Skrivet: 2017-05-05, 12:58
#1
Bonusdotter med förmodad ADD
Jag bor med min sambo och hans dotter på 20 år samt min yngste son på 13.
Problemet är hans dotter som snart gör mig galen.
Hon bor hos oss på heltid i dagsläget och hjälper inte till med ett dyft hemma, bara stänger in sig på sitt rum, har inga kompisar, hänger som en igel på sin pappa, har så fruktansvärt negativ energi kring sig så
man nästan tappar andan. Hon hatar än det ena än det andra och hatar folk överhuvudtaget. Bara negativitet
i princip hela tiden. Detta äter upp mig inifrån och igår bara brast det för mig.
Hon bodde själv på en ort och pluggade ett år för ett tag sen. Då gick hon till en psykolog (som inte hennes pappa visste). Hon mådde inte bra och det sista var att diagnosticera ADD, som allt pekade på hon hade. Men det rann ut i sanden och hon flyttade till oss.
När jag läser om ADD så stämmer det in på henne till fullo. När hon flyttade till oss bara släpptes det där med psykolog och få hjälp mm. Problemet är att hennes pappa ser inte problemen utan daltar med henne som det var hans bebis. Kräver inget av henne utan tittar på henne konstant med ögon som säger "ojoj vad det är synd om dig". Ser ut som han är livrädd att göra henne upprörd eller ledsen...Tror fasen hon tycker det då om sig själv. Inget driv överhuvudtaget finns och fruktansvärt bortskämd och han är hennes betjänt mer eller mindre. Hon bara tar för givet och beter sig väldigt omoget.
Igår tog jag upp med honom att detta med hennes dåliga energi och beteende äter upp mig. Han blev skitsur och ledsen och mer eller mindre arg på mig. Jag frågade hur han kan blunda så för hennes beteende och bara låtsas som det regnar. Hon stänger in sig och sitter och rítar, dag som natt, smått smått plottrigt som tar timmar och dagar att göra. Hon har sagt till mig innan (då hon öppnade sig en aning för mig) att hon gör detta för att rensa hjärnan och så inga dumma, jobbiga tankar ska komma upp.
Hon skriver på Insta och Facebook saker som jag anser som lite "rop på hjälp". Jag är övertygad om att hon inte mår bra. Men jag har en sambo som inte kan prata känslor och ta upp jobbiga saker. Strutsmetoden är hans grej.
Jag tycker verkligen han/hennes mamma ska ta tag i dotterns problem så hon kan få verktyg att hantera detta , för sin egen skull (hon ska snart ut i arbetslivet) och för andras skull i omgivningen.
Men han stöter ifrån sig och tycker inte alls det är så illa med henne.
Vad ska jag göra? Någon som har erfarenhet av detta?