Dem har tagit min son!

[MSDampha]

Okej...Idag börjar mitt bloggande om hur jag ska få tillbaka min son.
Jag kommer skriva varje dag och hoppas inneligt på erat stöd nu i kampen.

Allt började i måndags då min mamma åkte till sjukhuset med min son.
Han kunde inte stödja på höger ben och verkade ha ont. Varför visste vi inte men misstänkte en muskelfästesinflamation då han var väldigt aktiv med att hoppa i sin hopp-gunga som hängde i köket.
Mamma som är min barnflicka under tiden jag jobbar bad mig att gå till jobbet istället för att hänga med till sjukhuset. Eftersom vi inte misstänkte något allvarligt och jag dessutom är den ända försörjaren i huset så gick jag till jobbet. När jag kom hem var inte mamma hemma en. Efter några timmar kom dem hem och romario var jätte glad och skrattade.. Underbart tycker jag Mamma berättade att Romario skulle tillbaka till akuten imorgon kl 11 och jag tyckte det var ok.
Nästa dag var det jobb igen.. Jag ringde min mamma för att checka att allt gick bra... Jag fick minst sagt en chock när hon berättade att läkaren misstänkte en propp i benet. En propp på en bebis??? Har aldrig hört något liknande förut.. Om han nu skulle ha fått en blodpropp så skulle han ju behöva äta veran (blodförtunnande) resten av livet! Tänk om han skulle ramla och börja blöda...då skulle han lätt kunna förblöda...tankarna bara snurrade runt i huvudet.
Mamma sa att jag absolut inte skulle komma till sjukhuset då hon inte ville att min oro skulle smittas vidare på romario så jag fortsatte som vanligt. På jobbet gick allt jätte bra och jag sålde 6 abonemang på 2 timmar. Rekord! Under lunchen försökte jag få tag på mamma men hennes mobil var avstängd..
Jag fick lite panik och ringde till slut mormor som var med mamma på sjukhuset. Romario ligger under operation. Han har brytit benet! VA!! Hur gick det till? Jag hadde ju för fan inte märkt någonting! Jag fick panik och började gråta. Folk på jobbet gick chockade förbi och fråga varför jag grät...jag kunde inte svara utan sa till chefen att jag skulle till sjukhuset...
På väg dit så ringde jag min man som genast mötte upp mig.Sedan Romarios biologiska pappa. Alla fick en chock. Väl på sjukhuset fick jag veta att Romario ej va opererad utan han var sövd bara eftersom dem fick lov att köra en helröntken för att se efter flera skador. Jag förstog ingenting.. Till slut efter många timmars väntan fick jag veta att Han brytit båda benen. Då kom anklagelasen! Någon av oss i familjen misstänkts för misshandel...Varför skulle någon av oss skada våran älskade bebis?

Socialen har tagit honom ifrån mig och placerat honom i jour hem nu...
Jag är helt chockad och har gråtit hela natten..
Jag vet att det måste ha varit en olycka.
Jag tror det kan ha hänt i hans hoppgunga med tankepå att det är vristerna som har brytits.
Men kan inte förklara det på annat sätt. Nu har dem startat en utredning angående barnmisshandel och jag har skaffat en riktigt bra advokat så jag ber till gud att dem förstår att jag skulle aldrig skada honom. Jag ber nu till er folk runt omkring att visa erat stöd i den här kampen för jag lovar och svär. Han är mitt allt...
Utan min son är jag inte hel. Och tro mig han är inte heller hel utan mig!

Vet inte vad mer jag kan säga. Jag ska på möte med soc nu angående besökstider för att få träffa Romario. Jag lovar att om jag inte4 får tillbaka honom så tar jag livet av mig!


Snälla någon hjälp mig!


MVH Ett vädjande brev från en halv mamma...

[pongom]

Herregud! Vilken chock det måste vara för er! Jag tänker på er och lider med er! Var hittar jag din blogg?

[MSDampha]

Tro mig det här är det värsta jag någonsin varit med om...Får inte ens träffa min pojke ..kommer förmodligen inte ens spendera hans första jul med honom:*(

Gå in på msdampha.skonhetsblogg.se

[en_man]

Ibland är det svårare att man kämpa, en lång tid, en att bara ge upp och dö. Jag tänkte ibland, på början av min kämpa för min endast barn, att dö… Men, alltid tyvärr en ”men” stoppade mig för alltid… ”Vad ska då vara med min dotter?”, ”Hur ska hon då ha”… Vem brutit ditt barns ben ska bryta igen? Igen, ibland är kämpa mycket svårare än allt annan. Lycka till.