Funderingar kring döden...
_0609 Septemberbarn
  1. Medlem sedan
    Nov 2004
    #1

    Funderingar kring döden...

    Hugo har börjat lägga ihop två och två och undrade häromdagen om doktorn kan hjälpa om man har dött. Jag svarade ärligt att det går ju inte och sedan pratade vi lite om änglar och att mormor är en ängel.

    Han har varit med och tänt ljus i kyrkan för mormor men jag undrar vad de kan greppa i denna ålder. (Undrar vad jag själv kan greppa om jag ska vara helt ärligt.)

    Vilka erfarenheter har ni? Har era ungar funderat kring döden? Känns som att det är lite tidigt för existiensiella frågor...
    Vi har inte ärvt jorden från våra föräldrar – vi lånar den av våra barn.
  2. 1
    Funderingar kring döden... Hugo har börjat lägga ihop två och två och undrade häromdagen om doktorn kan hjälpa om man har dött. Jag svarade ärligt att det går ju inte och sedan pratade vi lite om änglar och att mormor är en ängel.

    Han har varit med och tänt ljus i kyrkan för mormor men jag undrar vad de kan greppa i denna ålder. (Undrar vad jag själv kan greppa om jag ska vara helt ärligt.)

    Vilka erfarenheter har ni? Har era ungar funderat kring döden? Känns som att det är lite tidigt för existiensiella frågor...
  3. Medlem sedan
    Jan 2002
    #2
    Hos oss är döden ett regelbundet återkommande ämne iom att det skulle ha funnits en storebror till barnen.
    Jag ska ärligt säga att jag var "duktigare" på att prata om William med Wilma väldigt tidigt i hennes liv, medan jag gissar att Oskar knappt är medveten om vem William var.
    Hursomhelst så tror jag Wilma var i 4-5 årsåldern när hon verkligen började förstå att en död person slutar finnas i sin kropp.
    Jag har alltid berättat samma sak; att William var liten och sjuk och att hans kropp inte var "färdig". Doktorerna kunde inte hjälpa hans kropp att fungera så därför dog han och kroppen begravdes i det som nu är hans grav.

    Jag har dock alltid lämnat dörren öppen för egna tolkningar om vad som hände med _personen_ William. Vart tog han vägen när kroppen slutade fungera?
    Vem vet sånt? (och här kommer man ju in på tro, vilket är hur spännande som helst att samtala om med barn).

    Wilmas förklaringar har skiftat från att han är i söderhavet med sin pappa, till att han är en ängel eller en stjärna på himlen.
    Ganska sent frågade hon mig vad jag trodde att William fanns och då berättade jag naturligtvis för henne om vad jag tror händer när man dör.
    Det ska bli lite spännande att höra Oskars funderingar när han är mogen för dem, men än har han inte funderat och inte varit särskilt intresserad heller.
    Ska nog ta och prata med honom om William snart igen.

    Spännande ämne!
  4. 2
    Hos oss är döden ett regelbundet återkommande ämne iom att det skulle ha funnits en storebror till barnen.
    Jag ska ärligt säga att jag var "duktigare" på att prata om William med Wilma väldigt tidigt i hennes liv, medan jag gissar att Oskar knappt är medveten om vem William var.
    Hursomhelst så tror jag Wilma var i 4-5 årsåldern när hon verkligen började förstå att en död person slutar finnas i sin kropp.
    Jag har alltid berättat samma sak; att William var liten och sjuk och att hans kropp inte var "färdig". Doktorerna kunde inte hjälpa hans kropp att fungera så därför dog han och kroppen begravdes i det som nu är hans grav.

    Jag har dock alltid lämnat dörren öppen för egna tolkningar om vad som hände med _personen_ William. Vart tog han vägen när kroppen slutade fungera?
    Vem vet sånt? (och här kommer man ju in på tro, vilket är hur spännande som helst att samtala om med barn).

    Wilmas förklaringar har skiftat från att han är i söderhavet med sin pappa, till att han är en ängel eller en stjärna på himlen.
    Ganska sent frågade hon mig vad jag trodde att William fanns och då berättade jag naturligtvis för henne om vad jag tror händer när man dör.
    Det ska bli lite spännande att höra Oskars funderingar när han är mogen för dem, men än har han inte funderat och inte varit särskilt intresserad heller.
    Ska nog ta och prata med honom om William snart igen.

    Spännande ämne!
  5. Medlem sedan
    Nov 2002
    #3
    Mina barn har båda börjat prata om döden i 3-årsåldern. För båda två har det börjat med att kretsa runt deras farfar som ingen av dom har träffat. Många frågor i stil med "är farfar _verkligen_ död?", som upprepas och ältas. Båda har gråtit över farfar, självmant, när insikten har kommit om att dom aldrig kommer få träffa honom.

    Nästa steg kom i 4-5-årsålder för storasyster då hon kom till insikt om att _alla_ kan dö, inte bara dom som redan är döda, utan även hon själv eller jag, och då uppstår ju en rädsla som man måste lära sig att förhålla sig till. Dit har Kotten inte riktigt kommit än, men det är nog inte så långt borta tror jag.
  6. 3
    Mina barn har båda börjat prata om döden i 3-årsåldern. För båda två har det börjat med att kretsa runt deras farfar som ingen av dom har träffat. Många frågor i stil med "är farfar _verkligen_ död?", som upprepas och ältas. Båda har gråtit över farfar, självmant, när insikten har kommit om att dom aldrig kommer få träffa honom.

    Nästa steg kom i 4-5-årsålder för storasyster då hon kom till insikt om att _alla_ kan dö, inte bara dom som redan är döda, utan även hon själv eller jag, och då uppstår ju en rädsla som man måste lära sig att förhålla sig till. Dit har Kotten inte riktigt kommit än, men det är nog inte så långt borta tror jag.
  7. Medlem sedan
    Apr 2006
    #4
    Vi har inte kommit så långt än, kanske för att vi är lyckliga nog att inte ha några nära som gått bort som han har haft nån relation till. Vi sprang på en död orm när vi var på promenad och jag visade den för jag tyckte det kunde vara lärorikt för dem att se att det finns ormar i skogen "på riktigt" (de måste alltid ha stövlar när de går i skogen runt dagis för där finns många ormar). Han sa att den såg ledsen ut och jag sa att det var den nog för att den var död och en fågel hade ätit baken på den. "Aha, dumma fågel!" var allt han sa och sen brydde han sig inte längre om det.

    Har inte tänkt ut vad jag ska säga när frågorna på det området kommer, men jag ska försöka svara på det han undrar över. Jag har ju min lilla "speciella" tro men barnen ska få ta ställning själv till vad de tror kommer hända efter livet (och vad de vill tro på/inte tro på) så de kommer nog att få höra många olika förklaringar för att de ska kunna ta ställning själva när de är redo för det. Men det blir ju inte alltid som man tänkt är jag medveten och vissa förklaringar för saker godtas ju inte av vår gosse medan andra saker som kan förefalla helt befängda när man tänker efter bara accepteras med ett jaha.
  8. 4
    Vi har inte kommit så långt än, kanske för att vi är lyckliga nog att inte ha några nära som gått bort som han har haft nån relation till. Vi sprang på en död orm när vi var på promenad och jag visade den för jag tyckte det kunde vara lärorikt för dem att se att det finns ormar i skogen "på riktigt" (de måste alltid ha stövlar när de går i skogen runt dagis för där finns många ormar). Han sa att den såg ledsen ut och jag sa att det var den nog för att den var död och en fågel hade ätit baken på den. "Aha, dumma fågel!" var allt han sa och sen brydde han sig inte längre om det.

    Har inte tänkt ut vad jag ska säga när frågorna på det området kommer, men jag ska försöka svara på det han undrar över. Jag har ju min lilla "speciella" tro men barnen ska få ta ställning själv till vad de tror kommer hända efter livet (och vad de vill tro på/inte tro på) så de kommer nog att få höra många olika förklaringar för att de ska kunna ta ställning själva när de är redo för det. Men det blir ju inte alltid som man tänkt är jag medveten och vissa förklaringar för saker godtas ju inte av vår gosse medan andra saker som kan förefalla helt befängda när man tänker efter bara accepteras med ett jaha.
  9. Medlem sedan
    Sep 1998
    #5

    döden för Jacob

    är något som inte är alltför okänt tyvärr...

    Jacob har alltid haft mormor i himlen och eftersom jag o hans syskon ofta pratar om henne och pysslar om graven vid alla besök i Skåne så har han säkert färgats av vår inställning...

    Sen dog ju min kusin Jonas i en överdos i augusti 08, Jacob var två år nästan då o vi var tvungna att prata lite o lägga det på en ganska enkel nivå.
    Han undrade mest vem som skulle leka o lyfta Liam(syssling till Jacob) så där högt nu då...

    När hans extradagmamma dog i juni förra året aktualiserades ämnet igen...först så levde hon o sen var hon bara borta...han hade svårt att förstå hur någon som funnits med i vardagen bara kunde försvinna.

    Hela hennes grupp med barn splittrades och det var rejält jobbigt faktiskt...att vår underbara dagmamma arbetat ihop med Christina i 33 år gjorde ju allt jättejobbigt.
    Jag beundrar henne för hennes ork i en så enorm förlust!!
    Hon har varit med barnen på graven en gång o vi har varit där o lagt blommor två eller tre ggr...
    Vi besöker ofta kusin Jonas grav oxå, men det där har lillkillen svårt att förstå...
    Att man går till en grav när de ju bor i himlen...

    Katten Ozzy flyttade oxå till himlen nyss o den ggn sa han bara att nu har mormor fått en katt....o nu slipper ozzy ha ont oxå...
    älskar mina barn--alltid!
  10. 5
    döden för Jacob är något som inte är alltför okänt tyvärr...

    Jacob har alltid haft mormor i himlen och eftersom jag o hans syskon ofta pratar om henne och pysslar om graven vid alla besök i Skåne så har han säkert färgats av vår inställning...

    Sen dog ju min kusin Jonas i en överdos i augusti 08, Jacob var två år nästan då o vi var tvungna att prata lite o lägga det på en ganska enkel nivå.
    Han undrade mest vem som skulle leka o lyfta Liam(syssling till Jacob) så där högt nu då...

    När hans extradagmamma dog i juni förra året aktualiserades ämnet igen...först så levde hon o sen var hon bara borta...han hade svårt att förstå hur någon som funnits med i vardagen bara kunde försvinna.

    Hela hennes grupp med barn splittrades och det var rejält jobbigt faktiskt...att vår underbara dagmamma arbetat ihop med Christina i 33 år gjorde ju allt jättejobbigt.
    Jag beundrar henne för hennes ork i en så enorm förlust!!
    Hon har varit med barnen på graven en gång o vi har varit där o lagt blommor två eller tre ggr...
    Vi besöker ofta kusin Jonas grav oxå, men det där har lillkillen svårt att förstå...
    Att man går till en grav när de ju bor i himlen...

    Katten Ozzy flyttade oxå till himlen nyss o den ggn sa han bara att nu har mormor fått en katt....o nu slipper ozzy ha ont oxå...

Liknande trådar

  1. Funderingar kring döden *bloggvarning*
    By Nissa in forum Ordet är fritt
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2011-08-09, 21:57
  2. Barns funderingar kring döden
    By SandraB in forum Ordet är fritt
    Svar: 26
    Senaste inlägg: 2008-04-07, 20:49
  3. funderingar på döden
    By gnilla in forum _0307 Julibarn
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2008-02-22, 09:37
  4. Funderingar om döden
    By ~Trixie~ in forum _0309 Septemberbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-10-09, 13:30
  5. Funderingar kring X
    By Den nya in forum Styvfamiljer
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-11-26, 15:42
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar