Förlorat barn – ett fall ur verkligheten

Förlossningen startade med värkar på kvällen samma dag som nedkomsten var beräknad, den 4 oktober 1993.

Det var en planerad hemförlossning enligt parets önskemål. De var informerade om riskerna med en hemförlossning av sin barnmorska. Fosterljuden var bra under hela förlossningen, de avlyssnades regelbundet av barnmorskan med doptone, sista halvtimmen ungefär vid varannan värk. Vid slutet av förlossningen anlände en barnmorska till för att assistera. Fostervattnet gick två timmar före födseln och var klart och rent.
Modern och hennes man hade hyrt en förlossningspool i avsikt att använda den för avslappning och smärtlindring under förlossningen.

Under förlossningens gång frågade paret om det kunde vara farligt om barnet föddes i poolen. Barnmorskan svarade att man inte kände till några risker med att föda i vatten, men att hon själv hade mycket liten erfarenhet av sådana förlossningar.
Vid den sista värken satte sig modern ner i poolen och barnet föddes under vatten. Pappan tog emot henne. Hon hölls genast i dränageläge. Hon var mycket svag och barnmorskorna startade genast upplivning med hjälp av mask, blåsa och syrgas. Inom femton minuter befann sig barnet i ambulans på väg till Huddinge sjukhus. 40 minuter efter sin födelse började hon andas själv. Hennes lungröntgenbilder var då helt normala. Under natten slutade hon andas själv och kopplades till respirator. Lungornas förmåga att ta upp syre försämrades och på förmiddagen dog hon i sin mors armar.

Överläkaren vid sjukhusets barnklinik trodde vid första anblick att barnet indandats vatten och polisanmälde händelsen. Obduktionen på rättsmedicinska gjordes med denna utgångspunkt. Man hittade inget vatten i barnets lungor men det stod ändå i journalen som trolig dödsorsak.

Barnmorskan gjorde en Lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen och Socialstyrelsen anmälde barnmorskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).

Två år senare kom Socialstyrelsens utlåtande. Man fastslår att trolig dödsorsak är oupptäckt syrebrist under förlossningen med följd att barnets larynxreflex slagits ut och aspiration av vatten blivit möjlig.
Barnmorskan får en erinran av HSAN för att hon inte avrått från vattenförlossning och inte försökt få kvinnan att lämna poolen under slutskedet. Vattenförlossning förbjöds på samtliga svenska sjukhus.
Man anser också att barnmorskan varit för passiv under en långsam förlossning.

Marsden Wagner är neonatalog och perinatal epidemiolog som under femton år har ansvarat för kvinnors och barns hälsa inom WHO. Vi träffade honom under en hemfödselkonferens i Stockholm.
Han är starkt kritisk, milt sagt, till svensk förlossningsvård och Socialstyrelsens "storebrorsattityd".
- Om jag vore en gravid kvinna i Sverige skulle jag åka raka vägen till Amsterdam!
Han menar att svenska myndigheter motarbetar självständiga barnmorskor och föräldrar som är för hemförlossning.

Marsden Wagner har engagerat sig i det aktuella fallet. Han anser att det egentligen inte handlar om riskerna med en vattenförlossning utan om rädslan för hemförlossning.
- Svenska läkare tror att hemförlossningar är farliga, säger han., trots att forskning i flera länder visar att hemförlossning är lika säkert, eller säkrare, som sjukhusförlossningar för kvinnor med normal graviditet.

WHO har studerat forskning från hela världen och Marsden anser att det aldrig har blivit vetenskapligt bevisat att det är säkrare att föda på sjukhus för en kvinna med normal graviditet. En del kvinnor behöver specialistbehandling vid sina förlossningar, men många kvinnor kan lika bra, eller bättre, föda hemma.
- Det är inte olagligt att föda hemma i Sverige, men det bedrivs en aktiv politik inom svensk sjukvård för att avskräcka och avråda kvinnor från att göra det. Det finns ingen vetenskaplig grund för detta och det tar ifrån svenska familjer deras frihet att välja hemförlossning om de så önskar.

Dr Wagner håller inte heller med om att det är mer riskfyllt med vattenförlossningar.
- Vilken ökad risk? Var finns de vetenskapliga beläggen? dundrar han. Vattenförlossningar förekommer på sjukhus i Danmark, Tyskland, Australien, Frankrike, England, USA och Kanada. Vissa svenska förlossningsläkare tror, utan bevis, att vattenförlossningar är farliga, samtidigt som de tror att andra metoder, som till exempel epiduralblockader mot förlossningssmärta, är trygga. Detta trots att det finns vetenskapliga belägg för riskerna med epidural. Det finns inga bevis för att vattenförlossningar skulle vara farligare än andra förlossningar. Det är alltså helt obefogat att begära att denna barnmorska skulle ha givit familjen en sådan varning!

- Förlossningsförloppet var inte onormalt. Partogrammet visar en stadig dilation fram till födelsen efter 12 timmars förlossning. Detta är en fullt normal förlossningstid hos en förstföderska. Att påstå att barnmorskan var för passiv stämmer inte, partogrammet har tolkats av ett flertal obstetriska professorer som alla delar min uppfattning. Modern mådde under hela förlossningen bra och det fanns ingen anledning att ingripa.

Marsden påpekar att det är viktigt att konstatera att ingen kan förklara helt säkert varför det här barnet dog. Patologens rapport visar inte något avgörande samband mellan dödsorsak och vattenförlossning och ingen har nöjaktigt lyckats förklara varför barnet inte andades. Det är möjligt att det berodde på en medfödd beskaffenhet, till exempel en störning i andningscentra i hjärnan. Detta skulle inte heller synas vid en obduktion.
- Vi måste vara ödmjuka inför vad vi kan göra vid en förlossning. Vi kan inte alltid förhindra att barn dör, trots att det är svårt att acceptera.

Även om det är en väldigt låg spädbarnsdödlighet i Sverige så förekommer det att barn dör.
Att denna hemförlossning som slutade så illa är naturligtvis sorgligt. För barnet och barnets familj i synnerhet. Men i stort sett alla barn som dör i samband med förlossningen dör på sjukhus, eftersom de flesta förlossningar sker på sjukhus.
År 1993, alltså samma år som den lilla flickan dog, föddes 118 398 barn i Sverige. 400 barn var dödfödda och 129 barn dog inom ett dygn efter förlossningen. Förutom de dödfödda dog totalt 571 barn det året.
Till stor del beror siffrorna naturligtvis på att läkarna och läkarvetenskapen kan rädda bland annat mycket små och för tidigt födda barn. Ibland dör de under förlossningen och ibland dör de efter förlossningen. Många barn dör också på grund av syrebrist under graviditeten eller förlossningen.