Det här med att amma länge...

[Linni]

Funderade lite kring hur länge det känns okej att amma, när det diskuterades här för nån vecka sen. Mina barn har självmant slutat vid dryga 2 år (två av dom) och ena tjejen slutade vid tio månaders ålder... när jag slutade truga henne med tutten.
Kom fram till att jag personligen skulle tycka att det kändes märkligt med en fyraåring som ammades, även om jag inte är emot det på något sätt. Kanske skulle jag till och med kunna låta minstingen fortsätta tutta så länge oxå om han ville... har ju liksom aldrig kommit så långt på de tre första barnen.

Funderade lite på när det anses som att barnen är för stora! Vissa tycker ju att barn över ett år är väl stora för att ammas, vilket jag har svårt att förstå. De är ju fortfarande bebisar när dom är runt året. Så länge de är i blöj, napp och flaskåldern... så känns det utan tvekan okej om de även/istället ammar. Men sen börjar det kännas märligt vid tanken på en fyraåring (för mig alltså).

Såg ett teveprogramm om en mamma som ammade sin sjuåring! Är det lika okej som en fyraåring?? Vad tycker ni? Vart går gränsen för när det är okej att ammas? Är det så länge man själv vill... oavsett om man är 2, 4, 7 eller 10?? Det är nog tämligen ovanligt att en så stor som 7 eller 10 ammar, men låt säga att det finns någon som faktiskt vill. Är det okej i era ögon (tankar) då??
Vad är det som gör att det känns okej vid en viss ålder och sen plötsligt inte??
Ser ni lika fritt på hur länge barn som använder napp och flaska ska få göra det?

Ja, det var lite funderingar från mig. Vore kul att höra hur ni andra tänker kring det hela...

[zukits]

Jag såg det där programmet med en 7-åring som ammas och jag tyckte väl att det såg lite märkligt ut med ett så stort barn som ammade, men jag tyckte inte det såg äckligt ut eller vad man ska säga. Det märktes hur mycket glädje barnet fick av amningen. Så länge båda trivs med amningen är det väl bra!

Napp och nappflaska har jag inte så mycket åsikter kring, alla barn har olika behov. Min son slutade av sig själv med napp vid 1,5 år och nappflaska fick han nån gång första halvåret. Men å andra sidan ammade han tills han var 2 år och 8 mån. Själv hade jag napp länge, vet inte exakt, men ca 4-årsåldern.

Min personliga amningsgräns verkar vara vid 2,5. Innan 2 år kunde jag inte ens tänka på att sluta amma utan lite ångest. Efter 2 år kände jag att det hade kunnat vara ok att sluta nu, men vi fortsatte eftersom sonen absolut inte ville sluta. Sedan blev jag gravid och sonen minskade ner på amningen rejält av sig själv. På slutat ammade jag sällan och till slut frågade han inte längre. När vi slutade kändes det bara bra och lite nostalgiskt, men inte det minsta ledsen över avslutet. Min son gillar fortfarande mina bröst och vill gärna ha en hand på eller låtsasamma (tar ej tutten i munnen) på litet avstånd när lillasyster ammar.

Vet inte hur länge jag kommer att amma dottern, men jag misstänker att det kanske inte blir lika länge. Hon är inte lika snuttig av sig och det verkar som att amningen inte betyder lika mycket som för sonen. Jag känner också lite mindre för amningen jämfört med när jag ammade sonen. Vi får se helt enkelt!

[sterna]

Det knepiga är att vad man tycker inte alltid .
är relevant när barnet blir äldre och vill fortsätta

Innan jag fick barn var det otänkbrt att amma efter 6 månader. När sonen sen vägrade att börja med smakisar förän vid 9 månaders ålder släppte jag på allt jag tidigare tyckt och tänkt. Det viktigaste var att mitt barn mådde bra.
Han ammade tills han var 4 år och fick sin första permanenta tand för där gick den sista slutgiltiga grän sen för mig - är man så stor att man tappar sina mjölktänder så behöver man inte amningen men hade han fått välja så hade han fortsatt för än idag när han är 5,5 år säger han att han saknar amningen.
Och just idag så saknar jag hans amning också för jag sitter här med mjölkstockning och en lillfis som inte vill amma och gud vad skönt det hade varit om då storebror kunnat tömma bröstet så som han gjorde när stockningarna var på g med systeryster.

[mollie]

För mig känns det som att 3 år är en brytpunkt. Efter att de fyllt tre tycker jag (eller snarare vill jag att just mina barn) ska ha slutat med blöja dag- och natt, nappflaska, napp osv. Jag skulle nog tycka att det kändes konstigt att amma ett barn efter det. Däremot gör det mig inget om andra ammar sina barn längre, fast jag tycker det verkar märkligt med typ 6-åringar som ammar - de är ju rätt stora då tycker jag och det känns underligt att de fortfarande vill amma då. MEN jag tycker det är precis lika konstigt med 6-åringar som dricker ur nappflaska!

[Jenni m TuvaTheoTiam]

men min 2 första har slutat relativt tidigt (vid 8 resp 10 månader) självmant och inte velat ha mer, tyvärr Denna gången hoppas jag på att få amma tills sonen är 1-1½ år, och då han är mycket snuttigare än dem så tror jag att det inte är helt omöjligt..

Hur gammal som är "för gammalt" är svårt, jag personligen skulle inte kunna amma så mycket längre än 2 år, då är man i mina ögon stor, men sen att andra vill amma länge den bekommer mig inte. Att amma sin 7 åring känns inte alls ok enligt mig, då ÄR man stor !

[Lova med tre]

Är det inte så att man lär sig acceptera det som man märker att man trivs med och mår bra av?

Flaska kanske man tycker är förskräckligt på ett större barn men när jag till slut tvingade min 7-åring att sluta med nappflaska så bestod hennes frukostar av rostad bröd med marmelad - efter ett par veckor backade vi till flaskan så drack hon åtminstone den nyttiga vällingen. Pinsamt och socialt oacceptabelt men hon mådde betydligt bättre av att dricka välling till frukost.

Jag lärde mig att inte följa den allmänna uppfattningen utan valde den väg vi mådde bäst av.

När det gäller amning är det nog samma. Jag ammar min 18-månader gamle son och ser ingen anledning att sluta på lääänge Jag har väl tyckt att det är konstigt när barnen är stora nog att gå men den gränsen flyttades när min dotter ammade till 15 mån. Sen var det konstigt i mina ögon när ungarna kunde prata och be om det, men den gränsen har min minste son flyttat

Numera hoppas jag att jag vågar stå emot fördomar och trender och kan låta min son flytta mina gränser i takt med att han växer.

Han är larvigt lätt att vara med och glad och nöjd nästan jämnt så jag känner att det här är allra bästa sättet att låta just honom växa upp. Han får tanka närhet i alla former för jag vet ju nu att barnen har sin egen växtkraft och en dag flyttar han hemifran.

Min totalmammige förstfödde - han som BVC-psykologen bekymrat sa hade den starkaste symbios hon sett och gav mig allehanda råd hur den skulle brytas - den lille stackaren som hängde i min kjolar till han var runt 10 år... Han är idag 17 år och stork, stark, självständig och drar till USA som utbytesstudent i höst.

Tänk om jag vågat amma längre än 4 månader, tänk om jag inte lytt alla konstiga råd om 5 mm utan gett honom all närhet när han behövde det... Då hade han kanske fått det han behövde och inte behövt hålla mig så krampartat i handen halva sin barndom...

Ja, långt blev detta men jag funderar mycket på det här, minstingen är så omammig - är det för att vi samsover, ammar fritt och bär i sjal? Han är frimodig, nyfiken och sover bra - allt det som BVC-psykologen försökte tvinga fram genom separationsövningar kommer naturligt genom samvaro...

Amma så länge det känns bra säger jag - för 17 år sedan var man skum om man ammade längre än ett halvår månader så gränserna har verkligen flyttats framåt

[Anonym]

Hur har du fått dina barn att sluta med nattblöja vid 3 år???

[Anonym]

Jag tror på att barnet själv får bestämma hur länge det vill amma. Allt är okej i mina ögon. Jag tycker det är trist med alla som ska bestämma gränser för när det slutar vara okej. Amningen är mysig och bra - varför ta ifrån ett barn det om det vill?

[Nen Na]

Inte Mollie, men mina barn hade slutat med nattblöjan långt innan treårsdagen. Jag tror att det är främst genetiskt och inget man kan ta åt sig äran av som förälder.

[Linni]

Våran gemensamma etta var torr på natten långt innan tre. Han var bara runt två tror jag och strax efter blev han oxå torr på dagen.
Han har knappt kissat i sängen alls sen dess. Nästan bara nära han haft hög feber så han legat och yrat typ. Kanske fem gånger totalt sen dess.
Våran gemesamma tvåa är snart fem och kissar fortfarande hela blöjan full, ibland så att det läcker ut till och med. Dagtid blev hon torr runt 2½ men började med blöja igen 10mån senare efter att hon börjat kissa på sig massa gånger varje dag igen under en längre period. NÄr hon var 4½, så slutade hon återigen med dagblöjan... så det verkar vara riktigt olika.
Trean slutade på dagen när hon var runt tre år och har fortfarande blöja nattetid (blev tre i januari). Får se om hon blir torr tidigare... *hoppas*

Tycker oxå att det verkar bero på barnet bara... inte så mkt hur man är och vad man gör som förälder!

[Anonym]

Tack! Blev lite nervös... Mina tre "stora" 6, 5, 3 år slutade med dagblöja av sig själva vid 2 år men kissar fortfarande totalfulla nattblöjor. Vi gör ingen stor affär av det men det är lätt att bli stressad när andra verkar sluta tidigt.