Skrivet: 2012-05-08, 00:37
#11
Ja egentid har vi tillsammans men attityden är där ändå när det blir motgångar.
Ja egentid har vi tillsammans men attityden är där ändå när det blir motgångar.
Det har liksom smugit sig på men det började för ca 1 år sedan.
Jag har min nya relations som jag pratar mycket med.
Jag försöker prata med henne när hon är lugn men då såger hon bra - Jaja. Sen glöms det bort.
Tack för dina erfarenheter.
Min nya man har mycket bra idder och vi pratar mycket med varandra.
Definitivt ska vi ha egentid hon och jag.
Tack för tipsen och stödet.
Har du något konkret exempel på hur jag kan "möta" henne?
Det är ju inte ett svar och beteende som du ska acceptera, för det är respektlöst och då kommer hon bara undan. Är det så att om ni sitter hemma någonstans så säger hon "jaja" och så går hon iväg och gör något annat? I så fall kan du ta med henne på en biltur, för då kommer hon inte undan och då får du nog börja med att förklara just det att ibland måste man prata om saker, de som inte funkar. Jag tror på att koppla det till att andra skulle bete sig mot henne som hon själv gör för att få igång den tankeprocessen.
Sedan följer du upp ert samtal någon dag senare. Ge henne gärna något att tänka på under ert samtal. Servera henne inte alla sanningar och kräv inte alla svar av henne. Säg att hon får tänka till dagen därpå och så pratar ni igen. Det hon själv kommit på och det hon själv kommit överens med dig om kommer att betyda något annat för henne än det hon bara sagt "jaja" till.
En viktig ingrediens i det här är också att lyssna på henne, bland annat när det gäller din nya man och hans barn. Du måste visa henne den respekt som du kräver att hon visar dig, även om det hon kommer att säga kanske är jobbigt att höra och blir jobbigt att hantera.
Det verkar inte osannilikt att det har med det nya förhållandet att göra. Det kan t ex vara nåt slags test på hur dum man får vara om du ändå är kvar... nåt sånt vet jag min son hade för sig, lite äldre än din men ändå. Nån slags tanke att om mamma kan dra och välja en annan före min pappa kanske hon kan välja bort mig också... Så dels må dåligt över situationen och sen testa extra i det.
Självklart ska du inte acceptera beteendet men det är också viktigt att inte bara vara den sura utan den som står pall. Ögnade andra svar och såg nåt om att prata i bilen. Det tyckte jag var bra, men det krävde en enorm ansträngning från min sida, eftersom min son då blev som nåt slags svart hål, tyst på ett sätt som drog in alla ljud och all energi omkring. Och det var väldigt svårt att välja allvarliga samtal vid annars lugna och trevliga tillfällen, eftersom dessa inte var så många... men jag tror att det är det man måste göra ändå. Och försöka få extra många trevliga tillfällen och egentid, som jag också läste ni hade när jag ögnade.
Det handlar om att tydliggöra att vad som händer i din vuxna relation är ditt val. Att ett viss artigt handlande är det som krväs från dotterns sida, men att hon sedan får känna vad hon vill. Sen måste ni prata om det när det inte är en aktu situation, även om hon inte svarar. Det går in så småningom...
I de akuta sitautionerna måste du reagera och visa vad som är accepterbart, men kanske undvika att det esaklerar. Om hon käftar emot kanske du inte behöver svara, utan det kan räcka att du markerar och sedan undviker situationen, så inte alla tillfällen till konflikt blir just konflikter.
Med min son sa jag inte till så mycket i den direkta sitautionen när han var otrevlig, t ex mot min nya man, utan tog det när det bara var han och ja sen. Tydliggjorde var gränsen gick och påminde sen (t ex, säg "hejdå" när man går om han itne gjorde det självmant etc). Men inte så att min nya man hörde det, för då blev det ju en jobbigare situaiton för sonen, jag försökte så mycket som möjligt hålla det till en diskussion som vi hade (och som jag ohc mannen hade separat, från vårt håll, så han också visste attkonflikterna togs även om han inte såg det)
Nu vet jag inte hur mycket du kopplar beteendet till det nya förhållandet, om det är mer "vardagsgränssättning" så får du ju agera tydligare, men om det faktiskt är som hon mår dåligt i det nya så behöver du vara observant på detta och också ge henne mer stöd.
hoppas ni kan hitta nåt lugnt läge att prata om det och att hon svarar tillräckligt för att du ska förstå lite mer vad som händer i henne!
Jättetack för dína synpunkter och tips.
Ska verkligen ta till mig och jobba på detta och jag hoppas att det kommer bli bra.
Gilla oss på Facebook
Följ oss på Twitter
Få vårt nyhetsbrev
RSS-flöde