Hej igen
ursäkta om jag har låtit tvär men situationen är mycket jobbig.
För dem som vill läsa på om PAS eller FAS på svenska se länk
http://www.pappabarn.se/merompas4faser.htm
lev väl
M
Jag kan relatera till din dotter för jag var nog "hon" när jag var liten. Min pappa tror jag skulle skriva under på alla punkter i PAS, om han visste vad det var och han tror, och har alltid trott, att det var mammas fel att jag inte ville vara hos honom. Han har aldrig förstått, aldrig insett och kommer aldrig heller att inse. Nu är han för gammal för att förstå och jag har bestämt mig för att jag inte kan "vara min barndom" hela mitt liv. Jag är färdigbearbetad med det och har inget behov längre av att konfrontera honom. Jag var 7 år när mina föräldrar skildes. Min pappa fattade aldrig vad som hände utan valde att se sig själv som ett offer. Varje kväll när vi skulle lägga oss så satte han sig på sängkanten och berättade hur ensam han var, hur elak mamma var och hur synd det var om honom. Jag tyckte nåt så fruktansvärt synd om honom att jag fick ont i magen och ångest så till slut bröt jag ihop när sängdags närmade sig. Pappa försökte aldrig få mig att stanna, inte mamma heller - det var tvärkört. De satte aldrig ner foten och sa åt mig att lugna ner mig utan lät mig alltid få som jag ville. Till slut ville jag inte åka till pappa mer, i alla fall inte för att sova över, så jag slapp. Ingen bråkade med mig om det. Mamma försökte få pappa att förstå, men han var så förblindad av sin skiljsmässa att han såg allt som hennes fel, han såg aldrig mig i det hela, eller sin del. På så sätt trodde jag att jag kunde styra universum och att allt hängde på mig. Samma sak gick igen när mamma ibland träffade nån potentiell pojkvän. Jag lärde mig att om jag uppförde mig riktigt vidrigt, gapade, skrek, vägrade sova så gav mamma upp så jag fortsatte tro att det var mig allt hängde på. I vuxen ålder har jag skämts nåt enormt över hur jag uppförde mig, men mamma har förlåtit mig och försöker släta över med att om nån av dem verkligen hade betytt något för henne så hade hon satt ner foten - men jag betvivlar det. Jag tror att jag hade varit en starkare, stabilare och tryggare människa som barn, tonåring och ung vuxen om jag hade haft gränser när jag var barn - det hade besparat mig mycket. Jag är själv frånskild och tänker mycket på det här och försöker med allt jag kan att göra annorlunda!
Hej vardaglia
ditt mail får mig att gråta igen - har runnit en hel del tårar ska du veta.
Jag kan iaf lova dig en sak och det är att jag kommer att slåss för min dotter även fast jag vet att jag kommer förlora. Jag kommer att finnas där för henne hela tiden som ett stöd oavsett vad som händer. Och när hon orkar bryta sig loss kommer jag finnas där för henne.
lev väl
M
Det är bra! Ge aldrig upp! Jag hoppas det löser sig för er snart! Men vänta inte i kulissen - visa henne att du finns där! Varje dag! Skicka SMS, skicka en present, ring, bjud ut på fika, bio, ta en promenad. Små saker - helt utan press varken från dig, hennes mamma eller hennes press på sig själv och helt utan förväntningar! Kram Mikewike!
Hej!
Kan relatera till ditt inlägg, då jag lever med en man som har liknande problem, fast i mycket mindre och lindringare form.
Biomamman har bl.a. försökt få min bonusdotter att bo mer hos henne och det var möte med familjepedagogen (de går på samarbetssamtal) p.g.a. detta, men då hade bonusdottern sagt (hon hade samtal själv med familjepedagogen och tur är det) att hon faktiskt egentligen ville bo mer hos oss, så då släppte biomamman det...
Annars är det hela tiden antydningar om att vi på olika sätt "vanvårdar" bonusdottern, t.ex. p.g.a. våra kostvanor (vi har ju mage att köra med färdiga köttbullar, färdig pytt i panna och något så hemskt som ugnspannkaka med fläsk på vissa vardagar och det är inte GODKÄND mat, utan vanvård, tydligen... Jag kan undra vad andra HELTIDSARBETANDE föräldrar serverar på måndagarna...)... Tydligen gör man ingenting annat hos oss än lägger sig sent, tittar på tv eller spelar data, äter onyttigt, lever osunt och vanvårdas... Sen att den bilden inte är vad någon annan upplever (jag är pedant, tyvärr och odlar egna grönsaker, tränar mycket och ungarna kör också träningspass 2-3 ggr/veckan när de är hos oss och alla lägger sig runt 22.00 senast. Vi har tonåringar i åldern 13-16 år.) Mina barn läser mycket, har bra betyg, bra hälsa och många kompisar. Bonusdottern mår däremot inte bra, har få kompisar och verkar deprimerad och ångestfylld och jag tror 100% att det beror på att hon får bestämma för mycket själv och m.a.o. blir tvungen att bära på sina föräldrars omogna, själviska trätande, som egentligen inte handlar om henne, utan obearbetade saker från deras eget förhållande.
Mitt tips, som jag tvingat min man att köra med här: MAN KAN INTE FÖRÄNDRA EN ANNAN MÄNNISKA, BARA HUR MAN SJÄLV FÖRHÅLLER SIG OCH AGERAR, PUNKT SLUT. Fokuset måste vara på barnet. Inte på biomamman. Det innebär att alltid fundera: vad är bäst för henne, vad mår hon bäst av. Något jag bråkat med min man om är att bonusdottern har fått för mycket makt, vilket hon mår skit över. Jag vägrar nu att låta bonusdottern bestämma i stort sett någonting, jag till och med gick in och renoverade hennes äckliga, skitiga rum när hon var borta sist (jobbade i stort sett all ledig tid under en vecka och nu har hon sjysstaste rummet av alla) och bonusdottern blev jätteglad. Jag har koll på hennes smak, så jag körde "hennes stil", men jag gav henne inte något alternativ alls av den enkla anledningen att hon behöver tas ifrån makten ett tag helt och få vila från det. Kör över din bonus bara, när hon är där. Det mår hon bra av ett tag. Då blir hon trygg. Sen tror jag du fattar att du ALDRIG får låta bonusen bli inblandad i din och biomammans konflikter, för det är vad jag anser att du har just nu, en konflikt med biomamman, som har obearbetade saker med dig.
Har ni samarbetssamtal? Kräv det regelbundet annars. Gör schema där, som sen ska ligga på datorn och följas till 100%. Gör upp DÄR (när ni har ett proffs på plats) om att din dotter INTE ska ha något att säga till om, utan får följa schemat som ni lagt. Punkt slut. Det mår hon bra av. Kolla också av med din dotter om det är något hon blir stressad av i ditt hem och försök att ändra på detta i så fall. Ordna så att alla "irritationshärdar" försvinner mot biomamman, t.ex. se till att din dotter har kläder hos dig, alla saker hon behöver, matsäck till skolan (när det är aktuellt), gympakläder (obs! rena sådana) m.m. för sånt kan jag fatta om biomamman surnar till över. Sen, JÄTTEVIKTIGT när man bildar en bonusfamilj: ta massor av EGEN TID med din dotter, då bara ni gör roliga saker. Hon är i den åldern då flickor ofta gillar att fika, gå på bio, kanske gå på museum, promenader (flanera i butiker). Inte alltid lätt för en pappa att anpassa sig till en liten flicka, men det går, så klart. Det är mina tips.
Som sagt var, DU KAN INTE FÖRÄNDRA MAMMAN, BARA HUR DU FÖRHÅLLER DIG TILL HENNE. LÅT INTE MAMMAN DRÄNERA DIG PÅ ENERGI ELLER STJÄLA FOKUSET. KONCENTRERA DIG PÅ DOTTERn.
Sorry för rörigt inlägg, men ska på möte nu så jag hinner inte läsa och kolla av vad jag skrivit.
Kram!
Hej och tack för dina kloka ord
Jag håller som vanligt med om det mesta men problemet är att jag är nu blockerad från att få träffa min dotter. Och tyvärr så är det barnets "egna" ord också. Och återigen tyvärr är barnet så stor att man ju börjar lyssna på henne mer och mamman är ju inte sen att använda det till sin fördel "vi måste ju lyssna på barnet" "jag kan ju inte tvinga henne" osv. Vad gäller familjerätten har jag tagit kontakt med dem och begärt samtal men tyvärr kommer det ta en månad innan dessa börjar och under tiden kommer jag att vara blockad. Jag sa till mamman att jag krävde att vi planerade hur det skulle se ut fram till samtalen börjar. Jag sa att jag accepterar inte det här men att för barnets bästa är villig att kompromissa för stunden. Svaret blev " vi måste ju lyssna på barnet". TBX till ruta ett.
Vi har ju precis flyttat till ett nytt hus och barnet fick renovera efter eget huvud - vi var och valde tapeter och färg och så fick hon göra jobbet själv där jag förståss hjälpte till och styrde. Resultatet blev kanon och hon var så stolt. Hon till och ed visade upp det för mamman och var jätteglad. Det var 5-6 veckor sedan
Så är läget
kram
M
Hej!
Jag tänker mig att din dotter upplever problem med omställningen, då du nu flyttat ihop med en annan kvinna än hennes mor och hon även fått "bonussyskon". Det är tufft även om man kommer jättebra överens med bonusmamma och bonussyskon och hon behöver nog smälta detta (svartsjuka är otroligt vanligt när man flyttar ihop med en ny kvinna). Hon försöker säkert bara visa för dig att hon är rädd att du inte älskar henne lika mycket längre, nu när du är kär i en annan, vuxen kvinna... Helt normal känsla, tänker jag. Min bonusdotter älskar mig och sina bonussyskon, men hon blev svartsjuk ändå. Kände sig osäker på sin pappas känslor. Då tog han extra tid med henne ett tag. Gjorde saker.
Din dotter vill inte bo hos er just nu. Försök att då träffa henne och göra saker istället och då berätta för henne att du älskar henne allra mest, mer än bonusmamman och att det ALDRIG kommer att ändras, hur det än verkar just nu. Ta fram det och gör henne trygg. Det är mitt råd. Då, förhoppningsvis, kommer hon att vilja bo hos dig igen.
Biomamman är vad hon är, det kan du inte förändra, men förhoppningsvis kan det lösa sig ändå, om du lyckas nå din dotter igen.
Många pappor har svårt att se att deras små goa döttrar inte är perfekta prinsessor med vanliga känslor och missar därför svartsjukan som uppkommer när det blir nya personer i familjen, som "stjäl" uppmärksamheten. Tänk dig själv osäkerheten som jag tror finns hos din dotter just nu, "älskar pappa mig fortfarande, eller älskar han henne mer?"???
Jag upplevde också att jag fick ge mycket mer och vara mycket mer närvarande, göra saker själv, bara mamma och barn, mycket, för att ge trygghet, t.ex. resa bort bara bioförälder och barn. INTE ta med bonusförälder och bonusbarn, utan göra egna resor och ge barnen eget fokus och egen tid, för att skapa trygghet och tillit igen.
Så, jobba på, ge dig inte, övertyga din dotter att det är henne du älskar mest i alla lägen, ÄVEN om du älskar din nya sambo och hennes barn och, framför allt, gör de saker hon accepterar tillsammans med henne, utan bonusmamma och bonusbarn. Nog vill hon väl fika, gå på bio, gå och shoppa med dig i alla fall???
Styrke kram!
hej
vi skulle fika i helgen - fick ett sms där hon sa att hon inte ville fika med mig.
Hon svarar inte när jag ringer osv
tämligen hopplöst
lev väl
m
Så du fick inget svar alls? Jag hade åkt och hämtat barnet... En liten stund kan hon faktiskt klara. Och om hon hade gapat och skrikit så hade jag sagt att det där hjälper inte - och nu tar du och samlar du ihop dig och uppför dig! Hon klarar säkert att käka lunch med sina klasskamrater i skolan - då fixar hon en fika med dig. Jag hade blivit fly förbannad... Ni hade bestämt och löften håller man! Det här är såklart plättlätt för mig att säga som inte går omkring i dina skor vill jag bara understryka! Jag vet ju egentligen ingenting annat än det du säger. Det låter som om ni har en hel del att jobba med! Men låt henne inte slippa undan så lätt! Allt här i världen är inte kul hela tiden! Vad ger det henne för signaler? Att hon aldrig nånsin skall behöva göra nåt hon inte känner för? Vilket uppvaknande det lär bli för henne när hon inser hur verkligheten faktiskt ser ut... Hoppas du ursäktar mina kanske lite hårda ord - men det känns som om du behöver få lite råg i ryggen och modet att möta din dotters reaktioner och hantera dem. Dottern behöver den hjälpen så att hon kan få bli ett barn där allt inte skall ligga på henne! Önskar dig all lycka till!
mjaaa riktigt så mjäkig är jag ju inte, har fått alla reaktioner från dottern du kan tänka dig plus några till (bl a ett blåöga). Dem kan jag hantera.
det finns ju som bekant en förälder till i bilden vars motivation att samarbeta kunde vara bättre, om man säger så.
Men du har helt rätt i att vi vuxna ska ta vuxenrollen från barnet, men tyvärr kan det ju vara fördelaktigt i vissa situationer att låta barnet ta den.
Vill du veta mer detaljer får vi höras i ett annat forum
Lev väl
m
Gilla oss på Facebook
Följ oss på Twitter
Få vårt nyhetsbrev
RSS-flöde