Pappa vill ha de mindre barnen 2½ vecka, barnen vill vara där 1, max 1½ vecka.
Äldsta barnet, 15 år, åker inte dit alls i sommar.

Nu blir det krig, han vägrar se att det är _barnens_ vilja det handlar om, han tror alltid det är jag som stoppar. Han har barnen knappt alls förutom när det är lov, totalt blir det 3-4 helger per år samt några veckor på sommarlovet och en vecka på jullovet. De delar ett rum på 10 kvm medan sambons barn har varsitt rum på ca 12-16 kvm som står tomma då de bor varannan helg där enbart numer.
Är det konstigt de inte vill dit nu när sommaren står för dörren? JAG tycker inte att det är konstigt, pappa tror som vanligt det är mitt fel alltihop.
Jag har i och för sig inte sagt till barnen denna gång att de _måste_ till pappa utan att de väljer själva, jag tycker att tonåringar kan få bestämma lite mer om detta själva.
Hur länge måste jag stå ut med dessa anklagelser frånpappas sida? Resten av livet? Efter 10 år tycker jag att han borde släppa och gå vidare, men fast han har ny sambo så är han fortfarande arg och sur på mig, vill straffa mig via barnen (därför han inte tar äldsta alls i sommar, jag har ju anmält henne till konfirmationsläger i år så hon är borta hela 3 veckor i sommar, då kunde han inte ha henne alls hos sig)
Hur har ni andra det? Är era x likadana? Eller är det bara jag som har det så här?