Jag mår inget vidare.
Styvfamiljer
  1. Anonym
    #1

    Jag mår inget vidare.

    Han har två barn och jag två.
    Min son har problem med vikten. Han tränar mycket och äter bra mat här hemma men jag kan inte helt styra vad han äter ute och det verkar oxå som att hans kropp liksom lagrar fett. Han är 14, har inte kommit in i puberteten än och då kan det visst bli så.

    Min sambo och hans barn är smala. De har verkligen inte anlag att lägga på sig.
    jag försöker hjälpa min son med det jag kan, köpa filmjölk ist för sötad yoghurt, köra med Bregott mellan istället för fullfettig.

    Han och hans barn behöver ju aldrig tänka på sånt här och jag skulle nog säga att de är sockerberoende alla tre. Det blir tjafs så fort det inte finns dom där smarriga sötade produkterna hemma från båda hans barn. Min sambo säger inget för att hjälpa mig, han säger bara "vi köper det nästa gång" och det gör han. Han verkar strunta i att vi har en familjemedlem som behöver vår hjälp. Inte bara min.

    om det finns sötade produkter hemma väljer ju min son oxå det, varför skulle han inte göra det?

    min sambo tycker inte att socker är nåt att tjafsa om. Jag mår dåligt och vill hjälpa min son att få må bra nu och senare i livet. Vad ska jag göra för att få min sambo att stötta och samarbeta med mig? Inför hans barn blir det inte bra om det bara är jag som köper dom nyttiga alternativen....

    vill tillägga oxå att vi inte äter bark och lever extremt snålt på något vis. Jag försöker hitta de saker jag faktiskt kan byta ut utan att det behöver märkas eller drabba så mycket.
  2. 1
    Jag mår inget vidare. Han har två barn och jag två.
    Min son har problem med vikten. Han tränar mycket och äter bra mat här hemma men jag kan inte helt styra vad han äter ute och det verkar oxå som att hans kropp liksom lagrar fett. Han är 14, har inte kommit in i puberteten än och då kan det visst bli så.

    Min sambo och hans barn är smala. De har verkligen inte anlag att lägga på sig.
    jag försöker hjälpa min son med det jag kan, köpa filmjölk ist för sötad yoghurt, köra med Bregott mellan istället för fullfettig.

    Han och hans barn behöver ju aldrig tänka på sånt här och jag skulle nog säga att de är sockerberoende alla tre. Det blir tjafs så fort det inte finns dom där smarriga sötade produkterna hemma från båda hans barn. Min sambo säger inget för att hjälpa mig, han säger bara "vi köper det nästa gång" och det gör han. Han verkar strunta i att vi har en familjemedlem som behöver vår hjälp. Inte bara min.

    om det finns sötade produkter hemma väljer ju min son oxå det, varför skulle han inte göra det?

    min sambo tycker inte att socker är nåt att tjafsa om. Jag mår dåligt och vill hjälpa min son att få må bra nu och senare i livet. Vad ska jag göra för att få min sambo att stötta och samarbeta med mig? Inför hans barn blir det inte bra om det bara är jag som köper dom nyttiga alternativen....

    vill tillägga oxå att vi inte äter bark och lever extremt snålt på något vis. Jag försöker hitta de saker jag faktiskt kan byta ut utan att det behöver märkas eller drabba så mycket.
  3. Anonym
    #2
    Visst ska man som förälder stötta sitt överviktiga barn men jag kan ju även tycka att killen är ju trots allt 14 år och där ingår också eget ansvar. Bara för att det finns tillgängligt, måste man inte alltid välj såna saker.

    Har du eller nutritionist suttit ner ed killen och förklarat varför han bör ändra sin kosthållning? Är han medveten om sin övervikt? Om inte, så kommer han inte förstå och acceptera men genom att tydliggöra problematiken så har du ett enklare jobb framför dig då din sambo inte tar ansvar.

    Sen behöver du och din sambo prata med varandra för ni verkar bo i ett läger där det är "dina barn - mina barn" och inte fattar att man tar ansvar för ALLA barn oavsett vilkens de är. Barnen är säkert mycket medvetna om detta och barn är barn...och de kan vara elaka...

    Det är 2 läger i familjen just nu .- ena dom till ETT annars tror jag inte att ni blir långvariga...

    Vilka fler problem har ni? Orättvisa mellan barnen?
  4. 2
    Visst ska man som förälder stötta sitt överviktiga barn men jag kan ju även tycka att killen är ju trots allt 14 år och där ingår också eget ansvar. Bara för att det finns tillgängligt, måste man inte alltid välj såna saker.

    Har du eller nutritionist suttit ner ed killen och förklarat varför han bör ändra sin kosthållning? Är han medveten om sin övervikt? Om inte, så kommer han inte förstå och acceptera men genom att tydliggöra problematiken så har du ett enklare jobb framför dig då din sambo inte tar ansvar.

    Sen behöver du och din sambo prata med varandra för ni verkar bo i ett läger där det är "dina barn - mina barn" och inte fattar att man tar ansvar för ALLA barn oavsett vilkens de är. Barnen är säkert mycket medvetna om detta och barn är barn...och de kan vara elaka...

    Det är 2 läger i familjen just nu .- ena dom till ETT annars tror jag inte att ni blir långvariga...

    Vilka fler problem har ni? Orättvisa mellan barnen?
  5. Medlem sedan
    Aug 2011
    #3
    Jag hade själv problem med vikten när jag var tonåring och har inga goda erfarenheter av att prata mycket om vikten då det gav mig enormt låg självkänsla och efterhängsna komplex för resten av mitt liv...

    Därför vill jag försöka hjälpa min son utan att sätta för mycket fokus på att han är rund och inte duger och måste banta....

    Tudelat det där tycker jag.
    Vi har annars väldigt mycket liknande regler för barnen.
    Det har vi liksom arbetat oss fram till, men detta med socker är ju svårt i och med att min sambo själv inte kan tänka sig att dra ner på det....då blir det plötsligt känsligt. Att servera frukost utan apelsinjuice är tex inte ett alternativ.
  6. 3
    Jag hade själv problem med vikten när jag var tonåring och har inga goda erfarenheter av att prata mycket om vikten då det gav mig enormt låg självkänsla och efterhängsna komplex för resten av mitt liv...

    Därför vill jag försöka hjälpa min son utan att sätta för mycket fokus på att han är rund och inte duger och måste banta....

    Tudelat det där tycker jag.
    Vi har annars väldigt mycket liknande regler för barnen.
    Det har vi liksom arbetat oss fram till, men detta med socker är ju svårt i och med att min sambo själv inte kan tänka sig att dra ner på det....då blir det plötsligt känsligt. Att servera frukost utan apelsinjuice är tex inte ett alternativ.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar