kära kära svärmor..
Styvfamiljer
  1. Medlem sedan
    Mar 2005
    #1

    kära kära svärmor..

    Skrev i höstas om min svärmor som under en familjemiddag (där tom min mamma var med) på er väldigt otrevligt sätt (läs: läxat upp mig) fällt kommentarer om att min dotter inte på något sätt är min sambos ansvar, att jag ska ha koll på henne osv. (detta grundat på att jag frågat min sambo om han sett henne när han var inne i huset där hon var och lekte, när han var inne på toaletten).
    Jag tog illa vid mig eftersom att det sas på ett så otrevligt sätt och att det inte var första gången hon i uppläxande ton talar om för mig vad jag ska göra. Min sambo tog upp det med henne och hon "skyllde" då på att hon tyckte att min sambo sett så trött ut och hon var orolig för att han får göra allt hemma... SUCK. Till saken hör att om det är någon som gör med, så är det jag( i alla fall var det så just då, men det har det ändrats på till det positiva sedan dess och nu har vi en mer rättvis fördelning av sysslor, även om jag fortfarande gör mer) I alla fall så gjorde han väl klart för henne att vi är en familj, och han har också ett ansvar för min dotter osv.

    Sedan dess har det varit relativt lugnt med uppläxningar och kommentarer, men vi har å andra sidan inte träffats speciellt mkt heller. Nu i julas sågs vi ju dock mer, och hjälp... Hon är en mäniska som har åsikter om det mesta (speciellt om hur vi sköter barnen) och jag vet inte hur många tillfällen undet julhelgen som jag fick bita mig i tungan för att inte explodera. Hon talar till mig som en femåring -"Johanna, du måste..." i uppläxande och arg ton, om allt. Allt från att min dotter måste lära sig vänta (när hon flera timmar efter att ha fått slottet som hon längtat efter i månader vill ha hjälp med att sätta ihop det) till att jag måste anpassa mig (ang ett duschmunstycke som barnen gillar för att det ändrar färg, me jag inte kan använda eftersom det är så svag stråle att jag omöjligt kan tvätta mitt långa hår med det utan att det tar 1 timme att sjölja ur håret.). Allt i arg uppläxande ton. Dessutom kritiserar hon min sambo framför hans sju åriga son: "Om du Marcus, kunde tänka dig att spenera liiiiite tid med **** nu när du är ledig.. (Min sambo är en fantastisk pappa som spenderar all tid han kan med sin son)

    Så efter en av dessa kommentarer under en middag får jag lite nog, och snoppar av henne i samma ton som hon själv använder. Var inte otrevlig, ara sa lite surt att "ja, jag tänker i alla fall göra så här.. och vände bort huvudet. (innan har jag bara ignorerat och svarat väldigt kort, om alls) Dessutom råkade min svägerska möta min blick då, och hon gav mig en förstående blick, vilket fick kära svärmor att rusa upp i sitt rum eftersom vi var såååå elaka mot henne.

    Så jag kände att nu måste jag tala med min sambo och jag berättade om alla hennes kommentarer under julen, att det bara bli värre och värre (det jag skrivit här är bara en liten del av alla kommentarer) och att jag faktiskt inte tycker att det är trevligt att umgås med henne om det ska vara så här. Hon talar till viss del så även med sina söner, och man. Det är liksom hennes grej att inleda meningar med personen som hon vill läxa upps namn och "du måste" men hon gör det inte lika ofta med dem, och om det vill acceptera det så fine, jag gör det inte.

    Min sambo håler med om att det är ett problem, och talar med henne, varpå hon bryter ihop totalt, och nu säger han att han inte kan tala med henne får då kommer hon åka in på psyket.
    JAG känner bara att herregud, hon som kritiserar folk åt höger och vänster konstant, klarar tydligen inte att få kritik tillbaka och nu är det såååå synd om henne. Kan inte tänka mig annat än att min sambo tog upp detta på ett väldigt snällt sätt heller. Dessutom poängterade han att ingen tycker ila om henne alls, utan att det är desa små kommentarer i ett ¨hårt tonfall som lätt kan missuppfattas och att hon kanske sulle kunna tänka på vad hon säger. Hur farligt kan det vara!?

    Känns urjobbigt. Till saken hör också att hon för det mesta är så snäll så, och jag tycker om henne, men jag har svårt för att någon ena sekunden kramar mig och är urgullig för att i nästa sekund läxa upp mig otrevligt.
  2. 1
    kära kära svärmor.. Skrev i höstas om min svärmor som under en familjemiddag (där tom min mamma var med) på er väldigt otrevligt sätt (läs: läxat upp mig) fällt kommentarer om att min dotter inte på något sätt är min sambos ansvar, att jag ska ha koll på henne osv. (detta grundat på att jag frågat min sambo om han sett henne när han var inne i huset där hon var och lekte, när han var inne på toaletten).
    Jag tog illa vid mig eftersom att det sas på ett så otrevligt sätt och att det inte var första gången hon i uppläxande ton talar om för mig vad jag ska göra. Min sambo tog upp det med henne och hon "skyllde" då på att hon tyckte att min sambo sett så trött ut och hon var orolig för att han får göra allt hemma... SUCK. Till saken hör att om det är någon som gör med, så är det jag( i alla fall var det så just då, men det har det ändrats på till det positiva sedan dess och nu har vi en mer rättvis fördelning av sysslor, även om jag fortfarande gör mer) I alla fall så gjorde han väl klart för henne att vi är en familj, och han har också ett ansvar för min dotter osv.

    Sedan dess har det varit relativt lugnt med uppläxningar och kommentarer, men vi har å andra sidan inte träffats speciellt mkt heller. Nu i julas sågs vi ju dock mer, och hjälp... Hon är en mäniska som har åsikter om det mesta (speciellt om hur vi sköter barnen) och jag vet inte hur många tillfällen undet julhelgen som jag fick bita mig i tungan för att inte explodera. Hon talar till mig som en femåring -"Johanna, du måste..." i uppläxande och arg ton, om allt. Allt från att min dotter måste lära sig vänta (när hon flera timmar efter att ha fått slottet som hon längtat efter i månader vill ha hjälp med att sätta ihop det) till att jag måste anpassa mig (ang ett duschmunstycke som barnen gillar för att det ändrar färg, me jag inte kan använda eftersom det är så svag stråle att jag omöjligt kan tvätta mitt långa hår med det utan att det tar 1 timme att sjölja ur håret.). Allt i arg uppläxande ton. Dessutom kritiserar hon min sambo framför hans sju åriga son: "Om du Marcus, kunde tänka dig att spenera liiiiite tid med **** nu när du är ledig.. (Min sambo är en fantastisk pappa som spenderar all tid han kan med sin son)

    Så efter en av dessa kommentarer under en middag får jag lite nog, och snoppar av henne i samma ton som hon själv använder. Var inte otrevlig, ara sa lite surt att "ja, jag tänker i alla fall göra så här.. och vände bort huvudet. (innan har jag bara ignorerat och svarat väldigt kort, om alls) Dessutom råkade min svägerska möta min blick då, och hon gav mig en förstående blick, vilket fick kära svärmor att rusa upp i sitt rum eftersom vi var såååå elaka mot henne.

    Så jag kände att nu måste jag tala med min sambo och jag berättade om alla hennes kommentarer under julen, att det bara bli värre och värre (det jag skrivit här är bara en liten del av alla kommentarer) och att jag faktiskt inte tycker att det är trevligt att umgås med henne om det ska vara så här. Hon talar till viss del så även med sina söner, och man. Det är liksom hennes grej att inleda meningar med personen som hon vill läxa upps namn och "du måste" men hon gör det inte lika ofta med dem, och om det vill acceptera det så fine, jag gör det inte.

    Min sambo håler med om att det är ett problem, och talar med henne, varpå hon bryter ihop totalt, och nu säger han att han inte kan tala med henne får då kommer hon åka in på psyket.
    JAG känner bara att herregud, hon som kritiserar folk åt höger och vänster konstant, klarar tydligen inte att få kritik tillbaka och nu är det såååå synd om henne. Kan inte tänka mig annat än att min sambo tog upp detta på ett väldigt snällt sätt heller. Dessutom poängterade han att ingen tycker ila om henne alls, utan att det är desa små kommentarer i ett ¨hårt tonfall som lätt kan missuppfattas och att hon kanske sulle kunna tänka på vad hon säger. Hur farligt kan det vara!?

    Känns urjobbigt. Till saken hör också att hon för det mesta är så snäll så, och jag tycker om henne, men jag har svårt för att någon ena sekunden kramar mig och är urgullig för att i nästa sekund läxa upp mig otrevligt.
  3. Medlem sedan
    Jan 2010
    #2
    Vet inte vad jag ska skriva. Tyckte du skötte det hela på bästa sätt, och även din man.

    Jag tror att det behövs lite tid och nu kanske det bara behövs ett harklande för att hon ska tänka på vad hon säger
  4. 2
    Vet inte vad jag ska skriva. Tyckte du skötte det hela på bästa sätt, och även din man.

    Jag tror att det behövs lite tid och nu kanske det bara behövs ett harklande för att hon ska tänka på vad hon säger
  5. Medlem sedan
    Mar 2005
    #3
    Tack, skönt att höra även en mans synpunkt, och att även du tycer at jag skött det rätt.

    Tyvärr verkar det som om at hon just nu "mår så dåligt" at hon inte orkar träffa någon och är "helt förstörd", så att träffas verkar det inte ens vara tal om. Hon har fullständigt vänt upp och ned på världen över detta. Jag tycker det är sjukt provocerande att hon som själv riktar kritik mot alla konstant, nu reagerar så här för att någo riktar kritik mot henne, hon gör sig själv til ett offer under dumma dumma mig som haft mage att klaga. Aaaargh!!!
  6. 3
    Tack, skönt att höra även en mans synpunkt, och att även du tycer at jag skött det rätt.

    Tyvärr verkar det som om at hon just nu "mår så dåligt" at hon inte orkar träffa någon och är "helt förstörd", så att träffas verkar det inte ens vara tal om. Hon har fullständigt vänt upp och ned på världen över detta. Jag tycker det är sjukt provocerande att hon som själv riktar kritik mot alla konstant, nu reagerar så här för att någo riktar kritik mot henne, hon gör sig själv til ett offer under dumma dumma mig som haft mage att klaga. Aaaargh!!!
  7. Medlem sedan
    Aug 2002
    #4
    Du har mina sympatier. Av det du skriver gör du inget fel och har inget galet sagt.

    Hon mår förmodligen inte riktigt bra. Synd för er andra bara att det ska behöva gå ut över er.
  8. 4
    Du har mina sympatier. Av det du skriver gör du inget fel och har inget galet sagt.

    Hon mår förmodligen inte riktigt bra. Synd för er andra bara att det ska behöva gå ut över er.
  9. Medlem sedan
    May 2005
    #5
    På din beskrivning låter det som att du varit klart tålmodig och gjort de ansträngningar man kan kräva av dig och din sambo likaså.

    Alla människor har ett val. Din svärmor är som en hel del andra och intar en slags sammansatt roll av att vara domderande och kritiska samt martyriska. Jag tror inte att de riktigt tänker på hur de beter sig. Kombinerat med en viss svartsjuka över att sonen har en annan kvinna blir det så här. De ägnar sig åt att bevaka denna nya kvinna och söker efter anledningar att kritisera. Hittar de inga så hittar de till och med på. En slags tävling om gossen.

    Det hon inte gjort är att reda upp dessa svartsjukekänslor med sig själv, klippt av navelsträngen och bearbetat det färdigt och framförallt inte tänkt på att även om hon känner vissa saker, är det inte något som ska gå ut över er. När det smäller tillbaka så tycker hon synd om sig själv, antingen för att hon egentligen vet hur fel hon gör och att det besvärar henne, eller för att hon inte alls förstår vad hon gör och då tycker att alla är dumma.

    Säga ifrån är inte det lättaste med sådana här personer. Gör man det ställs allt på spel. Hon kan inte ta till sig kritik, men att lära sig varför detta sker och kunna hantera det är också hennes val att göra eller inte. Det är inte ert ansvar. Men självklart måste ni säga ifrån.
  10. 5
    På din beskrivning låter det som att du varit klart tålmodig och gjort de ansträngningar man kan kräva av dig och din sambo likaså.

    Alla människor har ett val. Din svärmor är som en hel del andra och intar en slags sammansatt roll av att vara domderande och kritiska samt martyriska. Jag tror inte att de riktigt tänker på hur de beter sig. Kombinerat med en viss svartsjuka över att sonen har en annan kvinna blir det så här. De ägnar sig åt att bevaka denna nya kvinna och söker efter anledningar att kritisera. Hittar de inga så hittar de till och med på. En slags tävling om gossen.

    Det hon inte gjort är att reda upp dessa svartsjukekänslor med sig själv, klippt av navelsträngen och bearbetat det färdigt och framförallt inte tänkt på att även om hon känner vissa saker, är det inte något som ska gå ut över er. När det smäller tillbaka så tycker hon synd om sig själv, antingen för att hon egentligen vet hur fel hon gör och att det besvärar henne, eller för att hon inte alls förstår vad hon gör och då tycker att alla är dumma.

    Säga ifrån är inte det lättaste med sådana här personer. Gör man det ställs allt på spel. Hon kan inte ta till sig kritik, men att lära sig varför detta sker och kunna hantera det är också hennes val att göra eller inte. Det är inte ert ansvar. Men självklart måste ni säga ifrån.
  11. Medlem sedan
    Mar 2005
    #6
    Tack, skönt att höra av fler, att det inte är jag som inte haft tillräckligt tålamod eller så, jag blir lätt osäker i sådana här situationer och börjar klandra mig själv.

    Jag hade räknat med att hon skulle tycka det var jobbigt att få kritik, men trodde nog att hon skule kunna ta det till sig, at det skule bli en så här stor grej kunde jag inte föreställa mig...

    Det jobbiga är att min sambo har en väldigt nära relation till sina föräldrar,och just nu känns det som det lutar åt att hon inte på något vis förstår vad det är vi pratar pm, utan just tycker att vi, framförallt jag skulle jag tro (hennes son kan inte göra fel, hennes syn på det hela är att det antagligen är jag som förvrider hans sinne eller nåt ) är dumma och elaka. Och frågan är hur man går vidare då..

    Jaja, den som lever får se... (behöver jag säga att jag börjar bli smått trött på människor runt mg, dotterns biopappa, svärmor...SUCK!)
  12. 6
    Tack, skönt att höra av fler, att det inte är jag som inte haft tillräckligt tålamod eller så, jag blir lätt osäker i sådana här situationer och börjar klandra mig själv.

    Jag hade räknat med att hon skulle tycka det var jobbigt att få kritik, men trodde nog att hon skule kunna ta det till sig, at det skule bli en så här stor grej kunde jag inte föreställa mig...

    Det jobbiga är att min sambo har en väldigt nära relation till sina föräldrar,och just nu känns det som det lutar åt att hon inte på något vis förstår vad det är vi pratar pm, utan just tycker att vi, framförallt jag skulle jag tro (hennes son kan inte göra fel, hennes syn på det hela är att det antagligen är jag som förvrider hans sinne eller nåt ) är dumma och elaka. Och frågan är hur man går vidare då..

    Jaja, den som lever får se... (behöver jag säga att jag börjar bli smått trött på människor runt mg, dotterns biopappa, svärmor...SUCK!)
  13. Medlem sedan
    May 2005
    #7
    Problemet tror jag många gånger är att du och vi andra svärdöttrar i dessa lägen är försiktiga och låter dem hålla på för länge. Men alternativet, att vi fräser ifrån direkt, känns ju inte direkt trevligt det heller. Man vill ju inte starta relationer med att fräsa ifrån. Jag känner igen det... Samtidigt så är då risken att vi står där en dag och bägaren är full. Vi tycker väl (delvis med rätta) att människor måste kunna uppföra sig och borde fatta vissa signaler vi ger dem, men det är nog inte alltid så med personer som beter sig så här. På ett sätt är de ju ganska självcentrerade.

    Det din svärmor borde få upplysning om, är förstås dels att hon har ett ansvar i det här och att hon kan välja att se det eller inte. Hon borde också få veta att såsom hon tycker och upplever sig själv, är inte sanning för alla andra och hon äger inte andras upplevelser. Dessa kan hon bara påverka genom sitt eget beteende.

    Förutom det skulle ju jag,om jag var din man, säga till henne att hon ställer honom inför ett mycket tråkigt val. Han har redan valt att leva med dig och det är hans framtid som det ser ut nu. Kan hon inte ta större ansvar än att bete sig som hon gör, så gör hon valet åt honom att välja dig.
  14. 7
    Problemet tror jag många gånger är att du och vi andra svärdöttrar i dessa lägen är försiktiga och låter dem hålla på för länge. Men alternativet, att vi fräser ifrån direkt, känns ju inte direkt trevligt det heller. Man vill ju inte starta relationer med att fräsa ifrån. Jag känner igen det... Samtidigt så är då risken att vi står där en dag och bägaren är full. Vi tycker väl (delvis med rätta) att människor måste kunna uppföra sig och borde fatta vissa signaler vi ger dem, men det är nog inte alltid så med personer som beter sig så här. På ett sätt är de ju ganska självcentrerade.

    Det din svärmor borde få upplysning om, är förstås dels att hon har ett ansvar i det här och att hon kan välja att se det eller inte. Hon borde också få veta att såsom hon tycker och upplever sig själv, är inte sanning för alla andra och hon äger inte andras upplevelser. Dessa kan hon bara påverka genom sitt eget beteende.

    Förutom det skulle ju jag,om jag var din man, säga till henne att hon ställer honom inför ett mycket tråkigt val. Han har redan valt att leva med dig och det är hans framtid som det ser ut nu. Kan hon inte ta större ansvar än att bete sig som hon gör, så gör hon valet åt honom att välja dig.
  15. AnonymÄÄ
    #8
    Trots martyrskapet så kan det mycket väl hända att hon ändå tar till sig av kritiken. Att ta kritik är svårt, särskilt om man är van den som styr och ställer i familjen. Men lite kan gå in ändå.
    Nu när det är sagt, kanske nästa steg är att var übertrevlig mot henne, samtidigt som ni inte tolererar mer gliringar. Det bästa är om din man direkt kan marker "ok mamma, du gör sillen med lök, men Nanna och jag vill faktiskt ha den utan", "mamma, nu tycker jag du är orättvis mot Nanna" eller kanske bara "men mamma...".
    Om man vet att nån försöker så är det lättare att ha överseende med dom när de misslyckas. Ge henne en chans till, men börja med att släppa det och se om det har skett en förändring.
  16. 8
    Trots martyrskapet så kan det mycket väl hända att hon ändå tar till sig av kritiken. Att ta kritik är svårt, särskilt om man är van den som styr och ställer i familjen. Men lite kan gå in ändå.
    Nu när det är sagt, kanske nästa steg är att var übertrevlig mot henne, samtidigt som ni inte tolererar mer gliringar. Det bästa är om din man direkt kan marker "ok mamma, du gör sillen med lök, men Nanna och jag vill faktiskt ha den utan", "mamma, nu tycker jag du är orättvis mot Nanna" eller kanske bara "men mamma...".
    Om man vet att nån försöker så är det lättare att ha överseende med dom när de misslyckas. Ge henne en chans till, men börja med att släppa det och se om det har skett en förändring.

Liknande trådar

  1. Kära svärmor..fort
    By NannaH in forum Styvfamiljer
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2009-09-06, 19:49
  2. Nu kom min kära svärmor
    By ~JENN~ in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-10-03, 10:16
  3. Men kära kära nån. Jamie Oliver..
    By MAJa in forum Vikt
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2006-09-17, 19:01
  4. Mina kära, kära vänner:)
    By Suddagumman in forum _0602 Februaribarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2005-12-02, 12:47
  5. Min kära svärmor..
    By willow in forum _0506 Junibarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2005-10-19, 16:42
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar