Nu har vi varit på vår första rådgivning. Vi var båda väldigt avvaktande och hade svårt att börja prata. Vi kom igång på slutet först och då var tiden ute. Och nu måste vi vänta en månad till nästa gång. Vi är dock överens om att använda alla våra gånger troligen. Det var bra att inte prata ensamma utan att någon annan var med och styrde. Jag upplevde rådgivaren som väldigt passiv, men vi är överens om att göra de små förändringar som hon gav oss. Och vi startade redan igår genom att i alla fall sitta tillsammans framför tv:n med våra surfplattor/mobiler och sen strötitta på något som ingen av oss ville se egentligen.

Jag har kommit till massa insikter om mig själv genom att prata med kompisar och mamma. Måste nog förändra mig och mitt sätt oavsett, inte bara för att rädda denna relation, utan för att kunna leva med mig själv resten av livet utan att vara en sur tråk-kärring =)