När barnet inte vill till pappa?
Vårdnad - gemensam/enskild
  1. Hur ska man göra!
    #1

    När barnet inte vill till pappa?

    Min dotter bor vv, men säger själv att det är jättejobbigt att fara mellan och att hon vill bo mest hos mig. (mamman)
    Hon har det inte dåligt vid pappa, men säger att hon inte trivs där, och att det är för lång tid.
    Det har hon sagt ofta, ofta i 1½ års tid.

    Jag har _verkligen inte_ försökt påverka henne till att tycka så, och jag menar det.

    Det har varit mycket krångel, och konstiga regler från pappas sida, med betoning på vad som är rättvist och inte.
    Med orättvist så menar de (pappan + sambo) att dem går miste om diverse saker, umgänge, pengar, regler etc, men vad som är orättvist mot dottern tas aldrig upp.
    (hoppas ni förstår vad jag menar?)

    Igår efter ett scenario där dottern inte ville åka till honom(grät förtvivlat), och pappan vägrade komma och hämta (Det var inte hans tur!), så slutade det med att hon blev kvar här.
    (Han ville inte ens komma in och prata lite med henne, och försöka övertala henne att följa med.)

    Idag hade han kontaktat advokat och skulle gå till familjerätten med det här, och trycka på att dottern skulle bo mer hos honom, än hos mig.

    Jag svarar att jag vill att en psykolog träffar vår dotter vid ett antal tillfällen, för att komma fram till vad hon egentligen vill själv. (Psykologer kan väl sköta sådant på ett bra sätt?)
    Sedan rättar jag mig efter psykologens utlåtande.
    Skulle det vara att dottern får det bättre hos sin pappa, så låter jag det vara så.

    Pappan menar att barnet överhuvudtaget aldrig hörs, om det är under 12 år, dottern är 5.5 år.

    Hur fungerar det? Jag känner att hon inte kan hitta på alltsammans, det låter så trovärdigt det hon säger.
    Jag vill bara att hon ska trivas där hon är, även om det inte är hos mig.

    Jag klarar inte av att lämna ifrån mig henne, om det är hos mig hon vill bo.

    Vi har aldrig varit i kontakt med familjerätten förut, så jag vet så lite om hur det går till.
    Hennes pappa har skaffat en advokat, men jag vet inte om JAG vill ha någon, vore väl bättre om dottern fick en i så fall. Går det?

    Ursäkta mitt röriga inlägg, hoppas ni förstår!
  2. 1
    När barnet inte vill till pappa? Min dotter bor vv, men säger själv att det är jättejobbigt att fara mellan och att hon vill bo mest hos mig. (mamman)
    Hon har det inte dåligt vid pappa, men säger att hon inte trivs där, och att det är för lång tid.
    Det har hon sagt ofta, ofta i 1½ års tid.

    Jag har _verkligen inte_ försökt påverka henne till att tycka så, och jag menar det.

    Det har varit mycket krångel, och konstiga regler från pappas sida, med betoning på vad som är rättvist och inte.
    Med orättvist så menar de (pappan + sambo) att dem går miste om diverse saker, umgänge, pengar, regler etc, men vad som är orättvist mot dottern tas aldrig upp.
    (hoppas ni förstår vad jag menar?)

    Igår efter ett scenario där dottern inte ville åka till honom(grät förtvivlat), och pappan vägrade komma och hämta (Det var inte hans tur!), så slutade det med att hon blev kvar här.
    (Han ville inte ens komma in och prata lite med henne, och försöka övertala henne att följa med.)

    Idag hade han kontaktat advokat och skulle gå till familjerätten med det här, och trycka på att dottern skulle bo mer hos honom, än hos mig.

    Jag svarar att jag vill att en psykolog träffar vår dotter vid ett antal tillfällen, för att komma fram till vad hon egentligen vill själv. (Psykologer kan väl sköta sådant på ett bra sätt?)
    Sedan rättar jag mig efter psykologens utlåtande.
    Skulle det vara att dottern får det bättre hos sin pappa, så låter jag det vara så.

    Pappan menar att barnet överhuvudtaget aldrig hörs, om det är under 12 år, dottern är 5.5 år.

    Hur fungerar det? Jag känner att hon inte kan hitta på alltsammans, det låter så trovärdigt det hon säger.
    Jag vill bara att hon ska trivas där hon är, även om det inte är hos mig.

    Jag klarar inte av att lämna ifrån mig henne, om det är hos mig hon vill bo.

    Vi har aldrig varit i kontakt med familjerätten förut, så jag vet så lite om hur det går till.
    Hennes pappa har skaffat en advokat, men jag vet inte om JAG vill ha någon, vore väl bättre om dottern fick en i så fall. Går det?

    Ursäkta mitt röriga inlägg, hoppas ni förstår!
  3. Jämställd pappa
    #2

    Hej

    bejaka familjerätten. Ring dem själv och insistera på ett snart möte. När du är där tala inte om pappan utan om dottern.

    Diskutera konstruktivt utifrån hur ni skall samarbeta kring ert barn. Psykolog varför då? Ni två föräldrar är de bästa experterna på ert barn varför skulle du eller pappan ens överväga att lägga beslutet i någon annans händer?!?

    Advokat behöver du inte just nu men det vore kanske bra om du gick till en och fick förklarat för dig hur sådana här konflikter löses om man väljer domstolsvägen. Det finns i mina inga vinnare av ett sådant val om det inte är uppenbart olämpliga föräldrar inblandade.

    Samtal är den ända vägen som ni kan nå framgång med men då måste ni våga vara ärliga. Er dotter skall inte blandas in i er konflikt.

    Lycka till

  4. 2
    Hej bejaka familjerätten. Ring dem själv och insistera på ett snart möte. När du är där tala inte om pappan utan om dottern.

    Diskutera konstruktivt utifrån hur ni skall samarbeta kring ert barn. Psykolog varför då? Ni två föräldrar är de bästa experterna på ert barn varför skulle du eller pappan ens överväga att lägga beslutet i någon annans händer?!?

    Advokat behöver du inte just nu men det vore kanske bra om du gick till en och fick förklarat för dig hur sådana här konflikter löses om man väljer domstolsvägen. Det finns i mina inga vinnare av ett sådant val om det inte är uppenbart olämpliga föräldrar inblandade.

    Samtal är den ända vägen som ni kan nå framgång med men då måste ni våga vara ärliga. Er dotter skall inte blandas in i er konflikt.

    Lycka till

  5. Hur ska man göra!
    #3

    Tack för svar...

    Hennes pappa påstår att vår dotter säger samma sak där, att hon inte vill till mig.
    Själv vet jag inte, bara att han är fullt kapabel att hitta på.
    Därför vill jag veta hur det egentligen är.
    Dottern säger att pappa blir ledsen när hon säger så, och att han sagt att dom aldrig mer kommer att träffas om hon flyttar till mig.
    (Det tog hon upp med mig själv, jag frågade inte)
    Jag tror inte att han sagt på det viset, men möjligen att dom inte kommer ses så mycket då, och att hon missuppfattat detta.

    Hur som helst - hur ligger det till?
    Han säger en sak, jag en annan.
    Är det verkligen så, att hon säger lika hos honom?
    Eller gör hon inte det?
    Om jag lämnar över den största biten till honom, sviker inte jag henne då, om hon i själva verket verkligen ville bo hos mig?

    Jag har sagt till henne, att hon är för liten för att bestämma själv. Det har hon snappat upp, och varje vecka frågar hon hur lång tid det är kvar, tills hon får bestämma själv om var hon ska bo mest.

    Jag tar aldrig upp ämnet med henne, det är alltid hon som börjar prata om det.

    Jag ser det som att den enda utvägen är en tredje part träffar henne, leker lite och pratar om lite allt möjligt, lite små frågor utan att hon förstår att det är umgänget det handlar om.
  6. 3
    Tack för svar... Hennes pappa påstår att vår dotter säger samma sak där, att hon inte vill till mig.
    Själv vet jag inte, bara att han är fullt kapabel att hitta på.
    Därför vill jag veta hur det egentligen är.
    Dottern säger att pappa blir ledsen när hon säger så, och att han sagt att dom aldrig mer kommer att träffas om hon flyttar till mig.
    (Det tog hon upp med mig själv, jag frågade inte)
    Jag tror inte att han sagt på det viset, men möjligen att dom inte kommer ses så mycket då, och att hon missuppfattat detta.

    Hur som helst - hur ligger det till?
    Han säger en sak, jag en annan.
    Är det verkligen så, att hon säger lika hos honom?
    Eller gör hon inte det?
    Om jag lämnar över den största biten till honom, sviker inte jag henne då, om hon i själva verket verkligen ville bo hos mig?

    Jag har sagt till henne, att hon är för liten för att bestämma själv. Det har hon snappat upp, och varje vecka frågar hon hur lång tid det är kvar, tills hon får bestämma själv om var hon ska bo mest.

    Jag tar aldrig upp ämnet med henne, det är alltid hon som börjar prata om det.

    Jag ser det som att den enda utvägen är en tredje part träffar henne, leker lite och pratar om lite allt möjligt, lite små frågor utan att hon förstår att det är umgänget det handlar om.
  7. Medlem sedan
    Nov 2004
    #4

    Det kan vara så.

    \"Hennes pappa påstår att vår dotter säger samma sak där, att hon inte vill till mig.\"

    Det där beskrev en utmärkt barnpsykolog på Universitetssjukhuset, dr. Peter Thunström, för mig.
    Man måste skilja på att åka FRÅN någon och att åka TILL någon, påstod han. Det kan vara jätteledsamt att åka FRÅN mamma, vilket inte betyder att det är ledsamt att åka TILL pappa. Och när man ska åka FRÅN pappa är det jätteledsamt, vilket inte betyder att det är tråkigt hos mamma. Det är uppbrottet i sig som är ledsamt.
    Jag känner igen det som vuxen, från ett helt annat sammanhang. Jag arbetar som konsult, sällan mer än 7-8 månader på ett ställe. Det är lite vemodigt sista dagen hos en kund, även om det samtidigt är kul att börja med något nytt.

    Jag vet inte hur man ska lösa det, eller ens om man KAN lösa det. Fundera på vistelseperiodernas längd kanske? Längre perioder ger mindre byten.

    Vi var hos barnpsykolog (dr. Thunström) med ungarna, vilket var otroligt värdefullt och intressant. Han gjorde flera djupintervjuer med barnen, filmade dem och vi fick titta på intervjuerna, och han kom med många förslag som *vi vuxna* kunde göra, bl.a. utifrån våra önskemål. Däremot vägrade han reda ut boende- och umgängesfrågor, däremot fick vi kanske 30 olika förslag på hur man kunde lösa även boende/umgängesproblematik, och varför problemen överhuvudtaget uppstod.

    Men det är JOBBIGT att gå dit, och en smart psykolog vägrar ta ställning för det ena eller det andra.
    Däremot är det den i särklass proffsigaste person jag träffat vad gäller att få ungar att snacka och berätta. Vi hamnade i ett läge där boende/umgänge plötsligt kändes som en mindre viktig fråga.
  8. 4
    Det kan vara så. \"Hennes pappa påstår att vår dotter säger samma sak där, att hon inte vill till mig.\"

    Det där beskrev en utmärkt barnpsykolog på Universitetssjukhuset, dr. Peter Thunström, för mig.
    Man måste skilja på att åka FRÅN någon och att åka TILL någon, påstod han. Det kan vara jätteledsamt att åka FRÅN mamma, vilket inte betyder att det är ledsamt att åka TILL pappa. Och när man ska åka FRÅN pappa är det jätteledsamt, vilket inte betyder att det är tråkigt hos mamma. Det är uppbrottet i sig som är ledsamt.
    Jag känner igen det som vuxen, från ett helt annat sammanhang. Jag arbetar som konsult, sällan mer än 7-8 månader på ett ställe. Det är lite vemodigt sista dagen hos en kund, även om det samtidigt är kul att börja med något nytt.

    Jag vet inte hur man ska lösa det, eller ens om man KAN lösa det. Fundera på vistelseperiodernas längd kanske? Längre perioder ger mindre byten.

    Vi var hos barnpsykolog (dr. Thunström) med ungarna, vilket var otroligt värdefullt och intressant. Han gjorde flera djupintervjuer med barnen, filmade dem och vi fick titta på intervjuerna, och han kom med många förslag som *vi vuxna* kunde göra, bl.a. utifrån våra önskemål. Däremot vägrade han reda ut boende- och umgängesfrågor, däremot fick vi kanske 30 olika förslag på hur man kunde lösa även boende/umgängesproblematik, och varför problemen överhuvudtaget uppstod.

    Men det är JOBBIGT att gå dit, och en smart psykolog vägrar ta ställning för det ena eller det andra.
    Däremot är det den i särklass proffsigaste person jag träffat vad gäller att få ungar att snacka och berätta. Vi hamnade i ett läge där boende/umgänge plötsligt kändes som en mindre viktig fråga.
  9. m00n
    #5

    Ett barn

    som är 5½ år är för litet att ta det beslutet, att bara bo hos en förälder. Der är ett föräldra beslut.
    Om jag var du skulle jag kontakta familjerätten och där göra upp om hur det ska fungera bättre. Ibland kan man kanske jämka regler, så det blir mer lika mellan hemmen. Ibland kanske det behövs kortare tid mellan bytena när de är så där små. Det är långt med en vecka att vara borta från pappa eller mamma!

    Tycker du att han är en bra pappa? Tror du att han vill erat barns bästa? Det tycker jag är viktiga frågor när man tänker på boende kring barnen, och att man framhåller det som positivt att de har två hem.

    MEN man ska även ha med i bakhuvudet att delat boende inte passar alla barn! nu ska man inte se det som det stora tecknet så fort de säjer att de vill bo mer hos mamma eller pappa, men tanken måste få finnas.

    Nu mer bor båda våra grabbar hos mig, men från början bodde de vv. Den yngre sonen tyckte det var toppen och ville inget hellre än att bo så. Den äldre blev tystare och tystare, mådde sämre och sämre och till sist, efter mycket prat så bestämde han bara att han inte skulle bo så mer. Då var han 12, men jag såg det inte som någon magisk gräns utan det var helt hans beslut bara. Tillsist blev det så att den yngre sonen bodde hos mig också, men det var för att pappan inte vill vv längre och för att sonen inte trivdes då han bara bodde hos pappa. Att han inte fick välja vv, som han själv tyckte var bäst, är en sorg!
  10. 5
    Ett barn som är 5½ år är för litet att ta det beslutet, att bara bo hos en förälder. Der är ett föräldra beslut.
    Om jag var du skulle jag kontakta familjerätten och där göra upp om hur det ska fungera bättre. Ibland kan man kanske jämka regler, så det blir mer lika mellan hemmen. Ibland kanske det behövs kortare tid mellan bytena när de är så där små. Det är långt med en vecka att vara borta från pappa eller mamma!

    Tycker du att han är en bra pappa? Tror du att han vill erat barns bästa? Det tycker jag är viktiga frågor när man tänker på boende kring barnen, och att man framhåller det som positivt att de har två hem.

    MEN man ska även ha med i bakhuvudet att delat boende inte passar alla barn! nu ska man inte se det som det stora tecknet så fort de säjer att de vill bo mer hos mamma eller pappa, men tanken måste få finnas.

    Nu mer bor båda våra grabbar hos mig, men från början bodde de vv. Den yngre sonen tyckte det var toppen och ville inget hellre än att bo så. Den äldre blev tystare och tystare, mådde sämre och sämre och till sist, efter mycket prat så bestämde han bara att han inte skulle bo så mer. Då var han 12, men jag såg det inte som någon magisk gräns utan det var helt hans beslut bara. Tillsist blev det så att den yngre sonen bodde hos mig också, men det var för att pappan inte vill vv längre och för att sonen inte trivdes då han bara bodde hos pappa. Att han inte fick välja vv, som han själv tyckte var bäst, är en sorg!
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6

    Så klokt av \"cb\"

    Det finns ju flera saker man kan göra för att underlätta för barnet, exempelvis stanna en liten stund på en fika så att överlämnandet blir mjukare. Det kan också vara skillnad på att om föräldern _lämnar_ hos den andre eller hämtar hem. Alltså du hämtar barnen istället för att han lämna och så vidare. Eller så kan det vara precis tvärtom.

    Ibland undrar barn om den förälder de inte är hos är ledsen och har tråkigt och då får man se till att de inte tror det. När man ä 5,5 så är man ju inne i rättviseåldern också.

    Bara några tankar och för övrigt instämmer jag med \"cb\".
  12. 6
    Så klokt av \"cb\" Det finns ju flera saker man kan göra för att underlätta för barnet, exempelvis stanna en liten stund på en fika så att överlämnandet blir mjukare. Det kan också vara skillnad på att om föräldern _lämnar_ hos den andre eller hämtar hem. Alltså du hämtar barnen istället för att han lämna och så vidare. Eller så kan det vara precis tvärtom.

    Ibland undrar barn om den förälder de inte är hos är ledsen och har tråkigt och då får man se till att de inte tror det. När man ä 5,5 så är man ju inne i rättviseåldern också.

    Bara några tankar och för övrigt instämmer jag med \"cb\".
  13. Sunrise
    #7

    _är_ jobbigt

    Har pappan advokat tycker jag absolut att även DU ska ha en. Flickan kan tyvärr inte få en egen (vilket många tycker är synd. En förändring kan vara på gång i framtiden men så som det är idag får dottern ingen egen advokat.)

    Så som det varit hittills så har inte så små barn hörts. Just nu ligger det ett nytt lagförslag som är tänkt att träda i kraft 1/7-06. Enligt det förslaget så ska även mindre barn kunna höras. Att barn hörs är inte samma sak som att de får bestämma. Man utsätter barnet för en väldig psykologisk påfrestning att behöva välja mellan sina föräldrar.

    Var barnet är skrivet är väldigt viktigt i sådana här situationer.

    Det ÄR jobbigt för barn att bo växelvis. Det är jobbigt för _alla_, även för vuxna, att tvingas bo växelvis.

    Det ni föräldrar kan göra är att försöka göra det så lätt som möjligt men ni kan inte ta bort det jobbiga helt.

    Min fråga är hur det kommer att bli när flickan ska börja skolan. Hur nära varandra bor ni? När barnen börjat skolan blir snart kompisarna och fritidsaktiviteter viktigare i barnens liv.
  14. 7
    _är_ jobbigt Har pappan advokat tycker jag absolut att även DU ska ha en. Flickan kan tyvärr inte få en egen (vilket många tycker är synd. En förändring kan vara på gång i framtiden men så som det är idag får dottern ingen egen advokat.)

    Så som det varit hittills så har inte så små barn hörts. Just nu ligger det ett nytt lagförslag som är tänkt att träda i kraft 1/7-06. Enligt det förslaget så ska även mindre barn kunna höras. Att barn hörs är inte samma sak som att de får bestämma. Man utsätter barnet för en väldig psykologisk påfrestning att behöva välja mellan sina föräldrar.

    Var barnet är skrivet är väldigt viktigt i sådana här situationer.

    Det ÄR jobbigt för barn att bo växelvis. Det är jobbigt för _alla_, även för vuxna, att tvingas bo växelvis.

    Det ni föräldrar kan göra är att försöka göra det så lätt som möjligt men ni kan inte ta bort det jobbiga helt.

    Min fråga är hur det kommer att bli när flickan ska börja skolan. Hur nära varandra bor ni? När barnen börjat skolan blir snart kompisarna och fritidsaktiviteter viktigare i barnens liv.
  15. Hur ska man göra!
    #8

    Oj!

    Hur kan det vara viktigt, var hon står skriven?
    Det är hos hennes pappa, sedan i somras.
    Han tjatade ett tag om det, och jag såg inte någon anledning att hindra om det var så viktigt för honom.
    Tror han var orolig att hon skulle bli tvungen att börja 6-års någon annanstans än där hon går på dagis.
    Han bor där dagis är, lät henne gå kvar då det var jag som flyttade. Det är 6 km dit från mig, på vintern kör jag och på vår/sommaren är det härligt att cykla.
    Hon leker väldigt sällan med någon när hon är hos pappa, de flesta vännerna finns där jag bor.
    Det är ju landsbygd där, även om hans boende tillhör skoldistriktet så är det inte närmare till klasskompisarna för det.
    Dessutom är jag fullt flyttbar om det skulle behövas. :-D

    Hennes fritidsaktiviteter har jag stått för oavsett vecka.

    Kan det verkligen spela in var hon är skriven då?
  16. 8
    Oj! Hur kan det vara viktigt, var hon står skriven?
    Det är hos hennes pappa, sedan i somras.
    Han tjatade ett tag om det, och jag såg inte någon anledning att hindra om det var så viktigt för honom.
    Tror han var orolig att hon skulle bli tvungen att börja 6-års någon annanstans än där hon går på dagis.
    Han bor där dagis är, lät henne gå kvar då det var jag som flyttade. Det är 6 km dit från mig, på vintern kör jag och på vår/sommaren är det härligt att cykla.
    Hon leker väldigt sällan med någon när hon är hos pappa, de flesta vännerna finns där jag bor.
    Det är ju landsbygd där, även om hans boende tillhör skoldistriktet så är det inte närmare till klasskompisarna för det.
    Dessutom är jag fullt flyttbar om det skulle behövas. :-D

    Hennes fritidsaktiviteter har jag stått för oavsett vecka.

    Kan det verkligen spela in var hon är skriven då?
  17. Sunrise
    #9

    OK

    När hon börjar skolan kommer hon automatiskt hamna i den kommunala skola hon tillhör enligt folkbokföringen. Vill ni ändra det måste ni föräldrar vara eniga (utom i riktiga konstiga specialfall).

    Är det OK för dig så är ju allt frid och fröjd. 6km är ju inte så långt... för en vuxen.

    Det verkar som om pappan är mer juridiskt påläst och taktisk än vad du är. Har han advokat tycker jag att du också skall ha det.

    När barn blir äldre blir kompisar och aktiviteter viktigare. Barn vill gärna själva spontant kunna hälsa på varandra. Det är viktigt att tänka på attvad som är ett kort avstånd för en vuxen med bil kanske är helt oöverstigligt långt för ett barn.

    Jag hoppas ni hittar en läsning som är långsiktigt hållbar. Annars kommer ni bara få fortsätta tvista om och om igen.
  18. 9
    OK När hon börjar skolan kommer hon automatiskt hamna i den kommunala skola hon tillhör enligt folkbokföringen. Vill ni ändra det måste ni föräldrar vara eniga (utom i riktiga konstiga specialfall).

    Är det OK för dig så är ju allt frid och fröjd. 6km är ju inte så långt... för en vuxen.

    Det verkar som om pappan är mer juridiskt påläst och taktisk än vad du är. Har han advokat tycker jag att du också skall ha det.

    När barn blir äldre blir kompisar och aktiviteter viktigare. Barn vill gärna själva spontant kunna hälsa på varandra. Det är viktigt att tänka på attvad som är ett kort avstånd för en vuxen med bil kanske är helt oöverstigligt långt för ett barn.

    Jag hoppas ni hittar en läsning som är långsiktigt hållbar. Annars kommer ni bara få fortsätta tvista om och om igen.
  19. Medlem sedan
    Nov 2004
    #10

    Nej, inte jag som är klok

    utan dr. Thunström.
    Det är inte lätt att få tid inom den öppna barnpsykiatrin, de har betydligt svårare fall än skilsmässobarn, så man får tjata en del. Men de kändes oerhört proffsiga och effektiva.
  20. 10
    Nej, inte jag som är klok utan dr. Thunström.
    Det är inte lätt att få tid inom den öppna barnpsykiatrin, de har betydligt svårare fall än skilsmässobarn, så man får tjata en del. Men de kändes oerhört proffsiga och effektiva.

Liknande trådar

  1. Vill inte till pappa
    By Anonym in forum Ensamförälder
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2012-06-05, 23:16
  2. Hon vill inte till sin pappa!!
    By jasika in forum Ensamförälder
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-08-21, 09:12
  3. Barnen vill inte till pappa..
    By Jobbig sommar in forum Ensamförälder
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-06-06, 13:06
  4. 11 åring som inte vill till pappa
    By G in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-03-30, 14:41
  5. Barnet vill inte till pappa!
    By Anna in forum Ensamförälder
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-03-20, 21:15
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar