|
Enorm kärlek och saknad
Så kom du vårt älskade barn ... Vår längtan och väntan var äntligen över. Den dagen vi slöt dig i våra armar grät vi. Tårarna trillade sakta mot marken – tårar av lycka. Tänk att det var dig vi hade väntat på i alla dessa år. Att det var dig vi alltid hade älskat så högt. Nu var du hos oss, i vår trygga famn. Buren fram av kärlek. Men att din tid med oss förblev kort är fortfarande svårt att förstå. Blott tre och en halv månad fick vi tillsammans med dig. För att vara exakt så var det faktiskt tre hela månader och 13 hela dagar plus några timmar, minutrar & sekundrar. Med dig hos oss var var dag en ny gåva, och vi tappade helt och hållet kontrollen på världen omkring. Men med dig föll hela vår illusion och hela vår dröm. Sedan dess är var dag räknad – var dag för saknaden och sorgen.
 En sista gång med dig i vår famn, det var en stund vi aldrig hade tänkt på. En stund som tyvärr föll oss över. Septembersolen värmde din lilla kropp när vi vandrade fram en sista gång med dig. Att du så liten och söt, vilade i vår famn så livlös & kall var för oss så overkligt. Var det verkligen sant att vi bar på vår döda dotter? Vår älskade lilla dotter som aldrig ens hann lämna sitt lilla avtryck i denna stora värld? Javisst var det vår dotter vi bar, och så kall & livlös hon var.
I efterhand har vi insett att vi endast bar på din jordiska klädnad, du hade gett dig av lång tid innan. Även om ditt lilla hjärta slog sitt sista slag den där dagen fanns du ändå kvar. Din närvaro gick inte att ta miste om. Att du rest dig från din kropp visste vi ju, men att du fortfarande fanns med oss var en tanke vi inte direkt tänkte. Men den där dagen, åtta dagar efter din änglafärd var det som att förlora dig på nytt. Du dog i mina armar precis som den där veckan innan då du faktiskt tog ditt sista andetag. Den här gången dog du själsligt. Både jag & pappa kände hur din själ sakta reste sig, och i tystnad gick vi båda mot fönstret med dig i vår famn. Med fönstret på glänt viskade vi dig våra sista ord, för sedan fanns du inte längre kvar med oss.
Kvar stod vi med ett barn i vår famn, en liten kropp som en gång varit du. Nu var det bara skalet som smyckat dig under din korta tid på jorden kvar. Tårarna trillade sakta ner mot marken – denna gång av sorg. En liten tår träffade din kind och fortsatte därmed sin resa ner mot marken. Där satt vi, vi tre. Och alla grät. För det såg ut som att även du var ledsen när den lilla tåren glänste på din kind.
Det är två år sedan du föddes älskade vännen, två år sen din första sommars dagar. Och vi saknar dig så otroligt mycket! Idag står vi här med din nyfödda bror och minns dagarna med dig. Ibland kan jag komma på mig att låtsas att det är dig jag bär på, men snabbt inser jag verkligheten igen. Du finns inte längre kvar – i alla fall inte hos oss som en egen liten person. Men vi känner hur du finns i din lillasyster, hur du kom tillbaka till oss i henne. Att hon föddes samma dag som dig, bara ett år senare har gjort det svårare för oss, men vi har insett vilket underbart mirakel hon är.
Tack vår älskade nyckelpiga för att du kom och för att vi fick dela en tid med dig. Sommarvinden tog dig tillbaka men du lever kvar hos oss ändå …
Foto: Elisabeth Norén
Mia [ängeln Tilde, Maja & Valter]
timava
Datum: 2006-03-23 |
Text:
admin
|
|
Fråga experterna!
Testa ditt BMI
Graviditetskalender
