Fick ett utomkvedshavandeskap för 9 veckor sedan. Hade gått 4+5 och jag var världens lyckligaste i ett dygn innan dom tog bort det.
Dom gjorde en titthålsoperation och tog bort graviditeten, fick behålla äggledaren iallafall.
Det var ett ganska stort bakslag, grät väldigt mycket första veckan men nu känns det rätt overkligt.
Nån annan som upplevt det? Vilka erfarenheter som helst uppskattas då jag känner mig rätt vilsen.
1
Utomkvedshavandeskap Fick ett utomkvedshavandeskap för 9 veckor sedan. Hade gått 4+5 och jag var världens lyckligaste i ett dygn innan dom tog bort det.
Dom gjorde en titthålsoperation och tog bort graviditeten, fick behålla äggledaren iallafall.
Det var ett ganska stort bakslag, grät väldigt mycket första veckan men nu känns det rätt overkligt.
Nån annan som upplevt det? Vilka erfarenheter som helst uppskattas då jag känner mig rätt vilsen.
Jag fick en sk missed abortion i augusti, fick en liten brun blödning i v14 och på gynakuten upptäcktes det att fostret hade dött i v7. Så jag gick mer eller mindre 7v och kände mig gravid Dagen efter att vi hade berättat det för hela släkten kom blödningen. Sen fick jag inte tid på sjukhuset förrän i v15 och min kropp reagerade inte på att stöta ut fostret. Reagerade inte på tabletterna jag fick och fick bli skrapad på sjukhuset, dagen innan min systers bröllop.
Nu har vi börjat försöka på nytt och ibland känns det lite surt att man fick gå så länge och tro man va gravid. Det va inte förrän det hände som vi insåg hur lyckliga vi va över att vänta första barnet.
Nu blev det ett långt svammel från min sida och vet inte vad jag vill ha sagt. Men det hjälper att prata med andra som gått igenom liknande iaf.
Hoppas ni kan gå vidare.
2
Jag fick en sk missed abortion i augusti, fick en liten brun blödning i v14 och på gynakuten upptäcktes det att fostret hade dött i v7. Så jag gick mer eller mindre 7v och kände mig gravid Dagen efter att vi hade berättat det för hela släkten kom blödningen. Sen fick jag inte tid på sjukhuset förrän i v15 och min kropp reagerade inte på att stöta ut fostret. Reagerade inte på tabletterna jag fick och fick bli skrapad på sjukhuset, dagen innan min systers bröllop.
Nu har vi börjat försöka på nytt och ibland känns det lite surt att man fick gå så länge och tro man va gravid. Det va inte förrän det hände som vi insåg hur lyckliga vi va över att vänta första barnet.
Nu blev det ett långt svammel från min sida och vet inte vad jag vill ha sagt. Men det hjälper att prata med andra som gått igenom liknande iaf.
Jag fick ett sent missfall den 12 juli i år. Vi hade kommit till vecka 19 och dagen innan var det full fart i magen. Jag har skrivit en heldel om mitt missfall i den här gruppen, vet inte om man kan söka på det så behöver alla som redan läst det inte bli ut tjatade .
Min sorg har gått väldigt mycket upp och ner. Nu senast i förra veckan brast det totalt. Misstänker att det går upp och ner och att man bara ska ta en dag i taget.
Vi är i full gång och försöker få till det igen, är inne på försök nr 3 med tvåan (eller trean egentligen eftersom vi har ett litet änglabarn)
3
Hej.
Jag fick ett sent missfall den 12 juli i år. Vi hade kommit till vecka 19 och dagen innan var det full fart i magen. Jag har skrivit en heldel om mitt missfall i den här gruppen, vet inte om man kan söka på det så behöver alla som redan läst det inte bli ut tjatade .
Min sorg har gått väldigt mycket upp och ner. Nu senast i förra veckan brast det totalt. Misstänker att det går upp och ner och att man bara ska ta en dag i taget.
Vi är i full gång och försöker få till det igen, är inne på försök nr 3 med tvåan (eller trean egentligen eftersom vi har ett litet änglabarn)
Gud vad hemskt! Och vilken dålig tajming det blev med att ni berätta och allt.. Fick ni veta varför det blev så och om det påverkar dig att bli gravid igen?
Svammel är bara bra, känns skönt att bolla lite tankar och så.
4
Gud vad hemskt! Och vilken dålig tajming det blev med att ni berätta och allt.. Fick ni veta varför det blev så och om det påverkar dig att bli gravid igen?
Svammel är bara bra, känns skönt att bolla lite tankar och så.
Det är ju så fruktansvärt. Att det hade gått så långt också, gud vad hemskt. Då har man ju hunnit blivit van vid det. Det är ju så sorligt men det verkar ju inte vara så ovanligt heller, tyvärr. Och det känns som om man tycker att det borde inte hända en själv..
Men ni har ett barn sen tidigare som allt gick bra med?
5
Det är ju så fruktansvärt. Att det hade gått så långt också, gud vad hemskt. Då har man ju hunnit blivit van vid det. Det är ju så sorligt men det verkar ju inte vara så ovanligt heller, tyvärr. Och det känns som om man tycker att det borde inte hända en själv..
Men ni har ett barn sen tidigare som allt gick bra med?
Ja vi har som tur är vår dotter på 17månader. Hon är vår solstråle i all sorg.
Det är verkligen overkligt att det har hänt och det är verkligen ingenting man tror kan hända. Nu hoppas jag att nästa gång jag blir gravid kommer allt gå lika perfpekt som med dottern. Sannolikheten att det ska hända igen är nog minimal. Vi ska träffa en läkare på fredag för att dubbelkolla så jag inte fortfarande går med någon infektion, visserligen hittade man inget när det hände men mest för att göra mig lugn nu när vi försöker bli gravida igen. Oj vilken lång mening det blev.
6
Ja vi har som tur är vår dotter på 17månader. Hon är vår solstråle i all sorg.
Det är verkligen overkligt att det har hänt och det är verkligen ingenting man tror kan hända. Nu hoppas jag att nästa gång jag blir gravid kommer allt gå lika perfpekt som med dottern. Sannolikheten att det ska hända igen är nog minimal. Vi ska träffa en läkare på fredag för att dubbelkolla så jag inte fortfarande går med någon infektion, visserligen hittade man inget när det hände men mest för att göra mig lugn nu när vi försöker bli gravida igen. Oj vilken lång mening det blev.
Dem undrade om vi ville ta reda på anledningen men eftersom det skedde i v7 så antar man att det är ett kromosomfel, så vi tror på det! Det ska inte vara något problem att bli gravid igen,sen får vi ju se vad tiden utvisar! Vi är inne på försök 2 sen missfallet.
Nästa gång tänker vi iaf kräva tidigt ul för att se att allt står rätt till så jag slipper utsätta min kropp för samma sak en gång till. Just nu känner jag mig snuvad på allt å hade önskat att kroppen skötte allt i v7 så hade vi kunnat gå vidare tidigare och försöka på nytt.
7
Dem undrade om vi ville ta reda på anledningen men eftersom det skedde i v7 så antar man att det är ett kromosomfel, så vi tror på det! Det ska inte vara något problem att bli gravid igen,sen får vi ju se vad tiden utvisar! Vi är inne på försök 2 sen missfallet.
Nästa gång tänker vi iaf kräva tidigt ul för att se att allt står rätt till så jag slipper utsätta min kropp för samma sak en gång till. Just nu känner jag mig snuvad på allt å hade önskat att kroppen skötte allt i v7 så hade vi kunnat gå vidare tidigare och försöka på nytt.
Har oxå fått MA med druvbörd. Upptäcktes i v 10, men fostret dog tidigare. Som sagt, man känner sig onormal som går och tror att man är gravid fastän ingen är hemma Jättejobbigt psykiskt
8
Har oxå fått MA med druvbörd. Upptäcktes i v 10, men fostret dog tidigare. Som sagt, man känner sig onormal som går och tror att man är gravid fastän ingen är hemma Jättejobbigt psykiskt
Inte utomkveds, men MA.
Blev gravid i våras, och i slutet av v.10 berättade vi för våra familjer. Allt var bra, jag hade symtom, inga blödningar eller smärta.
Dagen efter skulle vi göra första delen av KUB-testet, med blodprov. Då görs också ett daterande UL.
Jag var i v.10+0, men fostret motsvarade 9+3 och hade ingen hjärtaktivitet.
Fick en remiss till gyn dagen efter (vår sons 1-årsdag) och med VUL konstaterade de samma sak.
Fick vänta en vecka, därefter genomgå en medicinsk abort. Min kropp förstod inte.. och jag kan inte låta bli att undra hur länge jag hade fått gå innan det upptäckts annars?
Om vi inte bokat in privat KUB.. kanske ända till RUL?
Jag blev sedan gravid igen på 3:e försöket, och är nu i v.8
Efter mitt MA blev jag deprimerad, det tog riktigt riktigt hårt. Men efter att lite tid gått, och jag pratat mycket om det, så kändes det bättre. Och nu har jag gått vidare & accepterat.
9
Inte utomkveds, men MA.
Blev gravid i våras, och i slutet av v.10 berättade vi för våra familjer. Allt var bra, jag hade symtom, inga blödningar eller smärta.
Dagen efter skulle vi göra första delen av KUB-testet, med blodprov. Då görs också ett daterande UL.
Jag var i v.10+0, men fostret motsvarade 9+3 och hade ingen hjärtaktivitet.
Fick en remiss till gyn dagen efter (vår sons 1-årsdag) och med VUL konstaterade de samma sak.
Fick vänta en vecka, därefter genomgå en medicinsk abort. Min kropp förstod inte.. och jag kan inte låta bli att undra hur länge jag hade fått gå innan det upptäckts annars?
Om vi inte bokat in privat KUB.. kanske ända till RUL?
Jag blev sedan gravid igen på 3:e försöket, och är nu i v.8
Efter mitt MA blev jag deprimerad, det tog riktigt riktigt hårt. Men efter att lite tid gått, och jag pratat mycket om det, så kändes det bättre. Och nu har jag gått vidare & accepterat.
Tillägg: Denna gången har vi tid den 9/11 för blodprov & daterande UL. Vi har inte tänkt berätta för våra familjer förrän vi varit där. Det var bra att de visste, man kunde få stöd. Men det skulle kännas roligare att komma med glada besked och kanske en bild på bebisen denna gången!
10
Tillägg: Denna gången har vi tid den 9/11 för blodprov & daterande UL. Vi har inte tänkt berätta för våra familjer förrän vi varit där. Det var bra att de visste, man kunde få stöd. Men det skulle kännas roligare att komma med glada besked och kanske en bild på bebisen denna gången!
När hände detta?
Ser ju att du försöker bli gravid nu igen, läste detta på nätet:
Eftersom druvbörd kan orsaka allvarliga följdsjukdomar som tumörer i hjärnan och lungorna följs HCG-nivåerna var tredje månad under ett år. Under den tiden bör kvinnan undvika att bli gravid så att man kan se om det är molan som är kvar och inte en ny graviditet.
11
När hände detta?
Ser ju att du försöker bli gravid nu igen, läste detta på nätet:
Eftersom druvbörd kan orsaka allvarliga följdsjukdomar som tumörer i hjärnan och lungorna följs HCG-nivåerna var tredje månad under ett år. Under den tiden bör kvinnan undvika att bli gravid så att man kan se om det är molan som är kvar och inte en ny graviditet.
Jag fick ett utomkveds i somras (efter missfall i v6 i mars). Fick små blödningar i v6 och sen blev det bara bruna flytningar, ringde gyn för att få komma och kolla, var så osäker, var det ett missfall eller bara blödning? Jag fick komma direkt, förstod nog redan då att det var nåt eftersom jag inte fick komma in alls när jag blödde i mars, då sa de bara att jag skulle vänta. Vad var skillnaden nu liksom?
Hcg låg då på ca 2000, och det låg still där 2 dagar senare, så det blev titthålsoperation för mig också. Fick behålla äggledaren, men de säger att den bör vara helt kaputt.
Blev gravid igen och fick missfall för en månad sedan. Har precis slutat blöda nu.
Jag känner mig ganska deppig över allt detta. :-( Vill ju så gärna ha en liten till, men efter alla turer detta året vet jag inte om jag orkar mer... Har två barn och borde ju liksom vara nöjd med det...
Hade du ont när du hade ditt x? Vad har de sagt till dig efter op? Att ni ska vänta lite eller bara köra på?
Hoppas att ni får en liten snart iaf!! LYCKA TILL!!!
12
Jag fick ett utomkveds i somras (efter missfall i v6 i mars). Fick små blödningar i v6 och sen blev det bara bruna flytningar, ringde gyn för att få komma och kolla, var så osäker, var det ett missfall eller bara blödning? Jag fick komma direkt, förstod nog redan då att det var nåt eftersom jag inte fick komma in alls när jag blödde i mars, då sa de bara att jag skulle vänta. Vad var skillnaden nu liksom?
Hcg låg då på ca 2000, och det låg still där 2 dagar senare, så det blev titthålsoperation för mig också. Fick behålla äggledaren, men de säger att den bör vara helt kaputt.
Blev gravid igen och fick missfall för en månad sedan. Har precis slutat blöda nu.
Jag känner mig ganska deppig över allt detta. :-( Vill ju så gärna ha en liten till, men efter alla turer detta året vet jag inte om jag orkar mer... Har två barn och borde ju liksom vara nöjd med det...
Hade du ont när du hade ditt x? Vad har de sagt till dig efter op? Att ni ska vänta lite eller bara köra på?
Hoppas att ni får en liten snart iaf!! LYCKA TILL!!!
Visste inte det med tumörerna som du skriver om, men detta med blodprov har jag gått igenom. Det var inte var tredje månad som jag gick, mkt oftare än så. Till en början var det 2-3 ggr/v. Hur som helst så fick jag iaf du gravidförbud på 1 år och precis i slutet av detta blev jag med Agnes som i dag är 14 mån. Vi försöker på nytt nu mao
13
Visste inte det med tumörerna som du skriver om, men detta med blodprov har jag gått igenom. Det var inte var tredje månad som jag gick, mkt oftare än så. Till en början var det 2-3 ggr/v. Hur som helst så fick jag iaf du gravidförbud på 1 år och precis i slutet av detta blev jag med Agnes som i dag är 14 mån. Vi försöker på nytt nu mao
Jag har haft två utomkveds. första gången lämnades äggledaren kvar och jag har fått två barn efter det utan problem. Sen fick jag en andra gång i samma äggledare och då togs den bort. Efter det har jag haft ett MA nu i juni också. Stor kram till dig!
14
Jag har haft två utomkveds. första gången lämnades äggledaren kvar och jag har fått två barn efter det utan problem. Sen fick jag en andra gång i samma äggledare och då togs den bort. Efter det har jag haft ett MA nu i juni också. Stor kram till dig!
Har helt missat att jag fått svar här! Ja, man kan ju inte låta bli att deppa faktist. Vare sig man har barn eller inte. Vill man så vill man ju och mitt i allt det här känns det som om längtan bli större just för att allt går emot en.
Ja, jag hade jätteont och hade mens två ggr, som jag skulle haft. Men de var brunt och ganska segt, men spekulerade inte så mycket i det eftersom jag fick mens, vilket jag trodde betydde att jag inte var gravid. Men fick jätte ont på en Lördag i några timmar, sen på söndag kom det tillbaka och då åkte jag in till akuten. Efter många om och men så gjorde dom gravtest och det visade posetivt så då fick jag ligga kvar eftersom jag hade blod i buken.
Först sa dom att vi skulle vänta tills iaf första mensen hade kommit. Men när jag pratade med en annan så sa hon att vi skulle köra på precis som vanligt eftersom det är nu min äggledare inte har nån trasig vävnad, och att ju längre tid det tar = mer vävnad.
Vad sa dom till dig?
Tack och lycka till du med
15
Har helt missat att jag fått svar här! Ja, man kan ju inte låta bli att deppa faktist. Vare sig man har barn eller inte. Vill man så vill man ju och mitt i allt det här känns det som om längtan bli större just för att allt går emot en.
Ja, jag hade jätteont och hade mens två ggr, som jag skulle haft. Men de var brunt och ganska segt, men spekulerade inte så mycket i det eftersom jag fick mens, vilket jag trodde betydde att jag inte var gravid. Men fick jätte ont på en Lördag i några timmar, sen på söndag kom det tillbaka och då åkte jag in till akuten. Efter många om och men så gjorde dom gravtest och det visade posetivt så då fick jag ligga kvar eftersom jag hade blod i buken.
Först sa dom att vi skulle vänta tills iaf första mensen hade kommit. Men när jag pratade med en annan så sa hon att vi skulle köra på precis som vanligt eftersom det är nu min äggledare inte har nån trasig vävnad, och att ju längre tid det tar = mer vävnad.
Jag fick rådet att vänta 6 veckor första gången, men andra gången sa de ingenting. Det kanske var för att vi inte planerade barn då när jag blev gravid med mitt andra X.
16
Jag fick rådet att vänta 6 veckor första gången, men andra gången sa de ingenting. Det kanske var för att vi inte planerade barn då när jag blev gravid med mitt andra X.
Vi fick också MA sent, eller ja jag började blöda i V 13, och fotret hade dött vecka 6, så precis när vi plussat typ..:/
Man känner sig verkligen lurad på hela graviditeten, gick liksom 7 veckor och trodde jag var gravid, å kroppen fattade ju inget utan magen växte och allt.
Nu i efterhand känns det som om det aldrig hände? förnekelse kanske?
Vi har hunnit med 2 försök sen ma i augusti nu.
Kommer kännas extremt tungt om mars kommer utan att jag ens är gravid
17
Vi fick också MA sent, eller ja jag började blöda i V 13, och fotret hade dött vecka 6, så precis när vi plussat typ..:/
Man känner sig verkligen lurad på hela graviditeten, gick liksom 7 veckor och trodde jag var gravid, å kroppen fattade ju inget utan magen växte och allt.
Nu i efterhand känns det som om det aldrig hände? förnekelse kanske?
Vi har hunnit med 2 försök sen ma i augusti nu.
Kommer kännas extremt tungt om mars kommer utan att jag ens är gravid
Hej
Du har ju haft två utomkveds vilket verkar vara ovanligt.. jag fick mitt för 3 v sedan, de tog bort hö äggledare. Lustigt att du fick två barn mellan dina utomkveds :-) hoppet finns! Yey
18
Hej
Du har ju haft två utomkveds vilket verkar vara ovanligt.. jag fick mitt för 3 v sedan, de tog bort hö äggledare. Lustigt att du fick två barn mellan dina utomkveds :-) hoppet finns! Yey
Hej!
Det är ju snart 3 år sedan jag skrev det inlägget så det har hänt lite. I april 2014 fick jag mitt tredje utomkveds i höger äggledare så de fick ta bort den också. Vi kan alltså inte få fler barn nu. Det har varit en stor sorg och gör fortfarande ont i bland. Men jag försöker glädjas åt mina tre fina barn och dessutom har vi blivit kontaktfamilj till en treåring nu.
Kram och lycka till!
19
Hej!
Det är ju snart 3 år sedan jag skrev det inlägget så det har hänt lite. I april 2014 fick jag mitt tredje utomkveds i höger äggledare så de fick ta bort den också. Vi kan alltså inte få fler barn nu. Det har varit en stor sorg och gör fortfarande ont i bland. Men jag försöker glädjas åt mina tre fina barn och dessutom har vi blivit kontaktfamilj till en treåring nu.
Jo, såg det men det var tur du svarade Beklagar verkligen sorgen! Kunde man inte ha frusit äggen och befrukta utanför för att sedan lägga i livmodern? Är det det som kallas provrörsbefruktning?
Vilken tur att du gått 2 fina barn. Hoppas du vänjer dig vid tanken!
Jag och min sambo har precis börjat tänka på barn och körde lite oskyddat, utomkvedet kom som en chock, även grav då de sa att jag var Positiv på akuten. Haha Kan försöka först i december igen.. vill inte att det ska hända igen
20
Jo, såg det men det var tur du svarade Beklagar verkligen sorgen! Kunde man inte ha frusit äggen och befrukta utanför för att sedan lägga i livmodern? Är det det som kallas provrörsbefruktning?
Vilken tur att du gått 2 fina barn. Hoppas du vänjer dig vid tanken!
Jag och min sambo har precis börjat tänka på barn och körde lite oskyddat, utomkvedet kom som en chock, även grav då de sa att jag var Positiv på akuten. Haha Kan försöka först i december igen.. vill inte att det ska hända igen
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Dagen efter att vi hade berättat det för hela släkten kom blödningen. Sen fick jag inte tid på sjukhuset förrän i v15 och min kropp reagerade inte på att stöta ut fostret. Reagerade inte på tabletterna jag fick och fick bli skrapad på sjukhuset, dagen innan min systers bröllop.
.
