Mitt hemska liv just nu
_0411 Novemberbarn
  1. Maria m Edvin
    #1

    Mitt hemska liv just nu

    Jag och Edvins pappa ska flytta isär. Vi har bråkar väldigt mycket, nästan från start, och jag har insett att allt gick för snabbt när jag blev (oplanerat) gravid och vi flyttade ihop osv. Har vetat innan, men liksom blundat för allt som har känts fel.

    Har insett, tvyärr för sent, att vi inte passar för varandra, mina känslor är försvunna och har från början ej varit jättestarka tror jag. Inte så som jag vet att jag kan känna.

    Vi har gått i familjerådgivning och försökt lösa saker men jag har även insett att jag inte vill lösa saker, inte med honom.

    Så för tillfället håller han på att göra livet oerhört surt för mig, på alla sätt han kan. Det räcker inte att behandla mig som skit (säga dumma saker, nedvärdera osv) utan nu har han bestämt att vi ska ha delad ekonomi, trots att vi fortfarande lever ihop. Jag som är arbetslös nu, inte vet när eller om jag får a-kassa, eller isf hur mycket. Ändå kräver han hälften av alla räkningar av mig fr o m nu.
    Och han menar att det är JAG som ska flytta eftersom det är jag som vill detta. Det var min kötid vi tog när vi flyttade in här, min mor och hennes make är borgenärer pga sambon(!) för att han hade betalningsanmärkningar från sin förra hyresvärd och allti lägenheten är mitt ungefär. Han kommer bo i en praktiskt taget tom 4:a, mysssigt.

    Tog tag i saker direkt när han meddelat mig detta: ringde familjerätten, socialförvaltningen ang. förtursansökan på lägenhet, vår rådgivare, tingsrätten ang. kvarsittningsrätt osv... Listan kan göras lång. Tog mig 2 dgr att ordna allt detta och vissa bankärenden, och att spärra och klippa mina kort som är länkade till honom.
    Han hade en skuld(kredit) på 2800 på sitt ICA-kort när vi flyttade ihop som nu växt till 4000. Så 1200 har vi arbetat oss upp i ihop, men jag blir ju tvungen att betala hälften ändå.

    Jag ska akta mig sååå noga i framtiden, för ordningsvakter/jurister och att länka mig ekonomiskt till någon, att bli sambo överhuvudtaget för den delen!

    Upptäckte nu när jag skulle bränna över sista mappen på Edvin-foton (från HANS dator) att han satt lösen på datorn och jag ej kommer in. Kul va?

    Häromdagen upptäckte han att jag varit inne på den, jag berättade att jag hade bränt foton, så jag tror det är därför han satt lösen.

    Och tyvärr är han så fruktansvärt omogen och helt enkelt så dum i huvudet att han säkert kommer att hindra mig från att gå in i den när jag frågar om det, något jag menar är ett sätt att förhindra min _åtgång_ till Edvin - Edvins liv i bilder. Något jag kommer ta upp hos familjerätten.

    Mår skitdåligt just nu, har ont i magen och är konstant nervös i magen, har ingen matlust och vill bara fly hemmet. Något han sagt till mig att göra.
    Men skulle jag göra det, så kommer han förstora det i framtiden och säga att jag _överger_ Edvin, det vet jag, han skyr inga medel den mannen (man? Vem då?...).

    På ett sätt är det skönt att det händer nu, när Edvin börjat dagis (sista inskolningsdag idag), så att jag får fri tid att göra allt jag måste göra, och kan andas ut lite.
    Det är fruktansvärt jobbigt att ta hand om Edvin då, iaf när sambon är hemma, jag känner att allt hänger på mig (även om han ju tar del av E.), som att jag bara väntar på saker han kan säga, jag tippar på tå känns det som, för att göra honom nöjd så att han inte ska börja _trampa_ på mig och hålla på.

    Helgen fasar jag för, då är sambon ledig och ska vara hemma. Vet inte hur jag ska fixa det.
    Han tycker nämligen inte om när vi är ovänner och jag _flyr_ och tar Edvin med mig, förståeligt faktiskt, det känns väl som att jag tar honom ifrån honom. Men att vara här hemma är verkligen pina pga hur han beter sig. Så hur jag än gör blir det fel.

    Önskar bara han kunde vara normal...

    Ville berätta iaf, så är det med mig/oss.
  2. 1
    Mitt hemska liv just nu Jag och Edvins pappa ska flytta isär. Vi har bråkar väldigt mycket, nästan från start, och jag har insett att allt gick för snabbt när jag blev (oplanerat) gravid och vi flyttade ihop osv. Har vetat innan, men liksom blundat för allt som har känts fel.

    Har insett, tvyärr för sent, att vi inte passar för varandra, mina känslor är försvunna och har från början ej varit jättestarka tror jag. Inte så som jag vet att jag kan känna.

    Vi har gått i familjerådgivning och försökt lösa saker men jag har även insett att jag inte vill lösa saker, inte med honom.

    Så för tillfället håller han på att göra livet oerhört surt för mig, på alla sätt han kan. Det räcker inte att behandla mig som skit (säga dumma saker, nedvärdera osv) utan nu har han bestämt att vi ska ha delad ekonomi, trots att vi fortfarande lever ihop. Jag som är arbetslös nu, inte vet när eller om jag får a-kassa, eller isf hur mycket. Ändå kräver han hälften av alla räkningar av mig fr o m nu.
    Och han menar att det är JAG som ska flytta eftersom det är jag som vill detta. Det var min kötid vi tog när vi flyttade in här, min mor och hennes make är borgenärer pga sambon(!) för att han hade betalningsanmärkningar från sin förra hyresvärd och allti lägenheten är mitt ungefär. Han kommer bo i en praktiskt taget tom 4:a, mysssigt.

    Tog tag i saker direkt när han meddelat mig detta: ringde familjerätten, socialförvaltningen ang. förtursansökan på lägenhet, vår rådgivare, tingsrätten ang. kvarsittningsrätt osv... Listan kan göras lång. Tog mig 2 dgr att ordna allt detta och vissa bankärenden, och att spärra och klippa mina kort som är länkade till honom.
    Han hade en skuld(kredit) på 2800 på sitt ICA-kort när vi flyttade ihop som nu växt till 4000. Så 1200 har vi arbetat oss upp i ihop, men jag blir ju tvungen att betala hälften ändå.

    Jag ska akta mig sååå noga i framtiden, för ordningsvakter/jurister och att länka mig ekonomiskt till någon, att bli sambo överhuvudtaget för den delen!

    Upptäckte nu när jag skulle bränna över sista mappen på Edvin-foton (från HANS dator) att han satt lösen på datorn och jag ej kommer in. Kul va?

    Häromdagen upptäckte han att jag varit inne på den, jag berättade att jag hade bränt foton, så jag tror det är därför han satt lösen.

    Och tyvärr är han så fruktansvärt omogen och helt enkelt så dum i huvudet att han säkert kommer att hindra mig från att gå in i den när jag frågar om det, något jag menar är ett sätt att förhindra min _åtgång_ till Edvin - Edvins liv i bilder. Något jag kommer ta upp hos familjerätten.

    Mår skitdåligt just nu, har ont i magen och är konstant nervös i magen, har ingen matlust och vill bara fly hemmet. Något han sagt till mig att göra.
    Men skulle jag göra det, så kommer han förstora det i framtiden och säga att jag _överger_ Edvin, det vet jag, han skyr inga medel den mannen (man? Vem då?...).

    På ett sätt är det skönt att det händer nu, när Edvin börjat dagis (sista inskolningsdag idag), så att jag får fri tid att göra allt jag måste göra, och kan andas ut lite.
    Det är fruktansvärt jobbigt att ta hand om Edvin då, iaf när sambon är hemma, jag känner att allt hänger på mig (även om han ju tar del av E.), som att jag bara väntar på saker han kan säga, jag tippar på tå känns det som, för att göra honom nöjd så att han inte ska börja _trampa_ på mig och hålla på.

    Helgen fasar jag för, då är sambon ledig och ska vara hemma. Vet inte hur jag ska fixa det.
    Han tycker nämligen inte om när vi är ovänner och jag _flyr_ och tar Edvin med mig, förståeligt faktiskt, det känns väl som att jag tar honom ifrån honom. Men att vara här hemma är verkligen pina pga hur han beter sig. Så hur jag än gör blir det fel.

    Önskar bara han kunde vara normal...

    Ville berätta iaf, så är det med mig/oss.
  3. Medlem sedan
    Jan 2003
    #2

    Åh, gumman

    vad jobbig tid du har nu.
    Och vilken idiot till människa han verkar vara!
    Ifall ni \"bara\" är sambos, så borde väl det mesta gå till dig? Lägenheten är ju din, eftersom det är din köplats som gav er den och din mor och make som är borgenärer. I det här fallet får man väl också säga att rättsväsendet är lite \"gammalmodigt\" för i de flesta fall man har hört om så blir ju mamman huvud-vårdnadshavare. Sedan brukar familjerätten se till vem som har mest behov av bostaden. Blir det du som får huvudansvaret för Edvin så kommer det bli du som får bostaden. Angående det ekonomiska. Kan du inte få hjälp av socialen så länge. Förklara läget för dom så kanske du kan få hjälp till din halva av kostnaderna. Eftersom ni nu DELAR bostad och inte bor där tillsammans?
    Åh, massor av styrkekramar till dig. Jag hoppas så att det går fort att ordna upp allt för dig så du slipper bo med den där slusken.
    Kramar
  4. 2
    Åh, gumman vad jobbig tid du har nu.
    Och vilken idiot till människa han verkar vara!
    Ifall ni \"bara\" är sambos, så borde väl det mesta gå till dig? Lägenheten är ju din, eftersom det är din köplats som gav er den och din mor och make som är borgenärer. I det här fallet får man väl också säga att rättsväsendet är lite \"gammalmodigt\" för i de flesta fall man har hört om så blir ju mamman huvud-vårdnadshavare. Sedan brukar familjerätten se till vem som har mest behov av bostaden. Blir det du som får huvudansvaret för Edvin så kommer det bli du som får bostaden. Angående det ekonomiska. Kan du inte få hjälp av socialen så länge. Förklara läget för dom så kanske du kan få hjälp till din halva av kostnaderna. Eftersom ni nu DELAR bostad och inte bor där tillsammans?
    Åh, massor av styrkekramar till dig. Jag hoppas så att det går fort att ordna upp allt för dig så du slipper bo med den där slusken.
    Kramar
  5. Medlem sedan
    Mar 2004
    #3

    Vill bara...

    ....ge dig lite styrkekramar...
    Hoppas det löser sig till det bästa i framtiden.
    Tycker du borde ha rätt till din lägenhet!

    Kram till dig..
  6. 3
    Vill bara... ....ge dig lite styrkekramar...
    Hoppas det löser sig till det bästa i framtiden.
    Tycker du borde ha rätt till din lägenhet!

    Kram till dig..
  7. Maria m Edvin
    #4

    Haha... upptäckte

    att jag ju skrivit detta underbart uppiggande inlägg på alla hjärtans dag *skrattar faktiskt trots allt*
    Ja, det firas ju inte här som ni förstår, hrm.

    Tack för er omtanke :)
  8. 4
    Haha... upptäckte att jag ju skrivit detta underbart uppiggande inlägg på alla hjärtans dag *skrattar faktiskt trots allt*
    Ja, det firas ju inte här som ni förstår, hrm.

    Tack för er omtanke :)
  9. Medlem sedan
    Jan 2004
    #5

    Vill bara säga

    jag vet vad du går igenom, var i samma situation när min äldsta var runt året. Jag levde med en mist lika sjuk kille som inte var klok på nån punkt. Din låter som han skulle vara släkt med mitt ex. Nu först när Elin är 10år så kommer vi bra överens, det har varit berg och dal bana på den fronten men nu verkar det hålla isig.

    Stå på dig du har dina rättigheter, de inte upp din lägenhet mm.

    Kramar i massor till dig.
    Du är stark som orkar ta tag idetta, det är inte
    alla som gör det.

    Kram igen.
  10. 5
    Vill bara säga jag vet vad du går igenom, var i samma situation när min äldsta var runt året. Jag levde med en mist lika sjuk kille som inte var klok på nån punkt. Din låter som han skulle vara släkt med mitt ex. Nu först när Elin är 10år så kommer vi bra överens, det har varit berg och dal bana på den fronten men nu verkar det hålla isig.

    Stå på dig du har dina rättigheter, de inte upp din lägenhet mm.

    Kramar i massor till dig.
    Du är stark som orkar ta tag idetta, det är inte
    alla som gör det.

    Kram igen.
  11. Medlem sedan
    Jan 2001
    #6

    Kan nog bara

    säga att om du vill prata, om vad som helst, så finns jag här och \"lyssnar\" när som... *kramar om*
    Alla här i vår härliga grupp ställer nog upp som stöd när du behöver nåt och luta dig mot i allt det som händer just nu.

    Vill också säga att jag själv var i en liknande sits för ca. 6 år sen. Mina äldstas pappa var/är en sån som din \"karl\". Vi blev gravida efter drygt 3 mån. förhållande och försökte göra det bästa av det. Men ganska snabbt efter dotterns föddes visade han sin rätta sida. Psykisk misshandel känns som en mild beskrivning. Han tryckte ner mig i underjorden totalt. Mådde så dåligt, gick upp runt 35 kg till föjld av att jag missbrukade mat i mina försök att dämpa min psykiska smärta. Vi separerade men efter 3½ mån. övertalades jag till ett andra försök då han ännu hade ett krampaktigt grepp om min själ och mitt psyke. Blev med barn igen nästan direkt om efter sonen låg jag ytterligare +5 kg och det kunde han ju inte låta bli att lägga till sin lista av saker han avskydde hos mig. Han kontrollerade hela mitt liv. Vart jag gick, med vem, hur länge och om jag fick gå alls. Jag skulle inte sminka mig om jag gick ensam nånstans men om han var med mig skulle jag se \"snygg\" ut. (Ändå talade han så snällt om för mig så gott som varje dag att jag var ful och han var ful så vi förtjänade varandra, att jag skulle aldrig få nån annan för att jag var ful. Jag skulle vara glad att han ville ha mig trots att jag var ful etc. etc. etc.)
    Kunde skriva en följtong om det som räcker lika länge som \"Hem till gården\" ;0) men jag avslutar här *L*

    Stå på dig! Håll dig stark, låt honom inte rubba dig. Du har ALL rätt till lägenheten så det ska du inte oroa dig över. Familjerätten ser igenom honom på två sekunder, dem kan han inte \"sweettalk\" *vet av erfarenhet*

    Vill du så kan du skriva till mig, natt som dag, på : [email protected]
    Ta Hand om dig och Edvin! Ni är viktigast och det kommer en ny tid då detta är ett kapitel bara i ert liv. *styrkekramar*
  12. 6
    Kan nog bara säga att om du vill prata, om vad som helst, så finns jag här och \"lyssnar\" när som... *kramar om*
    Alla här i vår härliga grupp ställer nog upp som stöd när du behöver nåt och luta dig mot i allt det som händer just nu.

    Vill också säga att jag själv var i en liknande sits för ca. 6 år sen. Mina äldstas pappa var/är en sån som din \"karl\". Vi blev gravida efter drygt 3 mån. förhållande och försökte göra det bästa av det. Men ganska snabbt efter dotterns föddes visade han sin rätta sida. Psykisk misshandel känns som en mild beskrivning. Han tryckte ner mig i underjorden totalt. Mådde så dåligt, gick upp runt 35 kg till föjld av att jag missbrukade mat i mina försök att dämpa min psykiska smärta. Vi separerade men efter 3½ mån. övertalades jag till ett andra försök då han ännu hade ett krampaktigt grepp om min själ och mitt psyke. Blev med barn igen nästan direkt om efter sonen låg jag ytterligare +5 kg och det kunde han ju inte låta bli att lägga till sin lista av saker han avskydde hos mig. Han kontrollerade hela mitt liv. Vart jag gick, med vem, hur länge och om jag fick gå alls. Jag skulle inte sminka mig om jag gick ensam nånstans men om han var med mig skulle jag se \"snygg\" ut. (Ändå talade han så snällt om för mig så gott som varje dag att jag var ful och han var ful så vi förtjänade varandra, att jag skulle aldrig få nån annan för att jag var ful. Jag skulle vara glad att han ville ha mig trots att jag var ful etc. etc. etc.)
    Kunde skriva en följtong om det som räcker lika länge som \"Hem till gården\" ;0) men jag avslutar här *L*

    Stå på dig! Håll dig stark, låt honom inte rubba dig. Du har ALL rätt till lägenheten så det ska du inte oroa dig över. Familjerätten ser igenom honom på två sekunder, dem kan han inte \"sweettalk\" *vet av erfarenhet*

    Vill du så kan du skriva till mig, natt som dag, på : [email protected]
    Ta Hand om dig och Edvin! Ni är viktigast och det kommer en ny tid då detta är ett kapitel bara i ert liv. *styrkekramar*
  13. Medlem sedan
    Feb 2004
    #7

    hej...

    Läste detta efter jag skickat mess till dig... Usch, vad jobbigt! Hoppas att det löser sig. Snart. Och du, vill du och Edvin komma iväg lite i helgen, så hör av dig. Då kan ni komma till oss och hälsa på.
    Kram!
  14. 7
    hej... Läste detta efter jag skickat mess till dig... Usch, vad jobbigt! Hoppas att det löser sig. Snart. Och du, vill du och Edvin komma iväg lite i helgen, så hör av dig. Då kan ni komma till oss och hälsa på.
    Kram!
  15. Medlem sedan
    May 1999
    #8

    Vad tråkigt....

    att höra!

    Ovanstående skribenter har skrivit en så massa kloka ord, och råd. Och jag håller åxå med; stå på dig och det kommer verkligen att ordna sig för er! *kramar om*

    Men jag kan inte låta bli att fundera på varför din sambo gör såhär just nu. Du skrev att det är du som tagit initiativet till er separation; *försöker hitta rätt ord för att inte trampa på några tår* då tänker jag att din sambo kanske upplever det oerhört frustrerande i och med att han inte kan påverka ditt beslut om separation. Han ser kanske på dig att du verkligen har bestämt dig, och det kan ju vara hur smärtsamt och skrämmande som helst för honom.

    När en människa känner sig trängd och maktlös beter de sig ibland inte alltför genomtänkt. Han försöker säkert få fram ngn slags reaktion hos dig, det här med ekonomin vet han ju påverkar dig. Kanske därför \"använder\" han detta just nu?!

    Därmed absolut inte sagt att det är okej, men jag kunde inte låta bli att reflektera över det. Skilsmässor/separationer är fruktansvärt jobbiga, många säger ju att \"lyckliga skilsmässor\" är en myt - och det stämmer säkert tyvärr!

    Precis som Vickan skriver så börjar nu ett nytt kapitel i era liv. Det kommer att ordna sig. Förhoppningsvis kommer du och Edvins pappa att tycka bättre om varandra när ni har varsitt liv. Vem vet även om det känns som en omöjlighet just nu, så om ett par år kanske du och Edvins pappa till och med kan vara goda vänner?! Kanske wishful thinking, men hey...!

    Stor varm kram från mig. Och hoppas att du, Edvin och faktiskt även Sammy går stärkta ur det här. *kram*

  16. 8
    Vad tråkigt.... att höra!

    Ovanstående skribenter har skrivit en så massa kloka ord, och råd. Och jag håller åxå med; stå på dig och det kommer verkligen att ordna sig för er! *kramar om*

    Men jag kan inte låta bli att fundera på varför din sambo gör såhär just nu. Du skrev att det är du som tagit initiativet till er separation; *försöker hitta rätt ord för att inte trampa på några tår* då tänker jag att din sambo kanske upplever det oerhört frustrerande i och med att han inte kan påverka ditt beslut om separation. Han ser kanske på dig att du verkligen har bestämt dig, och det kan ju vara hur smärtsamt och skrämmande som helst för honom.

    När en människa känner sig trängd och maktlös beter de sig ibland inte alltför genomtänkt. Han försöker säkert få fram ngn slags reaktion hos dig, det här med ekonomin vet han ju påverkar dig. Kanske därför \"använder\" han detta just nu?!

    Därmed absolut inte sagt att det är okej, men jag kunde inte låta bli att reflektera över det. Skilsmässor/separationer är fruktansvärt jobbiga, många säger ju att \"lyckliga skilsmässor\" är en myt - och det stämmer säkert tyvärr!

    Precis som Vickan skriver så börjar nu ett nytt kapitel i era liv. Det kommer att ordna sig. Förhoppningsvis kommer du och Edvins pappa att tycka bättre om varandra när ni har varsitt liv. Vem vet även om det känns som en omöjlighet just nu, så om ett par år kanske du och Edvins pappa till och med kan vara goda vänner?! Kanske wishful thinking, men hey...!

    Stor varm kram från mig. Och hoppas att du, Edvin och faktiskt även Sammy går stärkta ur det här. *kram*

  17. Medlem sedan
    Dec 2001
    #9

    Vad jobbigt för er

    - det låter ju som ni befinner er i kris båda två. Jättesorgligt att det inte fungerar, och väldigt tragiskt att han reagerar med att göra livet ännu svårare för dig.
    Stå på dig för dina rättigheter och se till att åtminstone du och Edvin kommer helskinnade ur alltihop. Kan du inte åka hem till dina föräldrar under helgen? Förstår att det verkar urjobbigt att vara hemma tillsammans under sådana omständigheter.

    stor kram, och hoppas det reder upp sig på endera sättet!
  18. 9
    Vad jobbigt för er - det låter ju som ni befinner er i kris båda två. Jättesorgligt att det inte fungerar, och väldigt tragiskt att han reagerar med att göra livet ännu svårare för dig.
    Stå på dig för dina rättigheter och se till att åtminstone du och Edvin kommer helskinnade ur alltihop. Kan du inte åka hem till dina föräldrar under helgen? Förstår att det verkar urjobbigt att vara hemma tillsammans under sådana omständigheter.

    stor kram, och hoppas det reder upp sig på endera sättet!
  19. Medlem sedan
    Dec 2001
    #10

    Vad jobbigt

    Det kan inte vara roligt att bo ihop men ändå vara separerade, allra mest när den andra personen beter sig som en barnrumpa.

    Jag håller tummarna att detta blir så smärtfritt som möjligt för dig och att framtiden är ljus för dig och Edvin.
  20. 10
    Vad jobbigt Det kan inte vara roligt att bo ihop men ändå vara separerade, allra mest när den andra personen beter sig som en barnrumpa.

    Jag håller tummarna att detta blir så smärtfritt som möjligt för dig och att framtiden är ljus för dig och Edvin.
  21. Medlem sedan
    Apr 2004
    #11

    Tack alla

    för era gulliga svar :)

    Känns lite skönt att ha _kommit ut_ med detta. Har ibland känts jobbigt att läsa om er och skriva om mig/Edvin efter en dags bråk eller tankar om separation.

    Sedan sist har vi pratat ut lite, kändes skönt. Vi är på pratnivå, men vi håller oss nog på vår kant lite. Jag känner väl lite att jag aldrig kommer veta var jag har honom, iaf inte under tiden vi lever ihop, han skiftar i humör och det är påfrestande. Han vill ju inte separera så visst är det väl jobbigt för honom.
    I onsdags var jag ensam på famijerådgivningen och pratade av mig, har ny tid i mars.

    På fredag ska jag nog till familjerätten och prata ensam och igår fick jag besked på att min a-kassa fixat sig *pust*

    Tyvärr är det sista dagen i övermorgon för besked om lägenheten jag blivit erbjuden och tackat ja till, och jag har inte hört nåt, så hoppet är ute för den. Så nu får jag istället vänta in nästa erbjudande med trolig och FÖRHOPPNINGSVIS inflyttning 1/6, eller tidigare om det är snabb inflyttning, vilket jag satt upp mig på.

    Håll en tumme den som kan, för en snabbflytt för mig :)

    Och en annan tumme för att jag inte blir sjuk, Edvin kräktes upp all välling i sängen igår kväll och har varit hemma från dagis idag och ska nog vara det resten av veckan. Sjukan går på dagis tydligen. Men förstår dock inte om det ÄR sjuka, han var inte på dagis i måndags utan var hemma och mös med mig och så igår (tisdag) blev han sjuk på kvällen, kan det ha gått så snabbt? Eller har han fått det i affären eller nåt i helgen?!
    (Jag har sådan fobi för maginfluensa och sånt...)

    Kram på er!
  22. 11
    Tack alla för era gulliga svar :)

    Känns lite skönt att ha _kommit ut_ med detta. Har ibland känts jobbigt att läsa om er och skriva om mig/Edvin efter en dags bråk eller tankar om separation.

    Sedan sist har vi pratat ut lite, kändes skönt. Vi är på pratnivå, men vi håller oss nog på vår kant lite. Jag känner väl lite att jag aldrig kommer veta var jag har honom, iaf inte under tiden vi lever ihop, han skiftar i humör och det är påfrestande. Han vill ju inte separera så visst är det väl jobbigt för honom.
    I onsdags var jag ensam på famijerådgivningen och pratade av mig, har ny tid i mars.

    På fredag ska jag nog till familjerätten och prata ensam och igår fick jag besked på att min a-kassa fixat sig *pust*

    Tyvärr är det sista dagen i övermorgon för besked om lägenheten jag blivit erbjuden och tackat ja till, och jag har inte hört nåt, så hoppet är ute för den. Så nu får jag istället vänta in nästa erbjudande med trolig och FÖRHOPPNINGSVIS inflyttning 1/6, eller tidigare om det är snabb inflyttning, vilket jag satt upp mig på.

    Håll en tumme den som kan, för en snabbflytt för mig :)

    Och en annan tumme för att jag inte blir sjuk, Edvin kräktes upp all välling i sängen igår kväll och har varit hemma från dagis idag och ska nog vara det resten av veckan. Sjukan går på dagis tydligen. Men förstår dock inte om det ÄR sjuka, han var inte på dagis i måndags utan var hemma och mös med mig och så igår (tisdag) blev han sjuk på kvällen, kan det ha gått så snabbt? Eller har han fått det i affären eller nåt i helgen?!
    (Jag har sådan fobi för maginfluensa och sånt...)

    Kram på er!
  23. Medlem sedan
    Dec 2001
    #12

    Jag är också rädd för magsjuka

    och sånt. Har bara kräkts en enda gång i vuxen ålder (fick vinterkräksjukan för några år sedan - hualigen, trodde nog allt jag var döende....) Magsjuka och sånt smittar väl rätt lätt så visst kan ni väl blivit smittade av någon i affären eller på bussen (åker ni buss?) eller så. Vet inte hur lång inkubationstiden är.

    Skönt att det stabiliserat sig lite hemma hos er, men tråkigt ändå att ni kommer gå skilda vägar. Småbarnstiden är väldigt påfrestande på många sätt så visst tär det även på oss som hängt ihop i några år nu.
    Hoppas allt fixar sig så bra som möjligt med lägenhet etc och att ni orkar kämpa på för en ok tillvaro fram tills ni startar era nya liv på varsitt håll.
    Ska allt hålla tummarna för din nya bostad! Lycka till!!
  24. 12
    Jag är också rädd för magsjuka och sånt. Har bara kräkts en enda gång i vuxen ålder (fick vinterkräksjukan för några år sedan - hualigen, trodde nog allt jag var döende....) Magsjuka och sånt smittar väl rätt lätt så visst kan ni väl blivit smittade av någon i affären eller på bussen (åker ni buss?) eller så. Vet inte hur lång inkubationstiden är.

    Skönt att det stabiliserat sig lite hemma hos er, men tråkigt ändå att ni kommer gå skilda vägar. Småbarnstiden är väldigt påfrestande på många sätt så visst tär det även på oss som hängt ihop i några år nu.
    Hoppas allt fixar sig så bra som möjligt med lägenhet etc och att ni orkar kämpa på för en ok tillvaro fram tills ni startar era nya liv på varsitt håll.
    Ska allt hålla tummarna för din nya bostad! Lycka till!!

Liknande trådar

  1. Mitt hemska öga...
    By lea-m in forum Ordet är fritt
    Svar: 31
    Senaste inlägg: 2010-10-30, 15:49
  2. Hemska hemska hemska morgon!
    By carolin.hevelius in forum _1012 Decemberbarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2010-10-29, 06:44
  3. jag o mitt hemska jobb...
    By lulls in forum _0608 Augustibarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-03-05, 18:18
  4. Hemska hemska mardröm!! *mår dåligt*
    By Anna - änglamamma in forum _0605 Majbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2005-11-10, 15:41
  5. Mitt hemska jobb...
    By **Dame** in forum Vikt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2005-10-27, 22:47
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar