Fixerad 10-åring - Wild Kids

Hejsan!
Jag har en totalt fixerad 10-åring. Han har älskat och tjatat om Wild Kids i flera år, att han vill vara med. För ett par dagar sedan kom ansökningsmöjligheter upp på hemsidan och sonen blev såklart helt lyriskt, men samtidigt totalt fixerad. Han knackade ner en anmälan, vi tog bilder osv. Han gör inget annat än att pratar om detta - HELA tiden. Han gråter flera gånger varje dag kring detta - då han inte tror att han kommer med. Han frågor och diskuterar hela tiden vad vi tror osv. Till saken hör att han aldrig har kunnat sova över hos en kompis, vi får alltid hämta honom vid tio på kvällen då han längtar hem och känner sig rädd och osäker. De få gånger han sovit hos farmor och farfar vilket är flera år sedan går det alltid åt pipan, han sover ingenting och längtar bara hem och är helt hysterisk innan. Han är rädd och osäker i det mesta och har ett stort behov av oss föräldrar. Detta är absolut helt OK, men grejen är när han skriver sin ansökan och pratar om Wild Kids så beskriver han sig själv totalt tvärtom. Jag förstår också att detta är hans "dröm" om hur han är osv, att han målar upp en bild av sig själv som inte är verklig osv. Men det är oerhört svårt att "ta ner honom på jorden" igen. Vi har pratat med honom om detta hur han skulle klara att sova där tror han. Jo, han känner att han är mogen för det, men att sova hos kompisar är en annan sak tycker han, mycket värre. Han gör absolut ingenting hemma nu (har varit lediga under påsk). Går bara omkring och slänger med armarna, gråter, ältar, tjatar, pratar osv. Vill inte göra någonting annat, går inte att fokusera på något annat. Frågor mig om och om igen om saker kring Wild Kids och uttagningen osv. Sen vips börjar han gråta hysteriskt därför att han säger att "jag kommer säkert inte komma med, och detta är min dröm i livet, jag kan offra allt". Jag förstår att detta är en dröm, jag har också haft drömmar som barn så jag minns. Men jag minns inte att jag blev totalt handlingsförlamad dygnet runt! För det är vad han har blivit. Kan inte sova, äter knappt, allt som han normalt gillar vill han inte göra osv. Vad skall jag göra? Mitt tålamod tryter med jämna mellanrum för jag blir tokig när han beter sig såhär! Tips!!!

Men varför lät ni honom skicka iväg en ansökan om ni som föräldrar inte tror att han fixar det? Ni läste väl ansökan innan han skickade den? Då borde ni ju hjälp honom att skriva en ansökan som gör en rättvis bild av honom. Visst skall barn få utmana sig och testa gränser, men det låter som ni nog borde stoppat honom från att ansöka iallfall i år.

Vi läste absolut igenom ansökan och skrev om en hel del så att det inte ger en skev bild av honom. Visst kanske vi skulle ha stoppat honom ändå, men han har varit så fixerad vid att få söka till detta och har skickat mail till SvT och kollat hemsidan dagligen för att se om de skall ha en ny säsong så det kändes svårt att stoppa honom. Tänker mer att chansen att han blir uttagen är i princip obefintlig och blir han kallad till intervju lär det ju spricka där om inte annat. Kanske gjorde vi fel?

Låter lite som min ena flicka som också anmälde sig till Wild kids men inte heller vågar sova borta...

Låt honom gå upp i det här- det är ju liksom inget ni kan stoppa, hans engagemang alltså. Chansen eller risken att han kommer med är så minimal att det knappast lär bli nåt problem.

Även fast ni säkert ni pratat med honom om att det ÄR liten chans att komma med så är han uppfylld av detta nu- antagligen blir det "platt fall" ner på jorden- men då har han fått träna sig i att ta en besvikelse i en situation som trots allt inte är alltför allvarlig.

Skulle han mot all förmodan bli antagen så får ni hantera den situationen då- kanske är då så modig som han hoppas på och drömmer om- eller också inser han att han inte vågar/vill/kan när allt kom omkring och då är det en erfarenhet det med.

Jag tycker ni gjorde rätt. När han sedan inte blir uttagen kan ni instämma med honom att det är jättedumt av SVT istället för att vara de dumma föräldrar som hindrade honom.

Jag har inte sett Wild Kids, så jag vet knappast hur upplägget ser ut, men had du en idé om vad det är med Wild Kids som lockar honom så oerhört? Och har ni möjlighet att låta honom uppleva det? T ex organisera en "Wild Kids" helg åt honom med några kompisar, hitta på uppdrag och tävlingar. Jag vet, det är mycket jobb, men eftersom han längtar så väldigt mycket är det också viktigt att han får pröva på det.

Jättekul ide! Tänk om man kunde göra det med en övernattning i tält eller så med lägereld och hela kitet! Superkul!

Det är väl inte dumt av SVT!? :) Det är ju så det är i verkligheten och det är väl bättre att ta en sådan diskussion istället. Han är väl inget småbarn??

Jag skulle vara solidarisk med mitt barn, inte med SVT. Dumma, dumma SVT som inte väljer honom!

barn kan överraska. Min äldste ville aldrig åka på några läger.. MEN när han var 12 bestämde han att han skulle åka på scoutläger i skåne. vi var mkt bekymmrade.. eftersom vi bor norr om sthlm så det var ju inte nästgårds. han var borta hela veckan och kom hem lyrisk.. sedan dess åker han jämt med på läger.

det jag däremot vänder mig emot är den exponering som sker av barnen när de är med i en sådan tv produktion. det är ju inte skådespeleri utan barnen agerar sig själva och deras karaktärer förstärks eller förändras vid klippning. Jag skulle defeniftivt säga nej till en sådan produktion. Mina båda ungar jobbar som statister och har även gjort mindre roller.. men inte den typen på exponering som sker i sådanna lek/dokusåpa serier.

tillägg...

det finns ju andra möjligheter att få pröva på hinderbanor, vildmarksliv m.m.

scoutrörelsen är ett jättebra alternativ

dessutom kan ni ju som familj pröva på vildmarksliv i sommar. det finns många turistarrangörer som erbjuder naturupplevelser och äventyr.

lycka till!

Personligen tycker jag att WildKids har ett mycket bra koncept. Man vinner på att vara vänner och hjälpa varandra. Tycker inte att barnens personligheter har vinklats på något sätt heller, men jag känner ju intet av barnen. Det är ingen i gruppen som framstår på ett visst vis, som det brukar vara när vuxna tävlar mot varandra.

Min dotter drömmer om att få vara med, men vågar inte ens skicka in ansökningshandlingarna. Men hon trivs nog inte i skogen egentligen.

nu måste jag faktiskt erkänna att jag inte sett varje program.. bara några stycken.. men jag tycker ändå att det är en stor exponering av barnen.. det är inte alltid något positivt.

sen är säkert SVT snällare vid klippning än vad de kommersiella kanalerna är då de klipper dokusåpor med vuxna.

jag anser att det är en för stor exponering och skulle inte låta mina barn delta. Å andra sidan skulle jag inte heller låta dem delta i reklamfilm med alltför stor exponering...

Det skulle inte jag heller, min dotter har varit på provfilmning några gånger, en gång fick hon en stor roll i en TV serie, men vi tackade nej. Jag vill inte att hon ska synas på det sättet.
Men jag gilar Wildkids konceptet, var en vän, vinn en vän, det är ett bra program att ha som förebild.

Det skulle inte jag vara när det handlar om barn i den åldern. De måste ju lära sig att hantera verkligheten. Är de 10 år är de gamla nog att förstå att bara ett litet antal kan bli antagna, och det gör inte svt för att vara "dumma" den förklaringen hade jag kanske gett en 5-åring.

precis.. det är ju ganska små barn vi talar om. Att synas i tv rutan en gång i veckan under ett antal veckor är en jättestor exponering.. att dessutom inte kunna säga att "jag spelade för manuset sa så" om någon frågar varför man inte vågade, var lessen eller blev arg.. det gör det lite besvärligare för barnen.

Hej!
Jo det har vi försökt - men för honom är det så viktigt att det just är på TV, han vill inte i detta läge i alla fall göra något "eget" Wild Kids. Men kanske längre fram när det inte blir något.

Väldigt väldigt klokt inlägg här!

Ni får försöka prata med honom om vad det är som gör att Wild kids går utanpå allt annat i hans liv. Försök förstå fixeringen. Vad står den för? Har han varit fixerad på detta sätt gällande andra saker? Fastnar han lätt i sånt han känner starkt för? Har han vanligtvis svårt att reglera sina känslor?

Jag tycker att det här låter så pass jobbigt för honom att det vore värt att prata med någon som har erfarenhet av barn som lätt får våndor och fixeringar som de inte verkar kunna komma vidare med själva.

Jag skulle som förälder tänka ett steg till - vad händer om fortsätter ha svårt på detta sätt, med att komma vidare?

Och ställa mig och honom frågor kring hur man ser på sig själv, vad man vill visa för omvärlden, hur man vill vara och hur man kan acceptera det hos en själv som faktiskt hör till ens personlighet.

Hoppas ni kommer vidare!

tack .. kände att jag hade en klok dag.. imorgon är jag inte klok :) snarare helknäpp.. vilket är mitt vanliga tillstånd.

Min tioåring har haft väldigt svårt att förstå det här med ANSÖKAN och LOTTNING och att det är många barn som tävlar om samma platser/priser, exempelvis trodde han länge att det är självklart att man själv får leksaken för man skickat in ett vykort till tävlingen i Kalle Anka.

På detta tema så kan tolkningen i deras hjärna vara så att ansökan till programmet tolkas som anmälan och att det i och med detta är klart att dekommer att vara med. Min kille och hans kompis var länge helt övertygade om att de skulle tävla i Amigo eftersom de skrivit en hejaramsa för "sitt" lag.

Så en reality check med lite populariserad sannolikhetsteori kanske vore på sin plats?

Till och med jag tycker om när min man är solidarisk med mig - och det var ändå ett bra tag sedan jag blev vuxen. Det är svårt nog att hantera känslor av djup besvikelse.

Vad jag menar är att om man låtit barnet ge sig in i något som kan sluta i denna stora besvikelse så bör man också vara beredd på konsekvenserna och hantera dem på ett rationellt sätt. Man kan väl vara solidarisk med sitt barn men ändå förklara spelets regler så att säga.
Annars lär det ju inte bli lättare att hantera känslor a djup besvikelse längre fram!!!