Barnet vill inte till pappa!
Ensamförälder
  1. Anna
    #1

    Barnet vill inte till pappa!

    Vad gör man? Jag har försökt på alla möjliga sätt: pratar om vad som är kul hos pappa, roliga saker de har gjort förut, packade matsäck idag när de skulle till Skansen. Men barnet, 4½ år, vill verkligen inte. Det slutar med att jag klär på ytterkläderna och pappan bär iväg ett skrikande barn. Vad gör man?
  2. 1
    Barnet vill inte till pappa! Vad gör man? Jag har försökt på alla möjliga sätt: pratar om vad som är kul hos pappa, roliga saker de har gjort förut, packade matsäck idag när de skulle till Skansen. Men barnet, 4½ år, vill verkligen inte. Det slutar med att jag klär på ytterkläderna och pappan bär iväg ett skrikande barn. Vad gör man?
  3. Anna
    #2

    tillägg:

    Barnet bor hos mig på heltid men träffar pappan på helgerna, dagtid. Pappan har ingen empati alls, är stressad och otrevlig när han kommer hit. Han vill att jag ska överlämna barnet vid t-banan, men det tror jag inte alls på, det blir ju som att byta väska ungefär. Då kommer barnet att vägra släppa mig. Finns det någon slags hjälp pappor kan få för att förstå och lära sig ta kontakt med sitt barn?
  4. 2
    tillägg: Barnet bor hos mig på heltid men träffar pappan på helgerna, dagtid. Pappan har ingen empati alls, är stressad och otrevlig när han kommer hit. Han vill att jag ska överlämna barnet vid t-banan, men det tror jag inte alls på, det blir ju som att byta väska ungefär. Då kommer barnet att vägra släppa mig. Finns det någon slags hjälp pappor kan få för att förstå och lära sig ta kontakt med sitt barn?
  5. mamma-71
    #3

    Ojojoj

    vet exakt vad du går igenom. Min son är idag 11år och tyvärr tror jag INGEN hjälp finns så länge papporna inte ser problemet. En sak jag har lärt mej är att det är bättre att hämtas i ställe för att lämnas, så fortsätt med det, och stå på dej där mot pappan.

    Det du kan göra är att förbereda barnet att det ska till pappa osv.

    Hoppas det snart blir bättre!½
  6. 3
    Ojojoj vet exakt vad du går igenom. Min son är idag 11år och tyvärr tror jag INGEN hjälp finns så länge papporna inte ser problemet. En sak jag har lärt mej är att det är bättre att hämtas i ställe för att lämnas, så fortsätt med det, och stå på dej där mot pappan.

    Det du kan göra är att förbereda barnet att det ska till pappa osv.

    Hoppas det snart blir bättre!½
  7. Medlem sedan
    May 2005
    #4

    Vad har du försökt med?

    Ställer inte frågan som ett ifrågasättenade utan mer för att veta vad som inte funkar så slipper jag föreslå det och kanske kan tänka ut något annat.
  8. 4
    Vad har du försökt med? Ställer inte frågan som ett ifrågasättenade utan mer för att veta vad som inte funkar så slipper jag föreslå det och kanske kan tänka ut något annat.
  9. Anna
    #5

    Har försökt

    att förbereda barnet i god tid, pratar om vad som är kul hos pappa osv. Pappan och jag går i samarbetssamtal och där diskuterar vi hur vi ska göra vid hämtning. Men han är alltid så arg på mig så det fungerar inte - är han arg blir ju sonen osäker och vill ännu mindre vara hos pappa. Idag blev han illamående och ville kräkas han när pappan kom och kissade sedan på sig med flit för att fördröja.
  10. 5
    Har försökt att förbereda barnet i god tid, pratar om vad som är kul hos pappa osv. Pappan och jag går i samarbetssamtal och där diskuterar vi hur vi ska göra vid hämtning. Men han är alltid så arg på mig så det fungerar inte - är han arg blir ju sonen osäker och vill ännu mindre vara hos pappa. Idag blev han illamående och ville kräkas han när pappan kom och kissade sedan på sig med flit för att fördröja.
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6

    Då har jag ett förslag

    Jag är ingen barnpsykolog, men det behövs ingen sådan för att lista ut att er son far direkt illa, kanske väldigt illa, av det som händer i hans liv. Jag vill inte skrämma dig, men du har säkert redan insett att detta kan skada honom mer än för stunden.

    Ditt ex behöver hjälp att hantera sina egna känslor mot dig istället för att låta dem gå ut över sonen. Han har nog inte bättre grepp om tillvaron än så. Men du kan ju inte tvinga honom och föreslår du det finns ju risken att det blir ännu värre.

    Mitt råd till dig är att ringa BVC-psykologen och prata med honom/henne för att få råd och stöd. Kanske kan du få honom/henne att ringa upp ditt ex och prata med honom över den oro som du känner för ert barn. Jag lyckades med det och det hjälpte väl inte till dagen efter, men ganska snabbt.
  12. 6
    Då har jag ett förslag Jag är ingen barnpsykolog, men det behövs ingen sådan för att lista ut att er son far direkt illa, kanske väldigt illa, av det som händer i hans liv. Jag vill inte skrämma dig, men du har säkert redan insett att detta kan skada honom mer än för stunden.

    Ditt ex behöver hjälp att hantera sina egna känslor mot dig istället för att låta dem gå ut över sonen. Han har nog inte bättre grepp om tillvaron än så. Men du kan ju inte tvinga honom och föreslår du det finns ju risken att det blir ännu värre.

    Mitt råd till dig är att ringa BVC-psykologen och prata med honom/henne för att få råd och stöd. Kanske kan du få honom/henne att ringa upp ditt ex och prata med honom över den oro som du känner för ert barn. Jag lyckades med det och det hjälpte väl inte till dagen efter, men ganska snabbt.
  13. Medlem sedan
    May 2005
    #7

    Har även en fråga

    Har ni avtal eller dom om umgänget? EV eller GV?
  14. 7
    Har även en fråga Har ni avtal eller dom om umgänget? EV eller GV?
  15. Anna
    #8

    Vi har

    gemensam vårdnad och går just nu på sk samarbetssamtal, vi har gått tre gånger och allt har bara blivit värre. Jag är lugn och hjälpsam men exet känner sig både trängd samt ratad av sonen och mår sämre och sämre. Jag känner mig nu tvungen att säga stopp för min sons skull, men exet kommer att bli ännu värre. Han är dessutom min enda chans till avlastning, jag har inga släktingar i närheten... Vi började på samarbetssamtal för att exet kräver att sonen ska börja sova hos honom på helgerna.
  16. 8
    Vi har gemensam vårdnad och går just nu på sk samarbetssamtal, vi har gått tre gånger och allt har bara blivit värre. Jag är lugn och hjälpsam men exet känner sig både trängd samt ratad av sonen och mår sämre och sämre. Jag känner mig nu tvungen att säga stopp för min sons skull, men exet kommer att bli ännu värre. Han är dessutom min enda chans till avlastning, jag har inga släktingar i närheten... Vi började på samarbetssamtal för att exet kräver att sonen ska börja sova hos honom på helgerna.
  17. Ingela
    #9

    Ville bara skriva att jag

    är också i samma situation. År ut och år in... Jag har inga konkreta råd att ge dig tyvärr. Jag har en 5-åring och jag trodde verkligen att det skulle ha gett med sig vid det här laget. Men nu börjar jag misströsta om ifall det någonsin kommer att bli bättre. Jag hoppas att du får fler svar.
  18. 9
    Ville bara skriva att jag är också i samma situation. År ut och år in... Jag har inga konkreta råd att ge dig tyvärr. Jag har en 5-åring och jag trodde verkligen att det skulle ha gett med sig vid det här laget. Men nu börjar jag misströsta om ifall det någonsin kommer att bli bättre. Jag hoppas att du får fler svar.
  19. Medlem sedan
    May 2005
    #10

    Kan förstå att det blir värre

    Ditt ex ställs ju inför saker som han förmodligen inte vill kännas vid. Det är jobbigt. Det är också nödvändigt. Det är han som sätter tonen för umgänget och han skulle behöva läsa hemläxan om hur barn fungerar. Du och jag kan tycka att det är sunt förnuft, men i verkligheten är det inte det för alla.

    Han kan inte tvinga barnet. Han skapar bara otrygghet. För varje gång han bär iväg barnet skrikande så blir det värre.

    Börja ställ frågor till honom. Vad vill han? Hur vill han att hans barn ska ha det? Vilken relation vill han att barnet ska ha till honom? Etc.

    Sedan är det en balansgång mellan att ställa krav och uppmuntra och den är inte alltid lätt.
  20. 10
    Kan förstå att det blir värre Ditt ex ställs ju inför saker som han förmodligen inte vill kännas vid. Det är jobbigt. Det är också nödvändigt. Det är han som sätter tonen för umgänget och han skulle behöva läsa hemläxan om hur barn fungerar. Du och jag kan tycka att det är sunt förnuft, men i verkligheten är det inte det för alla.

    Han kan inte tvinga barnet. Han skapar bara otrygghet. För varje gång han bär iväg barnet skrikande så blir det värre.

    Börja ställ frågor till honom. Vad vill han? Hur vill han att hans barn ska ha det? Vilken relation vill han att barnet ska ha till honom? Etc.

    Sedan är det en balansgång mellan att ställa krav och uppmuntra och den är inte alltid lätt.

Liknande trådar

  1. Vill inte till pappa
    By Anonym in forum Ensamförälder
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2012-06-05, 23:16
  2. Hon vill inte till sin pappa!!
    By jasika in forum Ensamförälder
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-08-21, 09:12
  3. Barnen vill inte till pappa
    By Jobbig sommar.. in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-06-01, 21:36
  4. 11 åring som inte vill till pappa
    By G in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-03-30, 14:41
  5. När barnet inte vill till pappa?
    By Hur ska man göra! in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-02-03, 09:44
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar