En udda historia...

[Mossa]

Ska berätta nåt som man sällan hör om. Jag är man som för två år sedan träffade "kvinnan i mitt liv". Det började med en stor attraktion och starka känslor. Sedan kom konstigheterna. Hennes humör visade sig när vi bråkade. Det började med att hon kunde säga konstiga förnedrande saker. Efteråt skulle det bara vara glömt. Nu två år senare har det eskalerat. Det börjar oftast med att hon klagar på allt jag gör. När jag säger ifrån flippar hon ur. Hon skriker de mest sjuka grejer till mig. Hon blir våldsam. Jag gör ingenting då jag vet att man som man inte ens kan göra motstånd och försvara sig. Det växlar alltså mellan att hon är kärleksfull till att hon blir våldsam och verbalt aggressiv på några sekunder. Ibland räcker det med att jag råkar hosta till för att hon ska flippa ur. Ju snällare jag är ju elakare blir hon. Om jag gör slut och sticker blir hon snäll. Som man kan man knappt tala med någon om sånt här då det inte är accepterat att även kvinnor kan förnedra och vara elaka. Ingen som tror nåt ont om den söta till synes blyga tjejen med rådjursögonen. Jag har alltid undrat varför misshandlade kvinnor stannar kvar.....nu vet jag. Min sambo har en sida som är underbar. Hon är kärleksfull på ett sätt som jag aldrig mött förut. När hon inte blir galen och säger och gör saker för att kränka mig.

Jag frågade en gång varför hon behandlat mig så... Hon tittade på mig och sa -därför att jag kan! Samtidigt flinade hon. Läskigt. Efter någon minut kom hon och skulle trösta mig och var extremt kärleksfull.

Nu har jag äntligen fått henne att gå till en läkare. Men hon berättar inte allt då hon inte vill se problemet själv. Han skrev ut antidepressivt och benzo mot ångest. Visst har hon blivit lugnare. Men det stora problemet var ju hennes impulskontroll..,. Och den har ju blivit ännu sämre sedan hon tagit benzo.

Måste finnas många fler män som jag....borderline är ju faktiskt något som i huvudsak kvinnor drabbas av. Men vi hör inget om det.....som man ska man tåla. Javisst...jag är inte rädd att hon ska slå ihjäl mig. Jag är större och starkare. Men inne i hjärtat tar man stryk och bryts ned.

[sisla]

Jag vet flera män som levt med våldsamma kvinnor, och även lesbiska kvinnor som haft våldsamma partners... Det svåra är just växlingarna mellan ömhet och hot/våld.

Vad bra iaf att du lyckats få henne till läkare. Du gör det du kan för att få stopp på våldet förstår jag. Hur brukar du agera i de situationer när hon går igång?

[Södermor]

din historia är gripande. hoppas hon får hjälp på riktigt så att ni kan få ett bra liv tillsammans, det verkar ju ändå som att ni älskar varandra mycket.
Och hoppas dina sår läker inombords..
/S

[WalkieTalkie]

Jag har borderline, och det är inte en lätt resa att göra, att lära sig att kontrollera sig själv. Inte bara i handling, utan även redan i idén att göra något impulsivt, att då kunna stoppa sig själv. Inte bara hinna stoppa handen innan slaget, eller vad man ska säga. Tilläggas ska att jag inte brukar våld. Viktigt att poängtera om borderline, som du säkert hört, men för sakens skull: Vi är födda med ett mer känsligt känslocentrum i hjärnan. Vi reagerar starkare än "normala" människor. Så säg att du blir 50% arg över att vara sen någonstans, då blir vi kanske 75% arga. Därför kan det tyckas som att vi "överreagerar" och är väldigt svängande i vårat humör. Men vi SKA kunna hålla det på en nivå som inte skadar andra. Vi kan aldrig ursäkta oss med att vi är sjuka när vi skadar andra, såklart.
I vilket fall, min poäng är att det finns mycket att veta om borderline. Ju mer du tar reda på, desto mer kan du hjälpa både henne och dig själv. Att bli mött i sina känslor, och att någon förstår utan att döma, kan vara avgörande för att man ska orka ta tag i problemet. Ni måste båda två satsa helhjärtat om det ska funka.
Så mitt råd är: Läs! Prata med andra! Var nyfiken, leta efter all information du kan! Försök, även om det är svårt, att sätta dig in i att reagera starkare än andra och därför bli sedd som en "dramaqueen" eller "Överreagerare", även fast du bara agerar efter det du känner. Att undertrycka sina känslor är tyvärr ofta en del av att borderline.
Hoppas att du blev lite hjälpt av det här inlägget i alla fall

Inte för att alla med borderline är lika, men vi uppfyller ju alla ändå ungefär samma krav för diagnosen.