Hon vill inte till sin pappa!!
Ensamförälder
  1. Medlem sedan
    Nov 2005
    #1

    Hon vill inte till sin pappa!!

    Jag har levt ensam med min dotter i 12 år, hon är snart 13 nu. Hon har alltid varit hos sin pappa varannan helg. Jag har alltid velat att hon skulle få träffa honom mer, vilket jag förklarat för honom många många gånger. Inte för att jag ska få "ledigt", utan för deras relations skull.

    Trots att jag i 10 år bodde kvar i "hans" stad för deras relations skull så såg han inte till att träffa henne mycket oftare än varannan helg i alla fall. Jag tyckte att han fått sin chans och brännt sina broar, så jag flyttade till en stad ca 15 mil därifrån (för att min familj bor här). Han träffar henne inte mindre nu än innan vi flyttade, hon åker tåg varannan helg.

    Jag bryr mig inte om honom, men tycker så synd om henne! Han är snäll mot henne och jag vet att hon har det bra när hon är där, med hans nya familj (2 småsyskon har hon fått). Men hon åker dit av ren plikt! Hon har nog kännt så länge, men först nu börjar hon berätta för mig. Hon mailar och sms:ar att hon längtar hem och vill åka hem nästan varje gång. "men det kan jag bara inte, för vad ska jag säga till pappa? Han skulle bli jätteledsen".

    Jag får absolut inte säga något till honom för min dotter, hon är så lojal mot honom. Om han bara visste vilken guldklimp han har! Han tar henne så för given... att hon ska ta tåget på fredan när hon är så trött... och han möter henne inte ens vid hållplatsen..

    Jag har sån lust att be honom dra åt hvete, tycker han utnyttjar hennes lojalitet, utan att ens fatta att han gör det. Men jag kan bara inte prata med honom, det skulle vara att bryta hennes förtroende, hon skulle bli jättesårad och besviken på mig. Men jag vet inte vad jag ska göra! Hon kan ju inte sitta där och bara längta hem hela tiden. Hur jag än gör så kan jag inte hjälpa henne, känner sån vanmakt och lider verkligen med henne.

    Antagligen orkar ingen läsa det här.. det blev visst långt... Fick i alla fall skriva av mig, fast det är ju HJÄLP jag vill ha! Måste väl finnas någon mer som har det som jag??
  2. 1
    Hon vill inte till sin pappa!! Jag har levt ensam med min dotter i 12 år, hon är snart 13 nu. Hon har alltid varit hos sin pappa varannan helg. Jag har alltid velat att hon skulle få träffa honom mer, vilket jag förklarat för honom många många gånger. Inte för att jag ska få "ledigt", utan för deras relations skull.

    Trots att jag i 10 år bodde kvar i "hans" stad för deras relations skull så såg han inte till att träffa henne mycket oftare än varannan helg i alla fall. Jag tyckte att han fått sin chans och brännt sina broar, så jag flyttade till en stad ca 15 mil därifrån (för att min familj bor här). Han träffar henne inte mindre nu än innan vi flyttade, hon åker tåg varannan helg.

    Jag bryr mig inte om honom, men tycker så synd om henne! Han är snäll mot henne och jag vet att hon har det bra när hon är där, med hans nya familj (2 småsyskon har hon fått). Men hon åker dit av ren plikt! Hon har nog kännt så länge, men först nu börjar hon berätta för mig. Hon mailar och sms:ar att hon längtar hem och vill åka hem nästan varje gång. "men det kan jag bara inte, för vad ska jag säga till pappa? Han skulle bli jätteledsen".

    Jag får absolut inte säga något till honom för min dotter, hon är så lojal mot honom. Om han bara visste vilken guldklimp han har! Han tar henne så för given... att hon ska ta tåget på fredan när hon är så trött... och han möter henne inte ens vid hållplatsen..

    Jag har sån lust att be honom dra åt hvete, tycker han utnyttjar hennes lojalitet, utan att ens fatta att han gör det. Men jag kan bara inte prata med honom, det skulle vara att bryta hennes förtroende, hon skulle bli jättesårad och besviken på mig. Men jag vet inte vad jag ska göra! Hon kan ju inte sitta där och bara längta hem hela tiden. Hur jag än gör så kan jag inte hjälpa henne, känner sån vanmakt och lider verkligen med henne.

    Antagligen orkar ingen läsa det här.. det blev visst långt... Fick i alla fall skriva av mig, fast det är ju HJÄLP jag vill ha! Måste väl finnas någon mer som har det som jag??
  3. Medlem sedan
    Jan 2000
    #2

    Jo, du kan hjälpa!

    Dottern är så stor så du borde verkligen peppa henne till att prata med pappan om att hon inte vill dit mer!

    Rent lagligt så kan hon även vägra att åka dit.... Dvs du kan inte ens tvinga henne och inte pappan heller. Det är nämligen så att om man nått en viss ålder (förr 12 år -nu gäller en annan siffra) så kan man anses så mogen och förståndig så att man förstår konsekvenserna av att inte åka till sin UF och trots att UF kanske kräver umgänge så finns det inte någon domstol som kommer att verkställa hämtning med hjälp av polisen.

    MEN innan du sätter allt detta i verket - försök att få pappan att inse - på något sätt - att tösen själv har valt detta. Kan ni sitta ner alla tre och prata så vore det perfekt!

    Försök även - vilket är superviktigt! att få tösen att förstå att det handlar om HENNE - att det är hon som inte vill just nu och peppa henne i det beslutet. Att det inte är bra att göra saker mot sin vilja för då mår man sämre osv.

    Säg att du tycker att ni måste prata om detta med pappan, det är INTE att svika hennes förtroende. Be tösen om olika strategier/förslag på HUR ni skulle kunna göra. Då är hon delaktig och du behöver inte ha dåligt samvete. Hon kanske har förslag på hur ett nytt umgänge med papan skulle kunna se ut.

    Du måste även prata med henne om hennes (halv)syskon... Att de finns hos pappan och att hon tänker efter riktigt noga och förstå att ju mindre hon åker till pappan - desto sämre kontakt får hon med dem. Är hon villig att ha det så?

    PEPPA TÖSEN och jag tror att hon och du kommer att fixa detta!
    "Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
  4. 2
    Jo, du kan hjälpa! Dottern är så stor så du borde verkligen peppa henne till att prata med pappan om att hon inte vill dit mer!

    Rent lagligt så kan hon även vägra att åka dit.... Dvs du kan inte ens tvinga henne och inte pappan heller. Det är nämligen så att om man nått en viss ålder (förr 12 år -nu gäller en annan siffra) så kan man anses så mogen och förståndig så att man förstår konsekvenserna av att inte åka till sin UF och trots att UF kanske kräver umgänge så finns det inte någon domstol som kommer att verkställa hämtning med hjälp av polisen.

    MEN innan du sätter allt detta i verket - försök att få pappan att inse - på något sätt - att tösen själv har valt detta. Kan ni sitta ner alla tre och prata så vore det perfekt!

    Försök även - vilket är superviktigt! att få tösen att förstå att det handlar om HENNE - att det är hon som inte vill just nu och peppa henne i det beslutet. Att det inte är bra att göra saker mot sin vilja för då mår man sämre osv.

    Säg att du tycker att ni måste prata om detta med pappan, det är INTE att svika hennes förtroende. Be tösen om olika strategier/förslag på HUR ni skulle kunna göra. Då är hon delaktig och du behöver inte ha dåligt samvete. Hon kanske har förslag på hur ett nytt umgänge med papan skulle kunna se ut.

    Du måste även prata med henne om hennes (halv)syskon... Att de finns hos pappan och att hon tänker efter riktigt noga och förstå att ju mindre hon åker till pappan - desto sämre kontakt får hon med dem. Är hon villig att ha det så?

    PEPPA TÖSEN och jag tror att hon och du kommer att fixa detta!
  5. Medmänniska
    #3
    Åh, vad jag förstår dina tankar i den situation du hamnat i. Att du inte vill svika dotterns förtroende osv. Hur som helst så tror jag att du måste "ta över rodret" och faktiskt tala med pappan om hur dottern känner. Det är ju inte så konstigt att hon vill vara i sin vanligaste miljö med närheten till kompisarna osv. speciellt i den åldern hon är. Dvs. tala om för dottern att att du kommer att tala med hennes pappa om saken. Och med pappan att dottern verkligen inte vill såra honom utan att det handlar om alldeles normal utveckling (litet barn blir stort). Krama dottern och tala om för henne att hon är en hänsynsfull person men att man ibland måste tänka på sig själv. Lycka till och kram.
  6. 3
    Åh, vad jag förstår dina tankar i den situation du hamnat i. Att du inte vill svika dotterns förtroende osv. Hur som helst så tror jag att du måste "ta över rodret" och faktiskt tala med pappan om hur dottern känner. Det är ju inte så konstigt att hon vill vara i sin vanligaste miljö med närheten till kompisarna osv. speciellt i den åldern hon är. Dvs. tala om för dottern att att du kommer att tala med hennes pappa om saken. Och med pappan att dottern verkligen inte vill såra honom utan att det handlar om alldeles normal utveckling (litet barn blir stort). Krama dottern och tala om för henne att hon är en hänsynsfull person men att man ibland måste tänka på sig själv. Lycka till och kram.
  7. anonim
    #4
    Jag har det som du. Min dotter är jämngammal ungefär med din och hon åker till pappa för att han blir ledsen om hon inte åker. Fast har hon något viktigt här hemma så säger hon ifrån och då blir han mycket riktigt ledsen. Hon har ett liv med vänner och släkt här och mamma och husdjur så varför ska han inte respektera hennes liv, den hon är. För hon är formad här och har en identitet här. Gillar han henne så är det denna flicka han gillar, och det hon har här. Så enkelt är det. Han har bara inte hunnit med. Lyssna på ditt barn är mitt råd, för hon är stor tjej och hon är viktig.
  8. 4
    Jag har det som du. Min dotter är jämngammal ungefär med din och hon åker till pappa för att han blir ledsen om hon inte åker. Fast har hon något viktigt här hemma så säger hon ifrån och då blir han mycket riktigt ledsen. Hon har ett liv med vänner och släkt här och mamma och husdjur så varför ska han inte respektera hennes liv, den hon är. För hon är formad här och har en identitet här. Gillar han henne så är det denna flicka han gillar, och det hon har här. Så enkelt är det. Han har bara inte hunnit med. Lyssna på ditt barn är mitt råd, för hon är stor tjej och hon är viktig.

Liknande trådar

  1. Vill inte till pappa
    By Anonym in forum Ensamförälder
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2012-06-05, 23:16
  2. Vill inte till pappa på söndag
    By yanni in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 35
    Senaste inlägg: 2009-03-20, 07:57
  3. 11 åring som inte vill till pappa
    By G in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-03-30, 14:41
  4. Barnet vill inte till pappa!
    By Anna in forum Ensamförälder
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-03-20, 21:15
  5. När barnet inte vill till pappa?
    By Hur ska man göra! in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-02-03, 09:44
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar