Skrivet: 2014-04-17, 16:44
#1
En grej om ilska
Ganska ofta har jag hört folk som tycker att det är mycket värre att vara långsint än att ha kort stubin. "Jag blir arg och exploderar lätt, men det går över fort!", verkar vara något positivt. Medan "H*n är så långsint!" verkar negativt, hur lång stubin personen än har.
Det kanske är så enligt många?
Själv tycker jag tvärtom - jag tycker att det är jobbigt med folk som exploderar och skäller ut folk och blir förbannade i tid och otid. Det känns lite labilt.
Däremot kan jag förstå att man kan vara långsint. Klart jag förstår, eftersom jag själv kan vara det . Jag tål väldigt mycket, jag har lätt för att förlåta om mina vänner gör nån liten dum grej (som många andra skulle exploderat för). Men när jag väl blivit riktigt arg och besviken och förbannad på någon, så tycker inte jag att det är konstigt att den känslan hänger kvar. Inte så att jag går och tänker på det för jämnan, eller lider av det på något vis alls - jag bara tar avstånd från personen och tycker att jag har det bättre utan. Vilket förstås är långsint av mig. Och irriterande enligt många. Men alla är vi olika
Hur är ditt humör? Är du explosiv eller långsint, eller kanske både ock eller ingetdera?
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*