jag litar på barnvakten till 100%. Det finns nog ingen absolut gräns för när man kan lämna ett barn över natten första gången man måste helt enkelt känna efter, känns det det minsta obekvämt så skulle jag vänta lite.