Sonens kvällsrutiner har helt ballat ur på sistone. Under julledigheten lade han sig (dvs vi lade honom) senare och senare och till slut började hans sänggående närma sig nio, och ibland somade han inte förrän halv tio eller 10. Vi satt i evigheter i hans rum och höll honom i handen och när det verkade som han sov och vi gick ut började han storgråta och ropa på oss, och då gick vi in igen och så började det om igen... Han är definitivt ingen morgonmänniska (mammas pojke) och sover ibland till nio på morgonen om vi inte väcker honom (om vi inte måste till jobbet väcker vi ALDRIG honom på morgonen). Nu har vi tröttnat på att han kör med oss (eller kanske på att vi låter oss köras med) och på det faktum att vi aldrig har några kvällar fär oss själva. Igår körde vi den hårda linjen. I säng vid 8 (planen är att ta tillbaka sänggåendet till halv åtta) och dessförinnan förklarade vi noga att mamma och pappa måste också vila, och han ska inte gråpta och inte ropa på oss att vi ska komma och hålla handen. Han grät när vi sa det, men sen efter att vi sjungit godnattvisan och lagt honom smågrät han lite i 10 minuter, ropade inte på oss och somnade efter en kvart. Likadant var det ikväll. Kan det verkligen ha varit så lätt? Varför har vi hållt på och lägga honom genom att sitta i hans rum och hålla handen i evigheter? Undra hur länge detta kommer att fungera...
1
Kan det vara så lätt? Sonens kvällsrutiner har helt ballat ur på sistone. Under julledigheten lade han sig (dvs vi lade honom) senare och senare och till slut började hans sänggående närma sig nio, och ibland somade han inte förrän halv tio eller 10. Vi satt i evigheter i hans rum och höll honom i handen och när det verkade som han sov och vi gick ut började han storgråta och ropa på oss, och då gick vi in igen och så började det om igen... Han är definitivt ingen morgonmänniska (mammas pojke) och sover ibland till nio på morgonen om vi inte väcker honom (om vi inte måste till jobbet väcker vi ALDRIG honom på morgonen). Nu har vi tröttnat på att han kör med oss (eller kanske på att vi låter oss köras med) och på det faktum att vi aldrig har några kvällar fär oss själva. Igår körde vi den hårda linjen. I säng vid 8 (planen är att ta tillbaka sänggåendet till halv åtta) och dessförinnan förklarade vi noga att mamma och pappa måste också vila, och han ska inte gråpta och inte ropa på oss att vi ska komma och hålla handen. Han grät när vi sa det, men sen efter att vi sjungit godnattvisan och lagt honom smågrät han lite i 10 minuter, ropade inte på oss och somnade efter en kvart. Likadant var det ikväll. Kan det verkligen ha varit så lätt? Varför har vi hållt på och lägga honom genom att sitta i hans rum och hålla handen i evigheter? Undra hur länge detta kommer att fungera...
Vara rutiner ar oxa helt borta och barnen ar vakna mycket langre an vanligt och sover langre pa morgonen, inte bra men svart att bryta da de inte somnar pa kommande.
2
Vara rutiner ar oxa helt borta och barnen ar vakna mycket langre an vanligt och sover langre pa morgonen, inte bra men svart att bryta da de inte somnar pa kommande.
Gör de någonting på kommado? Inte mitt barn iallafall. Om vi lyckas få sovandet att fungera (och då menar jag både nattningen och att han inte ska vakna på nätterna) ska vi tag tag i ätandet sen. Han brukar inte vilja äta hemma alls. tur han går på dagis annars skulle han väl svälta stackarn.
I ert fall är det ju inte så konstigt att rutinerna är väck. Hur går det med att settle in? Letar ni hus än eller väntar ni på att sälja det ni har i B?
3
Gör de någonting på kommado? Inte mitt barn iallafall. Om vi lyckas få sovandet att fungera (och då menar jag både nattningen och att han inte ska vakna på nätterna) ska vi tag tag i ätandet sen. Han brukar inte vilja äta hemma alls. tur han går på dagis annars skulle han väl svälta stackarn.
I ert fall är det ju inte så konstigt att rutinerna är väck. Hur går det med att settle in? Letar ni hus än eller väntar ni på att sälja det ni har i B?
Det gar val sa dar och settla in (finns det ngt bra svenskt ord kanske?) det ar ju mycket saker overallt men det far ga ett tag. Vi har inte borjat leta hus an da vi avvaktar tills vi vet vad min man ska pyssla med.
4
Oh ja, allt annat an sovandet
Det gar val sa dar och settla in (finns det ngt bra svenskt ord kanske?) det ar ju mycket saker overallt men det far ga ett tag. Vi har inte borjat leta hus an da vi avvaktar tills vi vet vad min man ska pyssla med.
jo, det kan nog faktiskt vara så lätt. Så länge ni sitter med honom har han ju sällskap, och vill inte alls sova. När han är själv blir han uttråkad och då somnar man efter ett tag.
H rätt lätt att lägga, men hon vaknar desto mer på natten - massor av promenade till vårt sovrum, och mycket: varför tar det så lång tid innan det blir morgon? mamma jag är jättehungrig! mamma, jag vill ligga och gosa....men jag ger inte upp hoppet om en natt med ostörd sömn, kanske om tio år eller så
Hihi jo, det kan nog faktiskt vara så lätt. Så länge ni sitter med honom har han ju sällskap, och vill inte alls sova. När han är själv blir han uttråkad och då somnar man efter ett tag.
H rätt lätt att lägga, men hon vaknar desto mer på natten - massor av promenade till vårt sovrum, och mycket: varför tar det så lång tid innan det blir morgon? mamma jag är jättehungrig! mamma, jag vill ligga och gosa....men jag ger inte upp hoppet om en natt med ostörd sömn, kanske om tio år eller så
Hoppas det håller i sig för er med sonens förbättrade nattningsvanor.
Här har vi kämpat i snart 1 1/2 år med att få yngste sonen att sova på kvällarna. Periodvis har det varit bättre, men det är sällan vi får en helt lugn kvâll sjâlva. Plötsligt tittar ett litet huvud fram bakom dörren och sen kommer han skuttande in i vardagsrummet, pigg som en mört.
Vi har försökt allt, men han är så envis att inget riktigt biter på honom.
Just nu är det extra jobbigt eftersom han haft ont i magen snart hela veckan och kommit upp på nâtterna då han väl somnat.
Hade en liknande period med äldste sonen, men med honom gick det över på två månader.
Barn är som sagt väldigt olika och det är inte mycket man kan göra mer än att försöka.
Hoppas ni får era lugna kvällar tillbaka snart igen, för det är verkligen jobbigt att tvingas ha det så här på lång sikt.
7
Hoppas det håller i sig för er med sonens förbättrade nattningsvanor.
Här har vi kämpat i snart 1 1/2 år med att få yngste sonen att sova på kvällarna. Periodvis har det varit bättre, men det är sällan vi får en helt lugn kvâll sjâlva. Plötsligt tittar ett litet huvud fram bakom dörren och sen kommer han skuttande in i vardagsrummet, pigg som en mört.
Vi har försökt allt, men han är så envis att inget riktigt biter på honom.
Just nu är det extra jobbigt eftersom han haft ont i magen snart hela veckan och kommit upp på nâtterna då han väl somnat.
Hade en liknande period med äldste sonen, men med honom gick det över på två månader.
Barn är som sagt väldigt olika och det är inte mycket man kan göra mer än att försöka.
Hoppas ni får era lugna kvällar tillbaka snart igen, för det är verkligen jobbigt att tvingas ha det så här på lång sikt.
Håller tummarna. Våra rutiner efter sverigevistelsen är också ur led... Våra barn som normalt lägger sig 7 halv 8, gick och lade sig mellan 10 och 12. Direkt när vi kom hem införde vi vanlig läggningstid och de har varit lugna och tysta och somnat (inte direkt men nästan). Det underliga är att de inte börjat vakna tidigare på mornarna än (ok det är två morgnar..) De har sovit till 10 både igår och idag...
Hoppas som sagt att sonen fattar galoppen. Jag är ju av den "hårda" sorten och har aldrig suttit bredvid men har också hjälpt kompisar som haft svårt att få barn att sova med lyckade utgångar. Men vissa barn fattar fortare än andra (eller är mindre envisa - vad vet jag *s')
8
Håller tummarna. Våra rutiner efter sverigevistelsen är också ur led... Våra barn som normalt lägger sig 7 halv 8, gick och lade sig mellan 10 och 12. Direkt när vi kom hem införde vi vanlig läggningstid och de har varit lugna och tysta och somnat (inte direkt men nästan). Det underliga är att de inte börjat vakna tidigare på mornarna än (ok det är två morgnar..) De har sovit till 10 både igår och idag...
Hoppas som sagt att sonen fattar galoppen. Jag är ju av den "hårda" sorten och har aldrig suttit bredvid men har också hjälpt kompisar som haft svårt att få barn att sova med lyckade utgångar. Men vissa barn fattar fortare än andra (eller är mindre envisa - vad vet jag *s')
Ja, så lätt är det!
Vår son har stenhårda rutiner och vi har väldigt sällan problem med läggningen, just för att samma sak sker varje kväll: kvällsmat, barnprogram, pyjamas, tandborstning, läggning med bokläsning och sång, puss och kram och god natt. Det har funkat sen han var 9 månader gammal, han är 4,5 år nu. Han har ALDRIG gått ur sängen, bara ropat på oss någon gång när han inte kunnat somna och då brukar vi låta honom komma upp en stund igen. Visst har han haft faser med mardrömmar osv. och då har vi låtit honom sova hos oss, men oftast försvinner de av sig själva.
I vår uppfostran har fasta rutiner varit A och O, i alla lägen. T.ex. tjatar vår son aldrig om godis, han får äta det han vill på lördagar och det är han nöjd med. Visst, december förstör mycket, och efter jul måste jag medge att rutinerna var rubbade, men det tar oftast bara några dagar att hamna på rätt spår igen.
Hoppas att ni får in en bra rutin nu, det är verkligen lättare att slippa hålla handen när barnet ska somna.
Hälsningar,
Kristina i Tyskland
9
Ja, så lätt är det!
Vår son har stenhårda rutiner och vi har väldigt sällan problem med läggningen, just för att samma sak sker varje kväll: kvällsmat, barnprogram, pyjamas, tandborstning, läggning med bokläsning och sång, puss och kram och god natt. Det har funkat sen han var 9 månader gammal, han är 4,5 år nu. Han har ALDRIG gått ur sängen, bara ropat på oss någon gång när han inte kunnat somna och då brukar vi låta honom komma upp en stund igen. Visst har han haft faser med mardrömmar osv. och då har vi låtit honom sova hos oss, men oftast försvinner de av sig själva.
I vår uppfostran har fasta rutiner varit A och O, i alla lägen. T.ex. tjatar vår son aldrig om godis, han får äta det han vill på lördagar och det är han nöjd med. Visst, december förstör mycket, och efter jul måste jag medge att rutinerna var rubbade, men det tar oftast bara några dagar att hamna på rätt spår igen.
Hoppas att ni får in en bra rutin nu, det är verkligen lättare att slippa hålla handen när barnet ska somna.
By SaltaSally *alias pucko* in forum Provrörsbefruktning - IVF
Svar: 16
Senaste inlägg: 2006-03-08, 19:15
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Inte mitt barn iallafall. Om vi lyckas få sovandet att fungera (och då menar jag både nattningen och att han inte ska vakna på nätterna) ska vi tag tag i ätandet sen. Han brukar inte vilja äta hemma alls. tur han går på dagis annars skulle han väl svälta stackarn.
