bara bara problem..........
Separation
  1. Medlem sedan
    Sep 2000
    #1

    bara bara problem..........

    Jag: 4barnsmamma. en utflugen, en snart utflugen. Båda till studieorter långt borta. Två små barn. Alla har samma pappa. lågutbildad. Låg inkomst. Den som tagit hand om familjen. Arbetat på hemorten för att vara nära.

    Han: 4barnspappa dådå. : ) välutbildad. HÖGinkomsttagare. Karriärist. Pendlare. Totalt oaktiv och ointresserad av hem, hushåll, matlagning, husrenoveringar, bilstädning, städning, tvätt, vaknätter, Vab,

    Vi har vuxit ifrån varandra totalt. Pratat knappt med varandra. Obefintligt sexliv sedan 4 år tillbaka. Oense om det mesta som rör hem och ekonomi. Han låter tex huset förfalla men pensionssparar 20000 i månaden. Till oss båda visserligen. han påstår att vi har gemensam ekonomi men det är han som fattar besluten. Vi kan definitivt inte diskutera. då jag tar upp husets förfall ( köket saknar delvis skåpluckor och lådfronter och panelen murknar) påstår han att vi inte har råd. Då jag kommenterar att jag tycker vi sparar för mycket suckar han äver min okunskap om ekonomi och att man måste ha ett pensionssparande. Tar jag upp vår relation är han oförstående. Att separera är otänkbart. Det g ö r man bara inte då man har barn. Jag frågar om han inte saknar en gemenskap och kärlek mellan oss. Jo visst, säger han, men man kan inte ha för höga förväntningar. Varje gång jag börjar ett samtal är det som att starta från noll. Han låtsas inte minnas tidigare samtal så man kan gå vidare i diskussionerna. Han är trevlig till vardags. väldigt TREVLIG. Neutralt trevlig. inte familjär. Verkar oberörd av min sinnesstämning, mina önskemål om delat ansvar för barn och hem, oberörd om separationsrisken som är uttalat uppenbar.

    Så nu har jag gett upp. Kan inte leva mitt liv som livegen. Oförmögen och otillåten att påverka mitt liv och hem. Känner mig utnyttjad och ohörd.

    Problemet är att jag inte har någonstans att ta vägen! Hyreslägenheterna är det 2-2½ års kötid på. Sälja villan ger ca 500 000 plus. En bostadsrätt kostar runt miljonen + hyra. Eftersom inga nya respektive finns så skulle vi lätt kunna ha växelvis boende för oss vuxna en tid. Men då måste man ju kunna diskutera saken. Lösningen för mig är att jag flyttar även om jag skulle vilja låta barnen ha sitt villaboende kvar. Lägenhetsområdena i vårt samhälle är inte barnvänliga. Vissa inte för grannarnas skull och vissa inte för miljön.

    Hur 17 löser jag dilemmat? känns som ett moment 22..........
  2. 1
    bara bara problem.......... Jag: 4barnsmamma. en utflugen, en snart utflugen. Båda till studieorter långt borta. Två små barn. Alla har samma pappa. lågutbildad. Låg inkomst. Den som tagit hand om familjen. Arbetat på hemorten för att vara nära.

    Han: 4barnspappa dådå. : ) välutbildad. HÖGinkomsttagare. Karriärist. Pendlare. Totalt oaktiv och ointresserad av hem, hushåll, matlagning, husrenoveringar, bilstädning, städning, tvätt, vaknätter, Vab,

    Vi har vuxit ifrån varandra totalt. Pratat knappt med varandra. Obefintligt sexliv sedan 4 år tillbaka. Oense om det mesta som rör hem och ekonomi. Han låter tex huset förfalla men pensionssparar 20000 i månaden. Till oss båda visserligen. han påstår att vi har gemensam ekonomi men det är han som fattar besluten. Vi kan definitivt inte diskutera. då jag tar upp husets förfall ( köket saknar delvis skåpluckor och lådfronter och panelen murknar) påstår han att vi inte har råd. Då jag kommenterar att jag tycker vi sparar för mycket suckar han äver min okunskap om ekonomi och att man måste ha ett pensionssparande. Tar jag upp vår relation är han oförstående. Att separera är otänkbart. Det g ö r man bara inte då man har barn. Jag frågar om han inte saknar en gemenskap och kärlek mellan oss. Jo visst, säger han, men man kan inte ha för höga förväntningar. Varje gång jag börjar ett samtal är det som att starta från noll. Han låtsas inte minnas tidigare samtal så man kan gå vidare i diskussionerna. Han är trevlig till vardags. väldigt TREVLIG. Neutralt trevlig. inte familjär. Verkar oberörd av min sinnesstämning, mina önskemål om delat ansvar för barn och hem, oberörd om separationsrisken som är uttalat uppenbar.

    Så nu har jag gett upp. Kan inte leva mitt liv som livegen. Oförmögen och otillåten att påverka mitt liv och hem. Känner mig utnyttjad och ohörd.

    Problemet är att jag inte har någonstans att ta vägen! Hyreslägenheterna är det 2-2½ års kötid på. Sälja villan ger ca 500 000 plus. En bostadsrätt kostar runt miljonen + hyra. Eftersom inga nya respektive finns så skulle vi lätt kunna ha växelvis boende för oss vuxna en tid. Men då måste man ju kunna diskutera saken. Lösningen för mig är att jag flyttar även om jag skulle vilja låta barnen ha sitt villaboende kvar. Lägenhetsområdena i vårt samhälle är inte barnvänliga. Vissa inte för grannarnas skull och vissa inte för miljön.

    Hur 17 löser jag dilemmat? känns som ett moment 22..........
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    #2
    Menar du att det inte finns några barnvänliga lägenhetsområden i ditt samhälle? Låter otroligt, i alla samhällen finns det väl barn i lägenheter? Jag tycker det låter som det vettigaste för dig, att köpa en bostadsrätt för de pengar du får loss för villan för att få ner hyran på lägenheten. Oftast är det ju lugnare i de lägenhetsområden som har bostadsrätter, det är inte lika många som flyttar där.
  4. 2
    Menar du att det inte finns några barnvänliga lägenhetsområden i ditt samhälle? Låter otroligt, i alla samhällen finns det väl barn i lägenheter? Jag tycker det låter som det vettigaste för dig, att köpa en bostadsrätt för de pengar du får loss för villan för att få ner hyran på lägenheten. Oftast är det ju lugnare i de lägenhetsområden som har bostadsrätter, det är inte lika många som flyttar där.
  5. Medlem sedan
    May 2004
    #3
    Jag förstår att du känner dig inmålad i ett hörn - men nånting måste det ju finnas! Helt klart måste det det! Jag håller med dell - köp en bostadsrätt, flytta och börja leva. Trivs ni inte i den nya lägenheten så kan du ju alltid flytta igen! Finns det inget sätt du kan nå fram till din man? Har du sagt att du vill skiljas? Skulle det fungera som "väckarklocka"?
  6. 3
    Jag förstår att du känner dig inmålad i ett hörn - men nånting måste det ju finnas! Helt klart måste det det! Jag håller med dell - köp en bostadsrätt, flytta och börja leva. Trivs ni inte i den nya lägenheten så kan du ju alltid flytta igen! Finns det inget sätt du kan nå fram till din man? Har du sagt att du vill skiljas? Skulle det fungera som "väckarklocka"?

Liknande trådar

  1. Är det bara vi som har problem
    By ÅJ67 m 3 kidz in forum Ordet är fritt
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2010-01-23, 18:31
  2. Är det bara jag som har problem
    By J-Ox in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-05-17, 12:58
  3. bara vi som har lite problem??
    By millis m. Maya in forum _0611 Novemberbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2007-11-21, 11:57
  4. Är det bara jag som har problem
    By Anna med Gus in forum _0310 Oktoberbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-04-12, 15:48
  5. är det bara jag som haft problem
    By mia in forum Skolbarn
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2005-12-04, 20:00
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar