Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år.
Han har en dotter som jag fullständigt älskar och det har gått
jättebra med henne sedan första stund.
Nu till problemet: min sambo har problem med sitt hjärta och i oktober förra året
fick han reda på att det skulle bli operation våren2014. Klart att vi båda varit
lite oroade för detta men en kväll när jag kommit hem satt han vid köksbordet och grät( han gråter sällan)
när jag frågade honom vad som var fel skyllde han på hjärt-operationen. Sådär höll det på i 5 dagar tills han erkände att han hade gjort något dumt.
Han berättade att för fem dagar sedan när han var påväg till ett möte i annan ort bestämde han sig helt plötsligt för att han skulle ringa heta linjen. Och av en händelse pratade han med en kille som bodde i den orten han var påväg till och båda två var intresserade av att se varandras "kön". Detta är något han tydligen känt ett intresse för tidigare men inte vågat säga. De hade iallafall setts i den här killens lägenhet, dragit ner byxorna och den andra killen hade då försökt suga av min kille vilket inte gick eftersom min sambo kände att detta var fel. Han var där i ca 5 minuter innan han drog därifrån.
Jag blev helt ställd när han berättade detta för mig och självklart kom tårarna för oss båda. Dels hade jag inte förväntat mig att han hade ljugit för mig, han är den ärligaste man jag träffat, och dels att det inträffat med en kille. Jag har frågat honom om han känner "något för killar" men det säger han nej på. Han var bara nyfiken.
jag bestämde mig efter någon vecka att jag skulle förlåta honom och sedan dess har vi i princip levt som vanligt.
Men jag kan verkligen inte släppa dessa tankar. Det känns så absurt! När jag försöker ta upp det med honom nu blir han nästan lite arg och menar att han inte vill tänka på det igen. Jag känner att jag inte fått något svar på varför han gjorde det över huvud taget. Han säger att han inte vet. Jag har dessutom lovat att inte säga detta till någon ja känner eftersom han tycker det skulle bli så pinsamt. Därför behöver jag hjälp här. Jag behöver få bolla mina tankar och inte vara själv i detta. Vad ska jag göra? Känner mig så dum också som inte vill ge honom mer att tänka på..
1
Behöver hjälp med att gå vidare Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år.
Han har en dotter som jag fullständigt älskar och det har gått
jättebra med henne sedan första stund.
Nu till problemet: min sambo har problem med sitt hjärta och i oktober förra året
fick han reda på att det skulle bli operation våren2014. Klart att vi båda varit
lite oroade för detta men en kväll när jag kommit hem satt han vid köksbordet och grät( han gråter sällan)
när jag frågade honom vad som var fel skyllde han på hjärt-operationen. Sådär höll det på i 5 dagar tills han erkände att han hade gjort något dumt.
Han berättade att för fem dagar sedan när han var påväg till ett möte i annan ort bestämde han sig helt plötsligt för att han skulle ringa heta linjen. Och av en händelse pratade han med en kille som bodde i den orten han var påväg till och båda två var intresserade av att se varandras "kön". Detta är något han tydligen känt ett intresse för tidigare men inte vågat säga. De hade iallafall setts i den här killens lägenhet, dragit ner byxorna och den andra killen hade då försökt suga av min kille vilket inte gick eftersom min sambo kände att detta var fel. Han var där i ca 5 minuter innan han drog därifrån.
Jag blev helt ställd när han berättade detta för mig och självklart kom tårarna för oss båda. Dels hade jag inte förväntat mig att han hade ljugit för mig, han är den ärligaste man jag träffat, och dels att det inträffat med en kille. Jag har frågat honom om han känner "något för killar" men det säger han nej på. Han var bara nyfiken.
jag bestämde mig efter någon vecka att jag skulle förlåta honom och sedan dess har vi i princip levt som vanligt.
