Negativa tankar :(

[Redo för 2:an]

Bara väller upp massa negativa tankar i mitt huvud just nu. Börjar mer och mer inse att det finns en risk att vi får ställa in oss på att det bara blir 1 barn. Har varit jobbigt månad efter månad när mensen kommit, men har ändå känt att det bara är att ta nya tag; snart så! Men tanken på att (om 2 veckor) komma över den där 1 års gränsen börjar ta knäcken på mig Vet att det inte ens är i närheten av lika länge som många andra försökt och att vi ju faktiskt har en underbar dotter, men jag mår ändå piss över det här Jag vill verkligen inte att hon ska behöva vara ett ensambarn. Varför kan det inte få vara lätt för alla som vill att skaffa barn? Vill bara dra täcket över mig nu

[Sissa83]

Ja visst är det tufft! För mig går det lite upp och ner. Men visst, att passera ett år känns allt lite i hjärtat. Men efter att ett år passerat började allt flyta ihop lite för mig, och åtminstone jag räknar inte försöken längre... Vet inte om det är bra eller dåligt betyder väl att man försökt nästan för länge... Förra månaden när jag fick mens blev jag jätteledsen, men denna gången var det ok - men inget jubel såklart... Men ändå när mensen varit så vaknar hoppet igen. Man är inte mer än människa, även om hoppet fått sig rätt många törnar.

Såklart eran tjej ska bli storasyster! Det kanske bara tar lite längre tid än det gör för andra. Och precis som någon skrivit förut så har det ju funkat för er en gång redan, så även om ni behöver hjälp på traven så borde det ju funka. Fast det är du kanske bara trött på att höra? Ibland är sånt en klen tröst, när det ändå inte verkar ta sig. Samma sak som när någon säger till mig att "ja, men det är ju sååå många som har svårt att få barn!". Absolut är det så, men det hjälper inte mig...

Hur gammal är er tjej? Var det en normal graviditet och förlossning?

Sorry om det blev ett flummigt inlägg, hoppas du hängde med. Är i semester-mode

.... Och ja, hur lätt folk får bebisar är definitivt orättvist!

[Emmet86]

Jag håller med er - tankar, känslor, hopp, välmåendet pendlar upp och ner. Vissa månader bryter jag ihop, andra månader orkar jag inte reagera så starkt. Bebislängtan mal hela tiden ändå. Men det är bara att fortsätta försöka, i slutändan är det ju värt allting. Vi har försökt i snart 15 månader nu men är äntligen inne i vårdsystemet så nu kanske nåt börjar hända i alla fall!

[bordet]

Försök bara tänka positivt och göra något bra hela tiden! Det kommer alltid att vara tufft men det är bara köra på, med lite inställning kan man faktiskt göra mycket åt det.

[Redo för 2:an]

Våran tjej blir snart 2 år. Var en normal graviditet tills på slutet då jag fick havandeskapsförgiftning och blev igångsatt pga det. Förlossningen var väldigt komplicerad på många sätt och ingen bra upplevelse alls, så därför jag är rädd att deg hände något som försvårar en ny graviditet ytterligare.

Men nu har den värsta besvikelsen lagt sig igen och snart dags att börja ÄL-testa och inleda ett nytt försök igen.