marisen75
185
visningar
Tre fullgångna graviditeter och en graviditet som slutade med missfall i vecka 11. Inom sex år har detta skett. Förlossningarna har skett genom kejsarsnitt av olika anledningar. Resultatet: tre underbara, fina pojkar. Men vad har detta satt för spår på min kropp?
Ja, låt se. Jag har väl som vuxen aldrig varit den där smala tjejen, men har trivts gott med mig själv och kropp. Har från 28 år ålder varit med om tre graviditeter där jag gått upp 25-30 kg. Mitt starvikt vid inskrivning har ökat lite per gång. Första gången började jag på 65 kg till mina 161 cm. Andra gången var jag på 68 kg och nu senast 69 kg. Nu ett år efter den sista graviditeten ligger jag på 72-73 kg. Det ser jag inte som någon idealvikt, men det är där jag hamnat utan att ha gjort någonting.
Nu är meningen att jag ska börja träna och tänka på mig själv. Tycker kanske inte att antalet kilo är det viktigaste men jag vill väl kunna använda storlek 38/40 igen.
Om jag ser mig själv i spegeln så skulle jag kunna peka ut de kroppsdelar som förändrats mest:
-magen som aldrig varit fast och platt, men som nu är lite hängig och degig
-benen som alltid vara smala, har blivit smalare
-rumpan som alltid varit liten, har blivit mindre
-brösten som varit en B-kupa, har blivit en A-kupa
-ryggen själva omkretsen rygg/mage har ökat, har alltid varit bred över ryggen ca 75 cm har blivit 85!
-ryggen, har efter den tredje graviditeten blivit lite stel
-fötterna, gått från 36:or till 38:or
Jag är stolt över att ha burit tre barn inom mig. Att de vuxit från "ingenting" till pojkar om 4.290 gram, 4.400 gram och 5.200 gram. De har lånat min mage, fått det som må barn behöver för att växa och bli stora och färdiga. I och med varje graviditet har jag fått mycket vätska i kroppen, svullnat i ansikte och händer. Det har varit så skönt att bli av med svullnaden efter varje födsel. Men det har varit lika förvånande om hur gravid magen ser ut de första veckorna efter födseln.
För varje graviditet har jag haft lite höga sockervärden, men inom gränsen för vad som är normalt. Men då vår trea föddes och vägde 5.200 gram vid kejsarnitt tre veckor för tidigt sa barnläkaren att om vi överväger ett barn till i framtiden måste jag låta undersöka det där med socker ordentligt innan. Jag är ju adopterad och vet inte för mycket om min familj och bakgrund, så det ska jag verkligen göra.
Igår pratade min man och jag för första gången ordentligt igenom vår situation om barn och framtida barn. Jag vill ju hemskt gärna fortsätta drömma och planera för ett barn till, men min man är lite rädd. Rädd för min hälsa, höll på att gå riktigt dåligt vid andra snittet. Rädd för själva snittet och hur barnet klarar en sådan födsel. Lilleman låg ju på neonatalen i en vecka och mellankillen höll ju inte på att komma ut i tid (risk för syrebrist och hjärnskador). Det var fruktansvärda situationer, men som gick gott. Men vad skulle kunna hända vid en fjärde förlossning? Skulle min kropp fixa en graviditet till. Tänk om jag blir strandad igen av foglossning som vid tredje graviditeten? Hur ska man man då kunna ta hand om tre barn och mig och sitt arbete? Vi kom fram till att jag ska satsa på att komma iform, att kolla upp mina värden (socker mm) och tala med läkare på MamaMia om vad de tror om saken. Efter förlossningen nu sist sa båda överläkarna som utförde operationen att min livmoder skulle "klara" det, men att jag skulle vänta nått år innan vi försökte så jag hinner läka ordentligt. Kanske skulle det fungera om vi var i Danmark där vi har stöd av svärföräldrarna? Mina föräldrar arbetar ju några år till och här har vi inte tänkt att stanna länge till.. Ensamma i ett främmande land skulle det nog vara svårare, men läkarvården är ju tex excellent i USA...
Många tankar och mycket att kolla upp. Hursom så ska jag ta och ta tag i att komma i form. Mina två första graviditeter var så bra, jag mådde bara bäst! Mycket energi och ork. Tredje graviditeten med foglossningen från helvetet var en chock. Nu måste jag sakta men säkert träna upp mig och bli stark. Så får vi se vad som händer med fler barn eller ej..
Tack för denna gång!
|
