annons
annons
Bokstavsbarn
  1. Medlem sedan
    sep 2006
    Forumvärd
    #1

    Pepbedömning på habiliteringen

    Förra fredagen var sonen på en pepbedömning. Han är snart sex år. För att se om "IBT" var någonting för honom. Efter avslutad utredning fick vi i måndags reda på att han inte behöver den här sortens träning. Han ligger och maxar inteligensmässigt för sin åldersgrupp.... det var så att materialet upp till sju års ålder nästan var för "tråkigt" för honom, han hade antagligen kunnat klara högre åldrars uppgifter med... men på det känslomässiga planet, är han ca 2,5 år.

    Vi vet. Var min kommentar. Men fördelen är nu att habiliteringen efter ett års av envist tjat och förhandlande och trixande från min sida nu äntligen har fattat det oxå. Och nu ska vi få hjälp med detta, så att han mognar ikapp sig.

    Äntligen.

    De fokuserar så hårt på att han skall _ha_ ett ordförråd, så de missar hans huvudsakliga problematik. Han förstår inte andemeningen i orden, de _betyder_ ingenting för honom.

    Och ja, han klarar alla fin- och grovmotoriska övningar, men han "låser" sig vid stress så vi ändå får sitta och mata honom, klä på honom, klä av honom, hjälpa honom på toaletten... hur det här ska gå i grundskolan vet jag inte. Lite orolig inför framtiden är jag. Men nu har de i allafall fått upp ögonen för det här... så till hösten ska det börjas "jobba" med honom. Så får vi se vad det innebär.


    over and out dagboken.
    Life is NOT a dress rehearsal so......LET US eat CAKE
  2. 1
    Pepbedömning på habiliteringen Förra fredagen var sonen på en pepbedömning. Han är snart sex år. För att se om "IBT" var någonting för honom. Efter avslutad utredning fick vi i måndags reda på att han inte behöver den här sortens träning. Han ligger och maxar inteligensmässigt för sin åldersgrupp.... det var så att materialet upp till sju års ålder nästan var för "tråkigt" för honom, han hade antagligen kunnat klara högre åldrars uppgifter med... men på det känslomässiga planet, är han ca 2,5 år.

    Vi vet. Var min kommentar. Men fördelen är nu att habiliteringen efter ett års av envist tjat och förhandlande och trixande från min sida nu äntligen har fattat det oxå. Och nu ska vi få hjälp med detta, så att han mognar ikapp sig.

    Äntligen.

    De fokuserar så hårt på att han skall _ha_ ett ordförråd, så de missar hans huvudsakliga problematik. Han förstår inte andemeningen i orden, de _betyder_ ingenting för honom.

    Och ja, han klarar alla fin- och grovmotoriska övningar, men han "låser" sig vid stress så vi ändå får sitta och mata honom, klä på honom, klä av honom, hjälpa honom på toaletten... hur det här ska gå i grundskolan vet jag inte. Lite orolig inför framtiden är jag. Men nu har de i allafall fått upp ögonen för det här... så till hösten ska det börjas "jobba" med honom. Så får vi se vad det innebär.


    over and out dagboken.
  3. Medlem sedan
    jan 2004
    #2
    Bra att de har fått upp ögonen på det och att de ska jobba med honom ang detta
  4. 2
    Bra att de har fått upp ögonen på det och att de ska jobba med honom ang detta
  5. Medlem sedan
    dec 2010
    #3
    Det här med ordförrådet; det är viktigt och särskilt viktigt att jobba på om det är vad man har problem med. För orden bringar ordning på tankarna och gör att barnet kan kommunicera med både sig själv och andra. Orden gör också att världen blir begriplig istället för svårförstådd.

    Orden gör också att man kan känna igen och ta fatt på känslor i kroppen och det gör att barnet mognar; lär sig känna sig själv och därigenom också andra.

    Det intressanta är hur ni ska fästa orden hos honom så att han "lever" dem så som vi andra gör!

    Stress är mycket blockerande för de flesta människor även om trösklarna är olika från fall till fall; det är bra att du är så tydligt medveten om det i ert fall.
  6. 3
    Det här med ordförrådet; det är viktigt och särskilt viktigt att jobba på om det är vad man har problem med. För orden bringar ordning på tankarna och gör att barnet kan kommunicera med både sig själv och andra. Orden gör också att världen blir begriplig istället för svårförstådd.

    Orden gör också att man kan känna igen och ta fatt på känslor i kroppen och det gör att barnet mognar; lär sig känna sig själv och därigenom också andra.

    Det intressanta är hur ni ska fästa orden hos honom så att han "lever" dem så som vi andra gör!

    Stress är mycket blockerande för de flesta människor även om trösklarna är olika från fall till fall; det är bra att du är så tydligt medveten om det i ert fall.
  7. Medlem sedan
    dec 2010
    #4
    Vill säga en till sak om ord; ord är representanter för något vi vill beskriva men orden är alltid "fattiga" och beskriver inte något överhuvudtaget alls.

    Om du tänker dig ett främmande språk, orden där säger dig ingenting då ord bara är en massa tecken, orden betyder bara något om du redan känner till det den beskriver. Likadant är det med svenska ord som du aldrig hört, du vet inte vad de betyder om inte ordet har någon smak och färg och lukt i din minnesbank som knyter ihop det hela. Om den vägen mellan minnet av det ordet representerar inte fungerar som det ska, behövs det fler vägar i hjärnan som kommer fram till vad orden betyder; man behöver alltså fler kopplingspunkter för att stödja upp minnet.

    Du förstår vad jag menar om du tänker på ord som antingen "låter" som det de beskriver; som "bubblor" till exempel, eller ord som du minns när du lärde dig och varför - och det kan vara helt oviktiga ord i sig men de har ett särskilt minne runt sig; som när jag i skolan visste vad en "inkunabel" är. Uppmärksamma vilka ord som ditt barn faktiskt minns så kan du komma en bit på spåren av hur han minns ord.
  8. 4
    Vill säga en till sak om ord; ord är representanter för något vi vill beskriva men orden är alltid "fattiga" och beskriver inte något överhuvudtaget alls.

    Om du tänker dig ett främmande språk, orden där säger dig ingenting då ord bara är en massa tecken, orden betyder bara något om du redan känner till det den beskriver. Likadant är det med svenska ord som du aldrig hört, du vet inte vad de betyder om inte ordet har någon smak och färg och lukt i din minnesbank som knyter ihop det hela. Om den vägen mellan minnet av det ordet representerar inte fungerar som det ska, behövs det fler vägar i hjärnan som kommer fram till vad orden betyder; man behöver alltså fler kopplingspunkter för att stödja upp minnet.

    Du förstår vad jag menar om du tänker på ord som antingen "låter" som det de beskriver; som "bubblor" till exempel, eller ord som du minns när du lärde dig och varför - och det kan vara helt oviktiga ord i sig men de har ett särskilt minne runt sig; som när jag i skolan visste vad en "inkunabel" är. Uppmärksamma vilka ord som ditt barn faktiskt minns så kan du komma en bit på spåren av hur han minns ord.
  9. Medlem sedan
    sep 2006
    Forumvärd
    #5
    Som det är just nu... eller det känns så i allafall för oss "utomstående" (alla som inte är han) är att han är jätteduktig på att i många - nästan alla -situationer upprepa "rätt" ordföljd. Men enligt min bedömning, betyder det bara att han lyckas rabbla upp en ordföljd han har lärt sig vid rätt tidpunkt. Jag och min man får inte känslan att orden verkligen _betyder_ någonting för sonen.
    Han må vara högintelligent som de säger enligt konstens alla regler, men han håller just nu mer på som en högfungerande bandspelare med inspelningsfunktion än någonting annat. Det enda jag ser starkt är att hans arkiveringssystem i hjärnan fungerar utmärkt. För han lyckas plocka fram rätt inspelning vid rätt tidpunkt, men han har inte den blekaste aning om vad inspelningen faktiskt säger. Han bara upprepar orden.
    Och så blir han fruktansvärt frustrerad för att han hela tiden blir missförstådd, han använder ord/slänger sig med ord och ordsekvenser/meningar som är väldigt avancerade för hans ålder, men man märker på det han säger och gör att de ingenting betyder. Han förstår verkligen inte ett dyft. Men han kan orden.
    Vi föräldrar har inte den blekaste aning om hur i hela friden vi ska kunna hjälpa honom med det här.
  10. 5
    Som det är just nu... eller det känns så i allafall för oss "utomstående" (alla som inte är han) är att han är jätteduktig på att i många - nästan alla -situationer upprepa "rätt" ordföljd. Men enligt min bedömning, betyder det bara att han lyckas rabbla upp en ordföljd han har lärt sig vid rätt tidpunkt. Jag och min man får inte känslan att orden verkligen _betyder_ någonting för sonen.
    Han må vara högintelligent som de säger enligt konstens alla regler, men han håller just nu mer på som en högfungerande bandspelare med inspelningsfunktion än någonting annat. Det enda jag ser starkt är att hans arkiveringssystem i hjärnan fungerar utmärkt. För han lyckas plocka fram rätt inspelning vid rätt tidpunkt, men han har inte den blekaste aning om vad inspelningen faktiskt säger. Han bara upprepar orden.
    Och så blir han fruktansvärt frustrerad för att han hela tiden blir missförstådd, han använder ord/slänger sig med ord och ordsekvenser/meningar som är väldigt avancerade för hans ålder, men man märker på det han säger och gör att de ingenting betyder. Han förstår verkligen inte ett dyft. Men han kan orden.
    Vi föräldrar har inte den blekaste aning om hur i hela friden vi ska kunna hjälpa honom med det här.
  11. Medlem sedan
    dec 2010
    #6
    Jag förstår hur du menar; orden är tomma, men det är vad det betyder - att han faktiskt inte kan orden. Ord är som jag sa bara bokstavskombinationer och de behöver fästas i minnet.

    När vi använder ord så har vi en mängd olika minnespunkter i olika delar av hjärnan, vi använder inte bara ordet som en bokstavskombination. När vi förstår orden så har de en lukt och smak och färg och känslor. Du som förstår ord får upp olika känslor inför olika ord, om jag säger liljekonvalj så har du andra känslor än om jag säger mutter.

    Det är där ni behöver komma det hela på spåren; att orden befästs genom sina intryck. Det är alltså inte samma sak att lära sig ordet berg hemma i köket som att stå på ett berg och lära sig det.

    Och pratar vi sen ett språk som vuxna som är fyllt av abstraktioner så blir det ännu svårare att förstå orden utan att ha ett rejält minnesfluff om vad de betyder.
  12. 6
    Jag förstår hur du menar; orden är tomma, men det är vad det betyder - att han faktiskt inte kan orden. Ord är som jag sa bara bokstavskombinationer och de behöver fästas i minnet.

    När vi använder ord så har vi en mängd olika minnespunkter i olika delar av hjärnan, vi använder inte bara ordet som en bokstavskombination. När vi förstår orden så har de en lukt och smak och färg och känslor. Du som förstår ord får upp olika känslor inför olika ord, om jag säger liljekonvalj så har du andra känslor än om jag säger mutter.

    Det är där ni behöver komma det hela på spåren; att orden befästs genom sina intryck. Det är alltså inte samma sak att lära sig ordet berg hemma i köket som att stå på ett berg och lära sig det.

    Och pratar vi sen ett språk som vuxna som är fyllt av abstraktioner så blir det ännu svårare att förstå orden utan att ha ett rejält minnesfluff om vad de betyder.
  13. Anonym
    #7
    Känner igen lite av det där du beskriver. För mig känns det som att språket bara ligger på ytan på ett av mina barn, och att han behöver må bra, för att ha tillgång till orden. Vid oro slutar han tala och börjar att visa med eget teckenspråk, vad han vill och jag måste även gissa många gånger. Det finns liksom inget djup i han språkförståelse, vilket gör att han kan en massa ord, men att de saknar en djupare mening för honom....att han förstår utan att verkligen förstå, om du förstår hur jag menar? Känner du igen det jag försöker säga?
  14. 7
    Känner igen lite av det där du beskriver. För mig känns det som att språket bara ligger på ytan på ett av mina barn, och att han behöver må bra, för att ha tillgång till orden. Vid oro slutar han tala och börjar att visa med eget teckenspråk, vad han vill och jag måste även gissa många gånger. Det finns liksom inget djup i han språkförståelse, vilket gör att han kan en massa ord, men att de saknar en djupare mening för honom....att han förstår utan att verkligen förstå, om du förstår hur jag menar? Känner du igen det jag försöker säga?
  15. Anonym
    #8
    Känner igen det där lite, att min son behöver se och göra, för att verkligen förstå, men ändå tappar han lätt orden...även om han varit på ett berg för att lära sig ordet berg. Det känns som att det fattas kopplingar som gör att ord inte kan betyda på djupet för honom, som det gör för mig...

    Ledsen TS att jag gick in om började skriva om mig och mitt...men jag är nyfiken på om det jag upplever med min son, känn igen, av dig!
  16. 8
    Känner igen det där lite, att min son behöver se och göra, för att verkligen förstå, men ändå tappar han lätt orden...även om han varit på ett berg för att lära sig ordet berg. Det känns som att det fattas kopplingar som gör att ord inte kan betyda på djupet för honom, som det gör för mig...

    Ledsen TS att jag gick in om började skriva om mig och mitt...men jag är nyfiken på om det jag upplever med min son, känn igen, av dig!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar