Genuint elak eller vad?
Bokstavsbarn
  1. Observatören
    #1

    Genuint elak eller vad?

    En provocerande rubrik, men om ni läser inlägget ska jag förklara vad jag menar.

    Jag har en flicka i min närhet som har en ADHD-diagnos. Jag har bara känt henne det senaste året och under den tiden har hon hela tiden medicinerat. Jag har inte sett tecken på någon som helst hyperaktivitet (vilket ju kan bero på medicinen) utan snarare oflexibilitet, lågt tålamod, stort behov av tydlig struktur och ett utpräglat tävlingsbeteende (måste vara först på allt, bestämma allt och utgår i alla handlingar från vad som är bäst för henne).
    Hon klarar inte av att leka med andra barn eftersom hon ska bestämma och styra precis allt.

    Nu till problemet. Hon är så elak. Jag har mött många barn med autism och ADHD och är van vid social klumpighet, men det här är utstuderad elakhet av ett slag som jag inte känner igen. Flickan är smart och använder många gånger sin intelligens till ren och skär elakhet. En väninna till mig brukar kalla henne för "the fire starter" eftersom hon springer runt och tänder små eldar bland omgivningen, d v s provocerar igång den.

    Mindre barn manipulerar hon totalt. Hon viskar till dem att göra dumheter när hon tror att inte någon vuxen hör, för att när det mindre barnet väl gör dumheten vråla för full stämma: "vaaaad gööör duuuu?" (Fast det alltså var hon själv som kom med uppmaningen). Har ytterligare flertalet exempel på hur hon hela tiden försöker sätta andra barn i klistret.

    Även vuxna råkar ut för hennes beräknande kommentarer. Om vi besöker en annan familj kan hon säga saker i stil med: XX (syftandes på mig som skriver), du brukar ju säga att bara fattiga människor har sådan här möbler? (Helt taget ur luften, något som jag aldrig sagt eller ens antytt).
    Och sen tittar hon noga på oss vuxna för att invänta reaktionen vilket gör mig övertygad om att hon förstår precis vad hon håller på med (till skillnad från någon som bara är socialt klumpig).

    När hon sover över hos oss vilket händer ibland pga vår relation, så kan hon medvetet gå och väcka de äldre barnen i vår familj även fast hon får strikta förhållningsorder om att låta dem sova. Hon gör detta genom att ljuga och säga att hon ska gå på toaletten, men istället smiter hon in till något av de äldre barnen och för en massa oväsen för att de ska vakna. Flickan är nio år och borde väl kunna förstå argumentet bakom varför en sjuttonåring inte vill bli väckt klockan halv åtta en lördagsmorgon?

    Jag sliter mitt hår här. Jag tycker jättemycket om flickan och vill inte välja bort henne men beteendet ger mig ont i magen. Alla runt den här flickan som jag talat med har redogjort för liknande magkänsla.

    Vad beror det på att ett barn medvetet försöker göra sin omgivning arg, ledsen och upprörd? Att hon i alla sina handlingar utgår från sig själv är förstås en del av hennes svårigheter men viljan att såra andra? (Det är verkligen en medveten vilja att uppröra andra, det vågar jag påstå bestämt)

    Gör era barn med ADHD på samma sätt och vad beror den biten på? Hur ska man träna barnet mot ett mer sympatiskt beteende? Den här flickan straffar ju ut sig i alla sammanhang eftersom ingen riktigt orkar med henne.
  2. 1
    Genuint elak eller vad? En provocerande rubrik, men om ni läser inlägget ska jag förklara vad jag menar.

    Jag har en flicka i min närhet som har en ADHD-diagnos. Jag har bara känt henne det senaste året och under den tiden har hon hela tiden medicinerat. Jag har inte sett tecken på någon som helst hyperaktivitet (vilket ju kan bero på medicinen) utan snarare oflexibilitet, lågt tålamod, stort behov av tydlig struktur och ett utpräglat tävlingsbeteende (måste vara först på allt, bestämma allt och utgår i alla handlingar från vad som är bäst för henne).
    Hon klarar inte av att leka med andra barn eftersom hon ska bestämma och styra precis allt.

    Nu till problemet. Hon är så elak. Jag har mött många barn med autism och ADHD och är van vid social klumpighet, men det här är utstuderad elakhet av ett slag som jag inte känner igen. Flickan är smart och använder många gånger sin intelligens till ren och skär elakhet. En väninna till mig brukar kalla henne för "the fire starter" eftersom hon springer runt och tänder små eldar bland omgivningen, d v s provocerar igång den.

    Mindre barn manipulerar hon totalt. Hon viskar till dem att göra dumheter när hon tror att inte någon vuxen hör, för att när det mindre barnet väl gör dumheten vråla för full stämma: "vaaaad gööör duuuu?" (Fast det alltså var hon själv som kom med uppmaningen). Har ytterligare flertalet exempel på hur hon hela tiden försöker sätta andra barn i klistret.

    Även vuxna råkar ut för hennes beräknande kommentarer. Om vi besöker en annan familj kan hon säga saker i stil med: XX (syftandes på mig som skriver), du brukar ju säga att bara fattiga människor har sådan här möbler? (Helt taget ur luften, något som jag aldrig sagt eller ens antytt).
    Och sen tittar hon noga på oss vuxna för att invänta reaktionen vilket gör mig övertygad om att hon förstår precis vad hon håller på med (till skillnad från någon som bara är socialt klumpig).

    När hon sover över hos oss vilket händer ibland pga vår relation, så kan hon medvetet gå och väcka de äldre barnen i vår familj även fast hon får strikta förhållningsorder om att låta dem sova. Hon gör detta genom att ljuga och säga att hon ska gå på toaletten, men istället smiter hon in till något av de äldre barnen och för en massa oväsen för att de ska vakna. Flickan är nio år och borde väl kunna förstå argumentet bakom varför en sjuttonåring inte vill bli väckt klockan halv åtta en lördagsmorgon?

    Jag sliter mitt hår här. Jag tycker jättemycket om flickan och vill inte välja bort henne men beteendet ger mig ont i magen. Alla runt den här flickan som jag talat med har redogjort för liknande magkänsla.

    Vad beror det på att ett barn medvetet försöker göra sin omgivning arg, ledsen och upprörd? Att hon i alla sina handlingar utgår från sig själv är förstås en del av hennes svårigheter men viljan att såra andra? (Det är verkligen en medveten vilja att uppröra andra, det vågar jag påstå bestämt)

    Gör era barn med ADHD på samma sätt och vad beror den biten på? Hur ska man träna barnet mot ett mer sympatiskt beteende? Den här flickan straffar ju ut sig i alla sammanhang eftersom ingen riktigt orkar med henne.
  3. Fyrtiofyran
    #2

    Det är möjligt att det finns sätt

    att nå fram till henne. Utan att vara vidare insatt tänker jag spontant på seriesamtal där man ritar och beskriver vilken effekt hennes beteende har på sin omgivning. Bara prat når ofta inte fram till barn med den här typen av beteende utan man måste förstärka kommunikationen på olika sätt. Även om hon förstår till viss del hur hon kan manipulera andra tror jag inte att hon förstår hur hon själv framstår i andras ögon.

    Har iof inte läst den här boken själv men kanske finns det något matnyttigt i den gällande just det här problemet?

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144056524
  4. 2
    Det är möjligt att det finns sätt att nå fram till henne. Utan att vara vidare insatt tänker jag spontant på seriesamtal där man ritar och beskriver vilken effekt hennes beteende har på sin omgivning. Bara prat når ofta inte fram till barn med den här typen av beteende utan man måste förstärka kommunikationen på olika sätt. Även om hon förstår till viss del hur hon kan manipulera andra tror jag inte att hon förstår hur hon själv framstår i andras ögon.

    Har iof inte läst den här boken själv men kanske finns det något matnyttigt i den gällande just det här problemet?

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144056524
  5. Medlem sedan
    Jan 2004
    #3
    Nej jag känner inte alls igen det du beskriver, varken från mitt eget ADHD-bbarn eller från andra ADHD-barn jag känner.
    Det kan ju vara så att flickan har andra diagnoser också, kanske ännu inte namngivna. Kanske behövs det utredas mer för att se om hon kanske har trotssyndrom också?
  6. 3
    Nej jag känner inte alls igen det du beskriver, varken från mitt eget ADHD-bbarn eller från andra ADHD-barn jag känner.
    Det kan ju vara så att flickan har andra diagnoser också, kanske ännu inte namngivna. Kanske behövs det utredas mer för att se om hon kanske har trotssyndrom också?
  7. Anonym
    #4
    Jag känner igen beteendet du beskriver från en flicka i min sons förra förskola/skola. Hon hade bara adhd som diagnos, och jag vet inte om hon egentligen skulle behöva någon mer diagnos, så väl kände jag henne inte. Som förskolebarn var hon inte riktigt lika välplanerad i sina elakheter, även om hon redan då kunde "lura" de andra barnen att göra dumheter och sedan blåneka sin inblandning i det hela. Men som liten var hon mera handgriplig och våldsam, kunde tex slå de andra barnen med tillhyggen, helt utan förvarning eller anledning. Sedan när hon blev äldre blev hon alltså sådär utstuderat elak som du beskriver.

    Den här flickan hade inga gränser hemma, och fick förmodligen inte särskilt mycket uppmärksamhet heller. När föräldrarna såg henne tex slå ett annat barn i huvudet med en planka var reaktionen bara ett mjäkigt "Men X, sådär får man väl inte göra?" Och sedan fortsatte de med sitt som om inget hänt. Min teori är alltså att flickan sökte bekräftelse och uppmärksamhet och kände sig tvungen att ta till extrema metoder eftersom inget fungerade.

    För att svara på din sista fråga, nej mitt barn med adhd gör inte såhär. Han är visserligen ganska lättprovocerad och kan explodera, men absolut inte utstuderat elak, aldrig någonsin.
  8. 4
    Jag känner igen beteendet du beskriver från en flicka i min sons förra förskola/skola. Hon hade bara adhd som diagnos, och jag vet inte om hon egentligen skulle behöva någon mer diagnos, så väl kände jag henne inte. Som förskolebarn var hon inte riktigt lika välplanerad i sina elakheter, även om hon redan då kunde "lura" de andra barnen att göra dumheter och sedan blåneka sin inblandning i det hela. Men som liten var hon mera handgriplig och våldsam, kunde tex slå de andra barnen med tillhyggen, helt utan förvarning eller anledning. Sedan när hon blev äldre blev hon alltså sådär utstuderat elak som du beskriver.

    Den här flickan hade inga gränser hemma, och fick förmodligen inte särskilt mycket uppmärksamhet heller. När föräldrarna såg henne tex slå ett annat barn i huvudet med en planka var reaktionen bara ett mjäkigt "Men X, sådär får man väl inte göra?" Och sedan fortsatte de med sitt som om inget hänt. Min teori är alltså att flickan sökte bekräftelse och uppmärksamhet och kände sig tvungen att ta till extrema metoder eftersom inget fungerade.

    För att svara på din sista fråga, nej mitt barn med adhd gör inte såhär. Han är visserligen ganska lättprovocerad och kan explodera, men absolut inte utstuderat elak, aldrig någonsin.
  9. Anonym
    #5
    Detta är inte adhd relaterat enligt mig utan liknar mer sociopatiska drag. Tyvärr. Jättetråkigt. Men hon beöver hjälp så fort som möjligt, innan det blir värre. Då menar jag terapi, och mycket terapi. Möjligen kan detta också vara läkemedelsrelaterat. Hur var hon innahon började med mediciner?
  10. 5
    Detta är inte adhd relaterat enligt mig utan liknar mer sociopatiska drag. Tyvärr. Jättetråkigt. Men hon beöver hjälp så fort som möjligt, innan det blir värre. Då menar jag terapi, och mycket terapi. Möjligen kan detta också vara läkemedelsrelaterat. Hur var hon innahon började med mediciner?
  11. Observatören
    #6
    Tack för era svar, fortsätt gärna komma med synpunkter och idéer. Jag känner som sagt inte heller att det här är typiskt ADHD-beteende och vet inte riktigt hur jag ska tänka. Flickans familj är mycket välfungerande och tar stortansvar för att se till att hon mår så bra som möjligt. Tror nog att hon blir sedd i hemmet, även om det finns konkurrens i form av ett sjukt syskon som tar mycket tid och energi från föräldrarna. Visst kan det vara ett sätt att synas, men jag har svårt att se att det skulle finnas några större brister i hemmet som kan orsaka detta.

    Någon nämnde psykopatdrag och jag har själv tänkt i dessa banor. Fått en klump i magen ibland och känt mig orolig för att hon ska hitta på något riktigt tokigt, till exempel skada en kompis i sina försök att överträffa, mästra och bestämma. Samtidigt känns det konstigt att tänka så om ett barn.

    Jag vet inte hur flickans beteende var innan hon började medicinera eftersom vi inte kände varandra då.
    Kanske är det något man borde tala med föräldrarna om och be dem resonera med läkaren om? Svårt bara att veta hur man ska ta upp det. Hur mycket de själva sett.

    Jag ska fundera lite och återkommer kanske för att bolla mer tankar och idéer med er vid annat tillfälle. Tack!
  12. 6
    Tack för era svar, fortsätt gärna komma med synpunkter och idéer. Jag känner som sagt inte heller att det här är typiskt ADHD-beteende och vet inte riktigt hur jag ska tänka. Flickans familj är mycket välfungerande och tar stortansvar för att se till att hon mår så bra som möjligt. Tror nog att hon blir sedd i hemmet, även om det finns konkurrens i form av ett sjukt syskon som tar mycket tid och energi från föräldrarna. Visst kan det vara ett sätt att synas, men jag har svårt att se att det skulle finnas några större brister i hemmet som kan orsaka detta.

    Någon nämnde psykopatdrag och jag har själv tänkt i dessa banor. Fått en klump i magen ibland och känt mig orolig för att hon ska hitta på något riktigt tokigt, till exempel skada en kompis i sina försök att överträffa, mästra och bestämma. Samtidigt känns det konstigt att tänka så om ett barn.

    Jag vet inte hur flickans beteende var innan hon började medicinera eftersom vi inte kände varandra då.
    Kanske är det något man borde tala med föräldrarna om och be dem resonera med läkaren om? Svårt bara att veta hur man ska ta upp det. Hur mycket de själva sett.

    Jag ska fundera lite och återkommer kanske för att bolla mer tankar och idéer med er vid annat tillfälle. Tack!
  13. Medlem sedan
    Apr 2007
    #7
    Säger som de andra, detta är inget som har med ADHD att göra.
    Sociopati skulle jag heller inte säga därför att det är en komplex diagnos liksom psykopati och är de diagnoserna svårställda även för en utbildad psykiater så är de definitivt utanför mitt kunskapsområde...

    Men skulle absolut vilja rekommendera vidare utredning. Asperger tex kan yttra sig som du beskrivit flickan i ditt inlägg.
    Så vidare utredning är det råd jag kan ge. Hoppas det ordnar sig
  14. 7
    Säger som de andra, detta är inget som har med ADHD att göra.
    Sociopati skulle jag heller inte säga därför att det är en komplex diagnos liksom psykopati och är de diagnoserna svårställda även för en utbildad psykiater så är de definitivt utanför mitt kunskapsområde...

    Men skulle absolut vilja rekommendera vidare utredning. Asperger tex kan yttra sig som du beskrivit flickan i ditt inlägg.
    Så vidare utredning är det råd jag kan ge. Hoppas det ordnar sig
  15. Liz*
    #8
    Visst finns det personer som är elaka men det elaka är det vi som inte är elaka ser och uppfattar, personen som vi anser vara elak är eg inte elak då den inte kan känna att den är det, den är bara sig själv, därför är det inget som går hem hos den elaka att den borde ändra sig eller vara på ett annat sätt som den inte kan vara, aldrig har varit och inte ens har begrepp om hur det skulle kunna vara.

    En elak person kan ha till exempel antisocial personlighetsstörning (det finns andra diagnoser också) men du kan läsa på om den till att börja med för att se vad du känner igen.

    Elakheten kommer sig ur att den personen inte har förmågan att koppla till sina kärleksfulla känslor och känna empati med andra och vill således ständigt trigga fram "intressanta" reaktioner där andra blir arga, upprörda, bestörta, sårade, ledsna eller skadade. Det är som att flickan du beskriver är innesluten i sig själv och endast ser andra människor som schackpjäser - inte som levande personer som förtjänar omtanke.

    Det bästa råden jag kan ge dig är att dels göra en utredning av vad det är med flickan och att inte lita på henne. Inte tända till på provokationer på ett sätt där du visar att ni är jämbördiga - att hon kan spela ut dig - att ständigt hålla koll på henne och övervaka vad hon håller på med och rätta till utan att lägga för mycket känslor i det. Jag tror att en person som har problem med empati aldrig känslomässigt greppar vad det är den borde men att den kan lära sig normer och regler för hur man "bör" vara. Ungefär som att lära sig barnuppfostran ur en bok, men inte kunna ta till sig det känslomässigt.

    Så det handllar nog mycket om att ständigt korrigera på ett så oberört sätt man kan och det tror jag är nåt man måste göra från barndomen, för sådana här personer kan bli omöjliga att vara med när de är vuxna. Klart är att personligheten kommer att vara densamma men åtminstone kan personen få lära sig hur den bör vara för att få ett lättare liv för sin egen skull.

    När man inser att en person är på ett visst sätt och vet varför och hur de fungerar är det mycket lättare att stå ut med då man överger försöken att försöka förstå något som man inte förstår och man slutar att behandla personen som om den var "normal".

    Min farfar och hans far, min farfarsfar, var två genetiskt elaka jävlar som förstås inte hade nån diagnos, men alla visste om det och då kan man också hantera det på ett annat sätt, man har alltså accepterat att det är "nåt fel" på personen. Men man kan aldrig lita på vad sådana personer säger eller gör.
  16. 8
    Visst finns det personer som är elaka men det elaka är det vi som inte är elaka ser och uppfattar, personen som vi anser vara elak är eg inte elak då den inte kan känna att den är det, den är bara sig själv, därför är det inget som går hem hos den elaka att den borde ändra sig eller vara på ett annat sätt som den inte kan vara, aldrig har varit och inte ens har begrepp om hur det skulle kunna vara.

    En elak person kan ha till exempel antisocial personlighetsstörning (det finns andra diagnoser också) men du kan läsa på om den till att börja med för att se vad du känner igen.

    Elakheten kommer sig ur att den personen inte har förmågan att koppla till sina kärleksfulla känslor och känna empati med andra och vill således ständigt trigga fram "intressanta" reaktioner där andra blir arga, upprörda, bestörta, sårade, ledsna eller skadade. Det är som att flickan du beskriver är innesluten i sig själv och endast ser andra människor som schackpjäser - inte som levande personer som förtjänar omtanke.

    Det bästa råden jag kan ge dig är att dels göra en utredning av vad det är med flickan och att inte lita på henne. Inte tända till på provokationer på ett sätt där du visar att ni är jämbördiga - att hon kan spela ut dig - att ständigt hålla koll på henne och övervaka vad hon håller på med och rätta till utan att lägga för mycket känslor i det. Jag tror att en person som har problem med empati aldrig känslomässigt greppar vad det är den borde men att den kan lära sig normer och regler för hur man "bör" vara. Ungefär som att lära sig barnuppfostran ur en bok, men inte kunna ta till sig det känslomässigt.

    Så det handllar nog mycket om att ständigt korrigera på ett så oberört sätt man kan och det tror jag är nåt man måste göra från barndomen, för sådana här personer kan bli omöjliga att vara med när de är vuxna. Klart är att personligheten kommer att vara densamma men åtminstone kan personen få lära sig hur den bör vara för att få ett lättare liv för sin egen skull.

    När man inser att en person är på ett visst sätt och vet varför och hur de fungerar är det mycket lättare att stå ut med då man överger försöken att försöka förstå något som man inte förstår och man slutar att behandla personen som om den var "normal".

    Min farfar och hans far, min farfarsfar, var två genetiskt elaka jävlar som förstås inte hade nån diagnos, men alla visste om det och då kan man också hantera det på ett annat sätt, man har alltså accepterat att det är "nåt fel" på personen. Men man kan aldrig lita på vad sådana personer säger eller gör.
  17. Liz*
    #9
    PS. Diagnosen antisocial personlighetsstörning är för vuxna men börja läs där så kommer du vidare.
  18. 9
    PS. Diagnosen antisocial personlighetsstörning är för vuxna men börja läs där så kommer du vidare.
  19. Medlem sedan
    May 2000
    #10
    Det skulle kunna handla om CD, Conduct Disorder(Uppförandestörning) som 20-60% (beroende på ålder och att man ska ha uppfyllt kriterierna för ODD under en längre tid) av barn som har ADHD också har.
    Jag tycker verkligen att man ska söka hjälp för detta.
  20. 10
    Det skulle kunna handla om CD, Conduct Disorder(Uppförandestörning) som 20-60% (beroende på ålder och att man ska ha uppfyllt kriterierna för ODD under en längre tid) av barn som har ADHD också har.
    Jag tycker verkligen att man ska söka hjälp för detta.
  21. Medlem sedan
    Jun 2011
    #11
    En stor del av detta kan man väl verkligen kalla Hyperaktivitet, eller?
  22. 11
    En stor del av detta kan man väl verkligen kalla Hyperaktivitet, eller?
  23. Liz*
    #12
    Nej, inte det elaka, det är inte hyperaktivitet.
  24. 12
    Nej, inte det elaka, det är inte hyperaktivitet.
  25. Medlem sedan
    Apr 2007
    #13
    håller med,, just det där med att vara utstuderad i sina handlingar hänger icke ihop med adhd utan snarare åt autism-spektrat, men även där så är det ju inte elakhet egentligen utan bara brister i den empatiska förmågan och med rätt stöd så brukar man kunna få rätt bra rätsida på det med.
  26. 13
    håller med,, just det där med att vara utstuderad i sina handlingar hänger icke ihop med adhd utan snarare åt autism-spektrat, men även där så är det ju inte elakhet egentligen utan bara brister i den empatiska förmågan och med rätt stöd så brukar man kunna få rätt bra rätsida på det med.
  27. Anonym
    #14
    Håller med, hyperaktivitet hänger inte ihop med elakhet. Har en supersnäll och empatisk adhd-pojke.
  28. 14
    Håller med, hyperaktivitet hänger inte ihop med elakhet. Har en supersnäll och empatisk adhd-pojke.
  29. Medlem sedan
    Jan 2004
    #15
    Tycker inte att det hänger ihop med autismspektrum heller. Där handlar det om bristande inlevelseförmåga, social klumpighet. När en persom med svårigheter inom autismspektrat väl förstått hur en annan person tänker är den sortens empati - medkänslan - vare sig bättre eller sämre än hos normalstörda.

    Den här tjejen har tvärtom god förmåga att föreställa sig hur andra tänker och känner, men använder den kunskapen på ett oempatiskt vis. Och hur det kommer sig hoppas jag att ett skickligt utredningsteam kan hjälpa er att förstå.

    ADHD berör inte empatin alls. Det handlar i princip "bara" om upmärksamhet och/eller aktivitetsnivå.

    Det finns olika diagnoser som kanske passar bättre in än ADHD (varav de flesta ofta kan samexistera med ADHD, så att jag tror på en annan diagnos betyder inte att den första diagnosen varit fel, utan att det finns något ytterligare där).

    Trotssyndrom (ODD) eller uppförandestörning (CD) är kanske de frågeställningar som jag tycker är viktigast att börja med.
  30. 15
    Tycker inte att det hänger ihop med autismspektrum heller. Där handlar det om bristande inlevelseförmåga, social klumpighet. När en persom med svårigheter inom autismspektrat väl förstått hur en annan person tänker är den sortens empati - medkänslan - vare sig bättre eller sämre än hos normalstörda.

    Den här tjejen har tvärtom god förmåga att föreställa sig hur andra tänker och känner, men använder den kunskapen på ett oempatiskt vis. Och hur det kommer sig hoppas jag att ett skickligt utredningsteam kan hjälpa er att förstå.

    ADHD berör inte empatin alls. Det handlar i princip "bara" om upmärksamhet och/eller aktivitetsnivå.

    Det finns olika diagnoser som kanske passar bättre in än ADHD (varav de flesta ofta kan samexistera med ADHD, så att jag tror på en annan diagnos betyder inte att den första diagnosen varit fel, utan att det finns något ytterligare där).

    Trotssyndrom (ODD) eller uppförandestörning (CD) är kanske de frågeställningar som jag tycker är viktigast att börja med.
  31. Medlem sedan
    Apr 2007
    #16
    jag skrev "snarare åt autism-spektrat" eller? Jag försöker undvika att bunta ihop men ibland måste man generalisera och jo, empatibrist och utstuderad "elakhet" hör visst ihop med autism-spektrat, främst asperger då. Nu gäller detta inte alla med autism eller asperger, återigen, men ibland måste man dra en viss generalisering.

    Nä, symptombilden på adhd berör inte empatin, men diskuterar man med neurologerna och specialisterna inom neuropsykiatri så säger de (ialla fall alla de jag pratat med både i Sverige och de amerikanska samt min egen tyska läkare) att just stor empati ofta finns att finna hos dem med adhd. Det är ju knappast en tillfällighet att många med adhd väljer yrken som lärare, läkare, sjuksköterska, veterinär mm.....

    Och ADHD berör definitivt inte bara uppmärksamhet och aktivitetsnivå, det ingår mycket mer som impulsstyrningar, tålamod, uthållighet....

    Det jag rådde frågeställaren till var inte nån specifik utredning utan att utreda vidare för det hon nämnde har inget med adhd att göra. Så sa jag.
  32. 16
    jag skrev "snarare åt autism-spektrat" eller? Jag försöker undvika att bunta ihop men ibland måste man generalisera och jo, empatibrist och utstuderad "elakhet" hör visst ihop med autism-spektrat, främst asperger då. Nu gäller detta inte alla med autism eller asperger, återigen, men ibland måste man dra en viss generalisering.

    Nä, symptombilden på adhd berör inte empatin, men diskuterar man med neurologerna och specialisterna inom neuropsykiatri så säger de (ialla fall alla de jag pratat med både i Sverige och de amerikanska samt min egen tyska läkare) att just stor empati ofta finns att finna hos dem med adhd. Det är ju knappast en tillfällighet att många med adhd väljer yrken som lärare, läkare, sjuksköterska, veterinär mm.....

    Och ADHD berör definitivt inte bara uppmärksamhet och aktivitetsnivå, det ingår mycket mer som impulsstyrningar, tålamod, uthållighet....

    Det jag rådde frågeställaren till var inte nån specifik utredning utan att utreda vidare för det hon nämnde har inget med adhd att göra. Så sa jag.
  33. Medlem sedan
    Jun 2011
    #17
    Nej sant / såg så dumt jag skrivit - Ja g menade inte att elakheten var hörde till hyperaktiviteten såklart ... Mitt svar var svaret på själva innehållet.... på inlägget... Sorry!
  34. 17
    Nej sant / såg så dumt jag skrivit - Ja g menade inte att elakheten var hörde till hyperaktiviteten såklart ... Mitt svar var svaret på själva innehållet.... på inlägget... Sorry!
  35. Medlem sedan
    Jan 2004
    #18
    Och då är jag med dig
  36. 18
    Och då är jag med dig
  37. Medlem sedan
    Apr 2007
    #19
  38. 19
  39. Medlem sedan
    Dec 1999
    #20
    Hej!
    Jag har inte så mycket kunskaper i ämnet, men kan nog hålla med övriga om att det säkert inte har med ADHD:n att göra. Hon verkar väldigt ung för att ha detta beteende och risken finns att om hon inte får adekvat hjälp så kommer hon bli rent hemsk som äldre.
    Har nämligen en granne som lutar åt det hållet, har Aspergers enligt henne själv. Kan vara väldigt snäll och vilja hjälpa till med allt möjligt men på uträknande sätt så att folk känner sig i skuld till henne. Hon är också manipulativ, vill skapa intriger mellan grannar. Tycker alltid att hon är mobbad och att folk inte förstår henne. Men man vill knappt gå ut när man ser att hon är hemma. Denna kvinna sprider en olustkänsla i bostadsområdet med sitt bombardemang av åsikter. Bekantar sig alltid med nya grannar som inte känner till hennes sätt. Har hört att folk t o m flyttat på grund av henne. Och hon kan också vara "elak" när hon har lust. Detta är en vuxen person.
    Har du kontakt med hennes föräldrar? Svårt att säga som det är till dem. Obehagligt när ett barn beter sig så. Hoppas att flickan kan få någon hjälp.
  40. 20
    Hej!
    Jag har inte så mycket kunskaper i ämnet, men kan nog hålla med övriga om att det säkert inte har med ADHD:n att göra. Hon verkar väldigt ung för att ha detta beteende och risken finns att om hon inte får adekvat hjälp så kommer hon bli rent hemsk som äldre.
    Har nämligen en granne som lutar åt det hållet, har Aspergers enligt henne själv. Kan vara väldigt snäll och vilja hjälpa till med allt möjligt men på uträknande sätt så att folk känner sig i skuld till henne. Hon är också manipulativ, vill skapa intriger mellan grannar. Tycker alltid att hon är mobbad och att folk inte förstår henne. Men man vill knappt gå ut när man ser att hon är hemma. Denna kvinna sprider en olustkänsla i bostadsområdet med sitt bombardemang av åsikter. Bekantar sig alltid med nya grannar som inte känner till hennes sätt. Har hört att folk t o m flyttat på grund av henne. Och hon kan också vara "elak" när hon har lust. Detta är en vuxen person.
    Har du kontakt med hennes föräldrar? Svårt att säga som det är till dem. Obehagligt när ett barn beter sig så. Hoppas att flickan kan få någon hjälp.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Elak på riktigt eller bara dum?
    By emmaf in forum Ordet är fritt
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2011-09-01, 13:07
  2. Elak på riktigt eller bara dum?
    By emmaf in forum Ordet är fritt
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2011-09-01, 11:16
  3. Han lättstött eller jag elak?
    By Anonym in forum Kärlek & relationer
    Svar: 17
    Senaste inlägg: 2011-06-27, 17:49
  4. ska jag vara elak eller snäll
    By UlLi in forum Ordet är fritt
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2010-09-02, 13:06
  5. Är jag elak eller?*S*
    By Sofie in forum Tonåringar
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2005-12-08, 18:08
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar