Skrivet: 2010-12-26, 12:40
#1
Josefinaskolan?
Vad tycker ni om Josefinaskolan i Sigtuna?
Jag har hört båda sidor men nu vill jag höra vad ni har att säga om den?
Vad tycker ni om Josefinaskolan i Sigtuna?
Jag har hört båda sidor men nu vill jag höra vad ni har att säga om den?
Jag har hört tex att mobbning finns och lärare eller rektorn inte bryr sig om det, att rektorn kommer att sluta snart och det kommer inte att finnas någon rektorn kvar på skolan, eller att organisationen är helt kas där, att många lärare där bli sjuka pga stressen och ändå ingen förbättring.
Stämmer det?
Vad finns det för positivt som du upplever på Josefina som förälder?
anledningen till att jag frågar är att jag vill att mina barn ska gå ditt, men jag vill veta om rykten stämmer, eller är det bara rykten av folk som inte har eller haft sina barn där.
Jag vet inte hur bekant du är med waldorfskolor men de har platta organisationer, styrda av arbetsgrupper i kollegiet eller kollegiet som ett kollektiv. En waldorfig waldorfskola har alltså ingen rektor.
Josefinaskolan valde av nöd att inrätta en rektorsfunktion för fyra år sedan då skolan stod inför hot om konkurs. Hon utvecklade gymnasieskolan och gjorde en massa fastighetsrockader som säkrade skolans ekonomi. Nu svajar den igen efter en jättestöt från kommunen för ett år sedan, där Josefinaskolan förlorar massa pengar i sänkt skolpeng. Skolans ekonomi är alltså väldigt osäker och svag. Skolan fick en ny rektor i höstas, men hennes förordnande går ut om ett år och hon kommer inte att ersättas med ny rektor. Skolan kommer alltså att återgå till kollegiestyrd organisation efter detta.
Jag är mycket kritisk till den platta organisationen av flera orsaker. För det första har skolan ingen ordentlig styrning. För det andra finns det ingen tydlig ansvarsfördelning. För det tredje skapar det informella maktcentrum, som det genom sin informalitet gäller att hålla sig väl med.
En konsekvens av detta är att skolan inte kan hantera kritik när denna kritik på olika sätt berör personal på skolan. Jag har som förälder vid två olika tillfällen varit med och påtalat när barn far illa. Vid båda tillfällen har skolan varit oförmögen att se de FUNKTIONER jag kritiserade eftersom de såg det som kritik mot de PERSONER som stod i rollen för dessa funktioner. Det har också helt saknats kanaler för att ta upp och diskutera barnens situationer och de problem som fanns. När jag efter flera månader försökt få dialog med pedagoger, styrelse och rektor utan resultat (obesvarade mail eller goddag yxskaft svar) har tagit upp frågorna på föräldramöten så har frågorna vänts till att jag mobbar personalen och motarbetar dem i sitt arbete.
Vid båda vändorna i skolan sköts både orsaken till barnens problem och ansvaret för att lösa dem över på mig som förälder. Barnet trivs inte på skolan därför att vi har osund bindning (för tight), det känner sig otryggt med personalen eftersom det känner av att jag som förälder inte gillar dem, problemet är att jag inte förstår pedagogiken eller att vi i föräldragruppen inte är sams. Lösningen har legat i att anordna föräldrakurser i waldorfpedagogik och ett mer sammansvetsat föräldrateam.
Ett ytterligare problem är att waldorfvärlden är så liten och att familjemedlemmar är kollegor med varandra, goda vänner rekryterar varandra och lärare har sina egna barn på skolan och således både är en del av det föräldrateam som man ska vara så trevlig i och det kollegium som man (jag) har kritik emot. Sammanslaget skapar det här en kultur som bygger på lojalitet. Den är mycket förändringsobenägen och kväver helt den dynamik som krävs för utveckling.
Detta är min egen erfarenhet. Under åren har jag också sett barn som slutat på skolan bl.a. pga rädsla för klasskamrater, föräldrar som har tillbringat veckor på skolan för att själv sköta sitt barns medicinering eftersom skolan helt sjabblar med resurser för assistenter, och mött föräldrar som själva får ta över läs- och skrivundervisningen för sitt barn eftersom skolan "gjort allt de kan".
Idag trivs mitt barn i skolan, har massor av bra kompisar och klarar sig fint undervisningsmässigt, så jag kan inte motivera en flytt för denna personligen. Syskonen går däremot i en helt annan skola. Den är inte heller problemfri, men det finns utrymme för dialog, den har en fungerande rektor, fungerande elevhälsoteam, klart definierade roller och ett samarbete mellan hem och skola som bygger på sunda relationer. Det finns mycket som jag tycker om med waldorf, men den kommunala skolan av idag är helt annorlunda än på Rudolf Steinars tid och eftersom utbildning handlar om utveckling så är mitt skolval solklart.
Stort tack till ditt svar, mycket intressant, nu kommer jag med massor av frågor.
Det jag undrar över är hur delas detta kollegiet?
Alltså är de föräldrar eller är de lärare, vad är de för något, lottas de till det eller hur går det till?
Hur då barn som far illa, vilken sorts fara illa, fysisk eller psykisk? Kan du ge exempel? Vet du anledningarna till varför en del barn bli mobbade av andra och inte accepteras av andra, beror det på varifrån de kommer eller finns det andra orsaker?
Hur är det med pedagogik? Kan du känna dig att ditt barn lär sig det som han behöver eller knappt?
Hur är läraren i klassen?
Hur är stämningen allmänt på skolan, är det mycket bråk mm?
Varför har du dina barn på två olika skolor?
Som sagt mycket frågor, men jag hoppas att du kan hjälpa mig med detta :-)
Kollegiet är pedagogerna på skolan, församlade. Förutom att arbeta som lärare är de alltså även sina egna arbetsledare, medlare och coacher, samtidigt som de ska arbeta strategiskt med planering och styrning av skolans resurser. De ska som grupp och i samförstånd gemensamt fungera både som lärare och rektorer, samtidigt som de är varandras mammor och döttrar, privata vänner och föräldrar till barn i sina kollegers klasser. Det är vad jag kallar en kass organisation.
Personligen har jag ingen erfarenhet av mobbing på Josefinaskolan. Jag vill inte utlämna mig själv eller andra genom för detaljerade exempel, men jag känner barn som har lämnat skolan av rädsla för andra aggressivt utåtagerande barn som inte får den hjälp eller stöd de behöver, liksom barn som har lämnat skolan för att de inte får hjälp med sina läs- och skrivsvårigheter. Jag känner barn i behov av livsviktigt medicinsk hjälp där skolan underlåtit att ordna med assistens och föräldrarna fått tagit ledigt från sina jobb i veckor för att barnet ska kunna gå i skolan. Jag känner även barn som har mått så dåligt över själva miljön i klassrummet/fritids att de har haft huvud- och magvärk och tappat allt lust och haft ångest över att i överhuvudtaget gå till skolan.
Vad gäller pedagogiken så är jag kluven. Å ena sidan gillar jag helhetsgreppet det tar på människan och å andra sidan är jag väldigt tveksam till om pedagogiken sporrar allt intellektuellt potential som en människa har när det kommer till de högre årsklasserna. Waldorf var banbrytande 1927, men sedan dess har det hänt mycket i övriga skolvärlden. Jag upplever att pedagogiken och synen på människan liksom har utvecklats bortom industrisamhället i dagens moderna skola, medan waldorf fortfarande fungerar i sin anda som reaktionär kraft mot det samhälle vi hade då.
Klasslärarna på Josefina kan vara både bra och dåliga, precis som på alla skolor. Det är inte personerna jag är kritisk till på skolan. Det är kulturen och organisationen.
Mitt barn upplever stämningen som god på skolan. Jag upplever den som falsk, feg och manipulativ (i det att man görs sig bäst som socialt foglig, inte ställa krav eller ifrågasätta, och - om man ändå gör det - vara riktigt noga med vad man säger till vem så att man spelar sina politiska kort rätt och inte bränner ut sig totalt).
Jag har mina barn på olika skolor eftersom jag har upptäckt att det finns mycket bättre alternativ.
Tack så hemskt mycket för ditt svar, det har verkligen hjälpt mig att bestämma mig hur jag ska göra :-) tusen tack :-)
Ett tips är också att ta kontakt med Skolinspektionen och be dem sända dig anmälningsärenden vid Josefinaskolan. Jag känner till två stycken under de senaste åren, ett där skolan konstaterats ha brustit och ett där de har fått påtalan för brister som har begåtts tidigare. I de senare fallet förklarar skolan att problemet är ur världen eftersom den tidigare rektorn inte är kvar. Även om den rektorn var speciell, så menar jag att problemet kvarstår eftersom problemet ligger i strukturen på skolan och den mentalitet som följer med den. Inte heller den nya rektorn har svarat på föräldrars mail och frågor. Hon deltog inte på föräldramöte trots både skriftlig och muntlig uppmaning från oroliga föräldrar. Inte heller när föräldramötet blev väldigt inflammerat tog hon kontakt med berörda föräldrar förrän efter två månader. Då hade en av dem redan tagit sitt barn ur skolan. Orsaken till denna senfärdighet är just den stora grumligheten i organisationen. Rektor, lärare och kollegium klarade inte av att se det PROBLEM som föräldrarna upplevde, utan slöt genast ring i försvar för den PERSON som råkade stå representant för problemet.
Lycka till med ditt skolval.
