Funderingar kring X

[Den nya]

Min sambo har ett X som han inte kommer överens med. Hon ringer och skäller på honom om saker som är helt felaktiga. Hon påstår saker som inte stämmer så han går i taket och försvarar sig. Det blir en massa skrik och bråk i telefon. Min sambo har de senaste månaderna tydligt markerat för henne att det är han och jag, och att hon är ute ur leken så att säga. Tror han känner att han vill "hämnas" för att hon var otrogen för 8 år sen. Han är fortfarande väldigt arg över det. Han är inte speciellt trevlig mot henne heller ska väl tilläggas, men det är alltid hon som söker upp honom och skäller.

Hon bråkar även med ett av deras gemensamma barn som är väldigt lik pappan och har själv sagt att hon har svårt att särskilja dem, när hon är arg på pappan så går det ut över det här barnet. Det har gått så långt att barnet nu bor hos oss på heltid.

Jag och sambon har det här året fått barn ihop och vi pratar om att köpa ett stort hus, vilket då blir några mil ifrån den här mamman.

Hon har en pojkvän som efter 2 års förhållande sagt till henne att han vill ha barn, hon vill absolut inte ha fler barn, så det knakar nog lite (spekulation).

Ska försöka komma till det jag funderar kring också...

Jag får för mig att ju mer det blir han och jag, desto jobbigare blir hon. Nu har de varit skilda i 8 år men kan det vara så att hon känner sig bortpuffad "på riktigt" nu när han skaffat en ny familj? Och att hon saboterar för honom för att han inte ska få gå vidare utan henne? Alltså, det är länge sen de skildes och det kommer aldrig bli de två igen, men det kanske ändå känns bättre att han är singel än att han har en ny?

Vill bara ventilera lite, kanske det är jag som är nojjig eller överkänslig. Är det nån som känner igen sig i den här situationen? Eller är jag kanske helt fel ute? Orkar ni tänka med mig?

[~Trixie~]

det är nästan omöjligt att ge ett var på den frågan utan att ha pratat med alla inblandade. Ni har säkerligen en hel del olika versioner av samma sak, så brukar det vara.

Rent spontant har jag lite svårt att hon skulle bli extra sur nu efter 8 år. Det kanske mer handlar om en irritation om att hennes eget förhållande knakar (om det nu är så).

Om nu inte din sambo och hans x talat ut ordentligt tidigare kanske det är dax för det nu. Antingen ett samtal på tumanhand där dom har skrivit ner saker som är viktiga för dem eller att träffas hos familjerådgivningen där en 3e part kan sitta med så att diskussionen blir någorlunda sansad.

Det var mina tankar det.

[marib]

gjort för länge sdan. Har han bara "hållit henne på halser" i sju år innan han markerar så förstår jag hennes reaktion.

Och har han behov av att hämnas för en åtta år gammal otrohet så skulle nog JAG fundera över om känslorna verkligen var slut.
För är de slut så bryr man sig inte.

Betr barnet så har ni nog gjort rätt, definitivt inte ok av mamman att ta ut ev hämd på barnet. Eloge för det.

Personligen så skulle jag undvika kontakt öht, med en person som skulle få mig att må så dåligt så jag kände behov av att gapa och skrika.
Det är aldrig nån bra lösning för nån. För att inte tala om ev partners och barn som ska behöva lyssna på eländet. Brev rekommenderas.

Mina åsikter

[Den nya]

Vad jag förstår så har de aldrig talat ut. Knappt att de pratar med varandra och nu går det mesta via barnen som hunnit bli tonåringar. Värdelöst!

Du kanske har rätt, hon brukar visst vara extra jobbig när hon inte har någon karl.

Tack för dina tankar.

[Den nya]

Det jag tror är kvar är sveket och hatet. Tyvärr verkar han inte ha bearbetat utan bara stängt av. Han söker sällan upp henne, men hon ringer ibland och då reagerar han så kraftigt. Känns inte sunt alls.

Hon ringde för några år sen och ville försonas men han vägrade.

Han har inte haft någon sambo under de här åren så han har väl aldrig känt något behov av att markera.

Tack för ditt svar.