Skrev längre ned om vad min särmor sagt till mig på en familjemidag för någon vecka sedan...
Efter mkt om och men med min sambo (första reaktionen från honom var att jag öbverdrev och att hon nog inte menade något illa) så tog han upp detta med sin mamma.
Hon hade då sagt att hon fått intrycket att jag "domderade" lite över honom , och att han gör mycket mer än mig.. Detta grundat på att "han ser så trött ut".
Uch vad arg jag blev. Dels, så kan hon inte ha den blekaste aning om hur vi fördelar ansvaret hemma, hon bor som sagt tio mil bort, och dessutom är det jag som tar det allra störrsta ansvaret vad gäller, städning, matlagning, disk... (jag skulle säga att jag tar 90% av detta, och sambon 10%,om ens det..) Detta är jag helt ok med, jag jobbar mindre (pga av min dotters situation skulle hon aldrig klara långa dagar på dagis) och har således mer tid, men minde pengar. Sambon betalat betydligt mer. I min värld är det således rimligt att vi båda bidrar med det vi har, jag har tid, han pengar. Så jag skulle säga att sambon har det ganska bra, och får massa tid för sin son tack vare detta. Min kära svärmor vet altså inte vad hon pratar om.
Och OM hon nu ändå fått denna upfattning, hur kan det då komma sig att hon tar sig rätten att sita och läxa upp mig ang. ansvar för min dotter, istället för att helt enkelt fråga sin son om hur det ligger till..
Dessutom, så vet hon ju precis hur tufft jag har det med dottern och bio pappan, så att ens antyda at jag inte skulle ta ansvar för mitt barn...ojoj så arg jag blev.
Sambon förklarade i alla fall för henne att min dotter i hans värld är lika mkt hans ansvar och att hon har helt fel i sina påståenden. Suck. Kan säga att jag har extremt liten lust att åka dit nu.
1
Kära svärmor..fort Skrev längre ned om vad min särmor sagt till mig på en familjemidag för någon vecka sedan...
Efter mkt om och men med min sambo (första reaktionen från honom var att jag öbverdrev och att hon nog inte menade något illa) så tog han upp detta med sin mamma.
Hon hade då sagt att hon fått intrycket att jag "domderade" lite över honom , och att han gör mycket mer än mig.. Detta grundat på att "han ser så trött ut".
Uch vad arg jag blev. Dels, så kan hon inte ha den blekaste aning om hur vi fördelar ansvaret hemma, hon bor som sagt tio mil bort, och dessutom är det jag som tar det allra störrsta ansvaret vad gäller, städning, matlagning, disk... (jag skulle säga att jag tar 90% av detta, och sambon 10%,om ens det..) Detta är jag helt ok med, jag jobbar mindre (pga av min dotters situation skulle hon aldrig klara långa dagar på dagis) och har således mer tid, men minde pengar. Sambon betalat betydligt mer. I min värld är det således rimligt att vi båda bidrar med det vi har, jag har tid, han pengar. Så jag skulle säga att sambon har det ganska bra, och får massa tid för sin son tack vare detta. Min kära svärmor vet altså inte vad hon pratar om.
Och OM hon nu ändå fått denna upfattning, hur kan det då komma sig att hon tar sig rätten att sita och läxa upp mig ang. ansvar för min dotter, istället för att helt enkelt fråga sin son om hur det ligger till..
Dessutom, så vet hon ju precis hur tufft jag har det med dottern och bio pappan, så att ens antyda at jag inte skulle ta ansvar för mitt barn...ojoj så arg jag blev.
Sambon förklarade i alla fall för henne att min dotter i hans värld är lika mkt hans ansvar och att hon har helt fel i sina påståenden. Suck. Kan säga att jag har extremt liten lust att åka dit nu.
Jag förstår dig, har varit med om liknande situation.
OM du inte redan talat med svärmor, så tycker jag det är hög tid att göra det. Sätt dig ner med henne, ensamma, försök att hålla dig så lugn och sansad du kan, även om du är upprörd och ledsen.
Tala om för henne vad du fått höra och att du gärna vill berätta hur du känner det hela och berätta er familjesituation utifrån dina ögon.
Hur arg eller irriterad din svärmor blir, så var lugn.
Så jag tycker absolut att du kan åka till henne, men se till att få denna diskussion så snabbt som möjligt.
Sedan kan du ta beslut om du ska avstå från henne eller ej, beroende på hennes svar och reaktion.
Lycka till!
2
Jag förstår dig, har varit med om liknande situation.
OM du inte redan talat med svärmor, så tycker jag det är hög tid att göra det. Sätt dig ner med henne, ensamma, försök att hålla dig så lugn och sansad du kan, även om du är upprörd och ledsen.
Tala om för henne vad du fått höra och att du gärna vill berätta hur du känner det hela och berätta er familjesituation utifrån dina ögon.
Hur arg eller irriterad din svärmor blir, så var lugn.
Så jag tycker absolut att du kan åka till henne, men se till att få denna diskussion så snabbt som möjligt.
Sedan kan du ta beslut om du ska avstå från henne eller ej, beroende på hennes svar och reaktion.
På klassiskt manér har hon dragit slutsatser utan att ha fakta. Och på lika klassiskt fegmanér pikar hon dig istället för att säga något rakt ut.
Tycker att han ska säga till henne att om hon undrar över något hon tror att hon har med att göra, så fråga istället och synpunkter kan hon säga rakt ut eller vara tyst. Att pika och psyka kan snarare leda till att ni inte vill umgås mer.
Jag vet exempelvis par där kvinnan tar en stor del av ansvaret för hem och barn på vardagarna, medan mannen tar över på helgerna. Därför kan det ibland se ut som att hon är världens lataste om man träffar dem en lördag, vilket alltså är långt ifrån sanningen. Bara som en tanke om att det man ser är kanske inte alltid just så.
3
På klassiskt manér har hon dragit slutsatser utan att ha fakta. Och på lika klassiskt fegmanér pikar hon dig istället för att säga något rakt ut.
Tycker att han ska säga till henne att om hon undrar över något hon tror att hon har med att göra, så fråga istället och synpunkter kan hon säga rakt ut eller vara tyst. Att pika och psyka kan snarare leda till att ni inte vill umgås mer.
Jag vet exempelvis par där kvinnan tar en stor del av ansvaret för hem och barn på vardagarna, medan mannen tar över på helgerna. Därför kan det ibland se ut som att hon är världens lataste om man träffar dem en lördag, vilket alltså är långt ifrån sanningen. Bara som en tanke om att det man ser är kanske inte alltid just så.
Nå nu har ni kommit lite vidare i alla fall. Det var ju bra att din svärmor stod för vad hon sagt och inte bara påstod att du misstagit dig eller något ännu värre (att du tycks vara en knäpp, inbillningssjuk hysterika ).
Det var också fint att din sambo lyssnade på dig fastän han först ville bagatellisera det hela.
Håller med Malinau; prata med din svärmor så snart som möjligt och det är av yttersta vikt, med tanke på framtiden, att du håller dig lugn. Där har jag nämligen gjort fel; jag har blivit väldans upprörd och ledsen (i och för sig - de har aldrig stått för vad de sagt och gjort) och det har sedan lett till att vi inte har någon relation alls mer (ja, det finns nog många andra orsaker till det också men min upprördhet är en av dem).
Lycka till!
5
Nå nu har ni kommit lite vidare i alla fall. Det var ju bra att din svärmor stod för vad hon sagt och inte bara påstod att du misstagit dig eller något ännu värre (att du tycks vara en knäpp, inbillningssjuk hysterika ).
Det var också fint att din sambo lyssnade på dig fastän han först ville bagatellisera det hela.
Håller med Malinau; prata med din svärmor så snart som möjligt och det är av yttersta vikt, med tanke på framtiden, att du håller dig lugn. Där har jag nämligen gjort fel; jag har blivit väldans upprörd och ledsen (i och för sig - de har aldrig stått för vad de sagt och gjort) och det har sedan lett till att vi inte har någon relation alls mer (ja, det finns nog många andra orsaker till det också men min upprördhet är en av dem).
För då gör ni ju faktiskt samma skillnad mellan släktingar som hon gör. Att han ska prata med SIN mamma, är ju som att säga att du ska ta hand om DITT barn... Alla har väl en egen relation till varandra?
Visst tog din svärmor upp din mans och din dotters relation, men den kan de ju få ansvara för själva, precis som du själv antyder. Nu handlar det om hur du och din svärmor kan och vill behandla varandra. Det är bättre du pratar med henne själv. Säg att du blev ledsen.
9
Det tycker inte jag För då gör ni ju faktiskt samma skillnad mellan släktingar som hon gör. Att han ska prata med SIN mamma, är ju som att säga att du ska ta hand om DITT barn... Alla har väl en egen relation till varandra?
Visst tog din svärmor upp din mans och din dotters relation, men den kan de ju få ansvara för själva, precis som du själv antyder. Nu handlar det om hur du och din svärmor kan och vill behandla varandra. Det är bättre du pratar med henne själv. Säg att du blev ledsen.
Jag förstår hur du menar och visst finns där en logik. Men det handlar mer om att han ska markera sin position och att om mamman har några synpunkter på hur han lever sitt liv, så ska hon ta upp det med honom och inte genom att elakt pika hans sambo. Förstår du då hur jag tänker?
10
Jag förstår hur du menar och visst finns där en logik. Men det handlar mer om att han ska markera sin position och att om mamman har några synpunkter på hur han lever sitt liv, så ska hon ta upp det med honom och inte genom att elakt pika hans sambo. Förstår du då hur jag tänker?
Jag tycker du ska vara glad att din man så tydligt tog ställning inför sin mamma och gjorde klart att ni delar ansvaret som ni gör - jag vet många som inte klarar motsvarande mot sina föräldrar. Och det är ju ni som ska vara överens om hur ni ska ha det, inte du och hon. Släktingar är ju något man får på köpet, och det är en bonus när det blir bra relationer, artiga är nästan vad man kan ha som utgångspunkt. I din situation hade jag varit nöjd med att mannen tagit diskussionen, och gjort ett nytt försök att umgås på artig nivå - när ni behövt, jag hade nog inte sökt mig till dem direkt... Om hon då varit lika plumt hade jag pratat med henne själv direkt. Nu har hon ju fått höra från sin son att det itne alls är synd om honom så hon har de "nya" fakta. Så förstår att du är arg, men försök strunta i det tills det blir nåt nytt som inträffar.
11
Jag tycker du ska vara glad att din man så tydligt tog ställning inför sin mamma och gjorde klart att ni delar ansvaret som ni gör - jag vet många som inte klarar motsvarande mot sina föräldrar. Och det är ju ni som ska vara överens om hur ni ska ha det, inte du och hon. Släktingar är ju något man får på köpet, och det är en bonus när det blir bra relationer, artiga är nästan vad man kan ha som utgångspunkt. I din situation hade jag varit nöjd med att mannen tagit diskussionen, och gjort ett nytt försök att umgås på artig nivå - när ni behövt, jag hade nog inte sökt mig till dem direkt... Om hon då varit lika plumt hade jag pratat med henne själv direkt. Nu har hon ju fått höra från sin son att det itne alls är synd om honom så hon har de "nya" fakta. Så förstår att du är arg, men försök strunta i det tills det blir nåt nytt som inträffar.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
).
