Jag fick min huvudvärk i samband med förkylning och ett shuntstopp 2009.
Sedan dess har jag gjort en mängd olika röntgenundersökningar: CT (med och utan kontrast) MR, Röntgen med radioaktiv vätska, tryckmätning.

Vi har även provat att vidga skallbenet, då kirurgen upptäckt 2010 att mitt huvud är litet och hjärnan behövde mer plats att vidga sig på.

Operationen gick av stapeln 10 november samma år, och gick som planerat. Jag förlorade en liter blod, men fick transfusion under op.

Skallbenet rasade ihop några veckor senare. Vi provade att töja ut huden med en expander (den första expandern var för stor, och orsakade mycket smärta) andra försöket flöt på som planerat. Efter 8 veckors påfyllning, kunde vi nu göra en andra kranioplastik. Den operationen gick bra... trodde vi. Jag fick feber samma dag som utskrivning. Jag var hemma 9 dagar innan jag åter lades in. Febern gav inte med sig. Det togs prover, på alla möjliga sätt. Jag hade en infektion i kroppen. (Antibiotika hade under tiden hemma satts in, av ansvarig läkare.) Den saken var klar. Till slut fick vi svar på vad som var orsaken till febern. EN VARBÖLD I PANNAN!!! I det området där operationen skett.

Nu har skallbenet rasat ihop igen. Kirurgen var inte glad när han såg mig på senaste besöket och gjorde denna hemska upptäckt.

Jag har dessutom nästintill obefintliga ventriklar. Det betyder att shunten fungerar "för bra".

Jag är nu ganska spak, eftersom jag inte riktigt vet vad som komma ska. Jag orkar inte gå igenom en ny kranioplastik, en tredje gång. Kroppen klarar nog det, men psyket, är jag mer tveksam till.
Jag hoppas att jag blir kallad till min NK innan jul, för vidare planering/fundering.

Har ni tips på hur jag ska göra för att hantera det här psykiskt?

Tacksam för svar!

Kram /Cecilia