Går relationen att rädda?

[hillcan]

Jag lever ihop med en man sedan 16 år och har två barn ihop, 7 och 11 år. Vi har haft ett väldigt bra förhållande överlag, men det senaste åren har vi haft en pågående kris. Min man har varit osäker på vår relation o känt att han inte har så mycket lust att umgås bara vi två. Han har intressen som han hellre har velat prioritera. Han har också tagit upp att han inte riktigt känner som förr. Vi har kämpat på ett år och det har varit upp o ner, vi har båda jobbat med att utveckla oss själva och tydligare uttrycka vår behov och vara generösa med varandras behov av egentid. En klar förbättring har vi båda märkt. Vi hade en fin semester ihop, med mycket djupa samtal om livet osv. En vecka efter semestern sa han att han inte kan få tillbaka känslorna. Han har försökt, men lyckas inte känna romantiska kärlekskänslor. Han vill nu avsluta vår kärleksrelation men fortsätta leva ihop som familj. Jag är helt förtvivlad då jag tror det vår relation kan bli bättre. Vi har en väldigt nära vänskap, vi har liknande värderingar kring barn o livet i övrigt, vi skrattar o gråter ihop, vi bråkar sällan, vi har sex ofta o det är känslomässigt för båda. Han vill inte att vi försöker få kärleksrelstionen att blomma igen, då han tror att det inte kan komma tillbaka, han känner att han inte kan leva upp på mina önskemål om mycket närhet o umgänge, nu vill han hitta ett annat sätt att leva ihop utan den romantiska kärleken. Han vill inte ha en ny relation med någon annan. Är det orimligt av mig att ha ett fortsatt hopp om att vi ska vara ett kärlekspar? Vad kan man förvänta sig av en långvarig relation? Hur långs svalor är ok? Är helt förtvivlad över att han inte är kär i mig längre och är beredd att separera om vi inte lyckas leva ihop som familj, jag är även frustrerad då jag tror han fattar ett beslut grundat på långvarig nedstämdhet hos honom pga jobb m.m. Kan man leva utan romantik om man själv längtar efter bekräftelse o uppskattning som kvinna?

[MaryT*]

Det går ju inte att svara på om "man" kan leva så. Du måste ju fråga dig själv om DU kan leva så. För det är de två alternativen du har - leva med honom i ett platoniskt förhållande, eller att ta initiativ till skilsmässa.
Att döma av det du berättar så har han ju varit rak och ärlig med hur han känner, och det är ju bra. Nu är det upp till dig att förhålla dig till det, och att vara lika rak och ärlig tillbaka.

[- Lillan -]

Håller med MaryT ovan. Den enda som kan avgöra om du kan leva i ett platoniskt förhållande över tid är ju du. Är han en tillräckligt god vän och pappa för att fortsätta leva ihop även om ni inte kramas och har sex? Kommer du att känna att du lever i ett läge där du är "olyckligt kär" i din egen man, tror jag att det kan bli outhärdligt, men om du kommer fram till att du inte är "kär" i varken honom eller någon annan, så kanske det kan funka.

[Smålandspappa]

och äta kakan. Ja tjosan, släng ut honom sen kan du bygga ett nytt liv. Det är överskott på män i Sverige så du lär inte gå länge utan en ny tjur. Vill du inte binda dig finns där gott om KK att leka med.