Skrivet: 2007-10-29, 19:19
#1
Spelmissbruk
Mår så dåligt just nu. kan inte klä det i ord... Allt började för några månader sen med att jag kom på min sambo med att ha spelat bort ca 20 000. Grejen är att vi lever på gränsen varje månad så där här tog hårt. Tog det väl egentligen ganska bra, försökte stötta honom och sa att det skulle ordna sig. Han fick lova att inte spela mer....
Det gick nån månad och han kom med ett erkännande att han hade spelat...igen! Då blev jag riktigt arg den gången. Ville ha svart på vitt å bad han tala om vilka siffror det rörde sig om. 100 000 sa han men det var totalt med allt plus att han betalt några av våra räkningar oxå. Berättade att han spelat bort huspengarna som vi har på servicekontot samt att han spelat bort i stort sett hela sin lön. Han ville spela för att få oss på bättre ekonomisk grund och inte för att förstöra något men det hade gått fel. Men summan var alltså på hundra tusen och då skulle han ha ca 20 000 över till att unna oss något....
Han LOVADE och svor på att det va hela sanningen. Jag ville ge han en chans till med på ett villkor. Att Inte spela mer för då skulle han spela med sin familj som insats. Det gick några veckor sen kom det nu 3 lån han hade tagit i brevlådan. Ett på 16.000 och två sms lån på 2300 och 2600. Räntan var mycket hög. Nu berättade han att vi låg efter med huslånet och att när jag kom på han med lånet på 100 000 så va det mer än så...och han hade aldrig haft 20 000 över. Nu har han precis lånat 10 000 för att täcka dom gamla smålånen. Han är väldigt ångerfull och vill att vi ska gå vidare.
Men när tar det stopp? Han lovar och lovar och sätter familjen i en mycket svår ekonomisk grund. Han vill ha hjälp innerst inne men tror att stoltheten väger över. Gråter och är uppgiven å det känns som om jag brutits i bitar. Förtroendet är som bortblåst! Den viktigaste grunden i förhållandet är puts väck. Till vardags har vi det mycket bra. Han är ömsint och en genom snäll far och sambo. Han gör inte det här för att vara elak det vet jag men jag känner mig så otroligt sårad. Den sambo jag känner skulle aldrig göra något sånt här... Vet inte vem han är just nu? Vill bara att allt ska vara som förr, vill inte ha en massa lån. Önskar det var en ond dröm.
Har gått i dvala dom senaste veckorna...känner mig tom å sviken. Började bråka igår kväll för att han blev arg på mig för att jag inte vill hålla om honom el kramas.
Han känner frustration och ensamhet. Jag blev arg tillbaks eftersom jag tycker hans krav rent ut sagt är absurda. Jag menar situationen är helt ouppredd. Vet inte hur det kommer att bli. Vill helst stanna men jag är rädd att jag bara skjuter på problemet. Är ledsen för barnen skull, för min skull och förstår inte varför. Har aldrig gett han någon orsak att vare sig gå bakom ryggen el ljuga.....
Vet inte vad som är rätt för mig, honom el barnen.