Amning efter bröstförminskning??
Bebissnack
  1. Medlem sedan
    Feb 2013
    #1

    Amning efter bröstförminskning??

    Hej

    Är gravid och ska få en liten flicka till sommaren. Straxt innan jag blev gravid så gjorde jag en bröstförminskning pga att jag hade så ont o nack, rygg och huvud jämt. Jag tror inte att min rygg hade klarat av en graviditet annars, så jag såg egentligen inget annat val. Jag är inte tjock förövrigt men har av nån anledning fått väldigt stora bröst och det va liksom det som var själva hindret och det hjälpte inte ens om jag gick ner i vikt. Smärtan efter operationen hann aldrig lägga sig förrän jag var gravid, så ni kan ju förstå hur länge jag har haft ont i brösten nu, de hann ju aldrig läka riktigt innan.

    Hur som helst...nu börjar jag undra om jag aldrig kanske kommer att kunna amma?? Innan så var jag beredd att ta den risken, men nu börjar jag känna längtan efter att kunna amma. Har två barn sen tidigare som är stora nu och jag älskade att amma dom, vilket jag gjorde ca ett och ett halvt år med varje. Det kanske jag inte kan göra nu och det känns som en liten sorg faktiskt.

    Finns det någon annan som har gjort en bröstförminskning här på forumet som skulle kunna dela med sig av sina erfarenheter?

    Tacksam för svar.

    Mvh Mammi72
  2. 1
    Amning efter bröstförminskning?? Hej

    Är gravid och ska få en liten flicka till sommaren. Straxt innan jag blev gravid så gjorde jag en bröstförminskning pga att jag hade så ont o nack, rygg och huvud jämt. Jag tror inte att min rygg hade klarat av en graviditet annars, så jag såg egentligen inget annat val. Jag är inte tjock förövrigt men har av nån anledning fått väldigt stora bröst och det va liksom det som var själva hindret och det hjälpte inte ens om jag gick ner i vikt. Smärtan efter operationen hann aldrig lägga sig förrän jag var gravid, så ni kan ju förstå hur länge jag har haft ont i brösten nu, de hann ju aldrig läka riktigt innan.

    Hur som helst...nu börjar jag undra om jag aldrig kanske kommer att kunna amma?? Innan så var jag beredd att ta den risken, men nu börjar jag känna längtan efter att kunna amma. Har två barn sen tidigare som är stora nu och jag älskade att amma dom, vilket jag gjorde ca ett och ett halvt år med varje. Det kanske jag inte kan göra nu och det känns som en liten sorg faktiskt.

    Finns det någon annan som har gjort en bröstförminskning här på forumet som skulle kunna dela med sig av sina erfarenheter?

    Tacksam för svar.

    Mvh Mammi72
  3. Medlem sedan
    Dec 2002
    #2
    Hej!
    Jag har inte själv gjort en bröstförminskning men jag är lite påläst i ämnet.

    Det är väldigt individuellt hur det fungerar med amningen efter en bröstförminskning. Bröstförminskningen påverkar på två sätt; dels genom att man tar bort bröstvävnad och därmed mjölkkörtlar, dels genom att man skär av nerver till bröstvårtan i och med ingreppet.

    Brösten har normalt en ordentlig överkapacitet för mjölkproduktion, det går t ex att helamma tvillingar, eller att amma ett barn från bara ena bröstet, så man kan normalt avvara en del mjölkkörtlar och ändå få upp en bra produktion.

    När det gäller nerverna så är deras funktion dels att skicka signalen till hjärnan att frisläppa hormonet oxytocin som sätter igång utdrivningsreflexen, dels att signalera till kroppen att bilda mer mjölk när barnet ammar.

    Mjölkproduktionen sätter igång automatiskt när man har fått barn, oavsett om man ammar eller ej. Men för att bibehålla mjölkproduktionen så behöver dels barnet amma, dels behöver kroppen få signal att barnet ammar, genom att mjölk tas ut ur brösten och genom att bröstvårtorna stimuleras. Det är här nervbanorna kommer in.

    Men - även avskurna nervbanor kan hitta tillbaka till varandra och läka ihop. Generellt så är det större chans att detta sker ju längre tid det går efter ingreppet, men det kan också hända snabbt.

    Jag är hjälpmamma i Amningshjälpen, vi sysslar med icke-medicinsk amningsrådgivning (dvs hjälp mamma-till-mamma). I den rollen har jag pratat med flera kvinnor som har gjort en bröstreduktion. Det har varit allt från att man knappt har kunnat få till någon amning alls, till att man faktiskt har överproduktion av mjölk (för mamman med överproduktion tog det lång tid att komma fram till att det faktiskt var det som var hennes problem, hon hade fått höra innan barnet kom att hon inte skulle kunna amma alls).

    Jag skulle vilja råda dig till att helt enkelt försöka och se vad som händer. Kanske går det bra. Kanske funkar det ena bröstet bättre än det andra. Och amning är inte bara helamning, det är inte svart eller vitt, det ena eller det andra. Kanske kan du kombinera amning och ersättning om det inte funkar att amma fullt? Kanske kan bebisen få sitt näringsbehov från flaskan men gos och mys från bröstet? Du skulle kunna ha en målbild som ser lite annorlunda ut än sex månaders helamning. En målbild skulle kunna vara att bebisen ska amma överhuvud taget, eller att du ska amma i några veckor. Allt utöver blir bonus.

    Som sagt, jag vill också slå ett slag för delamning, dvs att kombinera amning och flaskmatning. Tänk gärna i så fall på att ge flaskan på ett amningsliknande sätt, dvs låt bebisen "roota" och söka efter flaskan på samma sätt som bröstet, låt barnet aktivt ta flaskan, stoppa inte bara in den i hennes mun (det kan man ju inte göra med bröstet). Fördelen med att göra så är att man ökar chansen att barnet accepterar att växla mellan flaska och bröstet.

    Hoppas att det här var till hjälp och stort lycka till!
  4. 2
    Hej!
    Jag har inte själv gjort en bröstförminskning men jag är lite påläst i ämnet.

    Det är väldigt individuellt hur det fungerar med amningen efter en bröstförminskning. Bröstförminskningen påverkar på två sätt; dels genom att man tar bort bröstvävnad och därmed mjölkkörtlar, dels genom att man skär av nerver till bröstvårtan i och med ingreppet.

    Brösten har normalt en ordentlig överkapacitet för mjölkproduktion, det går t ex att helamma tvillingar, eller att amma ett barn från bara ena bröstet, så man kan normalt avvara en del mjölkkörtlar och ändå få upp en bra produktion.

    När det gäller nerverna så är deras funktion dels att skicka signalen till hjärnan att frisläppa hormonet oxytocin som sätter igång utdrivningsreflexen, dels att signalera till kroppen att bilda mer mjölk när barnet ammar.

    Mjölkproduktionen sätter igång automatiskt när man har fått barn, oavsett om man ammar eller ej. Men för att bibehålla mjölkproduktionen så behöver dels barnet amma, dels behöver kroppen få signal att barnet ammar, genom att mjölk tas ut ur brösten och genom att bröstvårtorna stimuleras. Det är här nervbanorna kommer in.

    Men - även avskurna nervbanor kan hitta tillbaka till varandra och läka ihop. Generellt så är det större chans att detta sker ju längre tid det går efter ingreppet, men det kan också hända snabbt.

    Jag är hjälpmamma i Amningshjälpen, vi sysslar med icke-medicinsk amningsrådgivning (dvs hjälp mamma-till-mamma). I den rollen har jag pratat med flera kvinnor som har gjort en bröstreduktion. Det har varit allt från att man knappt har kunnat få till någon amning alls, till att man faktiskt har överproduktion av mjölk (för mamman med överproduktion tog det lång tid att komma fram till att det faktiskt var det som var hennes problem, hon hade fått höra innan barnet kom att hon inte skulle kunna amma alls).

    Jag skulle vilja råda dig till att helt enkelt försöka och se vad som händer. Kanske går det bra. Kanske funkar det ena bröstet bättre än det andra. Och amning är inte bara helamning, det är inte svart eller vitt, det ena eller det andra. Kanske kan du kombinera amning och ersättning om det inte funkar att amma fullt? Kanske kan bebisen få sitt näringsbehov från flaskan men gos och mys från bröstet? Du skulle kunna ha en målbild som ser lite annorlunda ut än sex månaders helamning. En målbild skulle kunna vara att bebisen ska amma överhuvud taget, eller att du ska amma i några veckor. Allt utöver blir bonus.

    Som sagt, jag vill också slå ett slag för delamning, dvs att kombinera amning och flaskmatning. Tänk gärna i så fall på att ge flaskan på ett amningsliknande sätt, dvs låt bebisen "roota" och söka efter flaskan på samma sätt som bröstet, låt barnet aktivt ta flaskan, stoppa inte bara in den i hennes mun (det kan man ju inte göra med bröstet). Fördelen med att göra så är att man ökar chansen att barnet accepterar att växla mellan flaska och bröstet.

    Hoppas att det här var till hjälp och stort lycka till!
  5. Medlem sedan
    Aug 2004
    #3
    Hejsan!
    Jag gjorde en bröstförminskning i januari 2012 och fick min minsting i februari 2013 (han föddes dock förtidigt skulle kommit i april). På mig hade de tagit bort ungefär 50% av varje bröst. Jag var jätte orolig och osäker på hur amningen skulle fungera och funderade även på om det i huvudtaget var värt att försöka amma. Hade faktiskt inte bestämmt mig för om jag skulle försöka amma eller gå direkt på ersättning då förlossningen startade. Nu föddes våran Emil förtidigt och behövdes vårdas på sjukhuset ett tag. Då det blev så kände jag att amningen verkligen blev viktigt och att jag verkligen ville försöka amma. Så under Emils första vecka innan han själv kunde börja amma så pumpade jag (fick inte ut många droppar....). Men sedan när Emil kunde börja äta själv gick det jätte bra med amningen. Redan ett par dagar efter att vi påbörjat amningen helammade han. Nu 2 ½ månade senare helammar vi fortfarande. Det finns helt klart mindre mjölk än tidigare, barnen jag ammat före förminskningen gick väl upp 350-400 g i veckan första månderna, Emil går upp 150-200 g i veckan (men det är tillräckligt för att han ska växa och vara glad och nöjd).
    Lycka till!!!!
  6. 3
    Hejsan!
    Jag gjorde en bröstförminskning i januari 2012 och fick min minsting i februari 2013 (han föddes dock förtidigt skulle kommit i april). På mig hade de tagit bort ungefär 50% av varje bröst. Jag var jätte orolig och osäker på hur amningen skulle fungera och funderade även på om det i huvudtaget var värt att försöka amma. Hade faktiskt inte bestämmt mig för om jag skulle försöka amma eller gå direkt på ersättning då förlossningen startade. Nu föddes våran Emil förtidigt och behövdes vårdas på sjukhuset ett tag. Då det blev så kände jag att amningen verkligen blev viktigt och att jag verkligen ville försöka amma. Så under Emils första vecka innan han själv kunde börja amma så pumpade jag (fick inte ut många droppar....). Men sedan när Emil kunde börja äta själv gick det jätte bra med amningen. Redan ett par dagar efter att vi påbörjat amningen helammade han. Nu 2 ½ månade senare helammar vi fortfarande. Det finns helt klart mindre mjölk än tidigare, barnen jag ammat före förminskningen gick väl upp 350-400 g i veckan första månderna, Emil går upp 150-200 g i veckan (men det är tillräckligt för att han ska växa och vara glad och nöjd).
    Lycka till!!!!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar