Hur hitta motivationen..

[madeleine75]

..eller kanske snarare karaktären? Jupp, det är ju egentligen bara att bestämma sig och ändå är det så svårt att följa känner jag. Lättast är det att leva på pulver/soppor och inte snegla på mat öht men det fungerar inte så bra med magen när man jobbar är min erfarenhet och ingen långsiktig lösning. Mitt stora problem är att jag inte kan begränsa mig och skifttider gör att kosthållningen blir si och så. Funderar på att planera menyer och i sann KBT-anda analysera varenda eventuell överätning. Ack så trist dock

Hur gör ni andra för att hitta motivation och för att hålla karaktären uppe?

[Spirella]

Just do it? Nämen allvarligt talat så är jag inte heller särskilt motiverad, eller rättare sagt, det går väldigt mycket upp och ner. Jag kan inte ge mig själv utmaningar, det skiter sig bara. Vågen och att tänka på "snyggjeansen" brukar vara det bästa. När jag inte känner någon inre motivation fokuserar jag på planering. Det är A och O för att jag ska kunna hålla mig på banan då. Det och träning.

När jag, som nu, blir sjuk och inte kan träna på ett tag, är det stor risk att det går åt skogen. Annars upplever jag att motivationen kommer när resultaten börjar komma. Även om det är tungt, inte bara 1-2 veckor, utan 1-2 månader, så känns det faktiskt enklare efter ett tag, när de nya rutinerna börjar sätta sig. Det svåra är väl att hålla ut tills den känslan infinner sig

Skriva och läsa här hjälper också faktiskt.

[MrsHyde]

Vet du, jag tycker du ska göra det "trista", och försöka ändra ditt sätt att tänka på det som ska göras. Att planera hur du ska äta under dagen är inte "trist" utan nödvändigt för att du ska få till en bra, regelbunden matdag. Det kanske inte är jättekul men det är något man vänjer sig vid att göra för att det behövs. Ungefär som att borsta tänderna; "detta gör jag för att jag mår bra av det".

[gossan]

Jag har en tröskel att ta mig över till att börja med, jag återfaller gärna i gamla dåliga vanor och det är inte förrän jag hållit på i 1-2 veckor som jag verkligen börjar känna mig motiverad. För då har jag ju kommit en bit på väg! Vi planerar alltid veckomenyer som vi sedan storhandlar efter på helgen, så för mig är det inget särskilt med planering.

[cat m Vilgot o Molly]

För mig så har det som verkligen hjälpt varit att jag faktiskt ändrat mitt sätt att tänka, precis som Hyde är inne på.

Att jobba med den mentala biten. Att äta bra mat är inte tråkigt, slitigt, trist, och jag känner definitivt inte att jag avstår något. Att planera matsedeln är bara roligt, det är nästan det bästa tycker jag

Att istället för att tänka att: jag har inte karaktär/motivation att förändras! tänka: Jag förtjänar att äta näringsriktig god mat, som gör att jag mår bra och har energi! Att byta ut negationerna, att försöka tänka på vad det är du vill uppnå och framförallt att sluta se på bra kost/träning som något man gör en begränsad period, ett par månader för att komma i jeansen, för att bli smal, snygg etc. För mig har det varit en fälla. När jag började fokusera på att jag vill förändra mina vanor för resten av livet för att jag är _värd_ att må bra, min kropp är _värd_ att behandlas med respekt, då började det hända saker.

För mig är det inte en kamp, jag avstår inget, jag behöver inte tvinga mig, inte hitta motivera mig. Jag är helt enkelt värd att ta hand om mig

[madeleine75]

Tack för alla kloka svar!!! Visst har ni helt rätt i att det är tankebanorna som bör ses över och jobbas på. Vi äter redan familj hyfsat nyttigt och vällagat överlag men just denna överkonsumtion som i synnerhet jag "unnar" mig om kvällarna är mitt stora problem. Jag har inga begränsningar då (har alltid älskat att äta om kvällarna trots att jag äter tillräckligt under dagen). Motion får jag med råge så däri ligger inte problemet. Visst vore det bra med lite konditionsträning och kanske lite styrka men ur fettbränningssynpunkt så räcker befintlig motion. Får bli att skriva ned så får vi se om det hjälper. tack för era svar!

[sisla]

Min nyttiga mat är godare än den onyttiga, så att äta nyttigt är inte svårt. Däremot har jag svårt (ibland) att stå emot sug och impulser -trots att jag nästan varje gång efteråt kan konstatera att GODIS ÄR INTE GOTT! Jag blir illamående efter 8 godisbitar

Min "karaktär" funkar bäst när jag verkligen bestämt mig. Och helst om jag talat om för andra vad jag bestämt mig för. Jag tänker också mycket på varför jag VILL gör de där kloka valen, och tänker inte så mycket på vad jag går "miste" om. Att analysera vilka situationer som lättast triggar överätning t ex tycker inte jag är tråkigt, jag tycker sånt är intressant! Då kan man ju sedan arrangera sin tillvaro på ett smartare sätt för att kunna undvika fallgroparna

Men hur funkar du? När är du som mest ståndaktig och nöjd med dig själv och ditt ätande?

[Valerina]

Visst är det du som anmält dig till utmaningen nu? Det är ju ett sätt att försöka hålla uppe motivationen

[Den perfekta mamman]

Jag har ju misslyckas så många gånger att jag tappat tron på att det verkligen ska fungera. Men jag är glad så länge det gör det. Just nu går det bra för mej, de tankar som jag använt mej av den här gången är

*aldrig vara hungrig, äta ofta försöka minska mängderna, men det viktigaste, aldrig hungrig.
* Bättre med lite motion än inget. Även små saker åt rätt håll är bättre än inget.
* Det är okej med sötsaker till helgen, om jag inte får äta det så känns det som jag pinar mej och det fungerar en kort stund, sen äter jag dubbelt så mycket för att komma över hur hemskt det var att vara utan. Försöker välja goda hembakat framför sådant med mycket kemikalier.

Extra svårt har jag när jag är trött, så jag försöker extra mycket att tänka före de gånger jag jobbar kväll och helger. Är jag mätt och trött, så är det större möjlighet att klara mej från idioti ätande än om jag är hungrig och trött.

[madeleine75]

8 godisbitar *tar mig för pannan*