Fruktansvärt!
_0702 Februaribarn
  1. Medlem sedan
    Jun 2006
    #1

    Fruktansvärt!

    Så var man då hemma ifrån skolan en aning tidigare idag.

    Sambon ringde och berättade att de hittat svärfar medvetslös ute på gården.
    10 min senare är han död...
    Panik!

    Då jag fortf inte hunnit träffa honom känns det så otroligt tungt när han ofta frågat efter mig och vår lill knodd... Och alltid pratat om "Lappjäntan" man aldrig hunnit få träffa ännu...

    Satt och tänkte tidigare idag om man ändå kanske skulle ha åkt ned i morgon, även
    fast jag har tusen andra saker att göra.
    Och så får man detta besked.

    Bröt ihop mitt i klassrummet och fick världens ångest attack...
    Även fast jag inte träffat karln.. Men just ångesten över att aldrig ha fått träffa honom (fast jag så gärna viljat), och att han längtat så otroligt efter att få träffa sitt kommande barnbarn och svärdotter...

    Att allt kan hänga på en sådan skör tråd... Att allt kan gå så fort...
    Och vad händer nu då? Hur beter man sig?
    Usch, känner mig så liten och hjälplös när sambon sitter där nere med familj och all denna sorg... Och här sitter jag 30 mil bort och vet inte vart jag ska vända mig...

    Usch, tårarna bara rusar ned längs mina kinder.. Och det tycks inte ta stopp! =/
    Känns fruktansvärt tungt att kanske behöva träffa sambons familj för första gången på en begravning av svärfar... Hur beter man sig?
  2. 1
    Fruktansvärt! Så var man då hemma ifrån skolan en aning tidigare idag.

    Sambon ringde och berättade att de hittat svärfar medvetslös ute på gården.
    10 min senare är han död...
    Panik!

    Då jag fortf inte hunnit träffa honom känns det så otroligt tungt när han ofta frågat efter mig och vår lill knodd... Och alltid pratat om "Lappjäntan" man aldrig hunnit få träffa ännu...

    Satt och tänkte tidigare idag om man ändå kanske skulle ha åkt ned i morgon, även
    fast jag har tusen andra saker att göra.
    Och så får man detta besked.

    Bröt ihop mitt i klassrummet och fick världens ångest attack...
    Även fast jag inte träffat karln.. Men just ångesten över att aldrig ha fått träffa honom (fast jag så gärna viljat), och att han längtat så otroligt efter att få träffa sitt kommande barnbarn och svärdotter...

    Att allt kan hänga på en sådan skör tråd... Att allt kan gå så fort...
    Och vad händer nu då? Hur beter man sig?
    Usch, känner mig så liten och hjälplös när sambon sitter där nere med familj och all denna sorg... Och här sitter jag 30 mil bort och vet inte vart jag ska vända mig...

    Usch, tårarna bara rusar ned längs mina kinder.. Och det tycks inte ta stopp! =/
    Känns fruktansvärt tungt att kanske behöva träffa sambons familj för första gången på en begravning av svärfar... Hur beter man sig?
  3. Medlem sedan
    Jul 2006
    #2
    Åh,precis som om du inte har nog med bekymmer!
    Var han gammal och sjuk kan det ju vara en tröst att han dog snabbt o slapp ligga på nåt hem el sjukhus länge,sånt ser ju jag och det önskar man inte sin värsta fiende!
    Du verkar så ensam?
    Har du ingen som du kan prata med och som kan hjälpa dej?
    (när din man inte är hemma alltså!)
    Va det gäller hur du ska bete dej tycker jag bara du ska vara dej själv,jag lovar att dom kommer att tycka om dej som du är och vara måna om dej,så oroa dej inte för det!
    Hoppas det vänder för dej snart så du kan få vara lite glad!
    Många tröste kramar Annelie
  4. 2
    Åh,precis som om du inte har nog med bekymmer!
    Var han gammal och sjuk kan det ju vara en tröst att han dog snabbt o slapp ligga på nåt hem el sjukhus länge,sånt ser ju jag och det önskar man inte sin värsta fiende!
    Du verkar så ensam?
    Har du ingen som du kan prata med och som kan hjälpa dej?
    (när din man inte är hemma alltså!)
    Va det gäller hur du ska bete dej tycker jag bara du ska vara dej själv,jag lovar att dom kommer att tycka om dej som du är och vara måna om dej,så oroa dej inte för det!
    Hoppas det vänder för dej snart så du kan få vara lite glad!
    Många tröste kramar Annelie
  5. Medlem sedan
    May 2000
    #3
    Nämen gumman! Vilket elände! Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete, för att det inte blev av att ni sågs. Det är tråkigt, men så blir det ibland.
    När det gäller begravningen tycker jag att du ska bete dig som du känner, dvs att du är jätteledsen för familjens skull och för er skull och för lillknodden.
    Stora kramar!
  6. 3
    Nämen gumman! Vilket elände! Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete, för att det inte blev av att ni sågs. Det är tråkigt, men så blir det ibland.
    När det gäller begravningen tycker jag att du ska bete dig som du känner, dvs att du är jätteledsen för familjens skull och för er skull och för lillknodden.
    Stora kramar!
  7. Medlem sedan
    Jul 2006
    #4
    Stackare, skickar en bamsekram. Tänker på dig. Kram
  8. 4
    Stackare, skickar en bamsekram. Tänker på dig. Kram
  9. Medlem sedan
    Aug 2002
    #5
    Åh fy så sorgligt! Jag förstår att du är ledsen över att själv inte få träffa honom. Min farfar dog precis innan hans första barnbarnsbarn föddes, det tyckte jag var förfärligt sorgligt så jag förstår vad du menar. Har även läst om ert problem med lägenhetssökande, hoppas att det i alla fall löser sig snart.

    Styrkekramar från Maria!
  10. 5
    Åh fy så sorgligt! Jag förstår att du är ledsen över att själv inte få träffa honom. Min farfar dog precis innan hans första barnbarnsbarn föddes, det tyckte jag var förfärligt sorgligt så jag förstår vad du menar. Har även läst om ert problem med lägenhetssökande, hoppas att det i alla fall löser sig snart.

    Styrkekramar från Maria!
  11. Medlem sedan
    Nov 1999
    #6
    Så tråkigt! Hemskt synd att inte få chansen att lära känna sin svärfar - särskilt när man egentligen borde ha haft chansen. Min mans pappa dog ju redan när min man var 4 år, så han har ju aldrig funnits med i bilden, även om jag ibland önskar att jag kunde ha fått träffa mannen som min svärmor har så härliga berättelser om!

    Hoppas att allt går bra - jag tycker att du ska försöka ta dig till din man - han behöver dig nu, tror jag!
  12. 6
    Så tråkigt! Hemskt synd att inte få chansen att lära känna sin svärfar - särskilt när man egentligen borde ha haft chansen. Min mans pappa dog ju redan när min man var 4 år, så han har ju aldrig funnits med i bilden, även om jag ibland önskar att jag kunde ha fått träffa mannen som min svärmor har så härliga berättelser om!

    Hoppas att allt går bra - jag tycker att du ska försöka ta dig till din man - han behöver dig nu, tror jag!
  13. Medlem sedan
    Jan 2003
    #7

    Skickar en kram

    förlorade min pappa i september knall och fall och det gör fortfarande väldigt ont men livet måste gå vidare. Jag orkar inte tänka på att han aldrig får träffa barnet jag har i magen, han var också glad över graviditeten.
    Man behöver inte bete sig på något speciellt vis i såna här sammanhang, det räcker alldeles tillräckligt att vara sig själv och finnas där som stöd för din sambo.
    Stor kram!!
    <<< styrox m. adrian 3/1-04 och gabriel 25/1-07 >>>
  14. 7
    Skickar en kram förlorade min pappa i september knall och fall och det gör fortfarande väldigt ont men livet måste gå vidare. Jag orkar inte tänka på att han aldrig får träffa barnet jag har i magen, han var också glad över graviditeten.
    Man behöver inte bete sig på något speciellt vis i såna här sammanhang, det räcker alldeles tillräckligt att vara sig själv och finnas där som stöd för din sambo.
    Stor kram!!
  15. Medlem sedan
    Jun 2006
    #8
    Tack alla för era jätte fina inlägg och alla era kramar.
    Har nu legat och vilat i ngn timme och allt känns lite lättare att handskas med.

    Pratade precis med sambon...
    Tar tåget ned till honom det första jag gör i morgon bitti... Hoppas så att allt kommer att gå bra...

    Tack ännu en gång!

    Kramar
  16. 8
    Tack alla för era jätte fina inlägg och alla era kramar.
    Har nu legat och vilat i ngn timme och allt känns lite lättare att handskas med.

    Pratade precis med sambon...
    Tar tåget ned till honom det första jag gör i morgon bitti... Hoppas så att allt kommer att gå bra...

    Tack ännu en gång!

    Kramar
  17. Medlem sedan
    Jun 2006
    #9
    Ja, känns som att allt verkligen är kaos just för stunden...
    Men ngn gång måste det väl ändå ljusna?
    Ne, han var inte speciellt gammal (57år) tyvärr...
    Och skulle väl inte ha hamnat på hemmet än på ett bra tag iaf...
    Jobbar själv inom vården och vet hur skönt det ibland kan vara att få dö sådär knall på fall istället för att hamna på hemmet (iaf när man är gammal och skröplig). Men denna karl hade mkt kvar att uppleva och se innan hans tur var här...
    Just nu känner jag mig otroligt ensam, och har verkligen ångest över hur mötet med alla där nere kommer att vara... Även sambons ex kommer att vara i närheten då även hon sörjer sin gamla svärfar mkt... Hon har tidigare "gett sig på mig" och därför blir oron ännu större när jag vet att hon kommer att vara upp i... =/
    Men som du säger.. Tänker bara försöka vara mig själv, och hoppas på att de gillar det de ser av mig..

    Tack så jätte mkt för ett tröstande inlägg..
    Kram /Nathalie
  18. 9
    Ja, känns som att allt verkligen är kaos just för stunden...
    Men ngn gång måste det väl ändå ljusna?
    Ne, han var inte speciellt gammal (57år) tyvärr...
    Och skulle väl inte ha hamnat på hemmet än på ett bra tag iaf...
    Jobbar själv inom vården och vet hur skönt det ibland kan vara att få dö sådär knall på fall istället för att hamna på hemmet (iaf när man är gammal och skröplig). Men denna karl hade mkt kvar att uppleva och se innan hans tur var här...
    Just nu känner jag mig otroligt ensam, och har verkligen ångest över hur mötet med alla där nere kommer att vara... Även sambons ex kommer att vara i närheten då även hon sörjer sin gamla svärfar mkt... Hon har tidigare "gett sig på mig" och därför blir oron ännu större när jag vet att hon kommer att vara upp i... =/
    Men som du säger.. Tänker bara försöka vara mig själv, och hoppas på att de gillar det de ser av mig..

    Tack så jätte mkt för ett tröstande inlägg..
    Kram /Nathalie
  19. Medlem sedan
    Jun 2006
    #10
    Ne, borde egentligen inte ha dåligt samvete.
    Men det ligger där i bakhuvudet och jag kommer nog inte komma undan känslan av att aldrig fått träffa honom.
    Ja, vi får se hur det blir med begravningen. Hoppas på att kunna få vara med för att på ngt sätt visa min sorg och för att på ngt sätt stötta familjen jag ändå ingår i...

    Kram
  20. 10
    Ne, borde egentligen inte ha dåligt samvete.
    Men det ligger där i bakhuvudet och jag kommer nog inte komma undan känslan av att aldrig fått träffa honom.
    Ja, vi får se hur det blir med begravningen. Hoppas på att kunna få vara med för att på ngt sätt visa min sorg och för att på ngt sätt stötta familjen jag ändå ingår i...

    Kram
  21. Medlem sedan
    Jun 2006
    #11
    Ja, det var verkligen tragiskt! =/
    Känns så ofattbart på ngt vis...
    Vad gäller flytten så är han (svärfar) en av dem som hjälpt sambon otroligt mkt under de dagar han nu varit där nere och letat boende åt oss.
    Och helt plötsligt finns han inte kvar bland oss längre. =/
    Får iaf besked om flera boenden vi sökt senast i morgon. Ska bli skönt att veta om man har tak över huvudet efter nästa vecka.
    Men på ngt vis ska det väl ändå lösa sig...

    Tack för ditt stöttande inlägg och för dina styrkekramar...

    Kram/Nathalie
  22. 11
    Ja, det var verkligen tragiskt! =/
    Känns så ofattbart på ngt vis...
    Vad gäller flytten så är han (svärfar) en av dem som hjälpt sambon otroligt mkt under de dagar han nu varit där nere och letat boende åt oss.
    Och helt plötsligt finns han inte kvar bland oss längre. =/
    Får iaf besked om flera boenden vi sökt senast i morgon. Ska bli skönt att veta om man har tak över huvudet efter nästa vecka.
    Men på ngt vis ska det väl ändå lösa sig...

    Tack för ditt stöttande inlägg och för dina styrkekramar...

    Kram/Nathalie
  23. Medlem sedan
    Nov 1999
    #12
    Det låter som att du gör helt rätt! Hoppas att allt faller på plats när du får träffa sambon och hans familj! kram!
  24. 12
    Det låter som att du gör helt rätt! Hoppas att allt faller på plats när du får träffa sambon och hans familj! kram!
  25. Medlem sedan
    Jun 2006
    #13
    Ja, jag hoppas att mitt val är rätt.
    Försöker sätta mig in i sambons situtation.
    Hade det varit jag som gick i hans kläder så hade jag definitivt viljat ha stöd från den man håller kär.
    Men nog känns det otroligt tungt och nervöst alltid.
    Men får hoppas att det går bra...

    Kram
  26. 13
    Ja, jag hoppas att mitt val är rätt.
    Försöker sätta mig in i sambons situtation.
    Hade det varit jag som gick i hans kläder så hade jag definitivt viljat ha stöd från den man håller kär.
    Men nog känns det otroligt tungt och nervöst alltid.
    Men får hoppas att det går bra...

    Kram

Liknande trådar

  1. Å så fruktansvärt :(
    By marmeglad in forum Ordet är fritt
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2010-04-12, 14:37
  2. Så fruktansvärt!
    By Gizmoo in forum Värme & medkänsla
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2009-08-08, 19:32
  3. Fruktansvärt kul:D
    By ♥Helena♥ in forum _0803 Marsbarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-08-10, 08:43
  4. så fruktansvärt....
    By annahpo in forum _0610 Oktoberbarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-12-30, 18:22
  5. Men, så fruktansvärt...
    By Jica in forum _0507 Julibarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-12-04, 19:42
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar