Skrivet: 2010-01-13, 09:53
#1
kära kära svärmor..
Skrev i höstas om min svärmor som under en familjemiddag (där tom min mamma var med) på er väldigt otrevligt sätt (läs: läxat upp mig) fällt kommentarer om att min dotter inte på något sätt är min sambos ansvar, att jag ska ha koll på henne osv. (detta grundat på att jag frågat min sambo om han sett henne när han var inne i huset där hon var och lekte, när han var inne på toaletten).
Jag tog illa vid mig eftersom att det sas på ett så otrevligt sätt och att det inte var första gången hon i uppläxande ton talar om för mig vad jag ska göra. Min sambo tog upp det med henne och hon "skyllde" då på att hon tyckte att min sambo sett så trött ut och hon var orolig för att han får göra allt hemma... SUCK. Till saken hör att om det är någon som gör med, så är det jag( i alla fall var det så just då, men det har det ändrats på till det positiva sedan dess och nu har vi en mer rättvis fördelning av sysslor, även om jag fortfarande gör mer) I alla fall så gjorde han väl klart för henne att vi är en familj, och han har också ett ansvar för min dotter osv.
Sedan dess har det varit relativt lugnt med uppläxningar och kommentarer, men vi har å andra sidan inte träffats speciellt mkt heller. Nu i julas sågs vi ju dock mer, och hjälp... Hon är en mäniska som har åsikter om det mesta (speciellt om hur vi sköter barnen) och jag vet inte hur många tillfällen undet julhelgen som jag fick bita mig i tungan för att inte explodera. Hon talar till mig som en femåring -"Johanna, du måste..." i uppläxande och arg ton, om allt. Allt från att min dotter måste lära sig vänta (när hon flera timmar efter att ha fått slottet som hon längtat efter i månader vill ha hjälp med att sätta ihop det) till att jag måste anpassa mig (ang ett duschmunstycke som barnen gillar för att det ändrar färg, me jag inte kan använda eftersom det är så svag stråle att jag omöjligt kan tvätta mitt långa hår med det utan att det tar 1 timme att sjölja ur håret.). Allt i arg uppläxande ton. Dessutom kritiserar hon min sambo framför hans sju åriga son: "Om du Marcus, kunde tänka dig att spenera liiiiite tid med **** nu när du är ledig.. (Min sambo är en fantastisk pappa som spenderar all tid han kan med sin son)
Så efter en av dessa kommentarer under en middag får jag lite nog, och snoppar av henne i samma ton som hon själv använder. Var inte otrevlig, ara sa lite surt att "ja, jag tänker i alla fall göra så här.. och vände bort huvudet. (innan har jag bara ignorerat och svarat väldigt kort, om alls) Dessutom råkade min svägerska möta min blick då, och hon gav mig en förstående blick, vilket fick kära svärmor att rusa upp i sitt rum eftersom vi var såååå elaka mot henne.
Så jag kände att nu måste jag tala med min sambo och jag berättade om alla hennes kommentarer under julen, att det bara bli värre och värre (det jag skrivit här är bara en liten del av alla kommentarer) och att jag faktiskt inte tycker att det är trevligt att umgås med henne om det ska vara så här. Hon talar till viss del så även med sina söner, och man. Det är liksom hennes grej att inleda meningar med personen som hon vill läxa upps namn och "du måste" men hon gör det inte lika ofta med dem, och om det vill acceptera det så fine, jag gör det inte.
Min sambo håler med om att det är ett problem, och talar med henne, varpå hon bryter ihop totalt, och nu säger han att han inte kan tala med henne får då kommer hon åka in på psyket.
JAG känner bara att herregud, hon som kritiserar folk åt höger och vänster konstant, klarar tydligen inte att få kritik tillbaka och nu är det såååå synd om henne. Kan inte tänka mig annat än att min sambo tog upp detta på ett väldigt snällt sätt heller. Dessutom poängterade han att ingen tycker ila om henne alls, utan att det är desa små kommentarer i ett ¨hårt tonfall som lätt kan missuppfattas och att hon kanske sulle kunna tänka på vad hon säger. Hur farligt kan det vara!?
Känns urjobbigt. Till saken hör också att hon för det mesta är så snäll så, och jag tycker om henne, men jag har svårt för att någon ena sekunden kramar mig och är urgullig för att i nästa sekund läxa upp mig otrevligt.