Dop – en gåva till barnet

Det ringer till dopgudstjänst. Församlingen är samlad för att hälsa en ny människa välkommen. Runt dopfunten står de närmaste samlade. Församlingens ögon söker sig gärna till det lilla barnet. Det är makalöst så mycket glädje ett sådant litet barn sprider omkring sig.

Författare: Lotta Persson

Dopet är ett sakrament, en helig handling. Det kallas så för att Jesus själv instiftade det. Dopet är en viktig tradition, som binder ihop släktena i nuet och i det förgångna. Prästen frågar efter barnets namn. Men dopet är inte en namngivningsakt. Namnen nämns för att påminna om att dopet är något personligt – det gäller just denna människas liv.

Dopets löfte
I dopfunten hälls vatten, en symbol för livet och en förutsättning för allt levande. Genom att tre gånger ösa vatten på barnets hjässa döper prästen:
”I Faderns, Sonens och den helige Andes namn.”

Här sker dopets mysterium. Genom dopet fogas vi in i livets stora sammanhang, i gudsgemenskap. Dopet är Guds omfamning, Guds löfte om att vara med under alla livets dagar, oavsett vad som händer. Att bli döpt är att bli räddad från livets yta till dess djup, från ondska till det goda och från döden till livet.

För föräldrarna är dopet många gånger också en tacksamhetshögtid, att man har fått bli förälder till just denna lilla människa. Föräldrar känner så mycket glädje och förväntan. Och oro. Därför vill man ge sitt barn det bästa, en del av ett sammanhang som står för något gott och rymmer värderingar man sätter värde på. Allt det föräldrarna känner är omslutet av dopets löfte om trygghet.

Församlingens roll
Dopgudstjänsten fortsätter med att prästen säger, ofta genom att hålla upp barnet inför församlingen:
– Vi välkomnar dig in i Guds familj och tar emot dig med kärlek och förväntan.

Genom dopet blir Svenska kyrkan en del av nätverket runt den döpte. Församlingen kommer att finnas med i bön och omsorg, inbjudan till barnverksamhet, gudstjänster och övrigt församlingsliv.

I dopögonblicket bekräftar och fördjupar Gud den samhörighet som finns mellan Gud och varje människa, den samhörighet som kan ge nytt livsmod.