5 minuters-metoden?

[-Emla-]

Jag vill börja med att betona att jag INTE planerar att sätta in några sov-metoder på min lille.

Vet att det kan gå hett till på sömnsnacket så min mening är inte att dra igång världens debatt om vad som är rätt eller fel, även fast jag har min bestämda åsikt *s*
Har träffat en del mammor (ej januarimammor) på sista tiden och diskuterat sömn av äldre barn än våra (ett par månader äldre iaf) där det verkar vara jättevanligt med 5 minutersmetoden.
Lite för vanligt t.om..

Är det BARA jag som inte skulle klara av att låta Charlie ligga och sgråta hysteriskt i 5 minuter utan att gå in och trösta och ta upp?
Aldrig i mitt liv säger jag bara..

Hur kommer ni att göra? Eller snarare..kommer ni att försöka med något när våra bebisar blir lite äldre?
Här tar vi det bara som det kommer just nu, jag planerar inte, sover han så sover han, om inte så får han väl en tutte i munnen, så strukturerad är jag :)

Svara hellre anonymt än inte alls ifall det är ett känsligt ämne, jag är bara intresserad av hu ni resonerar.

Kram.

[Helene o Saga]

Det är väl som med amningen det här, mycket starka känslor och åsikter hos folk...

Jag är väl som du just nu, jag tar det som det kommer, hon sover när hon vill ändå...

Jag skulle inte klara att låta henne ligga o skrika hjärtskärande, har dock börjat lägga ner henne när hon är övertrött och plockar inte upp henne om det bara är gnäll, då hon ibland lyckas somna då av sig själv(endast kvällstid dock)

[-Emla-]

..jag plockar inte helelr upp direkt om han bara ligger och kinkar, oftast så hör man ju hur \"allvarligt\" det är, C somnar också om ibland av sig själv så man behöver inte plocka upp jämt..

Och visst är det som med amningen, mycket åsikter, men jag gillar att höra andras resonemang..:)
Det finns ju inget \"rätt eller fel\" bara personliga åsikter :)

[tårtmamman]

ledsen när jag inser att det är så vanligt. I min föräldragrupp (när jag fick Torsten)låste mammorna in sig på toaletten och grät medan de körde den metoden... är det vettigt att utsätta sitt barn för något som hela kroppen skriker är fel? Usch! Det enda de lär sig är att det inte är någon idé att skrika för ingen bryr sig... JAg vet att jag retar upp många nu, men i det här fallet bjuder jag på det.

[Sara med T & S]

dig, jag skulle aldrig medvetet lämna något av mina barn ensamt när de gråter. Jag tror inte på den metoden alls!! Sen beror det väl lite på hur man tillämpar fem-minutersmetoden, det finns ju gradskillnader!! Endel lägger ju sina barn skrikande och stänger dörren och låter dem skrika i panik därinne tills det blir tyst medan endel kanske låter barnet ligga och gny lite i sin säng utan att ta upp, men visar hela tiden att man finns i närheten och går in och lugnar med jämna mellanrum.

Men som sagt, att helt lämna barnet fysiskt och psykiskt, längre stunder, när det skriker ser jag som helt galet. Visst , barnet kanske blir tyst men det ser jag snarare som en förlust än en seger eftersom jag tror det betyder att barnet gett upp sina försök att be föräldrarna om hjälp när det är oroligt eller ledset.Och det blir ingen bra grund för framtiden.

Men när barnet är lite större tror jag det blir viktigt att man ger utrymme för barnet att själva hantera sin frustration - men i lagom doser. Fem minuter själv i paniktillstånd är för mycket enligt mig. Svammel svammel hoppas du föstår vad jag menar!

[Basio]

kommer vi nog göra. Vigor var väldigt lätt vad gällde sömnen, han sov hela nätterna utan mat vid 2 månader. men vi körde faktiskt en variant av femminutersmetoden på honom då han var omkring 7-8 månader. Vi ville att han skulle kunna somna själv. Men han skrek aldrig hysteriskt. Han tyckte (och tycker fortfarande) om att sova och låg väl och gnydde lite men somnade inom en halvtimme själv. Det funkade jättebra och nu kan vi lägga honom och gå därifrån och så somnar han själv utan några protester.

Elmer är inte lika förtjust i att sova som Vigor, men redan nu tränar jag honom på att somna själv. Jag sitter hos honom utan att göra någonting, bara så att han vet att jag är där. Så småningom hoppas jag att jag ska kunna gå ifrån honom när han är vaken utan att han ska bli ledsen.

Jag tror inte på att det fungerar med hysteriskt skrikande barn, men är barnet bara argt eller litet ledset tycker jag det är ok. Jag har lärt mig att veta vad barnens skrik betyder och hör lätt om de bara är arga och sura för att de inte får det de vill eller om de är rädda eller ledsna tex.

Femminutersmetoden funkade bra på Vigor, men jag tror inte den fungerar på Elmer så då får vi hitta på något annat. Det gäller att känna efter vad som fungerar för en själv och ens barn tycker jag.

[frkJenny]

Det här blir långt för det är lika mycket -eller mer- ett sätt för mig själv att sätta ord på mina tankar som det är att berätta om hur jag tänker :o) Så det blir nog dessutom lite osammanhängande på sina ställen:

Jag tror ju fullt och fast på att det är bra och naturligt att sova nära och få sina behov tillfredsställda oavsett tid på dygnet. Och jag upplever att Benjamin har ett behov av att vara nära oss även på natten. (Speciellt märktes detta i början då han verkligen ville sova PÅ mig. Genom att vi tillfredsställt detta har han i egen takt kunnat dra sig tillbaka och har rätt mycket luft emellan sig och oss nu jämfört med i början).

Det han har fysiskt behov av kanske inte egentligen är att sova nära utan snarare av allt det som han får genom att sova nära, det hjälper oss just nu att uppfylla flera av de grundläggande fysiska behov han har; av kärlek, närhet, trygghet, mat, sömn... Och jag tror att Benjamin känner sig trygg och mår bra för att han VET att hans behov blir tillfredsställda samtidigt som han nog inte uppfattar det som flera skilda behov som tillfredsställs utan snarare som att han helt enkelt behöver sova nära för att känna sig trygg och må bra…

Och med den utgångspunkten är det otänkbart för mig att genomföra någon 5-minutersmetod.
Jag tror helt enkelt att hans upplevelse av att inte få sova nära när han upplever det som ett behov är att han tror att jag och hans pappa slutat tillfredsställa hans behov och istället överlåtit åt honom att själv tillfredsställa dem, vilket jag tror i sin tur leder till otrygghet eftersom jag ser det som att vetskapen av att behoven blir tillfredsställda leder till trygghet… (lite cirkelresonemang kanske, men bara för att försöka göra det lite tydligare)

OM jag får behov av att lära Benjamin sova i egen säng (Eg. lära honom att han kan känna sig trygg och att hans behov blir tillfredsställda även om han sover i en egen säng) så skulle jag istället satsa på att ge honom erfarenheter av att känna sig trygg även på andra sätt än att sova nära; att steg för steg visa honom att jag kan tillfredsställa hans behov på andra sätt än det han hittills upplevt som enda sättet…

Blev det jättesnurrigt?

[sofiealva]

Nä, jag skulle inte klara av 5 minutersmetoden. Med Lukas som INTE sov bra stod vi och vaggade och sjöng för honom tills han var nästan 2 år....(han är inte så stor så det var inte olidligt tungt men nästan). Det kunde bli ganska många ggr på en dag.

Alva kan inte heller somna själv så det blir antingen att hon somnar i famnen eller i vagnen. Har också börjat stå och vagga henne en del...

Men jag tycker helt klart att det finns ett “sovgråt” som är ganska lugnt och inget som jag bli så stressad av. Det är ju väsensskilt från gallskrik. Att lämna ett gallskrikande barn känns ju helt fel. Igår kände jag iofs för att göra det för Alva var helt omöjlig. Men min instinkt tog väl överhanden och så tog jag upp henne och vaggade en gång till och då kom rapen (!) och sen somnade hon.

Vid gallskrik tror jag inte barnet mår bra men vid “sovgråten” kanske de bara är övertrötta och gråter mest för att somna in?!

Men en sak är i varje fall säker. Alla barn sover ju olika så det är lättare för de med barn som sover bra eller som t ex har en respektive som ställer upp mycket att tycka att man inte ska köra med metoder.

Men om man som förälder känner att man inte står ut så kanske det inte är så konstigt att man försöker med någon metod. Alla är vi ju dessutom olika och en del föräldrar är mer tåliga och uthålliga än andra.

[-Emla-]

..och jag kan nog ärligt säga att jag håller med om det också.
Har också fått förklarat av mig från mammor att dom stod utanför och grät hysteriskt de med när de körde metoden.
Det finns ju en anledning till varför moderinstinkterna säger åt en att plocka upp och trösta barnet då det skriker hysteriskt.
Visst är det skönt med barn som sover hela natten, men inte till vilket pris som helst.
När Charlie somnar vill jag att han skall göra det för att han är trygg och trött, inte av ren utmattning.

[-Emla-]

..jag förstår precis och tycker att du satt bra ord på det hela, instämmer till fullo :)

[-Emla-]

..att du absolut har rät i att barn är ju olika individer och det som fungerar på en funkar inte på alla.

Själv kan jag däremot inte låta Charlie ligga och gråta, för även om han är lite ledsen så vet jag ju att han blir helt lugn om han tröstas, där stjälper 5 minuters metoden för iallafall oss.
Somna själv kan han däremot göra, det har vi också gjort ibland så att man kan lägga ner honom när han är vaken, då somnar han själv om han är trött :)

[-Emla-]

..jag tror iaf att jag förstår vad du menar :)
Att ge dem tryggheten de behöver nu då de vill sova kommer förmodligen ( i mitt huvud) leda till att de så småningom kan sova själva också, för det VET att du kommer och ger din kärlek om de gråter/uppmärksammar :)

[-Emla-]

...när vi pratar hysteriskt gråt och sovgråt som du säger.
Här eskalerar bara sovgråten till hysteriskt om hans behov inte blir tillfredställda.
C ligger inte och halvgnyr och sedan somnar in för jag vet att sätter han igång med sitt gnorkande så påkallar han mit uppmärksamhet och får han den inte blir han arg.

Du har absolut rätt i att vissa klarar av saker bättre än andra vad gäller föräldrars uthållighet.

[Julia+Sanna+snitt3/9]

min syster tillämpade den på sin stora pojk med gott resultat, men som hon sa, det krävde ganska mycket av dem som föräldrar att genomföra det. Sin flicka har de inte behövt göra det med, hon har alltid sovit bra själv.
Vad gäller oss har vi inte ens diskuterat saken, när Sanna ska somna för kvällen gör hon det i vår famn och jag upplever inte det som jobbigt på något sätt. Dock går det ju inte att lägga ned henne för att sova på dagen om det inte är i vagnen, men det är ju inga problem att göra det, och minst en tupplur per dag får hon på min mage, alt i sjalen, för jag vill att vi ska ha den närheten.
Jag har svårt att se mig själv tillämpa femminutersmetoden, jag ser ingen nytta med att låta Sanna ligga och gråta. Jag tror att det kommer falla sig naturligt att hon somnar själv, men än har jag ingen brådska att lära henne det. Hon sover ju i sin vagga på nätterna, det har hon gjort sen hon kom och hon verkar känna sig trygg där. När hon vaknar skriker hon ju inte, utan ligger och jollrar och piper tills jag vaknar och kommer och hämtar henne. Skulle jag märka att hon i någon fas inte vill sova själv så kommer hon givetvis att få sova hos oss.
Undrar om jag fick sagt något egentligen, det är bara lite av mina tankar.

[tidbeck]

När vår stora son Anton var 7mån och vaknade en gång i timme på natten och gallskrek kände vi att något måste göras. Efter samtal med vår BVC sköterska så bestämde vi oss för att prova 5min metoden då både jag och min sambo var helt slutkörda och inte fått sova ut ordentligt på flera månader.

Första kvällen skrek Anton i 45min och andra kvällen 30min för att tredje kvällen somna av sig själv efter 5min utan någon protest och sen dess har vi aldrig haft några problem med hans sovande. Med andra ord kan jag säga att om samma problem med Erik uppstår kommer vi att köra igen.

Visst var det jobbigt att höra sitt barn skrika sig till sömns men då vi inte såg någon annan lösning efter att ha provat allt som finns i sömnreglering så kände vi att det var värt att prova.

Jag förstår er som inte gillar metoden och kan vara ärlig och säga att jag inte heller gjorde det innan vi provade första kvällen men idag är jag glad att vi gjorde det!

[-LillaMy-]

Jag har själv inte kört 5MM men jag får erkänna att jag var bra nära några gånger med Jonna. Metoden som sådan känns för mig instinktivt fel men jag kan ändå inte fördöma de föräldrar som till sist väljer att använda den när de provat allt annat. Jag vet hur totalt förstörd man kan bli av sömnbrist. Det kan få vem som helst att gripa varje halmstrå som erbjuds.

Oftast tror jag inte det handlar om att man tycker det är så jobbigt att barnet inte kan somna själv - såvida det klara av att somna om själv på natten. Men det är väl just där det brukar haverera. Barnet vaknar allt oftare och vill få hjälp med napp, amma, bli buren eller vad det nu kan va och flera gånger har jag hört om fall där barnet vaknat en gång i timmen natten igenom. Oftast är dock de barnen mkt äldre än våra.

Men som sagt. Metoden känns väldigt svår att genomföra och ingen vet väl egentligen hur det påverkar barnet. Fast en gång hörde jag en intressant frågeställning. \"Vad är egentligen en skrikmetod?\" Antingen vaknar barnet 10 ggr/natt och skriker eller så skriker det som besatt en halvimme en kväll, 20 min nästa och sedan inte alls. Total sett skriker ju barnet då mer innan metoden.... Svårt att säga vad som är bäst då.

Jonna sov ju som du vet likt en kratta första halvåret och vi fick till slut ta tag i hennes gruvliga sömnmönster. Utan skrikmetod iofs, men inte utan metod. Vi använde oss av en hemkokt variant av Anna Wahlgren SHN-kuren samt NCSS (No cry sleep solution). Mha detta sover hon sedan 7-8 mån ålder alltid hela nätter, ca 12 timmar utifall att hon inte är sjuk.

Jag kommer inte tveka till att tillämpa sömn-metoder även på Tilde lite längre fram och redan nu försöker jag varsamt vänja henne vid att somna utan bröst eller napp i munnen mha Elisath Pantley\'s (författare av NCSS) gentle-removal-teknik. Jag hoppas verkligen inte jag kommer till den punkten att jag överväger 5MM, men som sagt. If all else fails så är det trots allt bättre med den än med föräldrar och barn som mår fysiskt och psykist dåligt av grav sömnbrist. Det finns alltid en gräns för hur mkt man klarar.

[tårtmamman]

Jag har aldrig reglerat mina barns sömn och de sover ändå. Om det hade varit något viktigt hade jag kanske också letat metoder, men jag förstår inte vitsen med det. Just att det är så jobbigt för barnen och så kan jag inte se att man uppnår något... Jag tycker inte att barn ska lära sig att somna själva. Man kan ha dem hos sig tills de somnar - i vardagsrummet t ex. Förstår att vi tycker olika om det här...

[-LillaMy-]

Frågan är bara vad man gör om barnet helt enkelt inte somnar? Hur mkt man än kramas med dem. Och hur mkt de än får vara med i vardagsrummet. Om man verkligen ser hur övertrött barnet är men ändå inte kan få det att somna. Då tror iaf jag att man behöver finna olika metoder och vägar för att \"lära\" eller \"vänja\" barne vid att koppla bort omvärlden och somna in.

Sen finns det ju alltid två, eller ibland en, föräldrar oxå. Som även de behöver få sova ibland för att orka vara glada och engagerade föräldrar om dagarna. Om man blir väckt en gång i timmen natten igenom så klappar man snart samman.

Och barn behöver ju trots allt sova de med. För de tar ingalunda den sömn de behöver. Eller, ok, det gör ju såklart en del barn men långt ifrån alla. Och outsövda, gnälliga barn som inte orkar ha kul och utvecklas om dagarna är verkligen ingen höjdare. Det märks jätteväl här hemma om Jonna kommit sent i säng. Hon kan köra hur länge som helst på kvällen om det behövs men dagen efter är det kaos.

Alltså... när vi inte reglerare Jonnas sömn så sov hon urkasst (från start, med samsovning och allt) men när vi tog tag i problemet (om än inte med 5MM) så var det som att vända på steken totalt och ut på andra sidan kom en glad unge och utsövda föräldrar!

[Annci m. E&H&D]

Nä vi kommer inte att köra 5 min metoden.

Funderade på det med Elvira men insåg att det skulle vi aldrig stå ut med. När hon var bebis somnade hon med amning och senare buren. Numera somnar hon med en av oss liggande bredvid vilket varit ett litet problem eftersom vi har 2 bebisar att ta hand om också. Sover hela natten gör hon om det inte är nått speciellt.

Harry somnar just nu endera buren eller om jag ligger och ammar honom. Dante somnar i sin säng ibland med napp och ibland utan napp alldeles själv.

Skulle dock kunna tänka mig att pröva NCSS (No cry sleep solution).

[Maria & J]

så säger jag ALDRIG! Det är så jag känner just nu iallafall, men jag vet ju inte hur vi känner i framtiden om det skulle vara så att Jacob inte vill somna alls osv...

Som det ser ut just nu så får Jacob oftast uppmärksamhet av oss på direkten om han är missnöjd och behöver aldrig ligga och skrika. Det skär i mitt mamma hjärta att höra honom ledsen och vill trösta direkt. Han sover när han sover och vi rättar oss efter honom. Nu går ju detta väldigt bra och han sover hyffsat bra på natten och så där.

Det verkar vara ett ganska hett ämne detta med sömnen och om man ska låta barnet skrika osv. Den äldre generationen i min släkt (tex min farmor 79 år och gammelfarmor 102 år) tycker att man definitivt ska låta barnen skrika så att de får \"lufta lungorna\"...?!? Och att man har bebben i sin säng tycker de är helt åt fanders...

Nää, här kommer vi nog inte tillämpa 5 mm men alla får väl göra som de vill och tycker känns bäst för dem.