Men jag kan verkligen inte släppa dessa tankar. Det känns så absurt! När jag försöker ta upp det med honom nu blir han nästan lite arg och menar att han inte vill tänka på det igen. Jag känner att jag inte fått något svar på varför han gjorde det över huvud taget. Han säger att han inte vet. Jag har dessutom lovat att inte säga detta till någon ja känner eftersom han tycker det skulle bli så pinsamt. Därför behöver jag hjälp här. Jag behöver få bolla mina tankar och inte vara själv i detta. Vad ska jag göra? Känner mig så dum också som inte vill ge honom mer att tänka på..
Ja, det låter helt galet. Men kan det inte vara så att han har dödsångest på grund av operationen, och att detta att vara med en annan kille är något som har ståt på hans "bucket list"..? Sådant man vill testa innan man dör..? Nu när han VET att det kändes fel, så kanske han kan lämna det bakom sig..?
Just på grund av detta med den stundande hjärtoperationen, så skulle jag ha större förståelse än annars för obalanserade beteenden.
2
Ja, det låter helt galet. Men kan det inte vara så att han har dödsångest på grund av operationen, och att detta att vara med en annan kille är något som har ståt på hans "bucket list"..? Sådant man vill testa innan man dör..? Nu när han VET att det kändes fel, så kanske han kan lämna det bakom sig..?
Just på grund av detta med den stundande hjärtoperationen, så skulle jag ha större förståelse än annars för obalanserade beteenden.
Tack Catharina för ditt svar. Ja, så har jag oxå tänkt.
Det är bara det att jag tycker det är så skumt att han gör något sådant mot mig. Att man litar på någon till 100% och så går han och för en sådan sak.. Som heller inte känns så genomtänkt. Att han kan förlora allt vi byggt upp på en sån där skitsak. Sedan har vi alltid kunnat vara ärliga mot varann och det känts som vi inte behöver ha några hemligheter. Jag är verkligen inte den som är fördomsfull heller.. Känner mig så sviken..
3
Tack Catharina för ditt svar. Ja, så har jag oxå tänkt.
Det är bara det att jag tycker det är så skumt att han gör något sådant mot mig. Att man litar på någon till 100% och så går han och för en sådan sak.. Som heller inte känns så genomtänkt. Att han kan förlora allt vi byggt upp på en sån där skitsak. Sedan har vi alltid kunnat vara ärliga mot varann och det känts som vi inte behöver ha några hemligheter. Jag är verkligen inte den som är fördomsfull heller.. Känner mig så sviken..
Fast då tänker jag, att det är en sådan sak som man inte KAN berätta för sin partner om. Alltså: SKULLE han testa det, innan han ev. dog (den risken finns ju tyvärr och det vet han såklart om), så måste han göra det i lönndom. Tycker du ska vara glad att du fick förtroendet i efterhand i alla fall! Hade han VERKLIGEN varit en sådan typ som kan gå bakom ryggen på dig och göra allt möjligt fult, så skulle han ju aldrig ha berättat det.
4
Fast då tänker jag, att det är en sådan sak som man inte KAN berätta för sin partner om. Alltså: SKULLE han testa det, innan han ev. dog (den risken finns ju tyvärr och det vet han såklart om), så måste han göra det i lönndom. Tycker du ska vara glad att du fick förtroendet i efterhand i alla fall! Hade han VERKLIGEN varit en sådan typ som kan gå bakom ryggen på dig och göra allt möjligt fult, så skulle han ju aldrig ha berättat det.
Försök få tillit till honom igen, och släpp den här händelsen. Men samtidigt så måste han ju förstå att han borde släppt bomben innan han testade. Vem som helst kan dö imorgon. Att leva ut alla sina drömmar är en sak, men i en relation måste man ju kunna berätta om sina drömmar (även sådana här "tabubelagda"). Det är väl det som är trohet?! I min mening är otrohet just att göra en sådan här grej i smyg, sen går det självklart att förlåta enstaka snesteg. Att han inte vill ta upp det är en sak, kanske att han skäms. Men för din skull, och för att du ska kunna komma över det hela så behöver ni nog prata om det här mer. Eller om andra drömmar. utan att skuldbelägga. Har du själv bomber att släppa? Drömmar du skjutit bakom din egen rygg?
5
Försök få tillit till honom igen, och släpp den här händelsen. Men samtidigt så måste han ju förstå att han borde släppt bomben innan han testade. Vem som helst kan dö imorgon. Att leva ut alla sina drömmar är en sak, men i en relation måste man ju kunna berätta om sina drömmar (även sådana här "tabubelagda"). Det är väl det som är trohet?! I min mening är otrohet just att göra en sådan här grej i smyg, sen går det självklart att förlåta enstaka snesteg. Att han inte vill ta upp det är en sak, kanske att han skäms. Men för din skull, och för att du ska kunna komma över det hela så behöver ni nog prata om det här mer. Eller om andra drömmar. utan att skuldbelägga. Har du själv bomber att släppa? Drömmar du skjutit bakom din egen rygg?
Jag tycker också att det är att definiera trohet. Och det är det som känns så skumt, vi har verkligen kunnat prata med varann om våra drömmar och fantasier.
Vi har även pratat om trekant och hur det skulle kännas att ha med någon av samma kön och där kanske det hade varit tillfälle att ta upp just de tankarna om han hade några. När han berättade detta lät jag honom tala till punkt och var väldigt sansad fast jag grät. Skrek inte utan behöll en lugn ton. Men just detta att han bara fick de tankarna i bilen och bestämde att de skulle ses på direkten.. Men samtidigt tog det ett tag innan han kom dit så det fanns liksom tid att tänka igenom det..
På nåt vis hade det känts lite bättre om vi hade varit i en svacka, att det känts tråkigt i förhållandet. Men jag upplevde det verkligen inte så och kände att vi inte tar varann för givet utan har behållit "glöden". När jag frågade honom om han känt så hade han inte heller gjort det.
Det känns mest lite konstigt att han ville göra detta med denna mannen men det är verkligen inte det som gnager mig mest. Klart man har varit frestad till att göra grejer men jag har ju valt en framtid med honom. Det är just det man binder sig till när man är tillsammans med någon. Och är den känslan så stark att han verkligen ville prova det hade jag så gärna velat att han sa det innan det väl hände. Det är lätt att stå bredvid och peka finger men jag tycker det är ledsamt att han inte hade den tilliten för mig.
6
Jag tycker också att det är att definiera trohet. Och det är det som känns så skumt, vi har verkligen kunnat prata med varann om våra drömmar och fantasier.
Vi har även pratat om trekant och hur det skulle kännas att ha med någon av samma kön och där kanske det hade varit tillfälle att ta upp just de tankarna om han hade några. När han berättade detta lät jag honom tala till punkt och var väldigt sansad fast jag grät. Skrek inte utan behöll en lugn ton. Men just detta att han bara fick de tankarna i bilen och bestämde att de skulle ses på direkten.. Men samtidigt tog det ett tag innan han kom dit så det fanns liksom tid att tänka igenom det..
På nåt vis hade det känts lite bättre om vi hade varit i en svacka, att det känts tråkigt i förhållandet. Men jag upplevde det verkligen inte så och kände att vi inte tar varann för givet utan har behållit "glöden". När jag frågade honom om han känt så hade han inte heller gjort det.
Det känns mest lite konstigt att han ville göra detta med denna mannen men det är verkligen inte det som gnager mig mest. Klart man har varit frestad till att göra grejer men jag har ju valt en framtid med honom. Det är just det man binder sig till när man är tillsammans med någon. Och är den känslan så stark att han verkligen ville prova det hade jag så gärna velat att han sa det innan det väl hände. Det är lätt att stå bredvid och peka finger men jag tycker det är ledsamt att han inte hade den tilliten för mig.
Tycker det låter som ni i grunden har en relation som är öppen och rak. Förstår din frustration över att han gjorde såhär denna gång. Även om det var ett infall så hade han tid att ändra sig. Eller bara ringa dig, säga att han bestämt träff med en man, och avstyra det hela. Tänka på det. Tänka på det tillsammans med dig. Nu är gjort gjort. Men det är också han som gjort, inte du. Tycker att han borde kunna prata om det med dig för din skull.
Att du ska tvingas gå och tränga undan vad du känner för att han inte vill prata om det är inte bra för förhållandet. Hoppas ni hittar tillbaka, utan att du ska behöva bära på det här.
7
Tycker det låter som ni i grunden har en relation som är öppen och rak. Förstår din frustration över att han gjorde såhär denna gång. Även om det var ett infall så hade han tid att ändra sig. Eller bara ringa dig, säga att han bestämt träff med en man, och avstyra det hela. Tänka på det. Tänka på det tillsammans med dig. Nu är gjort gjort. Men det är också han som gjort, inte du. Tycker att han borde kunna prata om det med dig för din skull.
Att du ska tvingas gå och tränga undan vad du känner för att han inte vill prata om det är inte bra för förhållandet. Hoppas ni hittar tillbaka, utan att du ska behöva bära på det här.
Tror nog mycket av din mans impulsiva påhitt kan förklaras av den kommande operationen. Jag har opererat hjärtat. Ett medfött hjärtfel och jag var 21 år gammal. Nu vet jag ju inte hur gammal din man är och vad som är fel med hans hjärta men jag kan tänka mig att känslan kan vara lika hos honom som den var hos mig.
Jag var livrädd! För att sövas. För att sågas upp. För att få ett långt fult ärr. För att aldrig vakna mer. För,smärtan efteråt. Jag förnekade mitt hjärtfel. Ville inte bli ful och ärrad. Oattraktiv. Dödsångesten var fruktansvärd. Att veta att de skulle stoppa mitt hjärta. Stanna det och hoppas kunna starta det igen. Fruktansvärt!
Jag vet så lite om din man och hans historia. Hur han känner och vad han tänker. Men att någon i hans situation skulle kunna "få slint i huvet" och förverkliga en fantasi eller stilla en nyfikenhet är inte främmande för mig. I hans situation kände jag mig fruktansvärt ensam trots att jag var nyförälskad i en fin ung man. Man kan vara ensam trots att man är två. Jag kallar det " slint i huvet" och att han då inte tänkte på Er relation och dig utan bara följde en impuls.
Försök vila i situationen. Ta hans date för vad den var. Och när han har tillfrisknat efter operationen så kan ni ta tag i resten. Om det behövs.
Styrkekramar från till Er båda.
8
Tror nog mycket av din mans impulsiva påhitt kan förklaras av den kommande operationen. Jag har opererat hjärtat. Ett medfött hjärtfel och jag var 21 år gammal. Nu vet jag ju inte hur gammal din man är och vad som är fel med hans hjärta men jag kan tänka mig att känslan kan vara lika hos honom som den var hos mig.
Jag var livrädd! För att sövas. För att sågas upp. För att få ett långt fult ärr. För att aldrig vakna mer. För,smärtan efteråt. Jag förnekade mitt hjärtfel. Ville inte bli ful och ärrad. Oattraktiv. Dödsångesten var fruktansvärd. Att veta att de skulle stoppa mitt hjärta. Stanna det och hoppas kunna starta det igen. Fruktansvärt!
Jag vet så lite om din man och hans historia. Hur han känner och vad han tänker. Men att någon i hans situation skulle kunna "få slint i huvet" och förverkliga en fantasi eller stilla en nyfikenhet är inte främmande för mig. I hans situation kände jag mig fruktansvärt ensam trots att jag var nyförälskad i en fin ung man. Man kan vara ensam trots att man är två. Jag kallar det " slint i huvet" och att han då inte tänkte på Er relation och dig utan bara följde en impuls.
Försök vila i situationen. Ta hans date för vad den var. Och när han har tillfrisknat efter operationen så kan ni ta tag i resten. Om det behövs.
Styrkekramar från till Er båda.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
