Man tror man trÀffat den perfekte mannen. Efter ett tag gÄr illusionen i kras och verkligheten gör sig pÄmind. Ha inte brÄttom in i en relation lÄt det ta sin tid.
Jaa... vad har jag varit med om....
TrÀffade en man som var helt underbar, kÀrleksfull, omtÀnksam, uppmÀrksam, generös. Han tog hand om mig och min son pÄ ett bra sÀtt, jag kÀnde mig trygg med honom.
Vi började se oss om efter ett gemensamt boende. Ă
kte pÄ husvisningar. Hittade ett hus som passade oss. Budade och flyttade in.
Friktion började uppstÄ. Det har gÄtt sÄ fort, intalade jag mig. Inkörsfasen Àr skumpig, intalade jag mig.
Började upptÀcka att han sa en sak ena gÄngen och en annan andra gÄngen. Började förstÄ att han ljög.
BrÄken kom allt tÀtare.
NÀr jag var gravid i v 35 gjorde han slut. "Jag vill inte lÀngre". NÀhÀ sa jag, vad ska jag göra dÄ?
Gjorde klart att jag och min son skulle bo kvar i huset tills skolan slutade. DÄ började han betée sig riktigt illa.
Det hela slutade med att han i v 37 sa "Du ska inte vara sÄ sÀker pÄ att jag orkar köra bil nÀr du ska föda barn". Vi bodde 6 mil ifrÄn nÀrmsta sjukhus och 15 mil ifrÄn min familj och mina vÀnner.
Dagen dÀr pÄ kom min pappa, mamma och lillebror. De hjÀlpte mig att packa det viktigaste ocksÄ flyttade vi hem till min lillebror.
Det Àr vad jag varit med om....
Datum: 2009-05-11 |
Text:
loerru