Hej!
Jag är en stolt 3-barnsmamma "mitt i livet". Barnen är f -96, p -97 och f -01. Sedan skilsmässan sommaren -10 bor barnen med mig varannan vecka. Vi bor i norra Skåne.
Barnen är min största glädje i livet. Det är en sorg att bara ha dem på halvtid. Men jag har en bra relation till deras pappa och jag vet att han är lika viktig för dem som jag är.
Jag är socionom och jobbar sedan många år i den kommunala socialtjänsten. Jag har förmånen att ha ett jobb som jag trivs jättebra med. I alla fall de allra flesta dagar. Det är meningsfullt och utmanande och aldrig någonsin enformigt. Jag har kollegor som är fantastiska människor och vi skrattar mycket tillsammans "mitt i eländet". Jag har en ödmjuk inställning till att vi människor har fått väldigt olika förutsättningar med oss på livets resa.
Som relativt nybliven singel är det en utmaning att fylla de barnfria veckorna med någon sorts liv. I början var det mest en överlevnad. Jag har hittills jobbat mycket de veckorna, men det är inget som är hållbart i längden.
Nu har jag formulerat någon slags lista i huvudet över saker jag vill göra "innan det är försent". Erkänner att inspirationen hämtats från den underbara filmen "The Bucket List" - se den!
Saker som hittills står på min lista är: Att lära mig crawla (nu simmar jag bröstsim med hela huvudet ovanför vattenytan - som en riktig kärring, alltså :). Att dyka i Röda havet (en fantastisk upplevelse som jag vill göra om). Att kunna springa en mil (har klarat 5 km) Att läsa en fantasy-bok (för att jag har gott om förutfattade meningar om just den genren). Att lära mig italienska (världens vackraste språk!) Att bli bättre på att säga till mina medmänniskor hur mycket jag uppskattar dem!
Som person är jag positiv, nyfiken och omtänksam. Jag har sällan långt till ett skratt och humor är en viktig ingrediens i mitt liv. Om man frågade mina kollegor och vänner skulle de nog säga att jag också är ödmjuk, lyhörd, tydlig och ärlig.
Jag är inte så stolt över min otålighet. Inte heller över det som kan tolkas som kaxighet, men mest är ett sätt att försöka maskera min blyghet.
Förutom att njuta av att vara med mina barn tycker jag om spontana utflykter, att läsa, långa samtal om stort och smått och att resa.
Jag uppskattar människor som inte är trångsynta, alltför bittra eller falska!