En liten uppdatering
Efter Svårt att bli gravid/IVF
  1. Medlem sedan
    Feb 2011
    #1

    En liten uppdatering

    Hej!

    Tittar in här för första gången på flera veckor.
    Allt går jättebra med mig, har en känslomässig svacka och skulle vilja lämna magen hemma bara för en dag och vara mitt vanliga driftiga jag, men jag är så glad att allt fortfarande ser fint ut.
    Han sparkar och lever runt och det känns bra att få veta att han lever varje dag.

    Går jag raskt i en trapp nu så kan det göra ont i timmar efteråt... frustrerande och tråkigt. Särskillt för hunden som har fått jordens tråkigaste promenadkompis. (Mig)

    Tanken på att jag (ooooom allt går som det ska) ska få träffa min son om bara 4 månader... obegripligt.

    Jag är inte inne i forumen så mycket mer. De jag "pratade" mest med har ju lämnat "Försökt i över 12 mån". Vilket såklart är underbart!
    ...och ankomstgruppen. Inget fel på den men jag kan känna att vi kanske oroar oss för olika saker. Alla har ju olika bakgrund men jag känner mest likhet med er som försökt länge. Med det menar jag inte att jag är mer speciell... bara att jag kanske inte har behov av att prata om samma saker. Jag vet inte...

    Jag hoppas allt går bra för er alla. Särskillda tankar går till Busan, Stellaris och SummerT. Skriv gärna och uppdatera!

    Många kramar och tummar!
  2. 1
    En liten uppdatering Hej!

    Tittar in här för första gången på flera veckor.
    Allt går jättebra med mig, har en känslomässig svacka och skulle vilja lämna magen hemma bara för en dag och vara mitt vanliga driftiga jag, men jag är så glad att allt fortfarande ser fint ut.
    Han sparkar och lever runt och det känns bra att få veta att han lever varje dag.

    Går jag raskt i en trapp nu så kan det göra ont i timmar efteråt... frustrerande och tråkigt. Särskillt för hunden som har fått jordens tråkigaste promenadkompis. (Mig)

    Tanken på att jag (ooooom allt går som det ska) ska få träffa min son om bara 4 månader... obegripligt.

    Jag är inte inne i forumen så mycket mer. De jag "pratade" mest med har ju lämnat "Försökt i över 12 mån". Vilket såklart är underbart!
    ...och ankomstgruppen. Inget fel på den men jag kan känna att vi kanske oroar oss för olika saker. Alla har ju olika bakgrund men jag känner mest likhet med er som försökt länge. Med det menar jag inte att jag är mer speciell... bara att jag kanske inte har behov av att prata om samma saker. Jag vet inte...

    Jag hoppas allt går bra för er alla. Särskillda tankar går till Busan, Stellaris och SummerT. Skriv gärna och uppdatera!

    Många kramar och tummar!
  3. Medlem sedan
    Nov 2009
    #2
    Hej Nanna! Så kul - tänkte på dig tidigare idag och undrade var jag skulle hojta efter dig.

    Härligt att höra att allt går bra! Klart att man vill lämna ifrån sig magen ibland och vara sitt "vanliga jag", men det är ju för en begränsad tid som tur är. Mysigt med sparkar, det ser jag fram emot!

    Själv mår jag räv, kräks varje dag och har inte kunnat jobba på två veckor. Även med Lergigan mår jag rätt risigt och blir fort trött. Men jag hoppas att det vänder snart. Det som är lite trixigt just nu är att vi har fyra veckor på oss att renovera i nya huset och flytta och hittills har min man fått dra ett tungt lass själv, eftersom jag mått så dåligt. Känns lite orättvist, men jag drar ju ett annat slags lass för hela familjen, försöker jag tänka.

    Vill du fortsätta "prata" mer så kan vi ses här - håller gärna kontakten och hör hur det går för dig! Sen tror jag nog att du kunde ha utbyte av ankomstgruppen också om du gav det en chans. Men du gör ju som du känner förstås.

    Många kramar och hoppas att du fortsätter må bra - i december kommer tomten med bebis!
  4. 2
    Hej Nanna! Så kul - tänkte på dig tidigare idag och undrade var jag skulle hojta efter dig.

    Härligt att höra att allt går bra! Klart att man vill lämna ifrån sig magen ibland och vara sitt "vanliga jag", men det är ju för en begränsad tid som tur är. Mysigt med sparkar, det ser jag fram emot!

    Själv mår jag räv, kräks varje dag och har inte kunnat jobba på två veckor. Även med Lergigan mår jag rätt risigt och blir fort trött. Men jag hoppas att det vänder snart. Det som är lite trixigt just nu är att vi har fyra veckor på oss att renovera i nya huset och flytta och hittills har min man fått dra ett tungt lass själv, eftersom jag mått så dåligt. Känns lite orättvist, men jag drar ju ett annat slags lass för hela familjen, försöker jag tänka.

    Vill du fortsätta "prata" mer så kan vi ses här - håller gärna kontakten och hör hur det går för dig! Sen tror jag nog att du kunde ha utbyte av ankomstgruppen också om du gav det en chans. Men du gör ju som du känner förstås.

    Många kramar och hoppas att du fortsätter må bra - i december kommer tomten med bebis!
  5. Medlem sedan
    Mar 2011
    #3
    Hej Nanna, roligt att få en uppdatering av dig
    Tänk vad tiden går fort, tyckte det bara var några veckor sen du fick ett plus och nu är det bara några månader tills du får se din lille son, så underbart

    Precis som Busan mår jag riktigt dåligt, har mått så här till och från i snart 7 veckor, men de senaste 2 har varit en riktig pärs. Värst är det eftermiddagar, kvällar och nätter. Men nu har jag faktiskt sjukanmält mig, hoppas det ska bli bättre när jag slipper gå och jobba.

    Känner lite som dig, inte riktigt hemma i ankomstgruppen även om det finns en del goa tjejer där med och ibland tittar jag in i ankomstgrupp april för att se hur de går för de andra

    Ha det bra Nanna och ta hand om dig och det lilla miraklet du har i magen!
    Kramar
  6. 3
    Hej Nanna, roligt att få en uppdatering av dig
    Tänk vad tiden går fort, tyckte det bara var några veckor sen du fick ett plus och nu är det bara några månader tills du får se din lille son, så underbart

    Precis som Busan mår jag riktigt dåligt, har mått så här till och från i snart 7 veckor, men de senaste 2 har varit en riktig pärs. Värst är det eftermiddagar, kvällar och nätter. Men nu har jag faktiskt sjukanmält mig, hoppas det ska bli bättre när jag slipper gå och jobba.

    Känner lite som dig, inte riktigt hemma i ankomstgruppen även om det finns en del goa tjejer där med och ibland tittar jag in i ankomstgrupp april för att se hur de går för de andra

    Ha det bra Nanna och ta hand om dig och det lilla miraklet du har i magen!
    Kramar
  7. Medlem sedan
    Nov 1999
    #4
    Ankomstgruppen är bra till mycket annat, men just under graviditeten så känner man sig ganska så utanför... Håll ut, det kommer roligare tillfällen senare, då du kommer att vara precis som alla andra och behöva stöttning vissa dagar och ge stöttning andra. Lycka till!
  8. 4
    Ankomstgruppen är bra till mycket annat, men just under graviditeten så känner man sig ganska så utanför... Håll ut, det kommer roligare tillfällen senare, då du kommer att vara precis som alla andra och behöva stöttning vissa dagar och ge stöttning andra. Lycka till!
  9. Medlem sedan
    Feb 2011
    #5
    Hej!

    Hehehe, kräktiden... jag lider med er. Man ÄR ju tacksam och glad för att man äntligen är gravid... men jösses va jobbigt det va när man fick upp mer mat än man fick ner.

    Jag har inga tips, inget gjorde nåt bättre för mig och mediciner vågade jag inte ta även om det ska va säkert. Jag hade mitt lilla mantra. "En dag i taget, en dag i taget".

    Jag har fortfarande det. Gravid är inte kul. Alls. Alla tjatar om att vänta du bara sen när du ska upp 10 ggr varje natt... men jag är inte ett dugg "rädd" för det. Ja jag kommer va trött men problematiken går att "ta på". Jag tycker det här osäkra är mycket värre. Är magen full av bristningar över en natt? Lever bebisen imorgon? Är benen fulla av åderbråck imorgon? Kommer jag plötsligt binda 10 kg vatten?
    Saker som jag inte kan kontrollera hur hårt jag än jobbar.
    Jag är precis lika sugen på att träffa den lilla som alla andra med sina små kottar... men jag vill gärna träffa honom OCH slippa bristningar...

    Kanske låter töntigt för i grunden är jag så glad så jag kan grina när jag tänker på att jag ska få en liten. Men jag är ingen mjukisbyxtjej... jag vill tillbaka till mig OCH ha en liten. Vikten där har jag nog inga problem, snarare att jag kommer väga för lite när allt är klart... men hud... den kan man inte bestämma över. Jag hatar att jag inte kan bestämma över hud.

    Det här blev lite svammel... nä nu går jag och smörjer magen...

    Kram
  10. 5
    Hej!

    Hehehe, kräktiden... jag lider med er. Man ÄR ju tacksam och glad för att man äntligen är gravid... men jösses va jobbigt det va när man fick upp mer mat än man fick ner.

    Jag har inga tips, inget gjorde nåt bättre för mig och mediciner vågade jag inte ta även om det ska va säkert. Jag hade mitt lilla mantra. "En dag i taget, en dag i taget".

    Jag har fortfarande det. Gravid är inte kul. Alls. Alla tjatar om att vänta du bara sen när du ska upp 10 ggr varje natt... men jag är inte ett dugg "rädd" för det. Ja jag kommer va trött men problematiken går att "ta på". Jag tycker det här osäkra är mycket värre. Är magen full av bristningar över en natt? Lever bebisen imorgon? Är benen fulla av åderbråck imorgon? Kommer jag plötsligt binda 10 kg vatten?
    Saker som jag inte kan kontrollera hur hårt jag än jobbar.
    Jag är precis lika sugen på att träffa den lilla som alla andra med sina små kottar... men jag vill gärna träffa honom OCH slippa bristningar...

    Kanske låter töntigt för i grunden är jag så glad så jag kan grina när jag tänker på att jag ska få en liten. Men jag är ingen mjukisbyxtjej... jag vill tillbaka till mig OCH ha en liten. Vikten där har jag nog inga problem, snarare att jag kommer väga för lite när allt är klart... men hud... den kan man inte bestämma över. Jag hatar att jag inte kan bestämma över hud.

    Det här blev lite svammel... nä nu går jag och smörjer magen...

    Kram
  11. Medlem sedan
    Mar 2011
    #6
    Jag smörjde magen 1-2 gånger varje dag med olivolja och fick inte en enda bristning.. så det går att slippa ;D
  12. 6
    Jag smörjde magen 1-2 gånger varje dag med olivolja och fick inte en enda bristning.. så det går att slippa ;D
  13. Medlem sedan
    Nov 1999
    #7
    Jag smörjde inget alls och fick inga bristningar heller - jag har hört att det snarare är genetiskt...
  14. 7
    Jag smörjde inget alls och fick inga bristningar heller - jag har hört att det snarare är genetiskt...
  15. Anonym
    #8
    så vitt jag förstått det är bristningarna mer geneteiskt och hormonellt än toprr hud som brister... tyvärr =/
    önskar jag kunde göra något för att slippa bristningar denna graviditet men då både jag och mamma o systrar fått bristningar så är de nog bara o acceptera... kroppen förändras ibland iom att man blir mamma men det är en bagatell i jämförelse med bebisen man får =)

    ps, sen bleknar bristningarna med tiden
  16. 8
    så vitt jag förstått det är bristningarna mer geneteiskt och hormonellt än toprr hud som brister... tyvärr =/
    önskar jag kunde göra något för att slippa bristningar denna graviditet men då både jag och mamma o systrar fått bristningar så är de nog bara o acceptera... kroppen förändras ibland iom att man blir mamma men det är en bagatell i jämförelse med bebisen man får =)

    ps, sen bleknar bristningarna med tiden
  17. Medlem sedan
    Mar 2011
    #9
    Hmm.. det har jag inte hört talas om förr.
    Ja ja, tror jag fortsätter smörja mig ändå. Jag är den enda i familjen som inte fått bristningar .. än
  18. 9
    Hmm.. det har jag inte hört talas om förr.
    Ja ja, tror jag fortsätter smörja mig ändå. Jag är den enda i familjen som inte fått bristningar .. än
  19. Medlem sedan
    Feb 2011
    #10
    Ja alltså det här med bristningar...

    Jag har hört att det bara har med hormoner och gener att göra.

    Men min kompis fick inga bristningar under sina två graviditeter medans hennes mamma fick hela magen så permanent förstörd så hon fick operera bort all hud.

    Sen har vi de som smörjer sig och inte får bristningar och de som smörjer sig och får massor av bristningar...

    Min mamma hade tydligen inte bristningar... känns ju bra att det är så men jag känner mig inte helt hundra...

    Sen det här med övervikt och undervikt... men ser ofta överviktiga med fler bristningar... samtidigt så känner jag (helt ovetenskapligt ) att vi underviktiga borde vara mer drabbade eftersom vi typ inte har någon hud att ta ifrån...

    Många tankar och inget kan man göra åt det..

    ..och ja, om jag fick välja mellan en bebbe och bristningar eller ingen bebbe och inga bristningar så skulle jag välja bebbe-alternativet. Men det betyder ju inte att jag inte helst vill ha en bebbe och inga bristningar..

    Kul att höra ifrån er allihopa förresten!
    Hoppas allt går fortsatt bra och framåt!
  20. 10
    Ja alltså det här med bristningar...

    Jag har hört att det bara har med hormoner och gener att göra.

    Men min kompis fick inga bristningar under sina två graviditeter medans hennes mamma fick hela magen så permanent förstörd så hon fick operera bort all hud.

    Sen har vi de som smörjer sig och inte får bristningar och de som smörjer sig och får massor av bristningar...

    Min mamma hade tydligen inte bristningar... känns ju bra att det är så men jag känner mig inte helt hundra...

    Sen det här med övervikt och undervikt... men ser ofta överviktiga med fler bristningar... samtidigt så känner jag (helt ovetenskapligt ) att vi underviktiga borde vara mer drabbade eftersom vi typ inte har någon hud att ta ifrån...

    Många tankar och inget kan man göra åt det..

    ..och ja, om jag fick välja mellan en bebbe och bristningar eller ingen bebbe och inga bristningar så skulle jag välja bebbe-alternativet. Men det betyder ju inte att jag inte helst vill ha en bebbe och inga bristningar..

    Kul att höra ifrån er allihopa förresten!
    Hoppas allt går fortsatt bra och framåt!
  21. Anonym
    #11
    man kan ju ärva från sin pappas sida med om det är genetiskt =) kanske är man mer lik farmor än mamma?! =)
  22. 11
    man kan ju ärva från sin pappas sida med om det är genetiskt =) kanske är man mer lik farmor än mamma?! =)
  23. Medlem sedan
    Feb 2011
    #12
    Ja farmor är ju död och frågan är om pappa har koll på om farmor hade bristningar eller inte.

    Ytterst tveksamt skulle jag vilja påstå.
  24. 12
    Ja farmor är ju död och frågan är om pappa har koll på om farmor hade bristningar eller inte.

    Ytterst tveksamt skulle jag vilja påstå.

Liknande trådar

  1. Liten uppdatering
    By Tuvali in forum _1010 Oktoberbarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2010-10-04, 13:51
  2. Liten uppdatering
    By fruwiklund in forum _0812 Decemberbarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2009-05-21, 13:02
  3. Liten uppdatering
    By .Flingan in forum _0502 Februaribarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-09-22, 14:29
  4. liten uppdatering
    By AnnaSv in forum _0705 Majbarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2007-09-06, 13:14
  5. liten uppdatering
    By E 20/10 in forum _0610 Oktoberbarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-04-05, 12:20
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar