Separation - vad skriva/inte skriva?
Separation
  1. time to say goodbye
    #1

    Separation - vad skriva/inte skriva?

    Är på väg att separera, jag flyttar ifrån min sambo sedan många år. Vi har två gemensamma barn som kommer att förbli skrivna på sambons adress efter flytten. Har redan förstått att man inte behöver skriva något om att den andre inte får flytta utan mitt medgivande.

    Ska man skriva något om vårdnaden? Vi är överens om 50/50 även om sambon tycker det är orättvist ("har inte satt två barn till världen för att bli av med dem halva tiden bara för att jag vill flytta" osv). Tror inte sambon kommer att ställa till bråk, men man vet ju inte. Om man skriver, vem ska man ta hjälp av? Eller räcker det att skriva något oss emellan och ha varsitt underskrivet exemplar (har förstått av en del trådar här att det juridiska värdet är tveksamt, hur kan det komma sig - ett avtal mellan två personer borde ju vara giltigt oavsett?). Känner att det är lite otäckt att flytta innan detta är utrett.

    Hon kommer att behöva köpa ut mig ur bostaden. När vi enats om beloppet, duger det då med ett informellt avtal eller ska man ta hjälp till det också?

    Känns som det kan bli mycket meck om man ska ha hjälp med allt - tar tid, kostar pengar etc. Samtidigt, då det är jag som går vill man ju vara "säker".
  2. 1
    Separation - vad skriva/inte skriva? Är på väg att separera, jag flyttar ifrån min sambo sedan många år. Vi har två gemensamma barn som kommer att förbli skrivna på sambons adress efter flytten. Har redan förstått att man inte behöver skriva något om att den andre inte får flytta utan mitt medgivande.

    Ska man skriva något om vårdnaden? Vi är överens om 50/50 även om sambon tycker det är orättvist ("har inte satt två barn till världen för att bli av med dem halva tiden bara för att jag vill flytta" osv). Tror inte sambon kommer att ställa till bråk, men man vet ju inte. Om man skriver, vem ska man ta hjälp av? Eller räcker det att skriva något oss emellan och ha varsitt underskrivet exemplar (har förstått av en del trådar här att det juridiska värdet är tveksamt, hur kan det komma sig - ett avtal mellan två personer borde ju vara giltigt oavsett?). Känner att det är lite otäckt att flytta innan detta är utrett.

    Hon kommer att behöva köpa ut mig ur bostaden. När vi enats om beloppet, duger det då med ett informellt avtal eller ska man ta hjälp till det också?

    Känns som det kan bli mycket meck om man ska ha hjälp med allt - tar tid, kostar pengar etc. Samtidigt, då det är jag som går vill man ju vara "säker".
  3. A.No.Nym
    #2
    Har ni gemensam vårdnad nu?
    Hur gamla är barnen?
    Hur långt bort komme rdu att flytta?
    Köpte ni ert boende _efter_ det att ni blivit ett par?
    Har ni försökt lappa ihop förhållandet?
    Har ni försökt med äktenskapsrådgivning?
    VAD är det du vill skriva?

    Varför inte inte ett avtal mellan två personer är gilltigt? Tja vore det så så kulle de som gift sig och lovat varandra trohet "tills döden skiljer oss åt" inte kunna skilja sig över huvud taget. ;-) Vi kanse ska vara tacksamma för att inte alla helt orimliga avtal är bindande.

    Anledningen till att ett avtal er emellan inte har så mycket juridiskt värde är att ni har inte rätt att bestämma helt och hållet över en annan människas liv. Barnet har många rättigheter och en egen vilja. Ni måste ta hänsyn till barnets egen vilja ju äldre barnet blir. Dessutom kan ni inte nu besluta hur er bostadssituation och jobbsituation ser ut framöver.

    Liten varning.
    Även om ni är överens nu så kan tex arbetslöshet och arbetsförmedlingen tvinga den ene av er att flytta. Även om ni är överens nu så kanske någon av er inte kommer att ha råd att bo som ni gör nu. osv.

    Jag är rädd för att du har missförstått det hela med flytt. Ingen får kommunarrest bara för att man har barn. Ni kan inte avtala bort er frihet att flytta vart ni vill Alla vuxna myndiga svenska medborgare får flytta precis vart de vill i Sverige. Om någon av er gör det så måste ev frågan om ert barns boende tas upp på nytt. Om du inte är boförälder så måste du agera snabbt för att ta över boendet. Har ni haft 50/50 och gemensam vårdnad så kommer du troligen att få ta över hela boendet om mamman väljer att flytta lånbgt bort men varning _Du_ _måste_ _vara_ _snabb_.

    Sorry, men det finns inget som heter "vara säker" när man har med barn att göra. När någon av er träffar en ny partner och era barn får halvsyskon, då om inte förr, kan allt förändras.

    Vill verkligen rekomendera er att gå på äktenskapsrådgivning innan ni separerar. Det är verkligen värt det och underlättar er separation om ni pratat ut ordentlig och fått hjälp med att avsluta det hela just.
  4. 2
    Har ni gemensam vårdnad nu?
    Hur gamla är barnen?
    Hur långt bort komme rdu att flytta?
    Köpte ni ert boende _efter_ det att ni blivit ett par?
    Har ni försökt lappa ihop förhållandet?
    Har ni försökt med äktenskapsrådgivning?
    VAD är det du vill skriva?

    Varför inte inte ett avtal mellan två personer är gilltigt? Tja vore det så så kulle de som gift sig och lovat varandra trohet "tills döden skiljer oss åt" inte kunna skilja sig över huvud taget. ;-) Vi kanse ska vara tacksamma för att inte alla helt orimliga avtal är bindande.

    Anledningen till att ett avtal er emellan inte har så mycket juridiskt värde är att ni har inte rätt att bestämma helt och hållet över en annan människas liv. Barnet har många rättigheter och en egen vilja. Ni måste ta hänsyn till barnets egen vilja ju äldre barnet blir. Dessutom kan ni inte nu besluta hur er bostadssituation och jobbsituation ser ut framöver.

    Liten varning.
    Även om ni är överens nu så kan tex arbetslöshet och arbetsförmedlingen tvinga den ene av er att flytta. Även om ni är överens nu så kanske någon av er inte kommer att ha råd att bo som ni gör nu. osv.

    Jag är rädd för att du har missförstått det hela med flytt. Ingen får kommunarrest bara för att man har barn. Ni kan inte avtala bort er frihet att flytta vart ni vill Alla vuxna myndiga svenska medborgare får flytta precis vart de vill i Sverige. Om någon av er gör det så måste ev frågan om ert barns boende tas upp på nytt. Om du inte är boförälder så måste du agera snabbt för att ta över boendet. Har ni haft 50/50 och gemensam vårdnad så kommer du troligen att få ta över hela boendet om mamman väljer att flytta lånbgt bort men varning _Du_ _måste_ _vara_ _snabb_.

    Sorry, men det finns inget som heter "vara säker" när man har med barn att göra. När någon av er träffar en ny partner och era barn får halvsyskon, då om inte förr, kan allt förändras.

    Vill verkligen rekomendera er att gå på äktenskapsrådgivning innan ni separerar. Det är verkligen värt det och underlättar er separation om ni pratat ut ordentlig och fått hjälp med att avsluta det hela just.
  5. Varannanveckasmamma
    #3
    Har ni bostad gemensam som ska köpas ut skulle jag rekommendera nån form av bodelning som görs med juristhjälp så är du säker sen.
    Vad gäller vårdnad så har ni väl redan gemensam sådan. Boende däremot, det är nåt helt annat. Barnens boende skulle jag aldrig vilja skriva avtal om, utan det får utgå från hur de verkar må. Jag kan inte bestämma att de ska bo varannan vecka hos oss, för jag vet inte hur de kommer fungera med det , men jag kan alltid utgå från att det är det vi vill prova och sedan göra ett försök. Var beredd att justera deras boende vartefter de växer och utvecklas. Livet förändras hela tiden, och så även de. Mitt råd till er är att se det alltid som att det är barnen som har rätt till en fungerande relation med er två och inte ni föräldrar som har rätt till dem. Låt aldrig dem betala priset för er separation. Var öppna och lyhörda. Låt däremot aldrig dem uppleva det som att de bestämmer var de ska bo, utan var vuxna, men upplever de att de respekteras så mår de bra.
  6. 3
    Har ni bostad gemensam som ska köpas ut skulle jag rekommendera nån form av bodelning som görs med juristhjälp så är du säker sen.
    Vad gäller vårdnad så har ni väl redan gemensam sådan. Boende däremot, det är nåt helt annat. Barnens boende skulle jag aldrig vilja skriva avtal om, utan det får utgå från hur de verkar må. Jag kan inte bestämma att de ska bo varannan vecka hos oss, för jag vet inte hur de kommer fungera med det , men jag kan alltid utgå från att det är det vi vill prova och sedan göra ett försök. Var beredd att justera deras boende vartefter de växer och utvecklas. Livet förändras hela tiden, och så även de. Mitt råd till er är att se det alltid som att det är barnen som har rätt till en fungerande relation med er två och inte ni föräldrar som har rätt till dem. Låt aldrig dem betala priset för er separation. Var öppna och lyhörda. Låt däremot aldrig dem uppleva det som att de bestämmer var de ska bo, utan var vuxna, men upplever de att de respekteras så mår de bra.
  7. A.No.Nym
    #4

    tillägg.Låt henne inte bo kvar

    Tillägg. Jag skulle verkligen vilja rekomendera er båda till att inte den ene bo kvar i ert gamla hem.

    Om du är den som vill separera så blir det bara jobbigt för henne att bo kvar i det som var ert gemensamma hem där allt påminner om dig och det ni hade tillsammans. Hon kommer bara att bli bitter. Kvinnor har ju dessutom generellt sett sämre ekonomi så det kan bli tufft för henne att ha råd att bo kvar. (gissar jag. Jag vet ju inget om er ekonomi egentlige.) Du kommer bara få en massa gnäll om att betala mer i underhåll. Även om hon har råd så kommer det bli jobbigt att underhålla ett helt hus ensam osv. Du kommer höra gnäll om att du ska komma och fixa än det ena än det andra.

    Det är också jobbigt för barnen och de kommer _inte_ se ditt nya hem som hemma. Du kommer få frågor typ "När ska du flytta hem igen, pappa". När din fd sambo träffar någon ny kommer det bli extre jobbigt för dom att se mammas nya partner ta din plats i ert fd jemensamma hem. osv.

    Mycket bättre om ni säljer hemmet och att ni bägge två börjar på nytt. Hjälp henne att se detta som början på något nytt och spännande istället för slutet på något.

    Om hon har behov av att prata ut om något låt henne göra det. Inte för hennes skull utan för DIN skull. Många separationer som bara sluta i eviga bråk handlar om att föräldrana inte har avslutat relationen ordentligt. Fly inte från relationen bara för att du inte orkar lyssna på hennes bablande utan låt henne få babla av sig... för DIN och barnens skull.

    Jag önskar alla föräldrar fick prova på det där med att bo varannan vecka själva så de förstår vad det innebär. Jag har själv bott så under en period som vuxen pga jobb och det är skitjobbigt att ha två hem att pendla mellan. Det är väldigt sällan äldre barn accepterar att bo så, glöm det där med att barnen ska bo 50/50 under resten av sin uppväxt. Kom ihåg att barnens boende inte handlar om rättvisa mellan er föräldrar.

    Jag bara i all välmening vill varna dig för att du kommer att bli anklagad för att vilja ha 50/50 bara för att slippa betala underhåll. Var beredd på det.Om du nu bara kräver "bindande avtal" för att inte bli "lurad" kommer du bli anklagad för att inte för stå dig på barn och sätta dina egna behov före barnens (med rätta?). Var beredd på det också.

    Vårdned och umgänge är inte samma sak. Vårdnad är den juridiska makten att fatta beslut. Umgänge är hur ofta du ska träffa barnen. Vårdnaden påverkas inte av er separation. Har ni gemensam vårdnad nu så kvarstår den men det betyder inte att ni automatiskt får 50/50.

    Tänk på att varannan helg kan vara en väldigt bra lösning för er alla. Barnen får en fast punkt i livet, mamman får den vardagskontakt hon behöver och du slipper barnens trista vardag utan kan hitta på roliga saker på dina helger. Du kan ju vara en väldigt viktig person i dina barns liv även om du bara har dem varannan helg.

    För övrigt håller jag med om allt time to say goodny skriver här nere.

    Lycka till.
  8. 4
    tillägg.Låt henne inte bo kvar Tillägg. Jag skulle verkligen vilja rekomendera er båda till att inte den ene bo kvar i ert gamla hem.

    Om du är den som vill separera så blir det bara jobbigt för henne att bo kvar i det som var ert gemensamma hem där allt påminner om dig och det ni hade tillsammans. Hon kommer bara att bli bitter. Kvinnor har ju dessutom generellt sett sämre ekonomi så det kan bli tufft för henne att ha råd att bo kvar. (gissar jag. Jag vet ju inget om er ekonomi egentlige.) Du kommer bara få en massa gnäll om att betala mer i underhåll. Även om hon har råd så kommer det bli jobbigt att underhålla ett helt hus ensam osv. Du kommer höra gnäll om att du ska komma och fixa än det ena än det andra.

    Det är också jobbigt för barnen och de kommer _inte_ se ditt nya hem som hemma. Du kommer få frågor typ "När ska du flytta hem igen, pappa". När din fd sambo träffar någon ny kommer det bli extre jobbigt för dom att se mammas nya partner ta din plats i ert fd jemensamma hem. osv.

    Mycket bättre om ni säljer hemmet och att ni bägge två börjar på nytt. Hjälp henne att se detta som början på något nytt och spännande istället för slutet på något.

    Om hon har behov av att prata ut om något låt henne göra det. Inte för hennes skull utan för DIN skull. Många separationer som bara sluta i eviga bråk handlar om att föräldrana inte har avslutat relationen ordentligt. Fly inte från relationen bara för att du inte orkar lyssna på hennes bablande utan låt henne få babla av sig... för DIN och barnens skull.

    Jag önskar alla föräldrar fick prova på det där med att bo varannan vecka själva så de förstår vad det innebär. Jag har själv bott så under en period som vuxen pga jobb och det är skitjobbigt att ha två hem att pendla mellan. Det är väldigt sällan äldre barn accepterar att bo så, glöm det där med att barnen ska bo 50/50 under resten av sin uppväxt. Kom ihåg att barnens boende inte handlar om rättvisa mellan er föräldrar.

    Jag bara i all välmening vill varna dig för att du kommer att bli anklagad för att vilja ha 50/50 bara för att slippa betala underhåll. Var beredd på det.Om du nu bara kräver "bindande avtal" för att inte bli "lurad" kommer du bli anklagad för att inte för stå dig på barn och sätta dina egna behov före barnens (med rätta?). Var beredd på det också.

    Vårdned och umgänge är inte samma sak. Vårdnad är den juridiska makten att fatta beslut. Umgänge är hur ofta du ska träffa barnen. Vårdnaden påverkas inte av er separation. Har ni gemensam vårdnad nu så kvarstår den men det betyder inte att ni automatiskt får 50/50.

    Tänk på att varannan helg kan vara en väldigt bra lösning för er alla. Barnen får en fast punkt i livet, mamman får den vardagskontakt hon behöver och du slipper barnens trista vardag utan kan hitta på roliga saker på dina helger. Du kan ju vara en väldigt viktig person i dina barns liv även om du bara har dem varannan helg.

    För övrigt håller jag med om allt time to say goodny skriver här nere.

    Lycka till.
  9. A.No.Nym
    #5

    tryckfel....

    Nytt tangentbort, usch! Tangenterna hoppar lite. Hoppas du har överseende.

    Sen blev det här helt fel.
    För övrigt håller jag med om allt time to say goodny skriver här nere. .
    Jag menar förstår att jag håller med "varannanveckasmamma" här nere.
  10. 5
    tryckfel.... Nytt tangentbort, usch! Tangenterna hoppar lite. Hoppas du har överseende.

    Sen blev det här helt fel.
    För övrigt håller jag med om allt time to say goodny skriver här nere. .
    Jag menar förstår att jag håller med "varannanveckasmamma" här nere.
  11. time to say goodbye
    #6

    Många svar, många frågor

    Tack för alla dina synpunkter, även om många gällde saker jag inte frågade om egentligen. ;-)

    Vi är bortom att rädda förhållandet, åtminstone utan att gå isär ett tag, och har redan provat familjerådgivning. Det hjälpte för att få ut en massa osagt, men inte för att vi ska kunna hitta varandra igen.

    Jag tror du missförstod mig lite. Självklart kan man inte hindra någon att flytta, vad jag menade var precis det du skriver - att boendet måste diskuteras om ifall någon av oss flyttar bort från närområdet. Så det behöver man ju inte komma överens om egentligen.

    Och såklart inser jag att man inte kan låsa sig till 50/50 utan att man måste anpassa sig till barnens bästa, vad jag ville få "styrkt" så att säga är att vi är överens om att det är utgångsläget - att _vår_ önskan är att barnen ska bo lika mycket med oss båda. Och att jag vill ha 50/50 har inget med underhåll att göra - dels är man ju inte underhållsskyldig som sambo, dels har vi inga större ekonomiska skillnader. Men det kanske är som ni säger, att om man redan har gemensam vårdnad så är det ändå utgångspunkten? Jag klarar inte att bara få vara med mina barn varannan helg och jag förstår inte varför du ens föreslår det, det bästa vore väl om alla separationer slutade med att man har inställningen att dela tiden lika? Barnen har ju lika stort behov av och rätt till båda föräldrarna.
  12. 6
    Många svar, många frågor Tack för alla dina synpunkter, även om många gällde saker jag inte frågade om egentligen. ;-)

    Vi är bortom att rädda förhållandet, åtminstone utan att gå isär ett tag, och har redan provat familjerådgivning. Det hjälpte för att få ut en massa osagt, men inte för att vi ska kunna hitta varandra igen.

    Jag tror du missförstod mig lite. Självklart kan man inte hindra någon att flytta, vad jag menade var precis det du skriver - att boendet måste diskuteras om ifall någon av oss flyttar bort från närområdet. Så det behöver man ju inte komma överens om egentligen.

    Och såklart inser jag att man inte kan låsa sig till 50/50 utan att man måste anpassa sig till barnens bästa, vad jag ville få "styrkt" så att säga är att vi är överens om att det är utgångsläget - att _vår_ önskan är att barnen ska bo lika mycket med oss båda. Och att jag vill ha 50/50 har inget med underhåll att göra - dels är man ju inte underhållsskyldig som sambo, dels har vi inga större ekonomiska skillnader. Men det kanske är som ni säger, att om man redan har gemensam vårdnad så är det ändå utgångspunkten? Jag klarar inte att bara få vara med mina barn varannan helg och jag förstår inte varför du ens föreslår det, det bästa vore väl om alla separationer slutade med att man har inställningen att dela tiden lika? Barnen har ju lika stort behov av och rätt till båda föräldrarna.
  13. A.No.Nym
    #7

    Åh vad skönt

    Åh vad skönt att läsa ditt svar. Nu ger du ett mycket mera klokt och genomtänkt intryck. Vad bra att ni har provat familjerådgivning. Det är ju bra även om man inte hittar tillbaks till varandra.Det underlättar separationen. Det är i alla faall jag övertygad om.

    Tre saker bara:
    Du har fel ang underhåll. Har ni inte barnen boende hos er ungefär lika mycket så måste umgänges föräldern (uf) betala underhåll för barnen. Har uf inte råd får den som har barnen boedne hos sig (bf) pengar från försäkringskassan (FK) istället men FK kommer att försöka kräva in den summan senare av uf. Underhållet till barnen har alltså ingenting att göra med om ni varit gifta, sambo eller ingenting innan.

    Däremot har du rätt i att gifta är underhållsskyldiga för varandra men faktiskt bara så länge det är gifta, inte efter en skilsmässa! (annat än i _extremt_ ovanliga fall och då bara under en övergångs period)

    ... att boendet måste diskuteras om ifall någon av oss flyttar bort från närområdet..
    Njaä Hoppas du förstod mig rätt nu. Om boföräldern flyttar så går flytten igenom om inte umgängesföräldern protesterar.Det är den som vill motsätta sig flytten som måste protestera snabbt. Det är alltså inte så att föräldrar alltid måste diskutera en flytt innan den har ägt rum.

    ... det bästa vore väl om alla separationer slutade med att man har inställningen att dela tiden lika? Barnen har ju lika stort behov av och rätt till båda föräldrarna.
    Njaä där håller jag inte riktigt med dig.

    Det beror på vilken relation man haft till sina barn innan separationen,tycker jag. Alla föräldrar lever inte jämlikt i sina förhållanden.

    Det beror också på om bägge föräldrarna verkligen kommer att ansvara för "sin tid" eller om någon mest kommer att lämna över ansvaret till sin nya partner, sin egen mamma eller andra barnvakter. För att 50/50 skla fungera bra krävs också att man verkligen kan samarbeta och bor nära varandra. Men även om allt det där fungerar så är det inte alla barn som mår bra av 50/50. För vissa barn är behover av en fast punkt under uppväxten viktigare. (Tänker då mest på barn som har någon typ av diagnos som tex ADHD eller liknande)

    Men, men, När det gäller 50/50 kanske vi bara får konstatera att vi har lite olika åsikter.
    Lycka till.
  14. 7
    Åh vad skönt Åh vad skönt att läsa ditt svar. Nu ger du ett mycket mera klokt och genomtänkt intryck. Vad bra att ni har provat familjerådgivning. Det är ju bra även om man inte hittar tillbaks till varandra.Det underlättar separationen. Det är i alla faall jag övertygad om.

    Tre saker bara:
    Du har fel ang underhåll. Har ni inte barnen boende hos er ungefär lika mycket så måste umgänges föräldern (uf) betala underhåll för barnen. Har uf inte råd får den som har barnen boedne hos sig (bf) pengar från försäkringskassan (FK) istället men FK kommer att försöka kräva in den summan senare av uf. Underhållet till barnen har alltså ingenting att göra med om ni varit gifta, sambo eller ingenting innan.

    Däremot har du rätt i att gifta är underhållsskyldiga för varandra men faktiskt bara så länge det är gifta, inte efter en skilsmässa! (annat än i _extremt_ ovanliga fall och då bara under en övergångs period)

    ... att boendet måste diskuteras om ifall någon av oss flyttar bort från närområdet..
    Njaä Hoppas du förstod mig rätt nu. Om boföräldern flyttar så går flytten igenom om inte umgängesföräldern protesterar.Det är den som vill motsätta sig flytten som måste protestera snabbt. Det är alltså inte så att föräldrar alltid måste diskutera en flytt innan den har ägt rum.

    ... det bästa vore väl om alla separationer slutade med att man har inställningen att dela tiden lika? Barnen har ju lika stort behov av och rätt till båda föräldrarna.
    Njaä där håller jag inte riktigt med dig.

    Det beror på vilken relation man haft till sina barn innan separationen,tycker jag. Alla föräldrar lever inte jämlikt i sina förhållanden.

    Det beror också på om bägge föräldrarna verkligen kommer att ansvara för "sin tid" eller om någon mest kommer att lämna över ansvaret till sin nya partner, sin egen mamma eller andra barnvakter. För att 50/50 skla fungera bra krävs också att man verkligen kan samarbeta och bor nära varandra. Men även om allt det där fungerar så är det inte alla barn som mår bra av 50/50. För vissa barn är behover av en fast punkt under uppväxten viktigare. (Tänker då mest på barn som har någon typ av diagnos som tex ADHD eller liknande)

    Men, men, När det gäller 50/50 kanske vi bara får konstatera att vi har lite olika åsikter.
    Lycka till.

Liknande trådar

  1. Jag vet inte vad jag ska skriva....
    By bridgetj in forum Ordet är fritt
    Svar: 48
    Senaste inlägg: 2010-04-08, 05:48
  2. Jag har inte tid att skriva här just nu
    By ::Kiddan:: in forum _0712 Decemberbarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2008-04-21, 19:20
  3. Vet inte om jag ska skriva
    By pinse in forum Känsliga snack
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-09-22, 22:46
  4. Vet inte om jag får skriva så
    By soppa in forum Småbarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-01-01, 12:17
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar