Skaffa barn ensam
Planera för barn
  1. Medlem sedan
    Jun 2014
    #1

    Skaffa barn ensam

    Jag är 21 år och jag är en väldigt självständig person. Jag har velat ha barn sen jag var 15 och jag passar ofta min systerdotter som jag älskar som min egen. Jag har gått min utbildning och jag har hittat jobb. Jag ska kanske plugga vidare igen senare i livet men just nu är det viktigare för mig att få ett eget barn. Min familj förstår men hoppas på att jag ska träffa någon att dela det med men för mig är det inte det viktigaste. Jag har förberett mig ekonomiskt, och med det man som mest behöver och jag börjar verkligen bli trött på att vänta. Det vore väl trevligt att vara kär också men ärligt talat känner jag inte riktigt för att stanna upp mitt eget liv för att vänta på att hitta någon som kan hålla mig i handen. Varje gång jag träffat någon så har den personen försökt begränsa mig och har velat ta bort min självständighet helt och hållet. Med andra ord har de agerat lite halvt nedlåtande liksom.

    Jag har nära vänner och nära familj och jag har passat barn sen i början av tonåren så jag är inte naiv när det gäller vad som krävs och jag vet att barn inte bara är gullgull.

    Jag skulle vilja skaffa barn till nästa höst eventuellt. Vad tycker ni? Är det något jag ska tänka på speciellt som ensam förälder?
  2. 1
    Skaffa barn ensam Jag är 21 år och jag är en väldigt självständig person. Jag har velat ha barn sen jag var 15 och jag passar ofta min systerdotter som jag älskar som min egen. Jag har gått min utbildning och jag har hittat jobb. Jag ska kanske plugga vidare igen senare i livet men just nu är det viktigare för mig att få ett eget barn. Min familj förstår men hoppas på att jag ska träffa någon att dela det med men för mig är det inte det viktigaste. Jag har förberett mig ekonomiskt, och med det man som mest behöver och jag börjar verkligen bli trött på att vänta. Det vore väl trevligt att vara kär också men ärligt talat känner jag inte riktigt för att stanna upp mitt eget liv för att vänta på att hitta någon som kan hålla mig i handen. Varje gång jag träffat någon så har den personen försökt begränsa mig och har velat ta bort min självständighet helt och hållet. Med andra ord har de agerat lite halvt nedlåtande liksom.

    Jag har nära vänner och nära familj och jag har passat barn sen i början av tonåren så jag är inte naiv när det gäller vad som krävs och jag vet att barn inte bara är gullgull.

    Jag skulle vilja skaffa barn till nästa höst eventuellt. Vad tycker ni? Är det något jag ska tänka på speciellt som ensam förälder?
  3. Medlem sedan
    Jan 2011
    #2
    Jag kan bara utgå från mig själv och mina erfarenheter och kommer därmed inte ge dig det svar du vill ha. Jag är 24 år (om en månad) och har en dotter på drygt ett år. Min längtan efter barn ökade när jag var drygt 20 men jag fick vänta i ca 1,5 år innan min sambo kände sig redo för det. Men idag är jag så glad att vi väntade tills han ville lika mycket som jag! Vår dotter fick kolik och har varit väldigt närhetskrävande (ville alltid va i famnen) vilket innebär att bebistiden tog extremt mycket på krafterna. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft min sambo som stöd och avlastning under den här tiden. Det är en enorm lycka att få barn och även om det tog några månader innan jag ens vågade mig ut genom dörren (pga en konstant skrikande bebis) så skulle jag göra om det tusen gånger för henne!

    Det jag vill komma till är att det inte alltid blir som man tänkt och det finns så många fördelar med att vara två föräldrar med i bilden. För att inte tala om att ha nån att dela glädjen med! Du är ung och har lång tid på dig att träffa någon så jag uppmanar dig att ha is i magen och vänta med barn tills du har någon att dela det med.
  4. 2
    Jag kan bara utgå från mig själv och mina erfarenheter och kommer därmed inte ge dig det svar du vill ha. Jag är 24 år (om en månad) och har en dotter på drygt ett år. Min längtan efter barn ökade när jag var drygt 20 men jag fick vänta i ca 1,5 år innan min sambo kände sig redo för det. Men idag är jag så glad att vi väntade tills han ville lika mycket som jag! Vår dotter fick kolik och har varit väldigt närhetskrävande (ville alltid va i famnen) vilket innebär att bebistiden tog extremt mycket på krafterna. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft min sambo som stöd och avlastning under den här tiden. Det är en enorm lycka att få barn och även om det tog några månader innan jag ens vågade mig ut genom dörren (pga en konstant skrikande bebis) så skulle jag göra om det tusen gånger för henne!

    Det jag vill komma till är att det inte alltid blir som man tänkt och det finns så många fördelar med att vara två föräldrar med i bilden. För att inte tala om att ha nån att dela glädjen med! Du är ung och har lång tid på dig att träffa någon så jag uppmanar dig att ha is i magen och vänta med barn tills du har någon att dela det med.
  5. Medlem sedan
    Jul 2014
    #3
    Enligt mig är det inget som säger att du inte kan skaffa barn bara för att du inte har en kärlekspartner. Det finns ju många ensamstående föräldrar som klarar det fint. I deras fall är det ju dessutom oftast inte tänkt att bli så utan de har separerat från den andra föräldern. Där har du ju en fördel till - att vara förberedd.

    Det underlättar nog en hel del om du har ett stort nätverk med vänner och familj som vill hjälpa till dock. Alla föräldrar behöver nog avlastas ibland, men vad är det som säger att den avlastande parten måste vara en partner och inte en väninna eller pappa, t.ex? Det finns säkert någon/några som gärna hjälper dig.

    Jag väntar min första och vara alltså ingen erfarenhet av föräldraskap - med eller utan partner. Men vill du detta ser jag inga hinder! Varför måste alla familjer se ut enligt normen?
    Väntar mitt första barn i December.
  6. 3
    Enligt mig är det inget som säger att du inte kan skaffa barn bara för att du inte har en kärlekspartner. Det finns ju många ensamstående föräldrar som klarar det fint. I deras fall är det ju dessutom oftast inte tänkt att bli så utan de har separerat från den andra föräldern. Där har du ju en fördel till - att vara förberedd.

    Det underlättar nog en hel del om du har ett stort nätverk med vänner och familj som vill hjälpa till dock. Alla föräldrar behöver nog avlastas ibland, men vad är det som säger att den avlastande parten måste vara en partner och inte en väninna eller pappa, t.ex? Det finns säkert någon/några som gärna hjälper dig.

    Jag väntar min första och vara alltså ingen erfarenhet av föräldraskap - med eller utan partner. Men vill du detta ser jag inga hinder! Varför måste alla familjer se ut enligt normen?
  7. Medlem sedan
    Jan 2013
    #4
    Jag skulle också råda dig att vänta tills du träffar någon du älskar och vill bilda familj med. Jag har en dotter på 2 1/2 år och man kan inte riktigt föreställa sig innan hur det är att ha ett barn att ta hand om dygnet runt, det är otroligt mycket jobb men också mycket glädje. Att ha en annan närvarande vuxen att dela allt med underlättar och som en annan skrev dela glädjen med!
  8. 4
    Jag skulle också råda dig att vänta tills du träffar någon du älskar och vill bilda familj med. Jag har en dotter på 2 1/2 år och man kan inte riktigt föreställa sig innan hur det är att ha ett barn att ta hand om dygnet runt, det är otroligt mycket jobb men också mycket glädje. Att ha en annan närvarande vuxen att dela allt med underlättar och som en annan skrev dela glädjen med!
  9. Medlem sedan
    Jun 2014
    #5
    Citat Ursprungligen postat av MissBlue Visa inlägg
    Enligt mig är det inget som säger att du inte kan skaffa barn bara för att du inte har en kärlekspartner. Det finns ju många ensamstående föräldrar som klarar det fint. I deras fall är det ju dessutom oftast inte tänkt att bli så utan de har separerat från den andra föräldern. Där har du ju en fördel till - att vara förberedd.

    Det underlättar nog en hel del om du har ett stort nätverk med vänner och familj som vill hjälpa till dock. Alla föräldrar behöver nog avlastas ibland, men vad är det som säger att den avlastande parten måste vara en partner och inte en väninna eller pappa, t.ex? Det finns säkert någon/några som gärna hjälper dig.

    Jag väntar min första och vara alltså ingen erfarenhet av föräldraskap - med eller utan partner. Men vill du detta ser jag inga hinder! Varför måste alla familjer se ut enligt normen?
    Ja det är så jag tänker också! Kul att jag inte är ensam.
  10. 5
    Citat Ursprungligen postat av MissBlue Visa inlägg
    Enligt mig är det inget som säger att du inte kan skaffa barn bara för att du inte har en kärlekspartner. Det finns ju många ensamstående föräldrar som klarar det fint. I deras fall är det ju dessutom oftast inte tänkt att bli så utan de har separerat från den andra föräldern. Där har du ju en fördel till - att vara förberedd.

    Det underlättar nog en hel del om du har ett stort nätverk med vänner och familj som vill hjälpa till dock. Alla föräldrar behöver nog avlastas ibland, men vad är det som säger att den avlastande parten måste vara en partner och inte en väninna eller pappa, t.ex? Det finns säkert någon/några som gärna hjälper dig.

    Jag väntar min första och vara alltså ingen erfarenhet av föräldraskap - med eller utan partner. Men vill du detta ser jag inga hinder! Varför måste alla familjer se ut enligt normen?
    Ja det är så jag tänker också! Kul att jag inte är ensam.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar